Karin af Malmoe

Bambuser efterlyste partymänniskor och utlyste en öppen maskerad på Spångatan 37…

Kl 21 räknade Rebecca, Alex och Måns ner, korkade upp champagnen, stängde ner kamerorna och avslutade tv-projektet Bambuser.

Alltså. GI. Någon som har provad det?

När jag träffade H i Amsterdam levde han på kyckling och ketchup. Sedan mina helger tillsammans med honom och hans icke gourmémiddagar hatar jag GI. Men nu skulle vinterfläsket se sin sista spegelbild och i veckan har jag så levt på kött, proteindrinkar och sallad. Om en kolhydrat legat framför min näsa, som de ljuvliga muffinsen på kundmötet i onsdags, har jag vänt bort huvudet och fnyst lätt.

Det fungerade tills jag vandrade längst Spångatan i går kväll och var i det närmaste svimfärdig. Jag såg min räddning. ”Stor Falafel 10 kr”. Den var inte stor, det var ett missvisande adjektiv, men den var fylld av frityrdeg. Mums. Jag firade mitt uppbrott från GI-sekten med att trycka i mig chips. Har man väl börjat äta kolhydrater kan man lika gärna fortsätta. Precis så som alla fetton tänker, antar jag, när de äter hela tårtan i stället för en(1) bit.

Adjö grymma sekt. Nu är jag mig själv igen. Gött!!
Idag blir det lasagne. åååh dessa underbara pastaplattor.

Det enda positiva med GI är att man får äta riktigt feta frukostar med massa bacon och att man, enligt mammas GI-bok, ”ej bör träna” (eftersom du inte har någon som helst energi, börjat proppa igen venerna med fett och ställt in din kropp på svält – läste jag mellan raderna).

GI, banta, kolhydrater, mat, recept, malmö

Guldbonusen från HM damp ner i brevlådan. 250 kr. Det kan vara ett tecken på att jag borde ta på mig mina Camper och bege mig ner mot le city.

9970 kr spenderade jag på HM enligt årsbeskedet, sen kan vi väl addera alla de köptillfällen då det vita kortet inte varit med i fickan och registrerat missbruket. Med tanke på att ett plagg kostar mellan 79 och 599 kr i billighetskomplexet undrar jag var i he***te alla dessa kläder tagit vägen. För min garderob gapar just nu av extrem tomhet och brist på inspiration. Jag vill ta på mig en illgrön liten vårjacka NU.

Det är redan kört, jag har spräckt tidplanen och det händer varje helg. Klockan är halv tolv,jag sitter i mysbyxor och kollar på mina nyvakna vänner på Bambuser, drar lite extra på det där med att gå ner för att köpa mjölk och har absolut varken städat lägenheten, skrivit en uppsats till Berghs eller gjort mer på koreografin till Ne Yo Sexy love. Betyder då det att jag enbart kommer lyckas ta mig ner till stan för attlöningsshoppa hysteriskt, fika med Veronica och dricka vin med Patrik eller kommer jag att stanna kvar i lägenheten, leva på konservburkarna från skafferiet fram tills ikväll då jag antingen efterfestar med Bambuser, firar Simons födelsedag (hjälp present), eller är bakfull från eftermiddagsvinet.

Känner på mig att kvällen blir allra bäst på Jeriko i kväll när klubben Oh, baby I like it raw kör sitt shit. Shit som i Shitbra. Men jag är säkerligen för bekväm för att ta mig dit…… fredagar med snöslask gör det med mig. Lat. Klubbnamnet förknippar jag starkt med en rökig, mörk, svettig hiphopklubb. Det kan ju bero på en viss låt med samma refräng. Associationen släpper inte hur många gånger jag än besöker klubben och hur rå minimalistisk techno de än skulle leverera. But we lovez you anywayz…

Nej, ikväll ska jag jobba. Förena nytta med nöje och ta med mig några reklamcases till den öppna tv-kanalen där de überkreativa kaospiloterna få ta vid där min hjärna slutade fungera.

Någon som har en briljant idé på helsidor + banners för en måleributik med designtapeter, en resebyrå med resor till Europas storstäder och en mäklare. Eller vill ni sätta tänderna i en annonskampanj för en babyblogg? Jag ska ha klart allt i nästa vecka hahaha.

