Karin af Malmoe

Jag har två ouppackade rullar av tapeten Hanna från Boråstapeter över. De kostar 470 kr st i butiken, ge ditt bud bland kommentarerna om du vill ha dem. 2×10 meter alltså.

Den är underbart fin. Här på min vägg.

Jag tror på allvar att veterinären glömde en kula när de skulle kastrera min röda Norska skogkatt. Han står just nu och ylar och kraffsar hysteriskt på ytterdörren som män liksom gör när de bara har en sak i huvudet . Ingen husfrid här inte.

Jag gör allt för att motivera mig själv att stanna hemma i kväll. För en som varit bakfull varje helg och lite till i några års tid borde inte detta vara så svårt. Men här är vad som krävdes:

1 påse naturgodis (som jag nästan redan ätit upp från affären och hem, 200m)
1 påse naturchips
1 påse jordnötsringar
1 påse plockgodis (som jag ändå inte kommer att äta för jag gillar inte det)
1 Ben n Jerrys med favoritsmaken Cookie dough (trodde aldrig det skulle komma till sv. lycklig)
2 apelsiner !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
1 burk räkor
rågbröd
Honung till te

Min pojkvän kommer kollapsa när han läser detta.

Jag tillhör dem som alltid sneglar i andras varukorgar för att göra en snabb analys över personen i fråga, och jag är övertygad om att andra gör likadant.

Kassörskan inspekterar varenda vara för att tänka aha, ensamstående kille (inte jag), kan inte laga mat och ska se på fotboll i kväll (en fryst fiskgratäng, 3 folköl och en påse jordnötter). Singelkvinna 30+ som jobbar på bank och tränar 3 dagar i veckan (en lättyoghurt, 2 äpple, grovt bröd och en Veckans Nu) Sambopar (alla ingredienser till tacos, malet 500g) Student på musikhögskolan (bönor, linser, sojakorv och den billigaste juicen).

Varför är det så att om man springer ner i affären iförd komplett Nike mysdress, skinnjacka, håret godmorgonruffsigt och med ögon som avslöjar en tung tupplur, då träffar man alltid någon som man inte vill träffa. Och i korgen ligger det bara fettoprodukter till råga på allt. Analys: ensam, olycklig singeltjej med eventuellt mens. Men det är fel fel fel.

Den mest innovativa uteservering såg jag idag på Davidshallstorg där en familj dragit ut bord och stolar från Monlit lounge uteservering och klämt in dessa mellan två parkerade bilar på gatan. Allt för att njuta solens strålar som inte nådde hela vägen fram till den egentliga uteserveringen. Det såg mer komiskt än gemytligt ut.

Hela stan myllrar av folk denna lördagseftermiddag, alla njuter solen och det är nu allas individuella tolkning av 15 grader visas upp och därför kan någon med lång täckjacka och tjocka vinterboots gå bredvid en annan i shorts och t-shirt. Jag föreslår ett mellanting.

Stänger Mission så öppnar det nytt på ett annat ställe, kanske av samma arrangörer. Så har det alltid varit och kommer alltid vara så länge det finns en publik som vill dansa och umgås längre in på morgonkvisten än någon laglig klubb kan erbjuda. Det var så klart helt rätt av SDS och Dygnet Runt att gå ut med detta eftersom de som journalister har till uppgift att granska och rapportera och inte låta bli bara för att de själva gillar stället. Dyngan har redan snackat svartklubb i många blogginlägg, PunktSe har redan rotat i saken och det är knappast något nytt för polisen, så så jävla kontroversiellt och chockerande är det ju inte. Det är snarare konstigt att det inte skrivits mer granskande om stället tidigare i Skånes största dagstidning. Numer har klubben börjat med sina små medlemskort om nu det kan hjälpa stället att fortsätta servera sin vodka/redbull i plastglas. Will miss. Ribbanfester med barfotadans till housetakter – här kommer vi.

Jag förstår inte. Oriflame ska stänga ner här i stan och flytta till Stockholm och jag vet flera som snart står utan jobb. Varför söker de då otroligt många Ad:s, originalare mfl till kontoret i Malmö just nu?

