Karin af Malmoe

Jag har 8 timmar musik i ipoden och en himla röra i huvudet. Men alla är mina favoritlåtar och jag spelar dem ikväll på Jerikos uteservering. Kom och slappa i solen med mig.

Tjoho!!

Han är malmökändis, fd barägare, copywriter, stöddig, varm, vän, dj, först med plysch, ex något, tioårig scenograf scenchef på nöjesteatern, tjejfavorit och ….. 19.

Jag fick ett samtal från en viss babyhands som undrade hur fan jag såg ut på min bild och fick honom att skicka en från samma ålder. Jag säger bara det; i samma potta vi simma. (jag hittade just på det ordspråket själv).

By the way. Tatueringen på armen föreställer snobben och det var 23 år sedan för att vara exakt.

Igår fick jag höra att man är så mycket mer person när man blir äldre. Så jag är mer nu än då jag var 20. Ja förmodligen är det just så. Att varje sorg färgar en. Varje glädje. Varje motiv som ögat landar på ger ett avtryck. Och någonstans fylls ens inre med erfarenheter som lyser genom ögonen och landar som en självsäkerhet i rösten. Men fortfarande sårbar som ett barn.

Och ja just det. Jag spelar på Jerikos uteservering på Torsdag.

Jag är haj på att spela musik i dansstudion men nu flyttar mina favoritlåtar till dansgolvet – för en enda kväll. Det har dykt in några önskelåtar på sms. Den senaste i raden är Ricky James ”Give it to me baby”. Du kanske har en bättre att lägga bland kommentarerna så lägger jag in den i min ipod?

Annars går listan efter allt jag älskar att dansa till och då kan det bli en salig röra mellan knorrig untzhouse och ruff ruff hiphop med tonårsnostalgi till Mikael Jakson och Depeche.

Oj. Jag är lite pirrig i magen.

Men det ska bli tokfint väder och Jeriko har ju områdets bästa drinkar och nya liggsoffor.

Tjoho!!

Åååh Malmö börjar bli lite mer som NY. Polisbilarna har varit ute och tjutit med sirenerna redan klockan 07.55 två dagar i rad nu. Undrar om det är alla pensionärer som står och sliter i dörrarna på ica i Slottsstaden igen? Kanske en kostymkille som kört ner Ella för att hinna till jobbet i tid? Jag vet inte. Men jag har svårt att tro att det är ett gängbråk på triangeln.

Första Luftkastellmissen. De tar inte Kort mer än i en bar och vi är långt ute i tjottahejti. Hallå vi är den kontantlösa generationen!?

Folk hade bestämt sig för att dansa på scenen framför Trentemöllers dj-bås och det såg ju mycket roligare ut där uppe. Jag lämnade golvet och klättrade upp. Men det tog inte mer än någon minut så knackade någon mig på axeln, gav mig en öl och plötsligt stod jag i dj-båset i stället, med Trentemöller och en annan tjej och dansade. Ha. Det är någon med det där… . En gång fick jag till och med trycka på theeee knapp på Madrids största nattklubb. Men det är en annan historia.

(Läs mer…)

Jag vaknade i morse och kände att slutet var närmre än någonsin tidigare. Huvudet dunkade i takt med hjärtat. Så hårt att jag inte kunde öppna ögonen. Och det värsta av allt; Väckarklockan (mobilen så klart) ringde och sa att jag var tvungen att gå upp. Jag var inte i min egen lägenhet, tåget skulle gå om trettio minuter och jag var tvungen att ta mig hem om för att hämta upp flipflops och huvudvärkstabletter innan jag skulle ut och guppa på en båt hela dagen.

Vi skippade frukost eftersom vi ändå skulle äta snart.

Det skulle vi inte ha gjort.

Den lunchen som vi skulle inta i en en hamn i danmark blev till kvällsmat efter att vi varit tvugna att vända båten två gånger. En gång eftersom båten inte gick snabbt nog och vi ”ungar” fick ligga i vattnet och skrapa bort snäckor från motorn, den andra för att vi plötsligt inte hade bensin nog. Och hela tiden denna hemska huvudvärk.

När vi var framme och alla restauranger hade stängt mellan fyra och sex och klockan var fyra var slutet nära ännu en gång. Aldrig har skabbpasta med bacon på en pizzeria varit så gott.

Jag behöver knappast säga vad jag ska göra ikväll för den som följt min blogg ett tag. Att Trentemöller värmer mina högtalare och fotsulor har jag pratat om många gånger. Ikväll spelar han på den årliga Sommarfesten på Luftkastellet.

Det är det fest hos mig innan. Plinga om du vill komma!

Trentemöller spelas också flitigt på byrån där jag jobbar så just nu är några kollegor på väg. Det kommer att bli en tokrolig kväll och snittarna står på bordet. Love snittar.

Dock mindre rolig morgondag eftersom mina föräldrar så klart prickar in en tur ut med deras båt till Danmark löjligt tidigt för att äta lunch och jag tackar inte nej till en sådan inbjudan som dyker upp en gång om året.