Snaskigt Big Brother kanske? Vad som helst kan hända, eller inget…
Du bestämmer….

Hälsa på i rummet på Spångatan 37b.

tv, malmö, live, bambuser, big brother

En morgon bjöd jobbet på frukost. Hälsosam sådan med surdegsbröd från en lokal bagare, hemmablandad müsli och smoothies. Höll på att sätta den färskpressade juicen i halsen när jag fick informationsbroschyren, om brödet, i handen, med en leende Carmelo på framsidan. Jo, visst jag vet mycket väl vem han är, den charmige Italienske bagaren med sådär lagom extremt heta magmuskler och en panter tatuerad ner mot…

Trodde aldrig att vi skulle äta frukost ihop dock, det var väl att ta i. I morse sågs vi igen när han körde upp bredvid mig vid rödljuset, eller rättare sagt, hans bild i storformat på en van, tuggandes på en brödbit med lagom plirig blick. Där satt vi öga mot öga tills någon knackade hysteriskt på bilrutan. En kollega som var strandsatt på Värnhem. Och jag som satt och hade den mest fantastiska fantasin om nybakat bröd…. jag rekommenderar bageriet varmt, Il Panificio, där allt bakas med kärlek. Allt.

Glöm inte att idag kl 21.00 startar Världens Första TVsändning Live med mobiltelefon. Och det från Malmö!

I 48 timmar bor Rebecca, Måns och Alex i studion på Spångatan 37b och bjuder in just dig och alla andra. Dörrarna på våning 4 är öppna så det är bara att komma upp och hänga, när du ändå har vägarna förbi på väg till Jeriko eller någon av de andra klubbarna på Bergsgatan.

Bambuser var namnet!
Läs ännu mer om projektet här!

Läs mer om projektet hos Svenska Dagbladet!

Fick ett konstigt meddelande på min myspace sida, klickade på länken och kom till ett extremt porrcommunity full av medlemmar från sjutton år och uppåt som lagt upp sig själv i de mest utmanande positioner, mestadels utan kläder, kanske med något stort i munnen (flickor) eller något stort i handen (pojkar). Jag blev smått chockad men uppenbarligen också fascinerad eftersom jag efter 30 minuter fann mig fortfarande surfande på denna sida. Tog mig till fånga, stängde ned och kände mig ganska illa till mods. För ok, de sextioåriga gamla utsvultna männen kanske har koll på vad de gör. Men konsekvenserna när en sjuttonåring lägger upp bilder och rena porrfilmer på sig själv kan bli långt större än hon har en aning om.

I många fall verkar det vara ett företag bakom flickornas sidor för jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att någon tjej skulle vilja skriva så förnedrande om sig själv och om hur villigt kåt hon är och vad hon skulle vilja göra med varenda man som entrar hennes sida. Helt enkelt en form av marknadsföring för porrfilmsbolagen där de lägger upp mer eller mindre fiktiva sidor med sina tjejer och lockar män till att uppmärksamma deras tjänster och produkter. Här är ett mecka för den kille eller tjej som vill lägga upp sexscener med partnern, one-night-standet eller exet som man är förbannad på fullt öppet för andra att beskåda. Detta enkla sätt att kunna hänga ut andra hur som helst genom några klick, vilket kan förstöra någon annans liv skrämmer mig.

För ett tag sedan fick jag ett mail från en bekant som frågade om jag hade en sida på webbplatsen www.porrigt.se. Knappast. Men han insisterade på att han sett mig där inne på bild. Jag var tvungen att kolla upp det. Inte helt lätt. Fick öppna ett eget konto och surfade runt på alla sidor med flickor i 25-års ålder från Kalmar (vilket var det han mindes av profilen). Jo visst, där var jag på bild, helt oskyldiga dock, men stulna från min myspace eller gud vet var. Jag hette tydligen Candy och gillade lack och läder, bland annat.