Ebba Von Sydow är sparkad. Innebär det nya tider för Sveriges madeleine-look-alikes-kids, ska hon ersättas med en kulturonanist eller en annan flicka med tiara? Kanske någon med lite mer kött på benen? Ett ansikte kan säkert få upplagan att gå uppåt men vad som är inne kanske snart är ute. Och då räcker inte kunskapen om vilken väska som Paris Hilton köpt i veckan hur stor bildbyline man än har. Kanske är en någon med fingrarna i upplagor och ekonomi och som håller sig borta från omslagens glättade papper ett bättre alternativ för rollen som chefredaktör.

Så affärskvinnan Ebba trampar vidare mot framtidens nätskvaller för ”unga kvinnor” där hon gör sig bäst och dementerar samtidigt allt skvaller om sig själv.

Ljummen vårkväll, takfest under stjärnklar himmel. Detta är livet!

Solen har kysst mina vinterbleka kinder idag. Så pass att jag somnade vid fyra, bara för att vakna igen vid åtta och yrvaket snubbla in i duschen. Någon timme senare var jag påväg in till centrum i familjebilen (modell monster.) Där landade jag, efter en bra stunds cirklande, och med superflyt fann jag den perfekta parkeringen.
Gick på fest med spanjorer, israeler och svenskar. Flera av dem från Malmö, ingen av dem någon jag kände förut. En av israelerna frågade förundrat om det han hört var sant. Var det verkligen riktigt att svenskar tar med egen dricka till fester och dessutom dricker upp den själv. Så ar det nog… I Israel bidrar man med dricka till alla pa en fest. Man splittar t.ex. även notan lika, oavsett vad folk har ätit och är, upplever jag, överlag mer kollektiva i sitt umgänge.

Uppe pa taket känns det hur som helst skönt att bara vara. Med tuborg- och maccabi-öl, lite chips och gott sällskap en mörk men ljummen vårnatt, kommer man hur långt som helst. I Tel Aviv, Madrid, eller Malmö.

Av Rebecca  

Vad som kommit mellan mig och en klänning från Lisa Wixell är just nu en bilservice.

Madonnas kollektion var riktigt dålig, med allt för många cityshorts, vilket måste vara något av det fulaste man kan ha på sig och det var det även år 2006. En klänning köpte jag dock…. bara för att dagen kändes tråkig. Den hänger i min garderob, vacker och oprovad.

Victoria Beckham lanserar för övrigt en ny jeanskollektion och denna gång blir det en helt annan stil än den förra med smaklös strass på bakfickorna. De kommer kanske att kunna köpas på Eriks i Limhamn inom kort, vilka säljer jeans i prisklassen 2000-4000 kr. Alltså inget för den som måste serva bilen och byta till sommardäck denna månad.

Jaha!

På eget intiativ har den här veckans litterära sfär fyllts av feminismens, lesbianismens och kvinnosaksfrågornas ande. Gudrun Schyman gör det på börsen, jag håller mig bland bokhyllorna på bibblan.
Lite Brögger, Lodalen och den fantastiska lilla romanen ”Charlie” av finska Margareta Suber.
Ett måste för alla som liksom mig delar facinationen över överklassens badortsdramatik tidigt 1900-tal. (Jag fullkommligt kastar mig över allt som snuddar vid ämnet.)
En slags lesbisk ”Döden i Venedig” utan pedastri (eller va nu den kvinnliga betecking skulle bli) och lite mer vardagsrealism.

Mia Lodalens skamlösa smulsystrar lockar fram asgarv i sann buskisanda. Musbuskis helt enkelt, en slags lesbisk Bridget Jones med träffsäkra personporträtt med hemvist i Stockholms Gaylife.

Brögger är som opeium för oss kärlekstörstande självrättfärdigande ifrågasättare – att hon idag upphört att knulla kamelförare och ifrågasätta varenda monotom av monogami och emotionell finsoffapsykologi – och är gift med barn och herrgård – det låtsas vi fan i mig inte om.
Kanske har Brögger gripits av Stockholms Syndromet och sitter och kurar i det fängelse hon en gång kallade 1900-tals uppfinningen kärleksrelation.

