Karin af Malmoe

Efter C/O-bars bjudning på drinkar och lite smått från sommarmenyn säger jag att du ska börja med marinerade rödbeter så att du bajsar rött i morgon. Sedan tar du en Örtstekt kycklingfilé med äppelvelouté som tydligen smakar precis som en sås Veronicas mamma gör på julafton(?). Fantastisk med andra ord. Avlsuta eller se det som början på kvällen när du beställer in en BBG. Drink med bourbon, blåbär, basilika och ginger ale. Livsfarlig. Och allt är så där skamligt möllanbilligt. Ja, utom drinken då, men jag tror snarare det hör till de politiska frågorna och avhandlas således icke här.

Och Mattias jag tar tillbaka det där med päronvodka efter att ha smakat er mojitovariant på denna, annars odrickbara sliskiga, sprit. Hanita. Jag skulle aldrig säga nej. aldrig.

WHATTAMAN (Uppdatering)

Babyhands har blandat ihop barens Hanita. Förmodligen lika god som sitt ex eftesom det är henne hela drinken handlar om…

Och alla flickor sprang till C/Obar så fort jag skrev ordet ex och Johan i samma mening. ”Jag heter Sara, jag heter Lina, jag heter Maja” Och det var sagan om hur CO fick utöka sitt drinksortiment.

Den sista låten som jag hörde innan jag lämnade midsommarfesten har snurrat i mitt huvud sedan dess. Refrängen om och om igen.

This one for you Eddie!

Köerna ringlar längst Apples butiker idag i USA där Iphone släpps och jag sitter och hårdbevakar deras webbshop. Men jag kommer säkert att gå med min slitna Sony Ericson tills Telenor tar in Apples guldklip i sina butiker. Jag vägrar betala för en mobil, men binder gärna upp mitt abonemang lite längre för denna überstatusprodukt.

Den bör vara snygg med tanke på Apples design på Mac och Ipod, den bör vara otroligt smart med tanke på att PC ligger i lä vad gäller användarvänlighet och den bör vara min eftersom jag är en självklar medlem i Applesekten.

Hallelulja

Det händer märkliga saker i min lägenhet.

Vaknade klockan 04.30 och hör ett välbekant ljud. Min hemtelefon som varit helt död i en månad och vaknade plötsligt till liv. Eeeeh okej.

Nu vet jag inte om jag ska skylla på Telenor eller på Siemens. Men jag väljer det förstnämda eftersom de inte har bevisat sig särskilt proffsiga på varken bredband eller ip-telefoni under de år jag haft dem. De har inte lyckats hitta några fel i kopplingen men att min telefon skulle gå sönder för att en månad senare laga sig själv helt plötsligt känns mindre troligt.

Jag är otroligt trött på Telenor och Bredbandsbolaget som är precis samma sak. Aldrig vet man om telefonen fungerar, den kan dö mitt i ett samtal och mobilräkningen skjuter i höjden för att jag måste sitta i kö till teknisk support i tid och otid.

Nu vill jag ha ett fett bidrag till min mobilräkning. Något kan de gott bistå med eftersom jag har både mobil, bredband och hemtelefon i samma skitbolag.

det kvittar vad du säger – han är BÄST!!!

Fick precis höra att jag är en sådan person som man kan skicka ut i rymden helt ensam utan problem. Jag skulle liksom bara sitta där och underhålla mig själv med olika röster och fnissa högt. Babbla och resonera med mig själv. Och när jag kom tillbaka efter tio år skulle det vara som om inget hänt, jag skulle bara gå av och fortsätta guggla för mig själv och med Heinz som sitter på min axel. Det känns ju bra. För om jag sitter där som 85-årig megasingel så har jag i alla fall inte tråkigt.

Det var min nya kollega som gjorde en analys av mig. Han sitter två meter bort och får lyssna på detta dagligen. Chilienaren som pratar spanska i telefonen och jag som tjuvlyssnar och inte kan låta bli att ge små referat efteråt för att bevisa att jag Visst kan spanska.