Vansinnig började jag processen med att först och främst försöka att få tag på någon ansvarig för sidan. Ingen ville ha telefonkontakt utan jag fick konversera med ansvariga för sajten med namn som ”Porrsmurfen” och ”Läderlasse”. Kändes mycket seriöst. Jag fick bevisa att jag var jag och inte Candy från Kalmar genom att fotografera mig själv med en skylt i handen med mitt namn. Det tog flera dagar för dem att stänga ner sidan. Vem som låg bakom fick jag aldrig veta även om jag bad dem lämna ut det inför en polisanmälan. Något som jag faktiskt gjorde ändå. Fick kontakt med någon vid polisen som enbart arbetar med kränkningar på internet. Massa pappersarbete, men med brist på bevis (vilka så klart sajten satt på) så lades förundersökningarna ner. Ja, det blev dock ett fall för statistiken vilket var mitt enda egentliga syfte med anmälan. Kränkningarna sker dagligen, i ordform (kolla bara bloggen Stureplanocensurerat), publicering av bilder, namn etc. och ingen kan ha full kontroll eller stoppa det. Och trots att mitt fall var ganska milt så kändes det jävligt läskigt att bli halvt stulen på sin identitet.

Andra bloggar om: porr, community, porrfilm, kränkningar, nätet

För första gången på tre år kommer jag ihåg Simons födelsedag och så svarar han inte i telefon. Jag har sjungit i den, skickat meddelande på msn, skickat sms. Inget svar. GRAAAATTTIS. för jag vet att du är här inne och läser din myra.

Och på lördag så är det total occupation av din feta lägenhet på Gustav Adolfs torg. Jag tar med mig vattenballonger och du fixar pannkaksmeten. Sen köper vi dj:s på stan och kastar champagneglas efterhand som de dricks ur.

Läs också
En snabb Budapest. 

I söndags morse klockan 07.00 medan ni låg bakfulla efter The Rumble så vandrade jag bron över Donau, från Pest till Budda, i skön morgonsol. Gick in på det turkiska thermalbadet Ruda, fick en helkroppsmassage och flöt sedan runt i hett vatten från underjordiska källor i flera timmar, innan jag gick vidare till operan för att smutta på ett glas Tokai till Mozarts Cosi fan tutte. En mental lyxhelg i Budapest.

Gay duo apartments hade uppenbarligen inte en aning om att Karin är ett namn för kvinnor och kom med en plastpåse full av bögbroschyrer. Vi provade aldrig bastuklubben Magnum som låg på gångavstånd från vår Ikeadesignade lägenhet, men enligt kommentarerna i gästboken hade många besökare haft fantastisk sex där med okända män.Vi möter upp en av Hcs kompisar – Attila. 80% av landets män heter så men just denna Attila har blivit framfröstad till Ungerns fjärde sexigaste man. Det ni!
Det säger i och för sig inte så mycket eftersom de flesta här har ölmage i 25-års åldern och hårbeklädd ryggtavla. Attila är personlig tränare för Budapest kändiselit (jag kan inte komma på en enda men de sägs existera), profil i flertalet magasin och vet var den pocha publiken hänger. Han tog med oss till en rosa klubb där de flesta tjejerna såg ut som de hämtat inspiration från en rysk porrtidning och musiken tagen från en hitlista från 90-talet med några få undantag. Barpersonalen gjorde dock coctails på ett långt mer utvecklat och innovativt sätt än Malmös Victors eller Hilton någonsin kan komma på. Och till halva priset.

Det är svårt att hitta en restaurang eller coctailbar i Budapest som har lägre takhöjd än åtta meter. Medan vi här hemma försöker klämma in ännu ett etage utnyttjar de höjden och inreder med luft, ljus och ack så snyggt. Interiör och design har stor betydelse i staden där publiken fortfarande ligger flera år bakåt vad gäller klädmodet. Till slut ville jag kräka på shorts över nätstrumpor.

Shoppinggatan Vàci Utca kan man lika gärna glömma om man inte vill åka ända till Budapest för att köpa samma Zara-klänning eller Loui Vuitton väska som hemma till ett dyrare pris. Att låta sig bli lurad till att köpa ett gult plasthalsband till överpris på en marknad är i så fall mycket roligare.Många klubbar i Budapest förenar party med performance och staden har även en stor housescenen. Vi hoppade dock både Eklektika, E-klub och födelsedagsfesten på en båt som vi var bjuda för att käka pannkakor och dricka cocktails i flera timmar i artistkvarteren på gatan Raday.

