Karin af Malmoe

Om man drömmer att man står på jobbet och gråter och skriker. Då har man nog lite semestern-är-slut-ångest i det undermedvetna.

Osäkerhet rådde om jag kommit hem från Montenegro eller inte, men det räckte med en snabb överläggning för att säkra mig om att jag var på Malmömark.

1. Det är snyggt att se ut som en tönt.

2. Det är inte snyggt med speedos och guldkedja.

Efter en snabb etnologisk analys framgår att 1 skrattar åt 2 och 2 skrattar åt 1 och båda har rätt. Inget av ovanstående är egentligen snyggt och någon dag kommer vi, här hemma, förmodligen skratta gott åt modespektaklet som försiggick 2009-1012.

Jag hade jättemycket att berätta för några dagar sedan men jag har slätat ut alla tankar med cocktails och pratat så mycket med vänner de senaste dagarna att orden redan är använda och förbrukade. Känner jag inget är det svårt att skriva. Det brukar komma direkt från hjärtat och ner i fingrarna. Men jag kan ju alltid berätta vad jag gjort, eller så kan jag låta er fråga vad ni vill. Ja, fråga!

Vill du veta något? Skriv din fråga i kommentarerna så svarar jag.

Till dig som googlat mig och min ex namn tjugo gånger den senaste månaden.

1. Du stavar hans namn fel

2. Vad vill du veta?

Jag borde ha gått upp mina fyra borttappade kilo med tanke på att jag ätit chips varje dag sedan i torsdags. Samt dricker öl idag igen. Men det är bra för det blir mycket mjukare att sitta med en rund rumpa och det är snyggare.
Förresten blev jag stoppad från att köpa groddar idag av en kvinna på Mästerlivs. Hon sa att jag skulle få Echec och dö och att alla groddar skulle dras in från butikerna enligt pressen. Kassörskan väntade och skådade skådespelet då jag rusade tillbaka till grönsaksdisken förskräckt och ropar över hela butken ”KRASSE DÅ!?”. Det fick jag köpa för kvinnan.

Jag kommer tillbaka. Var så säker. Och då i mycket bättre form.

Hur går det för Kallbadhuset egentligen? De utökar konceptet och erbjuder nu fler tjänster. Jo visst, jag har hört att det är där pengarna finns. Men är det här verkligen rätt….”Framkallar” ”Bastuvärdinna” ”Eteriska oljor”. Jag anar ugglor.

”Bastu Extrem
En väldoftande, skön och annorlunda bastuupplevelse.
Ni badar bastu i fyra omgångar, cirka 15 minuter per omgång, medan er bastuvärd/värdinna framkallar sköna luftströmmar med hjälp av handdukar och eteriska oljor med välgörande effekter……”

Jag slängde precis så många glasflaskor i sorteringen på gården att jag skämdes. Klirr, klirr, klirr. Detta att man måste slänga en i taget och att alla kan höra hur mycket man konsumerat. Grannarna kan ju inte veta att jag delat dessa femtiotalet flaskor med massa vänner…

I fredags var vi ett helt gäng tjejer som åt och drack och pratade om allt från svenska skrivregler till roliga reklammöten, att göra karriär i en mansdominerad bransch till parfym. Inte killar alls faktiskt. Inte en enda gång. Men lite åldersnack och hus eller inte hus. Och kall asiatisk gurksoppa, räkor och mängder cava.

I lördags var vi ett gäng vänner som grillade på balkongen, rådjur och fläskfilé och korv i en enda god röra och sen dök det upp fler folk och plötsligt satt jag där igen. Med en öl. Glad. Meningen var att vi skulle ut men alltså, det är så lätt att fastna. Och det bästa med hela kvällen var mina vänner som inte kunde gå ut för att de skulle köpa ett hus nästa dag. Bara så där. Jättesnabbt och jättekul. De hade inte alls tänkt sig det från början, de skulle bo i Malmö, gillar stan men så åkte de och tittade på ett hus och nu vill de inget annat. Vad skönt att bara hoppa även om man är livrädd. Gillar det, gillar inte långsamma tafatta beslut. Nu blir jag jätteavundsjuk och får sådana huscravings att jag mår lite illa.

Det känns som att alla runt omkring mig gifter sig just nu. När vågar man ta det steget, när vågar han fråga, när vågar han satsa. Eller hon. När hittar de punkten där de känner, vi gifter oss, ja det gör vi. Jag har aldrig haft bröllopsdrömmar och tänkt på puffiga tyger men har ändå tänkt ut vilken bukett blommor det ska vara och kanske var, och kanske vem. Men när mitt liv gungar vidare i någon slags jenkadans men åt andra hållet så dyker inbjudningarna in. Någon som har en enkel fest och gift sig i smyg, någon som flyr till San Fransisco, någon som har skapat en hemsida för sitt bröllop med uppdateringar i detalj, information och blogginlägg. Som en film som snabbspolas och flimrar framför mina ögon och jag undrar om jag någonsin kommer få vara med i samma film.

