Karin af Malmoe

Läser i dagens City att de ska bli rent och snyggt på Möllan. Äntligen ska de ta tag i stadsdelen så att den kan bli värdig att vara så attraktiv som många vill påstå att det är. Äntligen kan malmöbon gå på torghandeln eller besöka en brunchrestaurang utan att trampa över gårdagens flaskor och skräp som den miljövänliga Möllanbon så vackert sprider kring sig. Och inte bara ska det städas varje dag. Om exempelvis ett skyltfönster slås sönder så kommer städpatrullen att vara på plats inom någon timme för att få vandaliseringen gömd och glömd och Möllanbon kan fortsätta att romantiskt berätta om hur tryggt det är i stadsdelen.

Men så läser jag att efter en månad ska de boende ta över städningen och städpatrullens insats gå till en annan stadsdel. E n m å n a d?

Där sket det sig. För inte kommer de boende i området någonsin springa ut och sopa upp efter att någon kastat sten mot en busskur eller för att Davidhallsligan gör ett ölbesök i Malmös wannabesofo.

I Spanien städas städernas gator varje natt. Man vaknar upp till ett sopat och även tvättat torg varje dag. Om de kan varför kan inte Malmö Stad i alla fall se till att gator och torg, som lockar lördagspimplare och söndagsflanörer, ger sken av att vara rena, och som artikeln nämner, i förlängningen trygga?

Att jag som satt där, på centralstationen i Malmö klockan 14.00 i nya shades, stått på ett klubbgolv i new york i natt kunde naturligtvis ingen se. Men med Justice i öronen och tandborste i handväskan kände jag mig lite häftigare än resten av världen.

I morse vaknade jag bakfull på ett hotell, åt pannkakor med sirap och sprang iväg för att köpa ett par sneakers. Det var söndag.

Lite senare samma dag sitter jag på ett kontor i Helsingborg, har druckit en iste på café K och ska skriva på ett jobb. Det är måndag.

Vad hände.

Nu flyger jag till New York.

Vad jag skulle göra i påsk och gjorde
• Arrangera en födelsedagsfest för Veronica
• Åt påsklamm med familjen.
Lammstek med apelsinmarinerade rödbetor blev det.
• Druckit vin med T

Vad jag inte skulle göra i påsk men gjorde
• Gick på Pastelle och hade efterfest.
• Bakade kanelbullar tillsammans med en kille.

Vad jag skulle göra i påsk men inte gjorde
• All koreografi för föreställningen i maj. Gjorde inte ett steg.
• Gå på Oh Baby på fredagen.
• Gå på Discobeller på lördagen.
• Skriva en shoppinglista för NY
• Göra en lista över mina NYmåsten
• Öva in Body Step koreografi
• Åka på konstrunda
• Jobba
• Packa
• Fika på Solde

Träffade Simeon Ogén i helgen som jag tidigare bara känt vid namn, genom mitt gamla jobb och gemensamma vänner. Så säger han; ”Du verkar vara en så fin person som är älskad av alla”.

Det gjorde typ min kväll.

Jag som tycker att alla går och muttrar och irriterar sig. Men så kom vi fram till att det är bättre att de som faktiskt känner en tycker om en, och pratar gott, än tvärtom. Resten kan man ju egentligen skita i.

Måste bli bättre på det där som är så svårt. Att säga fina tankar högt. Det kan ju bara göra någon glad . Så till dig som jag träffade idag… glömde säga att du har söta viskvänliga öron.

Jag har blivit tillfrågad om att vara brudtärna…

VIA DENNA BLOGG!

I ett inlägg med diverse avslöjande detaljer frågar så Sveriges galnaste flicka och musikskribent om jag inte bör hålla hennes släp.

Jag svarar tillbaka här då.

KLART JAG SKA!

Och äntligen har hon börjat blogga igen. Jag har följt de svarthumoristiska texterna sedan QX-tidens blogghysteri år 2004. Saknar framförallt klubben Gala där vi privata medlemmar bloggade riktigt ruskigt elakt om resten av världen. Om det inte fanns drama så skapades den där. På en gaysite. Varför raderar man sin gamla blogg… hade gärna läst den idag.

Bästa trixet mot fylla.

Diska.

Igen och igen och igen.

Lite förvin med Ludde och Christian innan ett ganska folktomt Pastell. Sörjde det faktum att jag inte sett en enda påskkärring på hela dagen med negronis för att sedan sluta upp kring ett bord högst upp på Jeriko där festen tog form och det hela kändes som ett lägenhetesparty. För att inte gå miste om känslan flyttades det hela hem till mig.