Vad som förundrade mig med staden var lugnet och vänligheten. Ingen rusning ner till tunnelbanan, inga människor i höga klackar som rörde sig snabbt över gatorna, inga livfulla stråk med gatumusikanter i hörnorna. Var är de, vad gör de? Är staden byggd för så många fler människor än de som faktiskt är bosatta här? Kanske Budapest, liksom Malmö, lever upp under sommaren. I så fall åker jag gärna dit igen och får mig en mental injektion av bad, öl på uteserveringarna, gåslever och en totalt avslappnad atmosfär.

FETTOKORVAR

Budapest, resa, klubb, restaurang

* Liszt – torget där det händer.
* Rudas – thermalbad i en kupol med fantastiskt ljusinsläpp
* Szècheni – Stort thermalbad inne och ute
* Raday – gatan med konstnärshäng
* Fatal – Restaurang på Vaci Utca med ett namn som berättar allt om storleken på portionerna
* Gulasch – inte bara en myt
* Karma – Mysigt Café och bar i fyra etagé
* Te – mer inne än kaffe
* Citadella – Utsikten, Fotoutsällningen!

Efter att datorn varit på lagning allt för lång tid och mina karlproblem varit allt för omfattande är jag nu tillbaka för en uppdatering.

Jag har sett en del knäppa saker efter min tid som nattklubbsarrangör och nattklubshoppa i huvfudstaden.
Men priset togs igår då ja dinerade på Brogatan, tidigare arbetsplats och mekka för malmös avarter.

- Någonstans mellan kycklingsoppan och varmrätten entrar en dam baren. Iklädd leopardmönstrad kappa, ljusa 90-tals jeans och palettdiadem, i handen en stor guldväska och rosa metallic slippers a lá transeverstita.
Damen var påtagligt nerdrogad och beställde ett glas rött. Efter att i samråd med servitören konstaterat att det inte var min gamla kollega tillika Karins granne, BigBrother-Tatiana – pustade jag och mitt sällskap ut och satte tänderna i biffen.

- Några minuter senare stapplar människan ner mot toaletterna och i sin återkomst dimper hon rakt in i ett bord och välter stolar och porslin.
Då var jag nästan tvungen att be henne om DNA för att vara övertygad om att det inte var vår polska alkomaskott från götet som hade en tragisk reunion med sig själv och en flaska rött i baren.
För tre minuter senare trillade hon ner i trappan och ambulans tillkallades – dé ja vu anyone?
(intern retorisk fråga)

Vidare är mina karlffärer mer insyltade. Jag var så kåt i lördags att jag lämnade feten Hedqvist, som var hemma mellan sina medodifestivalsgigg, och Rickard där de satt ihop åt sitt öde för att istället ha maratonsex i helgen.

Saker att fira i Malmö:
Hilton har äntligen börjat servera Brunch!
Eländet på Konsthallen är slut och snart kommer riktig konst att fylla lokalerna
Vi går mot vår och Phildamsparken är vackrare än någonsin, dessutom kommer Olga få ett lyft under våren då restaurangen byter ägare.

Under helgen som gått har jag inte bara varit i Budapest, jag har även filosoferat över min plötsliga åldersnoja. Format några tankar, några rader i huvudet när jag legat och bubblat bland tjocka män i termalbaden. Tydligen låg det inte i Buddaluften utan i Malmlöluften.

Sätter på datorn denna måndag och blir uppdaterad om det stora bloggämnet för stunden – ÅLDER. Med grunden i klubbvärldens åldersgränser vara eller icke går tangentborden varma hos de som är för och de som är emot (en till) och de som vill vara den första som ens tänkt tanken.

Denna totala svenska åldersnoja som skulle kunna undvikas i klubbvärlden om man vågade profilera sig ännu hårdare med musikval, bokningar, inredning, inbjudningar, events, priser och lokal. Då skulle det falla sig naturligt. Hitskidsen skulle fortsätta hänga på Slagthusets massupplevelseindustri och indiepopparna skulle hitta sitt tillhåll. Det funkar i storstäderna där urvalet av klubbar är stort och där var och en kan nischa sig utan att det skapar problem för intäkterna. Men Malmö har en bit kvar. Visst har det hänt mycket de senaste fem åren på klubbscenen, men vi är fortfarande en liten stad där alla samlas på ett och samma ställe. För alla vill gå ut, alla vill dansa, lyssna på bra musik eller bara dricka öl i baren. Det enda säkra kortet för klubbägaren är att höja åldern för att utesluta vissa kategorier av publik, frågan är bara om det är rätt kategori som stängs ute.