När någon går från ”it´s complicated” till ”married” börjar jag smått undra om inte dagens relationer börjar spåra ut. Att den början som förr i tiden var lätt, pirrig och födde stort engagemang nu för tiden mest handlar om vem som kan svara på minst antal sms och ändå behålla intresset hos objektet i fråga.

Sa tomas när jag rynkade på näsan åt pyttipanna på plastbrickor och vips hade vi svängt av vid vägskylten mot Hennickehammars herrgård där diplom från bland annat White guide hänger på väggen och äldre män traskade runt i vita badrockar. Det blev en tvårätters på vit duk.

Att sen vår lilla avstickare för att fylla magen innan vidare färd kostade motsvarande 16 meals på Mc Donalds det visste vi knappast när jag sa ”äh jag tar en förrätt också även om vi har lite ont om tid”. Den Gazpachon med pilgrimsmussla kostade visst 150 kronor. Nej, det fanns inga priser i menyn….

Men har man bestämt sig för att ”fab” ska vara ledordet för livet så har man.

Dessert från skogen. Och en stolt skogsmulle.

Nu ska jag köra en liten runda. Närmare bestämt 75 mil.

Idag är jag patetiskt.

Solen lyser för första gången på semestern sedan jag började mina klagosånger.

Och jag sitter inne med datorn i knät och får inget gjort över huvud taget.

Jag har bara klarat av att vattna blommorna sen var jag tvungen att sätta mig ner igen.

Hur många gånger får man gå in på facebook på en dag?

Patetiskt.

Fy fan.

Varje dag efter skolan satt jag på golvet vid tv:n för att komma så nära som möjligt när de ljusgröna Pich Pit färgerna blandades med signaturmelodin. Men det blev aldrig samma sak när Brenda Walsh försvann ur serien. Kelly var hatobjektet sedan hon stulit snyggdylan och serien tappade färgen.

Men nu gör hon comeback! Brenda!

Shannen Doherty är klar för nya Beverly Hills tilsammans med jennie Garth och Tori Spelling. Men Luke Perry kommer tyvärr inte vara med. 90210 visas i Sverige i höst.

De har lovat oss fem sådana här dagar i sommar. På tallriken i Pildammsparken samlades medelålders i solstolar, äkta rejvare som kommit ur sina gömmor och dansar lite så där jagärcrazy, klubbfolk och grillos. Antingen av slump eller väl medvetna om festen som äger rum på gräset.

Djs spelar utomhustehno hela dagen och ger en lite så där bohemisk känsla i stadslivet. Framför allt eftersom det dyker upp en och annan hippie som annars brukar knapra tabletter i en industrilokal. Alla som besökte fest nummer tre var nog rörande överens om att de kunde skippa den experimentella akten som störde den annars skönt gemytliga stämningen.

Jag har inte en aning om när nästa fest äger rum men här är bilder från den tredje….

(Läs mer…)

Vi vinglade till ett helt dött Amore. Fyra cyklar stod ensamma utanför. Jag kan inte skylla det hela på att vakterna såg gangsta ut.

Vinglade vidare och sneglade mot lilla torg som också såg lite magert ut trots ljudnivån.

Vinglade till Deluxe på Jeriko som hade lyckats locka en lite större skara men långt från vanlig klubbkväll.

En tragiskt tom afton då en hemmafest hade gjort sig bäst.

Det låter som om det är gängbråk på min gata. Men eftersom jag bor i Slottstaden tror jag inte det stämmer. Men det är ett jävla liv som påminner om när jag bodde i Spanien, mitt på ett torg, med lövtunna fönster ut mot gatan. Jag var 20 och tålig. Nu är jag hmm ja, lite äldre och vill springa ut i rosa djurtofflor (om jag hade haft några) säga åt dem att det är läggdags och att de bannemig ska skruva ner den skräniga musiken.

Det är därför jag bor här. För att kunna cykla hem mitt i natten, långt bort från kvarteren där det är helt normalt att stå och skrika ”mannen” klockan 01.33. Det borde de fatta. Att de får hålla sina fester till rätt sida av stan och låta oss som valt att vara hemma få lite lugn och ro.

Och måste de ha halva festen på gatan utanför lägenheten.

ja då ska jag bara genomlida en låt till innan jag försöker sova.

Kom plötsligt på att jag har en afroklass i morgon för att fylla ut min tomma plånbok med någon tusenlapp och måste snabbt sätta ihop en vild koreografi, barfota till trummor. Ha, nu får fiolgrannen så hon tål.

Sen blir det vin och ost hos Marie följt av en vinglig natt som alltid brukar sluta med att endast ett ställe på listan hinns med. Jag är inte i närheten så klubbeffektiv som Gustav. Men om jag bara ska välja en så vill jag till Amore och dansa till old school hip hop för att badda nostalgicellerna med tonårskärlek. Varför har jag då en känsla av att jag kommer hamna på något som inte ens finns med på listan. Som Debaser….