Om det skulle bli jag, då skulle jag i alla fall sminka mig hos Ann-Sofie. Världens bästa tjej som driver The Wellness room som ligger i en helt fantastisk våning mitt i stan. I helgen har de en liten bröllopsmässa och känner jag henne rätt är den smakfull och vacker i stället för hysterisk som är min bild av allt som har med bröllop att göra.

8 maj 12.14 eller 14.3-16.30
75 kronor inklusive bubbel och tilltugg (gå 2 betala för en)
Boka din plats på 040 23 35 70

Alltså att jag fick hästen igår att gå perfekt. Så där perfekt så de leker och leker med bettet så att det nästan skummar sig i munnen. Den känslan får jag leva på ett tag. Speciellt när resten suger.

Måndagsskor

Middagslur

Barbent

Fingersnack

1. Antingen har jag inget liv
2. Eller älskar jag mitt jobb
3. Kanske obotlig tävlingsmänniska
4. Eller bygger jag mitt varumärke som krogredaktör

Jag har köksvecka på jobb med uppdraget Fredagsfrukost. Denna har blivit lite av en tävling och jag blev närmast chockad när jag såg min första byråfrukost här. Allt hade varit enklare om vi hade en baslista och höll oss till den. Men man vill ju inte vara den som BÖRJAR dra ner ambitionen…

Nästa helg ska jag sälja hur mycket som helst på loppis tänkte jag. Därför har vi rensat ut hela källaren och våra garderober i helgen. Ni kommer kunna köpa en gammal ridhjälm,  min sambos gamla examenskostym eller kanske en lampa eller ett par helt nya Nike dansskor. Folkets park nästa helg alltså.

Folk som – titta på mig jag är så galen – är jag inte rolig – jag är så tokig – ta en semesterbild på mig nu när jag klättrat upp i trädet så att alla får se hur himla crazy jag är – jag är så himla konstig…

Och så säger de något som är helt normalt. Typ, jag gick genom stan med en tröja ut och in. OCH VISSTE OM DET. Fattar ni GENOM HELA STAN. Jag är helt galen.

Det hände något fruktansvärt i helgen. Jag tog upp en plastlåda ut källaren med vinterjackor som jag sparat. En lång fårskinnskappa, en väst i fårskinn, en vinterjacka från Spirit, en väst från J Lindeberg. Okej, jag har namedroppat nog. En värdefull låda med andra ord. När jag öppnar locket hittar jag en mössa i lammskinn överst, tar den på mig och skojar lite. Sen känner jag det. Lukten. En märklig frän lukt. Något helt annat än instängd vindslukt. Jag lyfter på en av jackorna som ligger överst och möts av en hel koloni av krypande djur. Hela plastlådan är ett malbo och det bara kryllar och allt är uppätet och jag får fullständig panik. Det kliade över hela kroppen och jag var tvungen att tvinga min sambo ner med lådan i källaren för att slänga alltihop. Det fanns inte en chans att rädda ngåot.

Sen pratar jag med min mamma som jag fått fårskinnskappan av som berättar att hon alltid haft den på vinterförvaring. Bra. Det gav mig ännu mer dåligt samvete.

Jo alltså…

Nej jag har fan inte tid.

Det är mitt i natten.

Hej.

Hej

Jag vill ha ett nytt utseende på min blogg. Kan du hjälpa mig? Vad ska jag har för wordpresstema? Hur många rader ska jag ha? Ska jag ha något som inte finns idag, en länklista eller vad som helst. Det måste hända något i mitt liv känner jag. Så här kan vi inte ha det.

Jag lyssnar oftast inte på musik som gör mig ledsen. Jag stänger av. Därför kommer här en låt som gör mig ledsen av artisten Lars Winnerbäck som jag aldrig lyssnar på och en låt som jag alltid stänger av. Inte för att den är dålig direkt utan mest för att den gör ont. En låt som jag däremot inte stänger av även om den känns långt in är den här med Oh Laura.

Beddinge strand. Där hade vi en stuga när jag var liten, precis vid havet med kritvit sand. En trädgård att äta jordgubbar med mjölk i, fiskbilen som kommer en gång i veckan, fetknopp som växer i väggrenen och somrar som varar i evigheter. Det är allt jag begär.