Min föredetta tvåmeterbortkollega brukade säga att jag var världens bästa underhållning. Fuck stand up. Fuck simpsons. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller som en varning.

Min frustration över biljettpriserna till Adriatiska havet gjorde att jag gav upp och började koncentrera tankarna på inredningen i min lägenhet i stället. En ständig räddare.

Så uppenbarade sig plötsligt en ande. Anden ur datorn. Jag gnuggade musen hårt och han var plötsligt där. POFF. Jag hade föreställt mig andar på ett helt annat sätt och jag har hört att man får tre önskningar vilket betyder att jag har två kvar.

Så nu blir det Montenegro med mina älskade vänner och en stuga vid havet. Jag längtar så.

Äntligen börjar de fatta.

Titta vad jag hittade på C/O-bars meny. Som jag har tjatat ingredienser i den baren och som jag har lobbat alla gäster i kön, och hemma, och på jobb och överallt. Nu börjar det bubbla i hörnorna.

I morgon kan man äta och dricka sig genom hela kvällen utan att betala en krona, förrän det är slut. Nöjesguiden kör sitt månatliga vanliga gratisätarjippo på en restaurang runt Möllan eller jag menar Amiralsgatan och det brukar diggas av den fattiga läskretsen. Eller socialsmarta – välj själv. Så mitt förslag är att börja här klockan 18.

Sedan är det bara att vandra bort till Spångatan och prova c/o bars sommarmeny och drinkar tills lagret tar slut. Whattanight.

Men varför regnar det?

Finns det något osexigare än när män försöker vara just – sexiga. När de dramatiskt anappar en filmscenskyss och försöker vara så där förföriskt snygga som de har någon märklig föreställning om att flickor faller för. Varför har en del män så svårt att vara sig själva och varför har de fått för sig att detta är ett fantastiskt knep. Bara för att dessa primitiva män tänder på flickor som posar med trånande blick på omslag och film så betyder det inte att de något mer emotionella tjejerna vill se samma sak.

Om något sådant händer mig har jag mest svårt för att hålla mig för skratt. Det ser så fjantigt omanligt ut. Lämna teaterlektionen hemma det är ändå inte som på film. Musiken finns inte. Klippen finns inte. Ljuset finns inte och framförallt så finns inte den lika patetiska motspelerskan.

Någon påstår att man kan festa, mysa och maila på en och samma gång. I alla fall ikväll på Plocke pinn. Det händer mycket där just nu. Just denna onsdag händer det disco, pop och elektroniskt av och med Margret, Hanna Aah och Rooke.

Men varför regnar det?

Att boka resor via nätet kan vara ett tvådagars dilemma. Alla dessa prisjaktsajter som jag penetrerat de senaste dagarna kommer att ge mig svåra mardrömmar. För de ska rent av jävlas med mig och inte förstå att jag vill ha det bästa priset inom ett tidsintervall utan ge mig en exakt dag. Och om jag skulle hitta en flight som passar och vill ringa en väninna för att checka läget så tycker sajten förståss att jag tar lite för lång tid på mig och väljer att slänga ut mig och min sökning.

Så jag gör det en gång till och då är så klart min resväg borta och ett nytt pris, klart högre än tidigare, det enda som kan erbjudas. Okej, så jag väljer att göra sökningen en tredje gång och titta, där är min resa. När jag väl ska boka denna så måste jag logga in och skapa mig ett användarnamn. När detta är gjort är min resa på nytt försvunnen. Jag stannar hemma.

satt på lunchen och diskutterade med mina kollegor (alla män) om det här med att gråta. varför är det naturligt för tjejer att gråta när de är arga, ledsna, rädda, glada medans männen står där torrögda och säger att de är ledsna men det märks ingeting. när startar denna tårspärr? vad är det som gör att de får förmågan att kunna eller snarare straffats med att kunna stänga av allt så att det landar inombords, någon stans i stället?