Där skedde klädutbyten på rullande band och när en flicka från designutbildningen på konstfack fick fri tillgång till min garderob fick resten av festen en ny catwalk varje kvart. Hon var lyriskt och hittade på kombinationer som jag aldrig tänkt på och kläder jag helt glömt bort. Pälsarna och hattarna var väl mest poppis. Även den manliga delen tyckte att klänninggarderoben var intressant och försökte klämma i sig små fodral. Jag undrar om jag var den enda som hade samma kläder på hela kvällen.

När alla tyckte att det var en jättebra idé att göra det hela till en sleepover i min säng, och jag insåg att vi skulle bli tvugna att ligga ovanpå varandra, var jag glad att Ludde styrde upp en taxifärd för samtliga. Det är ganska skönt att vakna upp ensam när håret med gammalt spray står åt alla håll. Det är rätt skönt att kunna sträcka på sig också och välja vilken kudde som helst.

Det är väl typiskt att det ska hända idag när jag ska ordna middag och fest för vänner.

Mensvärk.
Vet ni hur det känns.

Att ligga och hyperaventilera med en värmekudde över magen. Det gör så ont att kroppen svettas ofrivilligt och det är helt omöjligt att göra något annat än att ligga och gny. Ja, skrika rakt ut faktiskt. Och då har jag ändå så pass hög smärttröskel att jag alltid vägrat bedövning hos tandläkaren.

Varje gång tänker jag att jag måste ta mig till en läkare och få utskrivet de där tabletterna med den röda triengeln som jag hade förr (har de inte tagit bort trianglar helt och hållet förresten) men så fort denna dag gått över glömmer jag helt och hållet bort att jag någonsin haft ont. Så en månad senare… samma sak. Sist låg jag på golvet på jobb idag kan jag i alla fall ligga i sängen.

Jag behöver hjälp.

Tänkte nyss att jag kommer sakna min dator och funderade kort över om jag inte skulle ta med den även om mina föräldrar inte har trådlöst.

My god.
Jag ska bara vara borta några timmar…

Eftersom de lovade snöstorm idag och jag hade ingaproblem livetärhärligtinställningen klockan 03.00 i går natt såg jag det som självklart att vi kunde ha efterfesten hemma hos mig. Riskfritt erftersom jag ändå inte skulle kunna köra någonstans efter radions klass 2 varning.

Så vaknar jag till det här blasket.

Är det förresten oetiskt att äta en hamburgare innan man åker hem till sina föräldrar?

Jag längtar efter sill och ägg så mycket att jag trotsar min bakfylla och tar mig till Borstahusen där denna fisk kommer upp direkt ur havet, passerar fiskarens lilla bod och blandas i ättika för att sedan lägga sig på tallriken. Närodlat och ekologiskt kanske. Inga Abbaburkar så långt ögat kan nå i alla fall. Men jag försöker mest bara romantisera det hela.

Det var inte direkt vad en kille gjorde när han bjöd hem mig på lite middag och dukade fram sillburkar utan att ta av locket, slängde upp lite gafflar och ett paket lax fortfarande i sitt plastfodral. Pläff. Det var lite gulligt just då kanske men efter återkommande tillfällen upplyste jag om att man kan lägga upp mat lite snyggt. Kanske på ett fat. Man får i alla fall ta av locken innan man dukar fram. Ja, nu var det ju inte det jag skulle prata om…..

Det känns märkligt att det är full snökaos några kilometer in i landet när vädret är stilla och regnigt utanför mitt fönster.

Så tog jag äntligen tag i mig själv, gav mig av till Industrigatan för att fixa ett nytt körkort då det andra varit borta i några månader. Hoppet om att det skulle ramla ur någon byxficka har jag gett upp. Lämnade sedan in bilen för en tvätt vilket jag också dragit ut på. Och tänka sig, då HITTADE DE MITT KÖRKORT i bilen. Naturligtvis.

Idag har jag betat av saker. Det är en viss känsla att radera en sak efter en annan ur minnet och stryka dem på den gula postitlappen. Men av någon anledning fylls den alltid på av små saker som måste ordnas. Små saker som stör.

Enskilt kan de verka banala och det var kanske därför en av mina danselever höjde på ögonbrynen när jag sa att jag inte hunnit kolla upp vad en låt hette. Det tar ju ingen tid. Men samanlagt blir den där lilla gula lappen som ett helt kollegieblock. Ett enda samtal kan kännas som ett helt projekt. Och när jag fick ett samtal om att scenograferna måste veta vilket ljus jag ska ha under mina nummer i maj, just denna dag, kändes det som att huvudet skulle sprängas.