Att inte känna igen ens 20% av de som hänger på favoritklubben, att inte vara den som självklart dansar på borden på Jeriko varje lördag och går hem med dj:n efter stängning och att stadens nöjesprofeter ligger under 25-årsstrecket visar att en ny publik är på intåg och att vi får dela scenen med dessa nya, hungriga. Alla har varit där… hela Malmö kan inte bara gå och bli äldre även om de gamla veteranerna fortfarande är kungar på efterfest.

Det är bara att ge lite plats åt kidsen och hoppas att de puschar kulturen ännu mer framåt! Vi visar, de följer, de tänjer, vi följer. Skål!

Jag blir så trött på stora tunga, superbyråkratiska kolosskonglomerat!!!

IKEA är ett av dem. Ingen insyn, ingen att prata med, snårigt på nätet.
Varför, åh varför är det så svårt att nå en livs levande människa via telefon på IKEA?!
Redan innan jag till sist fann min väg fram till chatten, genom snårskogen till hemsida, höll jag på att få gråa hår av hela historien.

Saken är den att jag vill köpa mig en soffa. Jag har gått och suktat över den ett bra tag nu.

Två saker i kombination gjorde att jag idag bestämde mig för att nu ska soffan bli min. Det ena var att min nuvarande soffa ska flytta till Tv-studion.
Skäl nummer två är att IKEA kundklubb just i denna vecka har en drive som går ut på att man får en hundralapp tillgodo för var tusenlapp man handlar upp.

Jag brukar aldrig nappa på sådana erbjudanden, antagligen eftersom jag aldrig är i storköpartagen när de kommer. Men någon gång ska väl vara den första…?

Perfekt, tänkte jag, precis som jag förutsätter att de vill att jag ska tänka, tills… Min soffa finns inte på lager. Den kommer in om fem veckor.

Jag undrar om jag kan beställa och förhandsbetala den. Chattdamen upplyser mig om att det går bra – men då tillkommer klart 500 pix för hemleverans. Hämta själv? Se det går icke! Jaha, fast då har jag ju inte direkt sparat något på affären, tycker jag. Får ju ändå vänta flera veckor. Kikar runt och finner soffan, på lager i Helsingborg.

Jippi! Jublande föreslår jag att jag kan köra dit och köpa soffan direkt istället. Men nej det går absolut inte heller. Hur skulle det se ut om folk handlade hur de ville med sina klubbkort? Hujedamej, då skulle det bli anarki, eller ännu värre – folk skulle slippa vänta tre till fem veckor på sina möbler.

”Ditt kort fungerar enbart i Malmö” upplyser chattdamen mig. Underbart… Nu blir det soffa till fullpris, om tre veckor, med hemleverans. Alternativt kanske jag går och drar på det lite till.. Vad ska jag med en soffa till egentligen, kompisarna kan sitta på kuddar på golvet. Synd på erbjudandet bara… Jag ville så gärna nappa på lockropen, för en gångs skull!

Åh Backa, blir du någonsin min?

Hemma sjuk en lördagskväll… Vad gör man?

Hittade en låda gamla kassettband och bestämde mig för att göra det jag hittills aldrig gjort. Sortera och märka dem, kasta dem jag inte vill ha, spara dem jag ännu tror att jag någon gång, kanske, kommer att lyssna på.

Upptäcker att jag har grymt många gamla blandband. Där är bandet från söta killen i sexan, med all smörmusik vi dansade tryckare till. Coola rockblandbandet från kompisens storasyrra. Den sköna mixen jag gjorde ihop med bästisen när vi fortfarande sprang på rave någon gång under tidigt 90-tal.
- Snacka om trip down memory lane!