är det så att pappa aldrig grät och att han står som någon slags idiotisk rollfigur för den lille sonen som snabbt lär sig att torka tårarna eller rent av inte vågar att gråta för att man som kille ska vara stark. och tårar på det manliga språket ses inte som starkt. även om det visar på en betydligt större styrka än hos den som aldrig fäller en tår.

eller är det så att vi behandlar flickor och pojkar så olika vid uppväxten att våra fysiska känslomässiga uttryck är så skilda. för det är ju inte så att vi föds olika. vi gråtar lika mycket oavsett kön i våra tidiga år som barn. kan de olika meningarna ”det är inget att gråta för” och ”oj lilla gumman hur gick det stackare” få dessa konsekvenser. borde vi ändra på det så att vi får lite mer pondus bland kvinnorna och lite mindre stolthet bland män?

männen i sällskapet sa dock stolt att de grät. i alla fall tre av fyra och de tre är så gott som nyblivna föräldrar. de berättade att sedan de fick barn har de fått en helt annan känslomässig sida och gråter som barnungar titt som tätt. en av männen sa att det började på BB där han grät hejdlöst och sedan dess är världen en djupare plats. den enda barnlösa killen i sällskapet sa inte ett ljud. kanske han kände sig obekväm i gråtsnacket. kanske han skämdes. kanske han inte vet hur man gör.

jag undrar. känner dessa, i mina ögon fattiga, män aldrig den där klumpen i halsen som bildas när gråten vandrar från hjärtat och upp mot tårkanalerna. klumpen som gör så otroligt ont ända tills det fullkomligt brister? eller är de bara så mycket bättre än oss andra på att svälja bort den, titta åt ett annat håll och stänga av.

var tar då all den här gråten vägen? kanske genom skrik och bråk. men jag tror inte på det. jag tror inte på att gråt, förtvivlan, saknad eller andra starka känslor kan förnekas och komma ut genom att slå på en boxpåse, springa en mil, dricka sig full med kompisarna eller helt enkelt bara genom att ignorera. någonstans måste de där tårarna lagras. och om de aldrig får komma ut måste det påverka ens person till en kall individ. kanske är det alla avlidna mäns tårar vi skyddar oss mot med paraply. jag vill i alla fall inte ha regnet över mig om jag inte kan få smaka på tårarna direkt.

Idag är det bara 9 dagar kvar tills spännande Collabo kör igång på Plockepinn.
När underbara Johanna & Irika med vänner står bakom rodret – kan det inte bli annat än magiskt.
Ooooh, jag längtar!

Jag är en av dem som aldrig skulle få för mig att åka på charter för att dricka billiga drinkar om nätterna och dansa till eurotechno tillsammans med britter i kort kort på någon kanariestrand. Vilken totalt meningslös resa.

Men att resa till Plocke Pinn på Bergsgatan för att klubba i morgon kväll är väl helt ok. Varje tisdag under sommaren är det Klubb Aya Napa med happy hour och uteservering till 02. De lovar en lökig klubb och idag är det premiär med DjRUdie och gäst MC. Live Besh One och Zoltan.

Kanske det blir en charter ändå då.

Midsommar är förmodligen den dagen på året då vår målgrupp minst sannolikt sitter vid datorn. Aldrig har vi haft så få besökare som igår. 50 stycken skippade dansen runt stången och att lägga in sill för att se vad Karin, Charlie eller Rebecca hade skrivit. Och vad fick de ut av det? Min attgöralista för dagen. Vilken tragisk vardagsskildring.

