Karin af Malmoe

Min katt vägrar äta fryst Alaskan Pollock. Men slänger sig över färsk kokt torsk. Han har mer vett än Matrisen på Sydsvenskan som brukar servera det förstnämnda.

Ja, jag tycker att vin är viktigt. Att dela en flaska med någon och sitta och prata, skratta ha mysigt, länge. Kanske mer än en flaska, det spelar ingen roll men vinet är ett viktigt inslag i ett umgänge. Precis som det kan förhöja en maträtt kan det förhöja vardagen. Det skulle inte vara lika mysigt att sitta med vattenglas. Inte på grund av den möjliga inverkan av alkohol, men för att det är lite härligare. Som att man firar något ihop, göra något lite roligare. Vardagen till exempel.

Det är viktiga stunder för mig och för att jag ska tycka att vardagen är njutbar.

Jag har suttit en stund, i en röd liten hodda och snackat fisk. Gud vad jag lär mig. Köpte hem lite sill åt katten och torsk, fiskad med spö och inte trålar, till mig och gubben. Gubben var det dom som sa och inte jag.

Nu ska jag leta recept.

Tjohooo idag kommer han hem. Min tid av apati, tröstätande, porrsurfande, godisgråt och obäddade sängar är förbi.

Det går inte att vara hemma. Min katt är så jobbig att jag vill stoppa ner toalettpapper i halsen på honom.

Jag beger mig till folkets park, ger allsång en chans, mest för att stödja min vän på scen. Sedan blir det schysst kvällsmat. Kanske på Råå. De har blivit väldigt bra!

Kan även rekommendera avokadosoppan på 24 kvadrat. Men utan burkräkorna.

Nallebjörnsmjuka stjärnkocken Mathias Dahlgren sommarpratar i P1.
Solen skiner utomhus. Jag stannar inomhus.

Vad gör man med folk som är så totalt uppblåsta i sin egen värld att de helt saknar förmågan att lyssna. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har varit med om många idioter i branschen Krog. En krögare tvingade sina servitriser att röra om i hans kaffe motsols. Rörde de medsols fick de en sådan avhyvling att snyftningarna ekade på toaletten. En annan skällde ut gäster och bad dem dra åt helvete om de beställde in genomstekt kött. Hukande lämnade gästerna restaurangen.

Storhetsvansinne.

Men det finns en restaurang i Malmö som slår alla och envar på fingrarna. Ingen går säker där inte. Säger du fel saker, tycker du fel, gör du fel. Historierna haglar från besökare.

Dessa stora egon i branschen drar tyvärr med sig unga förmågor, uppfostrar dem till ungtuppar som vandrar runt, uppbröstade, och tror sig vara herre på var mans täppa. Kanske tupparna borde köras ut på upptäcktsfärd i världen utanför, ta en nypa frisk luft, och sluta sprätta så förbannat.

Fan vad jag älskar de ödmjuka, insiktsfulla röster som finns (de flesta), i stället för allt galande. Det är där jag lägger min matpeng.

Jag skrev ut ett helt block under tiden som jag reste i Kroatiens övärld. Så fort jag hade en stund över tog jag fram blocket och jag älskade att skriva. Igen. Men det är något med ord. Det är skönt att få ut dem ur fingrarna och ner på papper, eller på en skärm. Men när det är gjort så är det gjort. Det spelar ingen roll om det är här, eller i mitt block som ligger i handväskan. De vill bara ut.

Jag kanske aldrig kommer att titta på orden igen eller så skriver jag ett helt resereportage till någon tidning, eller så skriver jag det här. Men just nu känns det helt okej att ha dem i handväskan.

Idag har jag sovit länge, gått igenom min rss och ignorerat några hundra inlägg om reklam eftersom jag måste vila hjärnan lite. Låta den bubbla i lättsamma ämnen som Gynnings pumpade läppar och Narnjas ironi.

Sedan tog jag cykeln, svängde om Solde och pratade med Jonas, mötte Rebecca och tog en runda i stan och sprang in om ett antal krogar. Bland annat ett, på dagen, nyöppnat pastery som jag ställer mig tveksam till. Avslutade med en kula romrussin i Västra hamnen.

Jag var en aningens sur och gnällig på min medresenär för att han aldrig fotade mig med min backpack. Arg och besviken var jag. Det var faktiskt stort för mig. Att packa 65 liter och bära det på ryggen. Jag fick nog av det som liten då mamma drog ut mig på fågelskådarläger i en vecka och jag bara ville vara hemma och åka på mina nya rullskridskor. Sommargylling liksom herregud. Jag har klippt navelsträngen och protesterat med weekendresor och högklackat.

Men så stod jag där nu, försökte se van ut bland alla andra backpackers, och kände mig rätt cool ut i min svarta nya fjällräven. Förutom att det kändes som att jag sympatiserade med vänstern. Det var jobbigt.

Till slut tar han ändå upp den där kameran, mr medresenär. Då har det gått 11 dygn, flyget hem är försenat, vi missar tåget från kastrum och klockan är kvart över två på natten. Det var då så dags va. Idiot. Jag har ju glömt min fotopose för länge sedan.