Blev lite bläddring i modern queerlitteratur med – men det är ju så hemskt tråkigt och överanalyserat att jag inte ens orkar göra mig lustig över det.

Vidare var jag på dejt med en lustig dansk diabetesforskare och såg ”The Fountain”.
Om vi drar av Hugh, scengrafi, kostym och effekter – så har ni världens nu tråkigaste, menlösa, mest onödiga filmatisering.
Ena minuten är det spanska inkvisationen – sedan ett jävla träd och allt blandat med nån soklig historia i forskarmiljö med en döende författerska och apor med cancsersvullstar.
Symboliken är i typ peek-a-boo-format och det hela historien känns som första kapitlet i en fantasyroman.
gå inte och se den. snälla.

Idag är det Monkibusiness vid kanalen när NG håller party. Men där är så litet och jag orkar inte med klaustrofobi idag. En av de, i Malmö, överrepresenterade journalistdj:s står och rullar plattor bland de snygga kläderna som är anpassade för blivande mammor, de med ballongmage (eget erkänt problem) eller de som helt enkelt inte kan låta bli den extra tårtbiten. Love Oversize.

Jag ska hem och skriva en julsaga. Men hade hellre varit i Stockholm när min kompis öppnar klubben Neu på Stureplan Idag.

Den ena var cykelpremiären. Fem kilometer till jobbet och jo jag tackar jag har ont i arslet så här i efterhand, därför tog jag bilen i morse. Men cykelturen var allt för att jag skulle känna våren i venerna. Cykelvägen längs Kungsgatan, fåglar som kvittrar, snygga pappor med barnvagnar och valpar. Sen uppförsbacke och andnöd.

Det andra var uteservering i solnedgång med en kaffe som blev kall innan jag ens hunnit halvvägs på den. Öl hade varit ett bättre alternativ till Mrs Browns goda bröd med rödlökssalsa och färskost för 45 kr. Vi vägrade lämna på flera timmar och i brist på gasolvärme fick röda filtar och rädda oss. Mrs Browns uteservering är poppis och har alltid folk i kvällssolen. Jag rekommenderar gärna. Sommaren är nära, och därmed sket sig alla planer på att lägga undan ölens bästa vän, Marlboro lights.

Nej vi åker aldrig mer tbax till Tyskland min vän.
Tysklandsresan gör vi aldrig om igen.

Trött på trädgårdstomtar
Trött på ”ickerökare förbjudna” – precis överallt
Trött på krimskrams och hötorgskonst i överflöd
Trött på nutella till frukost
Trött på Tv’s deutsche Clint Eastwood
Trött på mardrömmar om tandimplantat

Dentalmässa i Köln.
- Har du tandläkarskräck, eller är friskluftsberoende, don’t go there!

2006 års mest uttjatade ord blev utan konkurrens ”entourage”. Detta ord som dyker upp i var och varannan tidning, ur alla lite hippas mun, vid fikabordet, ute på stan. Jag får krupp av irritation. Hur klarade ni er innan ni lärde er detta ord, vad sa ni då?

Jag och mina vänner
Jag och ett gäng
Jag med följe
De jag umgicks med igår

Vems fel är det att vi använder ordet som betyder ”omgivning” på franska? Kan det vara en viss tv-serie med samma namn som kan liknas vid männens ge-igen-serie till Sex in the city? Eller är det epostprogrammet för Mac, Entourage, som gjort att detta ord ligger så nära till hands på allas tungor?

Jag vet en sak som jag inte får säga… inte än. En sak som fullkomligt kommer skaka om mediamalmö. Jag har en förmåga att vara lite överdramatisk men gud vad jag bubblar nu. Som champagne eller kanske snarare en Ramlösa med tanke på att jag sitter osminkad i dassiga joggingbyxor framför datorn och det är tisdag. Inte så mycket lyx.