Måste berätta att igår såg jag en stor jugoslav lyfta en soffa med en hand. Detta för att min mobil och en rouge hade bosatt sig långt där under. Är alla jugoslaver så himla stora? Och sjunger de alltid hela nätterna? Jag fick svaret när landskronas självutnämnda maffia gjorde ett besök med vodka. Nej, de försöker att låta bli att sjunga eftersom de har fullt upp med att hålla hakan i vädret. Det var ungefär när de gjorde entré som jag kände för sorti.

Jag kan bara konstatera att Västerbottenpajen sket sig rejält. Efter att ha förstört en pajdeg sprungit runt i tre affärer och klockan fem stått och tittat på en påse vetemjöl och ett paket smör, som om jag på något sätt skulle hinna knåda ihop en ny, tog jag med ett kilo västerbottenost i en burk och sa ”Varsågod, häll det över salladen”.

Någon hade glömt bort sin uppgift som löd att ta med gräddfil och gräslök. Behöver jag nämna att dessa tre var män. Hur svårt kan det vara att komma ihåg? Så det blev en midsommar utan dessa ingredienser och Som jag klagade. Som tur är blev det både grillat och annat smarrigt… utöver de obligatoriska midsommarkomponenterna.

Vi var ungefär tjugofem personer som fortfarande inte hade bestämt sig två dagar innan midsommar och som slängde ihop en midsommarfest. Det verkade dock som om festfixaren planerat i en månad…

En eloge till Jonas som inte bara trollade fram solen klockan arton exakt, utan också hade fixat till innergården på gamla väster med filtar, lyktor, satintyger i träden och en bar bemannad av två bartenders! som i och för sig var de som däckade först…

Hur mycket den lilla barnpoolen och badbollarna utnyttjades vet jag inte, men att vattenpistolerna, i vissa fall fyllda med GT, fick jag i alla fall känna på. GT i ögat är inte okej.

När grannarna blivit överfallna av en stor göteborgare med vattenpistol och två tjejer satt och sjöng så att fönsterna mot gården skallrade var det dags att flytta festen till Simon och Gustav Adolfs torg där det blev dans till jugoslavisk folkmusik, smart strategisnack inför en arbetsintervju, kattsnack med kocken från Hilton och Negronis som bartendersen sparat till just mig.

Danskarna drog hem i tron om att vi på midsommarafton har orgier och måste ha sex för att resten av året ska bli bra. Allt för fruktbarheten. De gillade midsommarafton.

Det fanns fler än sju sorters blommor på Jonas gård, men de glömde jag så klart att plocka och inte drömde jag om någon man heller. Men så kanske man ska gå och lägga sig på natten och inte någon gång dagen efter…

En stor västerbottenpaj till förrätt
Baguette
Vitlökssmör (till många)
2 paket selleri
Massor av körsbärstomater
en badboll eller vattenpistol (ja som om det skulle behövas)
alcohol till baren

Och nu har jag forstatt att analysera mina partybilder och finner att Jo Girl sätter ett finger i munnen i stället för två på huvudet för att visa hur fantastiskt kul allt är. Men det är nog snarare inpsirerat från en hip hop video eller kanske gamla fibban än från djurriket.

Djuriskt oh oh oh

Ungefär när klockan är 02.00, musiken pumpar och drinkarna börjar sätta sig på leendet, uppenbarar sig denna pose. Jag är farlig eller som det heter; fierce. Im wiiild. Det bara känns så rätt och just nu – så himla töntigt.

Så tittar vi på bilder från kvällen innan och Johanna frågar om det är en återkommande snigel. VA?!?!? SNIGEL.

Hon fortsatte att berätta att om jag ville att det skulle se ut som en tjur fick jag minsann sluta röra på fingrarna.

Suck. Nästa gång ska jag göra elefanttecknet. Det kan väl ingen missförstå.

Justin var fantastisk. även om han var väldigt liten.
Jag orkar inte skriva mer än så just nu. Läs Aftonbladet de har fyllt två uppslag.

Nu ska jag hem och sova för att sedan dricka öl med Dygnet Runt.

