Wohoo. Debaser har precis fått in ett tillstånd att servera drinkar på uteserveringen till klockan 03.00. Sommaren kommer med andra ord att bli ännu bättre än den förra. Nu hoppas vi bara på att vädret satsar på samma sak.
Nu är det dags för club I Love att göra om C/O bar till arty party igen med alla de detaljer som tjejerna Maria och Emilia brukar bjuda på. Som godis, balonger, glada kreationer och dansmusik med betoning på dans. Hit kommer de som vill hänga i baren och kolla på vad folk egentligen klär på sig och de som absolut inte vill stå still en hel kväll. Och så du och din kompis som har vunnit gästlisteplatser.
Denna lördag är bland annat Kocky och Fred Nukes på plats i dj-båset.
Skicka ett mail till dyngantavling@gmail.com, innan fredag kl 12, och berätta vad du kommer att ha på dig så väljer jag två som jag vill hänga i baren och titta på.
Jag har aldrig gått igång på ord som Kamp, Manifestation, Demonstration eller Förena er. Jag undrar ständigt vad det är jag ska vara så förbannad över. Jag undrar vad de menar med att ta tillbaka våra gator. Jag går på dem varje dag och Mariedalsvägen känns lika mycket som min som Friisgatan utan att jag behöver kedja fast mig, kasta sten eller ens gå med ett plakat. Den som känner att något är orättvist eller som vill ha en förändring borde kanske inte demonstrera utan visa upp ett juste alternativ. Jag vill se lite fler förplakat. Och lite färre emot.
När organisationen Motkraft skriver om ”Dom” undrar jag verkligen vem de syftar på. Och än mer undrar jag varför just de råkar ut för att bli ”slagna av polisen, inte får ut sin lön, blir visiterade på gatan utan anledning”. Varför händer det dem och inte alla andra.
Jag undrar även vad de menar när de säger att de i ”Bunkeflo lever på vårt arbete, på våra pengar, på hyran vi tingas betala för att ha någonstans att bo!” Jag tror nog att det är precis tvärtom. Att de i Bunkeflo tjänar en högre summa som ger högre skatt vilket betalar den som inte har något jobb. Och det är mer troligt den som hellre ”tar tillbaka gatan” än den som går till ett kontor 9 till 5 eller samlar ihop studieskulder.
Och hey hey surprise. De i Bunkeflo betalar också för att ha någonstans att bo. Det är till och med så att ALLA måste betala för att ha någonstans att bo.
Om man inte vill bli sedd som ett stort samhällsproblem varför agerar man då så? Jag häpnar och skulle jag någonsin gå till kamp med plakat skulle det vara emot idioter som dessa.
Nej, själv tänker jag spendera min första maj i sängen, äta en lång frukost med droppar som smattrar på fönstret för de har de lovat. Och kanske en sväng om Golden för ölhäng under kvällen. För deras nypopulära torsdagkvällar har jag än så länge inte hunnit prova på.
Måste alla bra klubbkvällar inträffa fredag och lördag. Vad händer med resten av veckan. Säg måndag och tisdag då den som vill gå ut tvingas att hänga på Etagé som är så sunkigt att man vill avlida eller möjligen dricka sig så full att inredningen och gästerna blir till ett vackrare blurr. Det kanske är det som är strategin för att vi ska handla mer i baren.
Men så idag, denna späckade onsdag är det riktigt bra på flera håll. Och den som vill få lite skit under naglarna och skaka rumpan ghettostyle är Inkonst och klubben Freaks platsen med Detroit Grand Pubahs från Usa som spelar funkig elektro och hiphop. Och så blir det lite Svenskt med Mackan från Fattaru och lite Malmö med Reza och Besh One.
Jag är en verklig vän av traditioner. Dessa får endast modifieras enligt mina egna beslut för att inte skaka om mitt annars småharmoniska tillstånd.
Så upptäckten att mina föräldrar smygsubtraherar julbordet varje år innebär att jag måste ringa i förväg och stöldskydda vissa rätter. Däremot lägger jag gärna till någon rätt som är helt otraditionell för att ge varje år en större upplevelse än vad kalle anka erbjudit i 28 år.
Min valborg blir så här.