Det stod i och för sig en flaska rött vin på bordet när jag kom hem med texten ”…. öppna denna om du är stressad…” Vin ska i fortsättningen vara min mjölk.

Hallelulja

Nu räddar expojkvännen henne med sina producentskills och de ska snart sjunga in en duett tillsammans. Inte så mycket Malmö, men eftersom jag ska bli tillsammans med Justin den 14 juni i Stockholm är det minst sagt aktuellt.

Britney Spears, Justin Timberlake

Rapport från de nattliga bravaderna.

kompis – Ja, jag gick hem med honom.
jag – Men vem är det då?
kompis(viskandes) – Jag vet inte, jag kommer ju inte ihåg vad han heter.
jag – Ok, men kom över och sitt på balkongen med mig.
kompis – Jag kan inte, han sitter här i soffan nu

Det kan tilläggas att detta var kl 16.30 och det nyfunna paret hade då umgåtts även hela söndagen. Men vad pojkens namn är, det förblir en gåta.

Eventuell framtida nödlösning om de fortsätter träffas – ”får jag se ditt leg?” ”får jag presentera min kompis … ”

Igår var jag i en trappuppgång med de sötaste små handmålade luckorna till sopnedkasten. Därför stannade vi hissen på varje plan ner från sjunde våningen för att se vad de hittat på för motiv på varje våning. Så här i efterhand förstår jag inte riktigt den nattliga vernissagen men vi var väldigt tagna just i det ögonblicket. Någon som kan gissa vilken adress? Jag vet både en och annan som gjort nattliga besök här så någon kanske kan få in ett rätt svar.

Jag åt hur mycket halvkall pizza som helst igår, och det gick hur bra som helst till vitt vin. De tyckte jag var knäpp som tog ett foto på Jonas pizzadukning. Men det är ju så att mat är det bästa med livet och bör dokumenteras i oändlighet. Även om det så bara handlar om strimlad skinka med jalapeños och tomatsås på bröd.

Pizzatips för söndagen är: Fågelbackens Pizzeria med över 200 sorter att välja mellan, däribland 35 vegetariska och 28 inbakade. Beställ inte den med camenbertost. Hu.

Lite visste jag om de stundande bravaderna som låg i gårdagens sköte då jag promenerade den lilla biten mellan hållplatsen och Waynes Coffee ute på Dockan i östra hamnen för brunch. Efter solskenspromenaden var det dags för lunch och ett glas vin och sedan var det dags att föna håret. Ut till Jonas (lovade att göra lite pr) i någon lånelägenhet på Sottstaden। Taxichaffisen måste tyckt jag ha sett väldigt märklig ut eftersom han stängde av sin arabiska musik och spelade country hela vägen fram। Allt med ett lismande leende på läpparna।Pizza och sprit stod på menyn, något jag inte på något sätt opponerade emot. Som vanligt på Jonas fester var det ett hopkok av körsångerskor, trevliga och smålänningar. Människor man haft sex med eller i värsta fall inte haft sex med men varit nära att ha det med och allt känns väldigt pinsamt. Sen då jag Karin och HC fnissandes i ett hörn med snacksen i besittning. Då mina bundsförvanter sambotråkade och gick hem fick herr Levin bli bästis med ett stycke frisör och en kvinna det visade sig att jag tidigare varit pissfull tillsammans med. Någon märklig liten sak med ett ryskt namn och något sneda ögonbryn flög fram och tillbaka i lägenhet som han var besatt. Efter jag försäkrat mig om att det inte var Linda Blair som efter ett könsbyte gjorde comeback i exorcismsammanhang andades jag ut och lät han hållas. Den fula skjortan till trots.
Jonas var på sitt världsbästa partyhumör och fick som vanligt alla glada och peppade för nattliga äventyr i Malmös nöjes djungel।Tillsammans åkte vi då alla till WONK. Med sina svettiga bögar i en cykelkällare med klistrigt glassplitter över golvet drog jag stilla slutsatsen att vi kommit lite vilse i djungeln. För att inte säga att vi lämnat den.På plats blev det nog några drinkar för mycket för satan va allt snurrade. Jag överkonsumerade cigaretter dessutom vilket är ett säkert tecken på att jag fått för mycket att dricka.