Det ante mig när jag vandrade upp för Abrahams berg mot Daniella, Eddie, middag och drinkar att vi skulle drunkna i diskussioner hela natten. Att jag aldrig skulle lyckas ta mig ner på stan för operafest utan däcka i en soffa med raggsockar.

Nu får jag då göra the walk of shame i röda lackskor utan att egentligen skämmas. Men visst det känns lite ocharmigt så här en tisdagsmorgon. Som tur är har jag den goda smaken att klä mig i sofistikerat svart så det fungerar fint. Det hade varit värre om jag hette Natacha Peyre och var tvungen att springa hem iklädd bunnykostym.

Idag kanske jag hinner med att träffa både Dyngan Gustav, Bank Acke och Dans Ubbe innan Justinkonserten. Men först missionlämnatillbakaklänning.

Har fullständigt glömt bort titeln på en alldeles underbar gammal film!
Inte ens skådisarna är jag säker på…
Allt jag minns är att den handlar om ett par, som har familjer på var sitt håll.
De ses ändå i hemlighet under en speciell helg vart år, då de umgås som ett par.
När filmen utspelar sig visar det sig att de båda för länge sedan mist sin partner, men ingen av dem har vågat säga något förrän nu. Hur filmen slutar avslöjar jag inte men det är en fantastisk film! Jag såg den tusen gånger för några år sedan.
Nu vill jag se den igen, snälla hjälp mig att komma på vilken det är!
Tack på förhand :)

Dagens bästa sms:

”Ikväll har natasha bedingfield en exklusiv spelning på Café Opera. Finns du i publiken? Det gör Justin Timberlake… Osa till mig om du vill komma.”

Jag är i och för sig ganska tveksam att sexy back killen kommer att vara på plats men det kan vara kul ändå. Nu ska jag ut på middag till Daniella och Eddie som jag hoppas kunna släpa med ut i natten. Och efter Operan blir det F 12.

Jag är så glad efter att ha läst mina slutomdömen från den avslutade copywriterutbildning på Berghs. Så glad att jag bara måste publicera några delar här. Min egokick för idag.

”Du behöver nog inte damma av dina gamla grammatikböcker*. Dina texter håller genomgående mycket hög klass, både hantverksmässigt, idémässigt och stilmässigt. Du borde ha blivit enbart copy för länge sedan.

Men du ska nog ganska snart se till att enbart vara copy och inte copy/ad. Det brukar aldrig vara en bra idé att vara både copy och någonting annat.

Du får aldrig förlora din förmåga att fråga om du inte förstår. Det är detta som skiljer de amatörmässiga copykatterna från de riktiga lejonen. Du frågar, får kritik, jobbar om och det blir alltid bättre.

Hej arbetsgivaren, om du nu läser dina anställdas mail. Se till att hålla fast vid Karin, för hon är väldigt duktig!

* Något som jag själv kommenterat och tyckt i början av utbildningen.

När vi ändå är inne på smak så undrade jag var Hanna, fina fina Hanna Graaf, köpt sina jeans. Om det var i en butik på turiststråken i turkiet eller bara en enkel liten Abdullabutik i Landskrona. Herregud, kan man släppa in något så smaklöst på en klubb kan man väl släppa in någon med hawaiiskjorta också.

Utsvängda ljusa jeans prydda med paljetter eller något liknande längst hela benet. Hon behöver professionell hjälp.

Jag blir rädd när jag hör p3:s diggylista. Toplistan över vad vi smakfulla svenskar lyssnar på och laddar ner. Jag börjar verkligen tvivla på hela mänskligheten.

Först trodde jag att jag råkat ut för ett av P3:s skämtprogram där de knåpat ihop sina egna låttexter men förstod till min förfäran att detta var på riktigt. Det håller inte. Jag lämnar ut en varning för känsliga lyssnare inför detta program.

Skärpning Sverige för helvete.