Nu är jag irriterad på wordpress. Radbrytning, hallå! Jag vill gärna kunna lägga in det i mina texter, hur många som helst precis när jag vill.

Jag saknar blogspot ibland.

Jag listar 10 fantastiska Skånska smultronställen, har hälsat på Vindåkra gård och pratat med några krögare om var dom tar bilen när de har ledigt.

Det är allt för sällan som det bjuds på kakkalas. Smö söta hembakade saker som trängs på glasfat en eftermiddag med en kanna saft till. Men idag for vi in till Lund för en födelsedagsfika hos det mest kakbakande och tårtmakande paret jag känner för en lång skön fika. Vi fick vara testpanel för en ny tårta som de hittat på. Eftersom Mattias är både vegan och allergisk mot mjölkprodukter måste de vara lite mer påhittiga och göra sina egna recept. Alltid med ett fantasifullt och roligt resultat. Idag blev det 6 sorters kakor och en tårta med hjortronsylt och sockerbakat lock.

Förr skrev jag alltid om vad som var på gång i stan och listade mina tips. Men så en dag gick jag rakt in i väggen, klubbväggen, och orkade inte skriva en rad om det. Orkade inte gå ut och min inbox är nu överfull av olästa klubbinbjudningar och info. Varför det hände skrev jag ett lång inlägg om vilket jag inte heller orkade publicera. Men jag ska göra det någon dag. Men nu, för gamla goda tiders skull, och för att jag har min första semesterdag kommer min fredag här:

Ikväll ska jag gå på en olivoljeprovning, sedan tänker jag gå ut och äta med min familj där mamma avböjde Bloom och det blev i stället Atmosfär. Sen kanske jag går till den nya klubben Made som huserar på krogen Chili som tar lite möllanfeelning till andra sidan kanalen.

Inte för att jag måste gå ut ur dörren, skamsen, som på film. Men för att vi ska bygga om och börja vår nya inredning av vår vindsvåning i Helsingborg. Det kommer bli så fint med rumrums hjälp.

Det här fick inte plats på bild:
Ett gäng böcker om marknadsföring, en handduk, ett par svettluktande träningsskor, en burk honung, en kädhängare, diverse ordböcker, tomma matlådor, antistadspray, två mobiltelefoner, 1000 visitkort, en bild på min katt som kelling, telefonnumret till vår projektledare i Stockholm, en kalender med recept som jag gjort tillsammans med min AD och en kock, en bunte papper om IBS.

Nu dricker jag vin innan jag går hem. Kontorslyx.

Här följer en lektion i hur man gör sig själv oemotståndlig för männen. Var hjälplös och du är älskad och kan sedan använda denna maktposition till vad du vill.

Har ni alla gått på semester eller?
Det känns tomt här.

Min kära vän Jonas leder alltsång i parken som ett halsvskånskt svar på Lasse. Lite lika är de också. Jag har inte hunnit dit och trodde inte i min vildaste fantasi att det skulle vara SÅ HÄR stort.

Jag tänkte att det gamla vanliga dansgänget skulle sitta i publiken och resten av dem vara på scen, men de hade fått ge plats åt Malmös pensionärsförening. Och jag hoppas att de älskar detta mycket mer än Lotta och Anders. För Malmö har gjort något som TV inte har. De har tagit in en bög-allsångs-ledare och med transan Fröken Vega som side kick. Oavsett om man gillar allsång, eller som jag får lite lätt magsår av att sjunga i armkrok såvida det inte ingår mängder av öl, så sparkar man här en rundkick åt alla dem som inte accepterar att kärlek är det finaste som finns. Även mellan två av samma kön.

Way to go.

Är det någon som bjudit in en av Din Gatas radioreportrar till P3s morgonprogram? Har de inte fattat att alla utom taxi 23 23 23 inte står ut av att lyssna på dem.

Jag brukar se mig själv hoppa upp på ett bord, köra en piruett och sedan hänger alla andra på och vi exploderar i ett synkat dansnummer ner för gatan. Fler och fler. En helt normal fantasi för en mellanstadieelev men kanske inte för en trettioåring. Och det är ju dessutom omöjligt.

Men så gör Bounces Jenny Widegren (obs 35+) det här på Sergels torg och Centralstationen i Stockholm för att hylla Michael Jackson….

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=je1KOcBYGjM]

Inte nog med att jag lever efter devisen att dyrast är bäst. Dyrast fetaost, bäst. Dyrast hudkräm, säkert bäst. Dyrast restaurang, bäst. Men nu har jag tydligen också gått och blivit friluftsnobb.

Igår inhandlade jag en bagpack (eller backpack som jag, i förra veckan,  fick veta att det heter). Först tänkte jag låna, eller kanske köpa en på Stadium. Det slutade med att jag köpte den dyraste från Fjällräven som jag kunde hitta. För den måste ju vara bäst.

Här bjuder jag på lite friluftsmode.