Då jag i något förvirrade ögonblick lyckats stämma träff med ett antal gentlemän på stället under ännu mer förvirrade sms-kontakter under kvällen och dagen blev det ett farligt springand i trappen.
Det roliga med bunkern är möjligheten att kunna fjanta runt och spela teater utan att någon tycker man är konstig. Tvärtom vore det nog märkligare och i större kontrast om man inte gjorde det.Hur som helst trillade jag på två förtjusande doktorander från Lund som försåg mig med cigaretter och festliga kommentarer till gryningens intåg.
Kvällens minus var att norsken på studieort i Umeå jag tagit för vana att alltid ha förvirrade nattliga konversationer över telefon med i berusat tillstånd inte ringde då han är i London och slår runt.
Höjdpunkten på vår distanstelefonflirtsrelation hittills var när människan kapat en flygbuss och lyckats få den att köra honom hem för fem kronor samtidigt som vi analyserade Oscarsgalan jag facistiskt satt och tittade på klockan fem på natten. Sluddrande var nog ordet. Att gå på WONK är som att gå på museum. Alla står lite dammiga på samma plats och säger samma saker, gör samma saker och långt ifrån gratis inträde. Någon borde sätta små objektförklaringar bredvid personerna typ: ”Sliten medelålders karaoketransa med tjack under näsan”, ”bögen som aldrig får till det”, ”bögen som alltid får till det och ångrar det dagen efter”, ”faghang – don´t feed it”. Listan kan göras långt.
Till slut sa jag mitt sista ”tack men nej tack” till någon blond historia och gick hem längst kanalen.
Kanske inte med så mycket mer vishet än då jag lämnade hemmet och d relevanta slutsatserna blir få. Men varje kväll kan ju inte vara brainfucking.

Igår fick jag bara ett enda sms efter kl 22. Jag väntade inget sms, jag skulle inte möta upp någon och jag var väldigt nöjd på den fest jag var, men tittade ändå på mobilen förundrad några gånger under kvällen över att den inte vibrerat en enda gång. Det var lördag. Är det straffet för att man gått och blivit sambo?

Varje år undrar jag hur jag skulle få reda på det faktum att klockan ska ställas om. Alltid om inte. Om inte jag råkat höra på radio samma dag, råkat läsa på den sidan i tidningen, eller råkat höra någon nämna det i det offentliga rummet. Vad skulle hända? Skulle jag missa ett flyg, komma sent till jobbet, till fikat… vem vet. Jag lyckas alltid få reda på det på något sätt. Men det måste vara en hög procentsats som faktisk är helt ovetande just nu om att klockan faktiskt är elva och inte tio. Skynda er att vakna, brunchen på Metro stänger kl 16.

Medan ni vandrar i 15 graders vårsol ska jag sitta inne och läsa ett 200 sidor långt manuskript över Quentin Tarantinos film True Romance.

Om jag lyfter blicken ur papperna kommer jag mötas av solränder som skiner in i lägenheten och påminner om hur äckligt dammigt här är. Jag ska skaffa avdragsgill städerska (heja regeringen). Det här håller inte när man har tre olika jobb, pluggar och försöker vara party party dessutom.

Jag har glömt bort drinken totalt, den fantastiskt goda Bloody Mary. Det känns extremt nyttigt att knapra på en selleristjälk och dricka pepparstark tomatsoppa en fredagskväll. När väl fötterna känns något ostadiga blir man i det närmaste chockad då man inbillat sig dricka gaspacho en hel kväll. Jag är säker på att detta blir sommarens drink, i alla fall för mig. Ännu ett steg i rätt riktning mot hälsosam.

På Torso Twisted är de fräscha och kraftiga för 120 kr inklusive lång matrik selleri. På Hipp är de absolut bäst. En något omgjord variant som serveras i cocktailglas. Men jag har hört att de som är kungen av alla Bloody Marys är de man kan köpa på burk på flyget (?)