Finns det något annat ställe än finstockholm som har de sjuka kösystemen där någon med namnbricka ska stå och peka på de som får komma in. Du vet alltså aldrig när, eller ens om, du kommer in på nattklubben så vida du inte ligger med barchefen, heter Graaf i efternamn eller har en minimal klänning och höga stilett.

Ett gäng franska dansare stod utanför klubben Neu på Stureplan i lördags och tackade Sverige och huvudstaden för deras fina mottagande. Vansinniga. Fem killar som flygit till Stockholm enbart för att klubba och killarna fick svaret att det var fullt och att det kanske skulle ta dem en timme att komma in och så släppte den smala lilla killen in tre andra ryggdunkandes pojkar i stället. Då kan man undra hur dumma vakterna tror att deras publik är. Jag tyckte det var riktigt pinsamt å klubbens vägnar.

Detta system finns inte i London, inte i Paris, inte i New York. Men i vår kära huvudstad ska vi så klart vara lite speciella. Det är så otroligt löjligt och jag går bara in på dessa klubbar om jag vet att jag har gästlista. För att ställa sig där och förnedrat bli bedömd av en vakt som inte har en aning om var jag jobbar, vad jag tjänar eller var jag köper mina kläder ställer jag inte upp på. FY. Jag tar bara för givet att det är dessa parametrar som spelar roll.

Anledningan är så klart att de vill välja ut sina gäster. De tar in rika snubbar som vill ha unga flickor som fnittrar högt. Men en bra nattklubb borde kunna få in rätt publik genom att nicha sig hårt. Inte genom att exkludera folk. Tänk vem de skulle kunna råka säga nej till eftersom de bara känner till klubben för inbördes beundran och de som syns i hänt extra.

Och vilket bemötande sen. På Grodan hittade inte vakten våra namn på gästlistan förrän jag kommenterade att de stod på baksidan av pappret. Då beskyllde han den stackars tjejen som satt i kassan, och tjatade på vakten att de skulle släppa in oss, för att ha skrivit dit oss i efterhand. Vilka trevliga arbetskollegor. Hon bedyrade sin oskuld, vi kom in och jag ville ta vaktens Yankeekeps och trampa på den. Vad tror dessa outbildade idioter att de är?

Om vi har kommit dit för att förgylla just deras klubb borde de vara tacksamma och le stort i dörren.

Fler som har problem med stockholmsvakterna

Okej. Självaste Mr Timbaland ska ha fest på Hells Kitchen efter Justins konsert på tisdag. En ny skara stockholmsfolk ska få äran att dansa med detta gäng. Närmre 450 personer har blivit inbjudna till extra party och framträdanden och jag är inte en av dem. Hur är nu detta möjligt? Jag borde naturligtvis vara där och skaka rumpan. Vem ska annars göra det? De blonderade stockholmsbrudarna som ser ut som de har stoppat upp något i rumpan så deras ögon spärras upp som små tefat och de är så stela att man tror att de ska gå sönder när som helst. BAH. Det här måste redas ut.

Vi intog ett eget litet rum på Grodan igår. Vi = lite clubbare och fem galna dansare från Paris. Det var så fruktansvärt bra att jag ville kyssa de svettiga väggarna. Publiken bara skrek när dj:n från Berlin levererade sina beats och hettan var så stark att det sprutades vatten och kastades isbitar från baren över de dansande.

Fler bilder från hur galen kvällen var.

Dansgolvet var trångt men vårt rum längst bak i lokalen gav så mycket plats att vi kunde ha ett eget battle och jesus vad fransmännen kunde dansa. De körde även en liten privat cat walk för mig inklusive vouge, rumpshake och mycket boxershorts och bara magar.

Efter att ha dansat loss ett tag fick jag applåder och en tjej kom fram och bugade och tackade. Tänk vad lite dans från hjärtat kan ge.

KÄRLEK