Karin af Malmoe

Glömde dela med mig av den fantastiska tidning som Grand hotell i Bukarest så vänligt och så passande hade placerat i mitt rum. For Rich only. Det är ju helt perfekt.

Den innehåller bland annat ett underbart modereportage med syndiga kvinnor i röda klänningar som biter i smycken. Med pengar kommer stil. Det vet vi ju.

En annan stil är när jag försöker vara sexig och mina näsborrar vidgas likt en brunstig tjur. Färdig att stoppa upp vad som helst.I näsborren alltså.

Det känns som att någon kört över mig med en bil. Hela denna dag har gått åt till att vara sjukt trött och jag förstår inte var det kom ifrån.

Hej Karin idag ska du inte orka ta för dig något som helst, du ska låta disken stå, inte gå ut med katten, du kommer inte klara av att sminka dig eller ta dig till kiropraktorn. Än mindre njuta av solen, skriva de artiklar som du verkligen måste eller cykla ner på stan för att byta en jacka och hämta biljetter till kvällens föreställning, som du inte heller kommer orka att gå på. Du kommer helt enkelt hänga din leopardklänning på dörrhandtaget, krypa ner i sängen och låtsas som att omvärlden står stilla så att du kan ta dig tid att vara helt förbannat slutkörd.

Min lillebror bor på Friisgatan. I trappuppgången på hans hus fanns igår en lapp som varnade för full fest och liv på restaurang Råå på valborgskvällen från 18. Avsändaren, Nöjesguiden.

Ikväll är det smygläsning av den nya tidningen!
På sidan 27 (har jag hört via ett uppskattat sms) finns ett stort reportage som jag gjort.

Tog ett tidigare tåg från stationen i Helsingborg idag men kommer fram lika sent som vanligt. Stoppsignal, fel på växlar, kö i Lund… jag tror att vi har haft alla problem man kan råka ut för förutom ett rådjur på spåret.

Snart ska jag bli intervjuad av någon journalist om kärlek, jobb och datorer så jag behöver verkligen komma av detta tåg.

Med korvrök i kläderna snuskas det till i Operans salonger på torsdag. Efter majbålet håller Nöjesguiden fest som man gjorde i 1800-talets Paris, med glädjeflickor och dekadens tillsammans med 2000-taletes franska house, electro och disco. Det här kommer bli valborgs bästa fest. Och en ny tidning är ute!

Ses i morgon, efter klockan 23 på Malmö opera grill!

Den nationella födelsedagssången verkar ha genomgått en mutation mellan städerna och för den som flyttat runt en del (jag) kan det uppstå vissa problem vid uppvaktandet. Ska jag sjunga si eller så? Jag håller alltid tyst vid dessa vid dessa partier.

Ju tystare desto fler som flyttat runt. Ibland resulterar det i ett enda mummel och nervösa blickar utbytes runt bordet. Ska det vara lilla eller våran?

Nordvästra Skåne
Vi gratulerar vi gratulerar vi gratulerar lilla XXX idag. Med blommor och blader vi göra henne glader vi gratulerar lilla XXX idag.

Sydvästra Skåne
Vi gratulerar vi gratulerar vi gratulerar våran XXX idag. Med blommor och blader vi fira hennes dagen, vi gratulerar våran XXX idag.

Hur har vi det i resten av Sverige?

Min Sony Ericsson är inne på lagning för fjärde gången. FJÄRDE. Och då har jag fått helt ny mobil två av de gångerna. Det är verkligen inte okej.

Det fanns en tid då företaget med samma efternamn som jag gjorde bra telefoner. Jag hade en som både har badat i öl och blivit kastad in i väggen otaliga gånger (= jag har varit sambo) och den höll igenom allt. Mobilen alltså.

Jag blir alltid lite extra glad varje gång statistiken för bloggen visar att jag har läsare från olika reklambyråer, även om jag faktiskt sällan skriver om reklam här. Varför jag blir extra glad vet jag inte, men kanske för att det känns lite familjärt.

Idag väljer jag att säga hej till Garbergs.

Jag har planterat Pelargoner i balkonglådan.
Jag har för mycket sushi i min mage.
I morgon kommer min städerska.

Företaget som bjudit hit mig har ett eventbyrå i London. På byrån finns ett team som enbart jobbar åt detta företag. Vid kongresser, överallt i världen finns teamet på plats och ser till att de som kommer till kongressen från just det här företaget har allt de behöver. De har en liten monter på plats, ständigt bemannat att fixa restaurangbord, information, ordna möten och se till att folk kommer med flyget. Så ikväll ordnade de en taxi som kört runt oss i stan och som sedan väntade utanför restaurangen under tiden vi åt, för att sedan köra oss runt på en nattlig sightseeing.

”Chromosome 5q31-33 1L-4, 1L-13, SPINK 5″

Ja men ja visst. Det är ju solklart.

Vad gör jag då här i Bukarest på ett hotellrum utan balkonger och tjugofem grader samt strålande sol utanför som jag inte ser röken av.