Jag rekommenderar ingen att cykla strandvägen mot stan idag. Det går helt enkelt inte att komma fram för det blåser så in i helvete. Kronprinsenkrysset är det absolut värsta blåscentrat i stan. Där liksom formas en otrolig virvelvind som nästan kastar en av cykeln och in i väggen på Synsam. En skön solig lördagseftermiddag kan plötsligt förvandlas till livsfara.

Idag kan man köpa 11 bitar sushi för 45 kronor när Ikizukuri fyller fyra. Det tycker jag är göttigt.

Hjälp!

Den här fredagen har bara varit för omsvängande.
Då jag ofta ser mig själv som en manlig (så mycket ett par trikåer tillåter) ballerina som klarar att med all världens tyngd på axlarna traska fram längst linan – visar det sig ständigt att jag istället rusar för glatta livet utan att titta ner och hoppas på det bästa!

Satte på Mozart tidigt i morse, kanske lite för tidigt för volym MAX – någonstans under Nattens Drottnings area i Trollflöjten och knackandet i taket hann jag med att tvätta, städa, blåsa håret och ta hunden på promenad i vårsolen längst södra promenaden.

Efter sådana morgonpigga hushållsbestyr stod det självklart för mig att unna mig ett glas vin till lunchen. Det var ju fredag.

Efter dagens plikter var avklarade var det dags för en bio MUSIC AND LYRICS är precis sådär fnissigt torrtråkig som den verkar vara. En liten snorkråka i cyberspace. Det är sliskigt, det är blasé och förutsägbart. En perfekt oförärlig första dejten film för alla ungdomar.

Gymmet stod på tur och en lång stund i bastun med trevligt menings utbyte med en finne och en annan hunk. Alltid kul med samtal då samtliga deltagare är nakna svettiga stönar och nära inpå varandra.

Efter det lyckades jag byta om, återställa håret och få på mig lite kläder för att gå på alltid lika klockrena Twisted Torso. Karin var saint tropezchic modell och jag såg en skurtrasa med stor blond peruk – men nämner inga namn.
Nu hemma, vin, mat, skrivande och Zzzz… Imorgon väntar Brunch på Dockan och sedan lååångpromenad längst kusten.

Så ikväll ska frisyren och de fina klänningarna från Iisa visas upp för gästerna på klubben Du&Jag. Klockan sex hämtar en limousine oss på Gamla väster för att köra två styck nystylade modeller från Streijffert collection till restaurangen och loungen Torso Twisted. Singlar och par över trettio ska idag få äran att se Karin gå från nyktert tillstånd till ett mer myspysfnitter efter det att hon stapplat runt över golven och önskat att hon var 1.70.

Hoppas sluta upp med mina vänner över drinkar i den omnämnda baren på Twisted där jag faktiskt, än så länge, aldrig satt min fot. Kanske en sväng inom Centiliter och vidare till Oh Baby på Jeriko

- Du ska vara glad kvinna, jag har satt i extension värt ett gram kola.

Fyra timmar senare, mätt på ett fat musslor och pasta från Johan P, som min frisör asade in på salongen, och med väldigt ont i rumpan är jag nu lättad. Nu är jag über sommarblond, kanske med någon ton guld i botten, men dock. Snyggt kan man till och med kalla det. Han vet vad han gör min kära stylist, trots allt, när han kör sin specialblandning dricker vitt vin med is i och säger de roligaste sakerna någon kan yppa från två läppar. Det går inte att ha tråkigt på den salongen.

Har även provat de finaste klänningarna från Iisa of malmö, villha. Lön i morgon och nu undrar jag…. serva bilen eller köpa en klänning?

Nu har den där espressomaskinen stått i mitt kök i två veckor och jag vet fortfarande inte hur man gör en latte. Jag orkar inte lära mig heller, inte så länge den kommer serverad på kommando. Ibland ska man bara skita i att lära sig saker och inse att vissa saker är jag bra på, vissa saker är andra bättre på. Låt oss alla ägna oss åt det vi är bäst på. Kaffe tack!