Sitter med mormor på en restaurang när en kvinna i 65-års ålder kommer fram. Tydligen hade de bott i byn Annelöv båda två och kände till varandra. De hälsade. Efter en stund säger kvinnan att mormor alltid har varit så snygg i håret och fortsätter med att lägga till hur stiliga hon och morfar var, bägge två. ”Jo, det är sant och du har alltid…. alltid varit så fin i håret.

Sen blev hon vattning i ögonen och brast ut i snyftningar.

Det är minsann aldrig någon som kommer fram till mig och faller i gråt av beundran av mitt yttre. Men var sak har sin tid.

Om grannen spelar Byssan Lull på fiol en gång till börjar jag kedjeröka på balkongen.

För övrigt falskt.

Var numret på skånepannan som just serverades på Sjöbo gästgivargård. Överraskande bra kött och i en miljö mellan gemytlig och hmm… kommer inte på något bra ord som bara nästan betyder tacky. Restaurangen har en samling på 2300 glaselefanter(?). Mitt tips för sverigeresan är i alla fall att undvika allt som heter grill och vägkrog och sväng av vägen för att hitta en liten avsides gård.

Och nu får vi sitta här i ett tält på kivik o lyssna på en färs som är sämre än lågvatten. För att det var hrm gratis. Och jag sa jaaa vi går in. Måste smita ut. NU

Ät inte sallad på Caféet Paus. Helt meningslöst.

Outfiten som fungerar bäst för fikat på näset är jag-har-varit-på-stallet-men-mockar-inte-bajs-looken. Svindyra halvskodda ridbyxor från Lenas ridshop med direktimport från Skottland. Skjorta utan stallfläckar under naturgröna eller pastellfärgade Lyle & Scott tröjor samt de ridskorna som gör att ingen kan missa att du har en dyr hobby.

Jag har semester och trots att solen inte vill göra mig säker på att jag kan åka till stranden i morgon har jag gjort så mycket hela tiden att jag inte alls har haft tid att berätta om det.

Om rundturer över skåneslätten, hur hemskt det var att besöka ett hak i Landskrona för att stöta in i sitt första pojkvän i liggåldern uppsvullen till Valross och inte alls lik Brad Pitt som när vi var XX år. Och för att göra personlighetsanalys över den medelålders vakten som tar sitt jobb på för lite stort allvar som alla unga flickor ville krama och som muddrade alla unga män och konfistikerade konstigheter enligt eget tycke, som cowboyhatter, men tillät tribaltatueringar. Och tänk då att de inte har något val än att gå till detta enda ställe för att dricka öl mer än att flytta.

Hur som helst så var vi där och suporttjoade på Motoboy (tillsammans med Pastelle-Martin och Emma) som spelade under Karnevalen och sen åt jag Cevapcici eller i alla fall en tugga innan hela låg på marken i stället. Jag gav upp och köpte en munk.

Grundare och chefredaktör på stilguiden manolo kommer till räddning, för alla de många män som har en bestående brist på modeceller, med byxor från J Lindeberg, skjorta från L’ecole national, tröja från Cheap monday, solglasögon från Paul Frank, Scarfen är ett varuprov från Wedins, kamera från Nikon och skor från Asos.

Jag har precis varit och sett Mamma Mia på bio utan att ha en aning om vad jag väntade mig mer än lite Abbamusik. Men att göra en musikal, en historia byggt på kring Björn och Bennys gamla låtar. Kan det gå. Det kändes ungefär som att gå på kanten av en hög brant hela tiden med risk för att när som helst ramla ner. Speciellt då Pierce Brosnan spände sitt botoxstela ansikte för att bränna av en låt.

Men håll i er kultursnobbar. Ja det är er som man gärna vill säga åt att slappna av lite ibland, att inte ta saker så himla allvarligt och inte tro att hela världen dömer er som mindre värda om ni skulle nynna på en trallvänlig radiolåt.

Det här var så töntigt att det blev bra. Det gick liksom inte alls att ta den på allvar någonstans och var så corny att man bara fick släppa alla pretto tankar och gilla färgglada musiknummer, totalt obekväma övergångar, tjejskrik, massa abbalåtar och bröllop.

Ön är 176 kilometer långt och 52 kilometer brett. Konklusion blir att varken cykla eller ge sig på att gå runt med stor ryggsäck även om varenda Gotlandsguide rekommenderar just detta. Vi valde en bil. Och inte vilken som helst utan en dammig golf från åttiotalet med motor som knappt ville starta, synliga sladdar under ratten, fyra växlar och mossa på dörrhandtaget. Det var ett extremt dumsnålt val då vi sparade 150 kronor var jämfört med att ha hyrt en juste bil med fungerande stereo.

(Läs mer…)

Gotland är känt för sina raukar, lamm, saffranspannkaka och – just det – champagneorgier. Under sommarmånaderna är det en helt galen partyö där afterbeach tillhör dagsrutinen och på något ställe har det gått så hårt till med fylleslag, sex i soffor och prostitution att de till och med fått stänga ner. Jag och Johanna prickade in en något lugnare vecka för stekarna och en något mer hektisk för politikerna.

(Läs mer…)