•09-30-13.00 på Relevans
• 14.00 Köpa blommor till balkongen
• 17.30 Picknick i parken
• 18.30 Dansklass på Arnbergs
• 21.30 Traditionellt firande kryddat med 3D-glasögon i Pildammsparken.
• 23.00 En afton på Debaser när Nina Simone hyllas. Stans bästa liveklubb.
• 01.00 Valborgsparty på Jeriko.
Det är Electrohouse med burrande basgångar som jag har gått och blivit vårförälskad i. Debaserklubben Drama, Laban & Karin och duon Brenda Walsh gästar på det stora golvet i kyrkan.
Dmitry Fyodorov kommer till Sverige för första gången och kör ett liveset. Han blandar death metal med house vilket låter helt traditionsfrånskridande så det får väl bli mitt lilla extra inslag för en större upplevelse på ett annars ganska traditionellt valrborgsbord.
Forums ventilation ligger nere för en uppgradering. Det vill säga det är som att träna i tropisk hetta.
Och där fick jag stå och svettas i stället för att gå på en invigning av tre restauranger med Johan Allard eller att sitta och dricka öl på Debaser med en Tomas, en Björn och gamla sydiskollegor.
Sånt kan göra mig avundsjuk och sur. Att inte vara med. Inte ens vetskapen om att morgondagen innebär halvdag och goda möjligheter för utevin kan tvätta bort min missunnsamhet som jag verkligen försöker dölja.
Även om valet är mitt eget vill jag gärna sätta mig på tvären och tycka synd om mig själv som har massa måsten när andra bara barar.
Jag hör hur de tränar inför valborgsmässofirandet i pildamsparken. Ljudet viner hit med vinden och det låter precis så pampigt som det brukar.
Min relation till valborg har tidigare varit ett litet ris på ridbanan, varmkorv och manskör bestående av pappa och några grannar. Så chocken när jag för första gången fick se Malmös eldcermoni sitter i än.
Med stora staket, poliser, tusentals människor, en ljusshow över pildammarnas trädkronor, akrobater och fyra små scener som ringar in publiken som samlats på ”tallriken”. Och så det burrande basljudet som får gräset att resa sig och som uppenbarligen hörs ända till min balkong i Slottstaden.
Jag rekommenderar alla lantlollor och stadsbor att pilla sig ner även om bålet är för stort för att grilla varmkorv på. I år delas det ut 3D-glasögon klockan 21.30.
Förra året skrev jag ett liknande inlägg och skänkte den fridlysta igelkotten en tanke.
Jag blev precis kallad IT-Bimbo.
Står vid S:t Knuts torg och ser en kille korsa vägen på en skateboard iförd shorts . Han har grova långa dreads. När han kommer ser jag att inte bara håret ligger i kakor men skägget består av tre långa tjocka dreads.
URK
Förstår nu att det var Loop Troop killen jag sett.
Jag är bedrövligt trött på restaurangmat och ett fullt rikskuponghäfte stirrar mig upp i ansiktet. Jag är på tok för bra på att laga mat för att använda det varje dag.
Vad sägs om lite Hälleflundra med skaldjursrisoni och en sås på basilika och lime.
Visste ni förresten att Hälleflundra kostar 260 kronor för 4 bitar hos fiskhandlaren på Fridhemstorget. Fisken är även kallad Helgeflundra från det ursprungliga namnet Helges flundra. Det är således inte Tasteline som försökt vara roliga när de publicerar sin helgspecial.
Två gånger om året kan man tokshoppa designerkläder för småpengar som lätt blir stora summor (hm-syndromet) på Forum i Köpenhamn.
Allt är uppdelat efter designer så det går ganska snabbt med en välutvecklad shoppinghjärna att förstå var det är värt att lägga några minuter extra. För här finns både skit och riktigt snygga kläder.
På Designer Forum betalar man 50 kronor inträde och kan komma ut med ett par sneakers för halva priset eller en skinnjacka som kostar 3000 kronor i butik för 600 kronor.
Ibland blir jag besviken på min brist på framförhållning men jag kan nog skylla både på för mycket att göra och en överdos av information från alla håll. Hälften rinner av längs ryggraden utan att någonsin stanna kvar vid medvetandet.
Det resulterade tyvärr i att jag missat tre schyssta arrangemang som hölls idag och endast idag.