Här sitter jag då och myser. Det är lite som att hitta gosedjuren man hade som liten, de doftar och känns på ett särskilt sätt. Dofterna plockar fram alla minnen, allt jag länge hade glömt. Jag minns…

Sista dansen på KB, när det fortfarande låg på Erikslust. Låten jag lyssnade till, om och om igen, när jag hade hjärtesorg i ettan på gymnasiet. Min och pappas road trip till London. Vilka skatter!

Här sitter jag nu och myser, mitt i högen av glada, sorgliga och alltigenom fina minnen. Jag sjunger med, HÖGT! och stornjuter av historierna som utspelar sig till vart och ett av banden.

Just i detta ögonblick är det faktiskt inte så värst att vara hemma en lördag.

En bukett rosor med halvt vissna blad, en kartong med pizzabitar och en rosa ballong formad som ett hjärta. Det tog mig tre sekunder att förstå att det var delar av rekvisitan från dagens tv-sändning som han hade kommit hem med. Det var väl ganska gulligt ändå, fick jag intala mig, och bjöd på överblivna geléhjärtan från gårdagens dansklass.

Pratade med min väninna och frågade om inte de skulle hitta på något denna enda kärlekens dag av 365.
- Nej.
Hon lät inte helt övertygad och då kom det fram att de bestämt sig för att inte göra något alls, men nu satt hon där hemma, frustrerad och väntade för jäves på en överraskning. Jag konstaterade att mina tankar var desamma. Bara för att man säger ”Nej, fy jag vill inte sitta där på restaurang bland alla andra fåniga par” eller föräkrar att ”nej, det är bara så löljligt” så betyder det kanske inte riktigt så. Utan det betyder ÖVERRASKA MIG FÖR FAN.

Jag åker till Budapest över helgen och ska bo på Boyduo apartments. Den enda boyen i sällskapet försäkrade mig om att de inte skulle bli arga över min avsaknad av skäggstubb eftersom de redan har bokningsnamnet Karin. Såvida det inte är ett mansnamn i Ungern så är allt på det klara. Vi skulle egentligen bo hemma hos vår kompis BalettTibor men han var så snäll och fixade detta i stället…..hmmm.

Nu undrar jag. Kommer det att hänga glansiga planscher på halvnakna insmorda män på väggarna och kommer det finnas en skiva med balkanmusik i cdspelaren?

Alla tips på de bästa ställena i Budapest välkomnas.

Budapest

Det första tecknet på kärlek ägde rum vid Triangeln kl 08.25 idag. Kolportören för .SE iklädd gul vindjacka och Kolportören för City iklädd röd vindjacka fick upp ögonen för varandra. Pang! Glädje utbröt och de tog hoppsasteg mot varandra på trottaren i sann filmslowmotion och omfamnade varandra för att sedan fortsätta tillsammans upp längst Södra Förstadsgatan och dagens arbete. Är inte detta gula och röda omfamnade vackert så säg.

På kontoret sitter säljarna och kämpar för fullt, jämför försäljningsiffror, morrar, hittar nya taktiker, dumpar priser, höjer service, tävlar hårt. Men på gatan, i verkligheten, utanför pengakriget ser det helt annorlunda ut. I regn och rusk står de där på gatan, tätt ihop, röd och gul, och kanske blir bästa vänner.

Kärlek känner inga gränser.

media, city, .se, kärlek, tidning

Nu filar vi på något nytt & spännande igen!
Måns, Alex och jag lanserar mobiltelefonsändningar på TV Malmö.

Med start torsdag kväll i nästa vecka och hela helgen framöver kan du se oss & alla möjliga kompisar, samt kanske dig själv och dina vänner live i rutan.

Välkommen till studion med kul, positiva upptåg du alltid drömt om att göra live. Vi lanserar även vår hemsida & blogg. Där kan du följa med i vad som sker bakom kulisserna och själv påverka vad det blir av vårt experiment.

Namnet Bambuser förresten kom jag på när vi satt och spånade. Det betyder ungefär ”oskickliga sjömän som endast kan användas för enklare sysslor.” Vilket är lite som vi när vi började med detta. Med bambuser menar vi att alla kan, för alla är oskickliga i början. – Så kom och var med, det svänger ju!

Några svenska album har kvalificerat sig in på listan över Worst Album Covers ever, sidan om artister som Millie Jackson med albumet ”Back to the shit”, Paddy Roberts ”Songs for gay dogs” och en hel del kristna idiotiska bidrag.