Jag är på en stor kongress för läkare specialiserade inom dermatologi från hela Europa. Min kund presenterar mig med orden ”this is my writer” och jag går på föreläsningar där man slänger sig med ord som peritumoral accumulation, visar bilder på möss som man gett cancersvulster och visar grafer som kräver fem års läkarstudier för att förstå. Jag ska lära mig mer om produkten och den komplicerade värld den stångas i.

Som copywriter har jag svårt att fokusera på all information. Min nyfikenhet drar mina öron till samtalet bredvid och hur människor beter sig i rummet. Det är där det händer. De sociala regler som bildas och bryts är så spännande. Det är sånt som gör det svårt att äta middag på tu man hand med mig och min pojkvän måste alltid påkalla min uppmärksamhet då mina öron är involverade i samtalet kring bordet bredvid, och jag analyserar och kommenterar allt som händer runt omkring. ”Karin, jag är här” säger han och spänner ögonen i mig.

Att vara intresserad av mönster och hur sin omvärld fungerar är copywriterns viktiga verktyg för att hitta vägar att kommunicera och göra reklam. Nyfikenhet och ett öppet sinne tillsammans med läs-på-studier kring produkten.

Att skriva texter mot läkare är inte helt lätt och därför är det skönt att komma hit till bloggen, skriva av sig och kunna använda ett språk som rinner ner i fingrarna, ut på tangenterna och in i ditt huvud utan att du stannar vid vartannat ord och måste slå i en ordlista. Svåra texter skriver jag nog av. Men så länge den är lätt för målgruppen är det också rätt för just den här produkten. Och därför måste jag lära mig om ”calcineurin”

Jag sitter i ett rum med 28 grader varmt och hamrar på air condition som vägrar spruta ut annat än varm kvalmig luft som lägger sig som en klibbig hinna på min hy. Jag befinner mig i klimakteriet mot min vilja och rumänier har uppenbarligen inte fattat service för mitt samtal till receptionen resulterade i noll förståelse, noll sympati, noll engagemang och noll hjälp. Även på restaurangen var bemötandet helt värdelöst.

Ringer igen

- Jag har ringt om min air condition och ni skulle skicka upp någon, kommer de eller?
- Just nu har vi ingen ledig.
- Okej, men klockan är kvart över elva och jag tänkte snart gå och lägga mig så kommer det någon ikväll eller?
- Jag vet inte.
- Jag behöver veta det eller om jag kan gå och lägga mig.
- Det kommer någon när de kan.
- Ikväll då alltså?
- Jag vet inte, ha en trevlig kväll.

Alltså nu vågar jag ju inte gå och lägga mig. Eller ja, de lär ju inte komma ändå, de vet säkert inte ens från vilket rum jag bor i och bryr sig nog inte ändå. GRAAAAAAAAAAAH

Man vill ju gärna höra att han eller hon älskar en för den fantastiska person man är. För att man är så himlars snygg och smart och det där med vackra ögon. Men om jag frågar Tomas den vanliga varförälskardumigfrågan säger han ordet komplex och om jag frågar vad han menar säger han:

Du är väldigt svår att ha och göra med.

ja
happ.

En man mötte oss på flygplatsen och sa välkommen, här är er chaufför. Ni kommer att bo på ett 4-stjärnigt hotell. Så nu sitter jag på ett gigantiskt Grand utanför stan i ett stort hotellrum och har ätit sega små bäckfiskar.

I min resväska ligger enbart ”business casual” för att det stod så i mailet jag fick. Så visar det sig vara 20 grader varmt och att jag har flera timmar för mig själv innan alla möten och föreläsningar. Jag har ingen lust att gå i snäv kjol och höga klackar längs med den smutsigt trafikerade vägen för ta mig in till centrum.

Så jag stannar väl här och tittar på rumänsk porr-tv. Japp.

.

Nej. Jag ska inte börja klaga på veckans resor. Säga att det låter tufft men egentligen är ganska jobbigt.
Inte då.
Inte då.
Idag Stockholm. Upp och ner.
I övermorgon Bukarest i några dagar. Jag ensam från byrån tillsammans med en kund och Pr-folk från Europa.
Inte då.
Inte då.

Men gud vad jag känner mig ensam på hotellrum.

Jag och Tomas hoppade ur bilen och gick bortåt då vi hörde några barn skrika.

Jag – Ropar de på oss?
T – Inte om du inte heter Ella.
Jag – De ropar ju inte Ella, de ropar Halleau!!

Varje vecka läser jag något om pirater. Artiklar i dagspress som innehåller ordet ”sjörövare”.

Seriöst.
Utan att någon skrattar.

Pirater härjar runt Afrikas kuster och kapar skepp vilket försörjer hela länder. Och det enda jag funderar över är:

Använder de kanoner, har de papigojor, vilka hattar har de? Hur ser modet i piratvärlden ut år 2009 helt enkelt?

Jag är djupt fascinerad över att de, som jag trodde dog ut långt innan Pippi Långstrump-böckerna, Sjörövarna, är fullt verkliga ute på de sju haven.