Det som grämer mig mest är att dansgruppen Membros från Brasilien, som blandar street, capoiera och modern dans, hade föreställning på Dansstationen ikväll 19.30. Hur kunde jag missa det? De har en föreställning på Lunds stadsteater i morgon om det nu är någon som hinner läsa detta i tid… och har tid…
Om jag skulle kolla in kalendariet i tid. Börja läsa alla eventinvitations på Facebook, öppna mina mail eller be stadens nöjestidningar att publicera sina nöjestips en dag i förväg i stället för samma dag….
Jag kan omöjligt bli upprörd över en rubrik som ”Alla MKB:s anställda går före i bokön”. Inte heller ”Chefens make fick lägenhet på en minut ” som gått att läsa i tidningen den senaste tiden.
Däremot hade jag blivit jävligt förbannad om jag jobbat på MKB och inte fått löneförmånen att ha förtur till lägenheter för mig och min familj.
Det är väl en självklarhet. Och då ska vi komma ihåg att jag inte ens är 80-talist. De kommer kräva havsutsikt och de privat- och statligt ägda företagen måste lära sig hur personalvård lönar sig när de anställda betalar tillbaka i övertid.
Vem vill sitta inne på ett kontor med dålig ventilation när det är tjugoen grader utanför. Vem vill stirra in i en skärm när man kan kolla in folk med bleka fötter i sandaler på stan. Vem vill sitta i mitt knä en måndag i stället för att nosa på lyktstolpar längs Kullagatan.
Idag har jag tränat i en tubtop utan sportbh. Jag ber om ursäkt till alla som såg, det var verkligen inte min mening. Jag skyller på ett förvirrat morgontillstånd.
Min motion till riksdagsdagen är solklar. Nu ska jag bara bli ledamot i ett parti också.
Det är minsann skillnad på Stockholmsgäster och Malmögäster.
Dagen innan Nöjesguiden släpper sitt månadsnummer bjuder tidningen in en utvald skara till mingel och smygläsning. Vilken stad skulle ni välja?….
Stockholm:
”Grillen står redo tillsammans med mängder av iskalla drycker från 18.00 – indiebubbel från Chapel Hill, Bud Light och Smirnoff Ice till de första gästerna! Och så vill Hårgänget att du blir lite finare i håret till sommaren, därför lottar vi ut ett presentkort värde 2 000 kronor. Dessutom kommer Topman att ha lite överraskningar från garderoben och tävlingar där du och ytterligare två har chans att vinna presentkort på 1 000 kronor. Allt för att du ska hålla stilen i sommar… ”
Malmö:
”På lördag kl 15.00 kommer vi att ge dig allt du behöver på Doc Italiano. Det blir kall dryck, mjuka ostar och majnumret av din älskade Nöjesguiden (där vi har talat allvar med Blondinbellas pappa). Dessutom blir det sol. Bara en sån sak.”
Inte för att jag tror att någon av mina läsare är lögnaktiga tjuvar.
Än mindre tror jag att ni hänger i Eslöv.
Men. Om någon skulle ha sett mannen till höger på video i hög färd med att gifta sig har ni förmodligen kommit över ett livsviktigt videoband för min vän.
Tre band, två videokameror samt stativ som åkte taxi från Eslöv till Malmö 04.00 söndagmorgon den 20 april är puts väck.
Den som skulle hitta det hela får en hittelön på 5000 kr samt en kram från mig. Det där sista vet jag inte hur han lyckades klämma in men okej. Det får gå.
Banden är naturligtvis viktigast. Med tanke på all sprit som intas under ett bröllop är det bra med bildbevis.
Maila: andreas_itm@hotmail.com
Jag kokar upp lite vatten och slänger i couscousen. Men det är något som inte stämmer. Det förvandlas till en grå äcklig gröt. Jag tar en tugga och det smakar precis ingenting.
Nåväl. Jag har inga gäster och är för lat för att göra om det så jag slevar upp en klump på tallriken.
När glasburken med grynen ska in i skåpet igen slår jag ett skeptiskt öga på innehållet och kommer på vad det är.
Jag har kokat ihop en massa på ströbröd.
Jag undrar hur hög siffran är över cyklister som blivit dödade eller skadade av gröna bussar i Malmö.
Det skulle även vara intressant att se en statistisk jämförelse mellan de gröna och de gula bussarna. Samt var i Malmö det är störst risk att bli ihjälkörd av en buss.