Vad sägs om dessa praktexempel? Fantastiskt.

Tack Manne för ditt bidrag till en bra tisdag.
musik, album, vinyl, galet, design, form

Fick mail från Berghs school of communication att jag är ”överkvalificerad” för den utbildning jag sökt till. Hur ofta händer det liksom? Hoppar rakt upp till steg två på en av Sveriges mest ansedda reklamskolor. Jo jag tackar.

Om man vill vara lite streetwise och få sig en egoboost går det alltid att söka engelska A på Komvux för att få samma besked som nämts ovan. Men det känns inte lika kaxigt.

Läste i Nöjesguiden (Metro) idag att ”det vi talar om just nu” är Marc Jacobs modellers blekta ögonbryn, omgjorda à la 20-tal.

Jag älskar Marc Jacobs!
men prisas ska där prisas bör…
Eftersom det inte verkar som om Therese & Mattias vet om att detta trick praktiseras sedan länge… Passar jag på att tala om vem som myntade och alltid använde sig av knepet blekta ögonbryn, som sedan färgas/formas om efter tycke och smak.

Nämligen alla modeller och celebs’ favvo-sminkör under oherrans många år: Kevyn Aucoin.
Denna förvandlingens golden boy bör helt klart få cred för denna ”nya trend.”

För vidare kuriosa var det dessutom han som först 20-tals sminkade Drew Barrymore. Bilder av henne och andra vackra kvinnor finns att beskåda i hans böcker, såsom ”Making Faces.”
För att inte tala om på i stort sett alla stora tidningsomslag under delar av 80-talet, hela 90 talet och hela vägen fram till hans tragiska bortgång år 2002.

Det ska sägas i sann Dressmananda, med mörk släpig röst: Grattis Slottsstaden! Nu öppnar Sushido nära dig. (Vilket riskerar att jag kommer att äta vinägerris varje kväll.)

Det liksom pumpas in nytt yngre blod i stadsdelen med små dunster åt gången. Kanske pensionärsköerna på Apoteket nu kan luckras upp för att göra plats åt Lisa som behöver dagen efter piller.

Käppartanternas meckas dagar är räknade. Jag antar att de fasas över inslag som Greekway med vitlöksröra, även kallad tzatziki, två restauranger med rå fisk, även kallat sushi och Café Gusto med fler sorters kaffe (espresso) än de serverar kakor (7 st traditionellt sätt, 5 om man inte vill verka skrytsam). Men faktum är att det i min trappa numer enbart bor folk av den yngre generationen, den utan grått krulligt hår och galoscher och att det är ett större antal chihuahua som skiter på gräsmattan än pudlar.

gravid, restaurang, malmö

Jag ska fortsätta dricka sprit men aldrig ALDRIG mer äta vitlök. Och det säger jag efter att ha ätit Mosaiks Gampas al ajillo som i och för sig är fantastiskt goda, men som förstör en hel lördagskväll. Det är hur jobbigt som helst att prata och andas inåt samtidigt. Det låter väldig dumt också.

Tog några tapas på Mosaik vid Stortorget med mamsen och därefter förpestade vi tillsammans tillvaron för dem som satt bredvid oss under Broadwaymusikalen Guys and Dolls. Den 50-åriga publiken skrattade glatt åt de klämchecka skämten som Claes Malmberg levererade men jag hade klarat mig med dansnumren och några framträdanden av Tommy Körberg.

Efter föreställningen förpestade jag tillvaron för Andreas som jag sprang på vid Café le fil du Rasoir. Han var nere från Stockholm för att spela. Söt kille! Och sedan förpestade jag tillvaron för Charlie på Koi där jag försökte dämpa vitlöksodören med stark sprit. Det hjälpte inte. Charlie höll sig på en meters avstånd hela tiden.

Kl 01.30 gick det inte längre. Huvudet bultade som om Josephine Forsman satt och spelade trummor där inne så jag sörplade i mig den sista ölen på Röda Kran för att sedan förpesta tillvaron för taxi 97 97 97. Förlåt.

bar, Malmö, musikal, restaurang

30 års party för ursnygga, långa Therese på Friisgatans partykollektiv! (Jag kallar det så eftersom Rebecca tillika hyresvärd har som ambition att fylla hyreshuset med de egna vännerna).