Nej, det är inte den 26 december, jag är en hårt arbetande kvinna och är därmed två månader sen med detta inlägg. Och så passande då, att jag är rädd för att tiden ska springa ifrån mig. Att jag ska ha jobbat, sprungit och sprungit och plötsligt upptäcka att flera år bara har försvunnit och att jag plötsligt är gammal. För gammal. Och utan det som egentligen betyder något. Som en familj på riktigt.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Oji7J2qy72A]

Sorgen över att den datorväska från Sandqvist var för liten. Den sorgen alltså.

Nej, jag var inte dum, jag mätte min dator och enligt måtten i webbshoppen ska den få plats. Efter ett års letande efter en snygg väska, hittar jag en. Det kanske till och med är värt att skaffa ny mindre dator i stället.

Ja, jag har skrivrättigheter. Det är min egna och fullständiga rätt att skriva att skriva här så låt det bara fungera. Det här är min blogg for god sake och jag har saker att berätta.

Min wordpress har megaproblem och jag hatar allt som har med teknik att göra. Det ska bara fungera. Jag vill inte ta i teknik med tång ens. Och när jag frågar någon om vad felmeddelandet innebär eller söker på google vill jag ha ett enkelt snabbt svar. 1. Gör så här. 2 Gör så här. 3 Klart. Men nej, jag förstår inget och jag vill inte heller förstå. Min hjärna är till för annat än att förstå det här:

”Med FileZilla och valet SFTP using SSH2 så använde jag root användarnamn och dess lösenord
Sedan anslöt jag och gick tlll  /home/e-smith/files/ibays/Primary/html/
Där fann jag katalogen som jag satte behövliga fileattribut till 770 (Editerat från 777 till 770)
Nu funkar WordPress som jag vill ha det”.

Så fort det fungerar att ladda upp bilder är jag tillbaka. Till dess och dess.

Ett års juryarbete är till sin ende och ikväll presenterar Nöjesguiden vinnarna i Malmö/Lundapriset! Jag vet vem som vinner. Många många bra folk som gör massor massor av bra saker för Malmö, puttar staden framåt och tar nya vägar. Ses på Hipp ikväll.

Flög hem idag. Men så hann en ängel före och hämtade henne, som jag tänkt på då mycket under veckan. Som jag inte hann säga hej då till. Om jag bara hade ringt en dag innan. Då hade jag hört din ljusa sprudlande men ålderströtta röst. Nu är jag hemma och två vykort som är på väg har inte längre någonstans att ta vägen.

Min ridlektion på lördagar har ställts in och ersatts med en nybörjarkurs. Jag älskade mina lördagar i stallet. Och jag gillade lilla gänget som brukade dricka kaffe efteråt. Nu får jag i stället ta mig dit klockan åtta på måndagkvällar. Blä.

Malmös bästa restaurang, Trio, har stängt ner. Nu finns det ingen restaurang på den nivån i Malmö längre. Mycket synd.

Första gången jag blev full var i Köpenhamn. Jag vet att året var 1994 för vi köpte pissljumna årgångsöl 9,4% i en butik utan att ha erfarenhet nog att tänka ”kall öl” och inte bara ”öl”. Det var fruktansvärt äckligt men vi drack och sjöng på gatan och sov i en park. När jag vaknade dagen efter i huset i Annelöv mådde jag så brutalt dåligt, men jag förstod ju inte vad det var. För det var även första gången jag var bakfull. Jag följde kroppen instinktiva signaler, gick ut i köket och hinkade en liter iskall mjölk. Sen la jag mig på soffan i gästrummet och försökte tänka på annat än demonen som tagit över min kropp. På väggen hängde två rader med små tavlor med hästmotiv som jag försökte fokusera på, spände ögonen i varje tavla och försökte styra tankarna från tanken på mat ,som fick mig att vilja spy, till hästens färg och ryttarens kläder. Instinktiv kognitiv övning redan då. Till slut gick det inte längre. Utan att fatta någonting gick jag ut i trädgården ock kräkte upp all mjölk i en buske för jag vågade inte kräka på toaletten som låg bredvid mina föräldrars sovrum. Att man fortfarande dricker helt för mycket ibland, trots 17 års erfarenhet, är en gåta.

Min såg ut så här. På kontoret fick vi en ”Anspråkslös frukost”. Inte citationstecken för att vara ironisk utan för att det stod så i mailet.

Allt är förlåtet. City är Malmös bästa lokala tidning. Framför allt eftersom de valde att intervjua mig.

Förra veckans fredagamys innebar lyx av alla de slag. Ikea-matlådan gav en ny dimension till vilsvinsbiffarna och bjöd på en intressant smakupplevelse mellan det genuint vilda och det moderna kemistköket i form av plastens unika egenskaper. Det kan bli nästa grej på krogen. Kom ihåg var du läste det först.