Jag gissar centralstationen.
Det blir tårta på klubb Deluxe på Jeriko ikväll. Dessutom välkomnas klädsel med cirkustema denna afton då en av killarna bakom klubben både spelar och fyller år.
Det blir mingel på Sneakers n Stuff för inbjudna ölskosugna.
Förfest på Moccasin som vanligt när Deluxe har sina klubbkvällar.
Och för den som orkar med tåg, vilket jag inte gör efter en hel veckas pendling, så är det fest på Vega med svenska Johanna B och The Touch som spelade på Londonklubben Fabric i går. Detta lär vara det bästa du kan göra med din fredagskväll i denna lilla del av världen.
Eller vänta till i morgon då en av mina favoriter spelar på samma klubb… Trentemöller. Sen kan man lika gärna sova på en trottoarkant eller hos någon vänlig själ och gå på Designer forum dagen efter. Dit ska i alla fall jag.
En minipizza, två vindolmar och liten burk sallad. 65 kronor och en bänk värd en tia eller två. Utsikten obetalbar. Havslukten beroendeframkallande. Hur många som någon gång har bott i en havsstad kan tänka sig att bo i en stad inåt land. Lund funkar helt enkelt inte.
Malmö har något att lära av staden Helsingborg.
Det ena är att inte bygga lägenheter i markhöjd på strandpromenadsstråk a la Västra Hamnen utan viga dessa åt restauranglokaler och glassbarer. På så sätt slipper vi flanörer att slippa se in i smaklösa hem och stråket lever upp på ett helt annat sätt. Ingen hyresgäst behöver heller beklaga sig över oss som vill njuta av vackra kvarter men inte har råd att bo där.
Den vackra norra hamnen kallad Bo99 H99 byggdes, som ni hör, före B001. Så varför kunde inte Malmö lyfta blicken och inse det smarta. Var enda ett hus i Bo99 som ligger längs hamnkanten har ett fik eller restaurang på bottenplan. Det känns som att vandra i Nice utan att någonsin ha varit där.
Det andra är att göra kebaber värda namnet. Jag hör ofta Malmöbon prata om bra kebab och så drar de upp namn som ”Svalan vid Värnhem”.
Hrmpf. De är patetiska.
Jag kommer återkomma till detta ämne ofta eftersom det gör mig upprörd. Men några få ord. Hårt bröd kontra mjukt, 15 cm kontra 30 cm, och diameter eller slaffsig kebab ska jag inte ens börja prata om. Då får jag stressutslag av ilska. Jag blir extra förbannad med skyltar som X stor Kebab i Malmö. Det existerar inte i denna stad.
Just nu. Ja inte exakt just i skrivande stund, för nu tjuvsurfar jag på någon annans dator, men resten av tiden skriver jag för hand.
Med penna och papper.
Det är något av en nygammal känsla och ger en extrem träningsvärk mellan tumme och pekfinger. Jag håller mig till att skriva rubriker och lägger ner bokverksamheten så länge.
Nu till det värsta. All min musik är borta. Det är katastrof. Jag försöker vara så där lugn och tänka att det bara är värdsliga ting. Det går så där.
Jaha. Om man väljer att stå i en sal med speglar och skrika på folk med svärd för en liten summa pengar missar man allt roligt.
Indieklubb på debaser med Vapnet på scen och någon jag tycker om i baren. Jag har alltid undrat var gränsen mellan independent musik och kommersiellt osmart, eller kanske egentligen skitsmart, musik går. Finns den över huvud taget fortfarande? Det passar ju bra att filosofera över tillsammans med rödvin och Öresundsbandet som är på gång med sverigeturné.
Nu ska jag göra det.
Vårsolen har skinit på denna blekfeta kropp en gång för mycket genom fönstret om mogonen. Och jag ska följa med resten av kontoret och träna på lunchen.
Eftersom mina morgonrutiner totalrubbades av detta nya fenomen har jag varken strumpor (har ballerina idag trots 3 grader och det kan bli lite blaskigt att vara barfota i ett par träningsskor) eller trosor i väskan.
Så. Nu ska jag till HM och köpa träningstrosor. Det har hänt förr. Varje tisdag då jag har tighta cykelbyxor och har hipster måste det inhandlas string för att undvika alla möjliga streck som ger illusionen av fyra skinkor.