Bubbel i dörren efter en hel dag på jobb = lycka. Födelsegrisens pojkvän är en av Köpenhamns bästa sushikockar = dubbellycka.

Eftersom Therese fick ca fem spabehandlingar i present av fem olika personer förutsätter jag att de antingen tyckte att hon var sliten, är rädd att hon kommer bli det nu när hon är 30 eller förutsätter att det är sådant som trettioåriga kvinnor bör ägna sin fritid åt. Eller?

När formarna efter Rebeccas smarriga hemmalagade cheescake stod tomma, var jag så trött att dansa var otänkbart. Och klockan var så mycket att Köpenhamn kändes lite väl långt bort. 97 97 97. Tack.

Den här videon tittar jag på varje gång jag känner en uns tyngd över mina axlar vilket ger dålig hållning. Som idag.

Några anledningar till att käka antidepressiva medel denna fredag:
• Fick gå upp 06.00 för att bada katten som inte var ok i magen. Han satte en klo i min arm.
• Har ingen biljett till Vice-festen.
• Sms-bråkat med en man om något så löjligt som huruvida meningen ”jag hjälper dig att diska” innebär att det outtalat betyder att diska skulle vara en kvinnas ansvar och att män bör få medalj så fort de bidrar till det självklara
• Jag ska på 30-års fest i kväll och blir därmed påmind om att bästföredatumet närmar sig.

Varför är det så… att när det öppnar ett nytt ställe som passar ens behovstrappa utmärkt blir man själaglad men man går aldrig dit. Miss Brown öppnade sin deli på Davidhallstorg med eget bageri. Vilken lycka. Nu skulle min mage aldrig behöva knorra vid sängdags mer, eftersom kvällsmaten alltid kunde inhandlas på cykelvägen hem oavsett stressfaktor. Men aldrig, inte en gång har jag provat deras, enligt utsago, härliga soppa eller sallad att ta med.

Nu har de stängt. När jag läste nyheten på Måns blogg blev jag förtvivlad, förvirrad och förbannad. Var skulle jag nu inhandla min gourmetkvällsmat? Men så kom skammen och ångesten av att inte ha sponsrat detta ställe. Vad är min rätt att gnälla när det praktiskt taget är jag som fått stället att stänga, med viss risk för att ta i. Det värsta av allt är att jag därmed supportat Espresso house möjlighet att öppna ännu ett fik med marchmallows on stick i stan.

Fenomenet har setts förr, bland annat i den omåttligt populära staden Landskrona. Här står det anrika Strand byggt precis vid havet med alla möjligheter för stora fester, långa nattklubbskvällar och bra restaurang med veranda ut mot havet. Det tycker landskronaborna också, men de äter hellre pizza för 45 kr en fredagskväll än att gå dit. År 2002 drevs stället av ett gäng Malmökrögare som försökte sig på konsten att erbjuda arbetarstadens snåljopar bra lunch och italienskt kök på kvällarna. Men stadens bästa restaurang stod tom. Reggaekvällar med Svenska Akademien drog väl då en 15 pers och en nattklubbskväll 400 pers (kapaciteten är långt däröver).
Så togs beslutet. Strand stängdes ned (igen) och denna gång var det ingen krögare som ville fortsätta att driva stället. Det ville däremot en plastikkirurg.

Och se då blev det fart på landskroniterna. I sann socialistanda skrevs protestlistor över hela staden. Namn samlades in. Greta som dansade på Strand redan på 40-talet ville ha stället kvar, det ville även Chrille som brukade hänga där och dricka turkisk peppar innan han upptäckte Mink i Helsingborg och Ingrid som hade tänkt äta lunch där men aldrig orkat ta sig ner skrev också på. Ve och fasa om det fina stället skulle bli en plastikkirurgi. Men ingen, INGEN gick dit när de hade öppet.

Så då får man skylla sig själv och fatta att ingen kan driva ett ställe som inte drar folk. Och då blir det plastikkirurgi vid havet eller Epsressohouse, protestlistor eller inte.

Tänk på det när du aldrig besöker ditt favoritställe på grund av ren lathet. Plötsligt stänger det och det är ditt eget fel.