Det jag måste göra innan dagens slut är att rodda ihop en grej för tidningen Hennes fest annars kommer det att ligga tungt över mig hela påskhelgen. Och jag har nog med annat. Min ledighet är alltid uppbokad och varje timme är tillägnat ett måste. Sommaren ska jag hålla måstefri och gud vad jag längtar dit.

Vem vill göra en roadtrip runt Österlen i helgen.

Frysa med en kaffetermos på någon sten vid vattnet.

Köpa hem fisk från rökeriet.

Kryssa mellan gallerierna.

?

Påsken är nära. Äggen är nära. Kärringarna är nära. Och Jesus är ganska långt bort. Närmst är ändå de här klubbarna.

Skärtorsdag.
Pastell som är Malmös nya live- och dansklubb i ett ger pop och electro. Och i morgon har de en bokat in fina gäster till Jeriko. Läs mer Här.

Långfredag
Jerikos houseklubb Oh Baby kör tillsammans med Debasers electroklubb Drama. Platsen är Jeriko. Det kan bara bli bra.

Påskafton
The Rumbles storbokning är utbytt mot ett annat stort namn, D’explicit, som jag inte hört talas om. Men det får man väl inte säga. Inkonst är platsen och klubben brukar ju dra stor publik som både kan busvissla och hoppa.

På Jeriko finns ett gäng pojkar som hoppar i djbåset som små duracellkaniner. Det är så jag ser Discobelle. De ger alltid världens roligaste kvällar och denna gång är Dj Sujinho från New York på plats och även Jens och Jepson från The Ark.

Påskdagen
Åk på konstrunda och när du kommer hem är du så trött och nöjd att du kan hoppa över både orientalisk kväll på Bodoni och Disco Biscuits på Debaser med gott samvete.

Jag vill så gärna sjunga med i låtar direkt att jag hittar på egna texter i stället för att lyssna på vad de faktiskt sjunger. Det är inte förrän någon hör en yla som det hela uppdagas. Och då är det alltid avslöjaren som bryr sig lite extra om vilka ord du använder.

En man avslöjade mig när jag sjöng till The Message och rättade skrattande mitt engelska mummel ”I get the feeling” till ”Its like a jungle”. Jag ändrade mig så klart av vana för att ha fel i dessa sammanhang. Men nu har jag så lyssnat och kommit fram till att vi refererade till olika versioner av samma refräng. P Diddy är helt enkelt inte lika bra på att artikulera i sin ”Can´t nobody hold me down som Grand master flash är i originalet.

Jag älskar båda.
Varför är all ny hiphop så tråkig och all gammal så bra?

Mars 2008 – månaden då det hände så mycket på jobbfronten att jag fick sätta mig ner, gapa stort och undra när proppen lossnade på riktigt. Nu ska jag tänka på vad jag vill och med vem jag vill och hur mycket jag vill. Kan jag göra allt? Samtidigt? Eller kommer mina vänner och familj dra mig i örat precis som sjuksköterskan gjorde idag och säga ”du måste ta hand om dig”. Men jag älskar det ju. Bollar. Och nu när jag kan välja det som är roligast och inte behöver tacka ja till allt längre känns det lite som att cykla Regementsgatan i medvind.

Tre av mina absoluta gamla favorier i en smäll på en kväll.

The Original Sugar Hill Gang (US)
Kurtis Blow (US)
Grandmaster Melle Mel (US)

Till och med jag har hoppat runt och breakat till dessa 70-talsbeats. Det var innan jag blev gammal och rädd för att slå mig.

Vad de kör ikväll vet jag inte men det skulle vara väldigt kul att se. Även om jag alltid ansett hiphop göra sig bäst ur en bergssprängare på en axel och ganska dåligt och trist från en scen.

Inkonst alltså.
21.00
Förköp här.

Idag har jag blivit tömd på tre rör blod utan att det går till något som helst välgörande ändamål.

Hälsokontroll.

Min kondition fick högsta betyg och den snälla sjuksköterskan sa att jag kunde vara stolt eftersom de som får betyg 5 av 5 är väldigt fåräknade.

Så bra. Då kan jag fortsätta min klappåaxelnrökande vid dagens slut. Det var inte vad sjuksköterskan tyckte.

Hon kunde ju ljugit och sagt att jag måste sluta bums i så fall.