Mycket viktiga saker som den som tränar kanske aldrig har tänkt på…
Dagens träningslektion
blir som följer:
• Stringen är träningstrosan för cykelbyxor.
• Hipster är träningstrosan för baggybyxan.
Vad har de gjort?
Var ska alla förälskade par inlindade i filtar ta vägen. Var ska alla killar med bar överkropp sparka på sin boll och var ska alla barnfamiljer som inte har råd med villa och trädgård ställa sin engångsgrill?
Hela den stora gräsöppningen i Kungsparken mitt emot Stadsbiblioteket är förvandlad till jord. Idag såg det ut som de försökte platta till armageddon till förmån för att så gräs. Men hinner vi verkligen få en skön grön matta innan sommaren sparkar ut oss från lägenheten?
Fruktjosef säger att han märkt att vi inte brukar skiva upp frukt. Det tycker inte han är bra. Så nu har han stått i köket ett väg och se denna fina tallrik fick jag själv som tröst för att min dator gått sönder…
Alla sitter och muttrar på tåget, försöker få plats med benen utan att knäna så pinsamt slår i mot grannens. Och så börjar han prata. Killen som berättar att vi åker mellan Malmö och Helsingborg.
Men det är inte som vanligt.
På bredaste gonzaskånskan, eller blatteskånskan för den som vill, berättar rösten att det är jääättefint väder utanför, vårkänslor i luften. De nya solbrillorna ska på. Nu ska ni bara tänka på en enda sak. Och det är mycket enkelt. Luta er tillbaka och slappna av. Godmorgon.
Alla i vagnen vaknar, börjar skratta och utbyter blickar med varandra. Någon man klagar så klart på att han aldrig skulle få jobb om han hållit på så under en arbetsintervju och jag vill helst bara gå fram och sparka denna bittra man på smalbenen.
Det är sådana här små saker. En glad människa. Som kan förändra inställningen till en helt vanlig tisdag.
Och Malmö behövde henne. tydligen.
Det var första gången som Jeriko sålde fullt hus på förköpsbiljetter. Yelle med den klassiska fransyskapagen fick stället att gå smått loco och det mest intressanta från vår eminenta utsiktsplats var nog den tjej som lyckades ta sig upp på scenen och var så lycklig att hon kramade hela Pastellegänget som samlats längs ena väggen.
En av dem slängde hon sig över med sådan kraft att de båda försvann in bakom det svarta draperiet. Han kom ut snabbt. Hon kom ut lite senare. Omtumlad men fortfarande med kameran på sikte mot Yelle.
Det är inte alltid jag förstår vad Skånes Dansteaters föreställningar egentligen handlar om och då tycker jag mig ändå både ha en viss analytisk och fantasifull förmåga samt en hel del erfarenhet av dans. Så när någon frågar vad Voices handlar om kan jag inte säga annat än att det var lite vår, lite nattvard, lite bråk och kärlek mellan män och kvinnor.
Fotograf: Anna Diehl.
Den nya uppsättningen börjar med en mörkbrun akt där körsångare och dansare samsas på scenen och eftersom jag aldrig sett detta göras tidigare är det vackert och en smula imponerande. Kombinationen av två vackra världar gör numret bra. Den sista delen, som liknade en jesukorsfästelsehistoria, kunde jag däremot gärna bytt ut mot en längre paus och räkmacka i de vackra salarna på Malmö Opera.
Fotograf: Anna Diehl.
Som kontrast till den första aktens mörka scenografi kräver den andra nästan solglasögon för att klara av de starka vita färger som skiftar i nyans. Man piggar genast till av ljusterapi. Det är explosivt och lekfullt men till slut så långtråkigt med utdragna sekvenser att en liten flicka som satt bredvid mig gjorde det som alla andra säkert ville.
Hon drog en lång ljudlig gäspning vid ett väldigt tyst parti som fick en rad att utbrista i skrattattack.
Det är modigt att öppna ett juste fik i slottstaden där 7 sorters kakor vid en vaxduk förmodligen hör mer till vanligheterna än tiramisu. Men det börjar bli skifte i kvarteren och café knus har alltid fullt om söndagarna. Men så har de solig uteservering, bra brunchtallrik och snygg inredning. Ja, o trevlig värdinna med.