Dags att komma ur dagens jobboutfit. Nu är min megaartikel för Nöjesguiden inlämnad. Jag ska dricka öl, på ett spontant After work-ställe och inte ett sånt som säger att det har After Work.

Ha en skön helg!

Tomas ringde och berättade Spirit har 15% rea. Jaha, du menar världens tristaste butik!?
Den dagen de skyltar mer inspirerande än att slänga på en svart klänning på en tanig docka kan jag tänka mig att orka ta mig dit. Om de har för avsikt att göra det classy minimalistiskt har de misslyckats. Nu är till och med Lindex skyltfönster mer intressant.

Idag uppmärksammar jag störiga argumentationer som tar slut på en diskussion. Dessa svar-på-tal är otroligt irriterande eftersom du inte kan argumentera emot dem, hur ologiska de än är. Då låter du bara dum. Kanske just för att de är så korkade.

”Det säger du bara för att du är avundsjuk”
”Det tycker du bara för att han/hon/den/det är snygg.”
”Det tycker du bara för att jag tycker att han/hon/den/det är snygg”
”Nämn en gång jag sa så”
”När gjorde jag det”
”Det tyckte Hitler också”

Eftersom jag inte orkat kolla upp exakt när den store, mästaren, above them gangst’all skulle komma till Babel, och bara utgick från att det var i helgen, missar jag nu honom.

Grand master Flash.

Jag har hyllat ”The Message” förut här i bloggen och då hade jag inte ens föreställt mig att mannen som började rita hiphop-historien med sin penna eller kanske sina fingrar över en vinyl på 70-talet, skulle komma till Malmö som enda plats i Skandinavien.

Det enda som talar för att stanna hemma är att Hiphop alltid är sämre live till skillnad från all annan musik som tvärtom plötsligt kan bli bra live (som rock = tråkigt, men bra live). Beatsen, rapen allt bara tappar när några höga, hormonstinna grabbar pumpar ord i en mick medan en snubbe i träningsoverall spinner skivor ensam i bakgrunden. Eller ja, det kan också bli sjukt coolt. För på 70- och 80-talet var hip hopen grym.

Och alltså grymmekläder!

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=BN9-K0aZXRg]

Anyways. Jag har själv precis kommit hem från en streetklass som jag höll i för 30 dansstinna tjejer o killar. Och vad som däremot är säkert när det gäller hip hop är att det är är den absolut bästa musiken att dansa till.

Fy fan för att missa det här. Citat från ett sms:

”….Innerstads-get-a-la-brasa lagad av europas främsta kockar, nersköljt med bourgogne och kanske champagne från när farfar var ung….”

Jag är alltså helt personligt inbjuden att grilla en 15 kilos fransk get, under en bro i Köpenhamn. Tillsammans med, bland annat, krögarna på Köpenhamns bästa restaurang Noma.

Hur fan kan jag missa något så underbart, i strålande sol, på grund av jobb och ett frisörbesök. Jag kommer nog inte förlåta mig själv för att jag sa nej till att hänga på min branschkollega och företrädare denna eftermiddag…

Det är inte precis som att jag kan säga ”äh, det kommer fler gånger”.

Jag har ett thing för helgrillade djur. Här är ett lamm i Montenegro

Världen, jag gissar den äldre eller den okunniga, är rädd att vi ska förlora moralen med twitter, eftersom vi skriver snabbare än vi tänker. Haha. Underbar analys.

Här är min twitter.
Här är min jaiku.
Här är min bloggy.

Jag är verkligen nere i träsket. Microbloggsträsket.

Varsågod.

Här sitter jag och bölar.

Bloggkriget är i full gång mellan Fattigbloggen och Medelklassbloggen.

Jessica Ritzén ska, under en månad, leva på socialbidrag och skriver om det i fattigbloggen på Aftonbladet. Bland annat har hon åkt buss (=scary).

Henrik Torehammar ska leva som medelklass i en månad och skriver om det i bloggen hos Sveriges Radio. Bland annat har Henrik ätit saltgurka.

Snart ska jag till Borstahusen och äta kalv. Jag var väldigt inställd på rosastekt Lamm med mynta och mammas sås-to-die-for och blev först väldigt besviken på att mina närmst stående snuvat mig på den ynka påskkänsla jag skulle få detta år.

Mina föräldrars kommentar var att ”vi har inget lamm”. Eftersom de inte kan tänka sig att gå och köpa en lammstek i affären utan måste köpa ett heeeelt lamm, som sedan styckas upp som de vill, från en närboende bonde för att vara nöjda med köttet. Ett snobberi och ställningstagande som jag respekterar djupt. Och eftersom jag är lovad potatiskaka till kalven (som naturligtvis också är köpt från en bonde på en ekologisk gård) mår jag hyfsat bra ändå.

Någon som har en lammstek i frysen från en gård i närheten är däremot jag. Kanske får fixa det där med påsklammet själv till morgondagen.