Jag har så många idéer för vad jag vill skriva om, ni anar inte. Men jag måste bara göra en sak först. En sväng om Thailand. Kanske Malaysia eller Vietnam och så Hongkong. Vi får se.
Jag tänker i alla fall lämna det här mörkret och den där kylan som tagit över stan.
Det officiella listan.
Sallad från Sallads & Smothies. Det bästa som hänt lunchmalmö på länge.
Min favorit. Potatismos. Har ett beroende.
Räkmacka på Malmö Opera. Brödet är grejen.
Fisksoppa efter pappas klassiska recept.
Innovativt med låttitel i rubben. Anyway. Nu sätter Malmö upp julljusen.
Tack City Gross. Min lördag var den roligaste på länge.
Idag får ni läsa den spännande fortsättningen på DET HÄR. Mamma ser alltså ett helt råndrama inklusive rånjakt efter några pojkar på moped. Samtidigt som polisen får tag på rånarna och slänger upp dem mot polisbilen kommer en kvinna i sjuttioårsåldern fram till mamma där hon står, chockad över vad hon just sett. Vad tanten säger?
”Det är säkert en muslim”.
Priceless.
Malmös motsvarighet till New Yorks hemliga svartklubbar där hängivna frossar i högre former av matlagning kan vara dessa kvällar. Ett gäng killar, några entusiaster, några krögare, åker ut och fiskar ostron i Danmark, tar dem hem till Sverige och bjuder in till frosseri. Det är andra gången jag är med och det är 60 kilo ostron som fiskats. Aldrig kommer den lyxiga varelsen i så stora mängder. Tre stycken kostar tillräckligt på restaurang. Här får vi dem på stora fat, med gott bröd som sommelieren från någon av stadens bästa restauranger tagit med och så en skvätt vinäger. De största ostronen gratineras i ugnen. Allt vid ett långbord, levande ljus och champagne på hemlig adress.
Det stampas inte intill en högtalare, ingen tar droger på toaletten
Utsände rapporterar från händelsernas centrum direkt in till nyhetsportalen karinafmalmoe.
Polisen jagade rånare på moped när en kille plötsligt, med fara för sitt eget liv, och framför allt sina ägodelar, hoppar av sin cykel och slänger denna framför mopeden så att de totalkrashar och Polisen kan fånga förbrytarna. Läs rapporteringen från min mamma, mitt i händelsernas centrum:
”Tjutande polisbil kom jagnade 2 mopeder, kanske efter rån eller väskryck, en smiter in på gång/cykelbana där jag står gapande, ung kille på cykel hoppar av och kastar sin cykel framför moppen som kör rakt in i staketet så att bitarna flyger och plisen kan kasta sig över smitaren.”
Lägg märke till min mammas förmåga att snabbt göra en bedömning av brottets karaktär. ”Kanske efter rån eller väskryck”.
Vill du också tipsa karinafmalmoe. Sms:a 0763 96 03 43
Jag har just ätit en hel påse Läkerol. Ja, i brist på annat och inte för att det är så himla gott. Nu läser jag att större intag kan ge en laxerande verkan.
Note to self. Läs på förpackningen innan hetsätande.
Jag fyllde 30 och blev firad på ett helt fantastiskt vis. Så bra att jag inte har kunnat skriva om det. Jag ska ta mig samman och servera det som ett årsbästa tror jag. Men en sak som hände var att jag fick en tavla av min vän Johanna. Hon lät alla vänner skriva ett ord om mig på en lapp, hon gav orden till en av mina favorita illustratörer Lina Ekstrand som sedan målade ett porträtt. I veckan fick jag tavlan när hon var hemma från Berlin. Visst är jag smickrande fin?
Jag har nu räknat ut att jag kommer att ha pms i höjd med Hongkong. Stackars Tomas. Jag är hemsk. Inte annars. Men då. Det är som om ilskan tar över kroppen fullständigt och när jag kommer hem från jobbet kryper det så mycket inombords att jag rasar mot den som kommer i min närhet. En pojkvän eller en katt det vill säga. Sedan tar jag min dator och stänger in mig i sovrummet, kryper ner under täcket och muttrar.
Det här varar i flera dagar och jag undrar om det finns några som helst förmildrande medel för jag kommer aldrig undan. Hade världen varit på häxjakt hade jag varit den första de tog in, för jag är definitivt kontrollerad av demoner.
Det är samma period som eventuella massmail lämnar min dator till alla på företaget. Gärna en debatt kring arbetsrutiner till sds-alla (500 pers) då jag jobbade på Sydsvenskan. Eller ett otroligt långt svar till en kund om hur-det-funkar-med-reklam. Jag har i alla fall insikt och skickar alla dessa kundmail till något jag kallar ”slussen”. Den består av mina två produktionsledare som säger ”tack, vad bra, vi pratar med kunden” och så stoppar de hela eller förmedlar det på ett sätt som inte bygger på hormoniell obalans.
Så kommer mensen och herregud vad livet blev positivt igen.
I helgen var det storloppis på Europaporten och jag och Veronica bestämde oss för att ha en girls day out och hänga bland dammiga glasfigurer och gamla skor. Tomas sa åt mig att inte handla hem massor av saker. Även Veronica hade ett indirekt förbud hemifrån. Klockan 14.00 ringde jag till Tomas och sa åt honom att han var tvungen att komma med bilen.
Då hade jag lyckats knipa guldgripen framför damerna. Jag köpte en hel Rörstrand-servis. Vi pratar alla delar; såsbyttor, potatisskålar, fyra olika sorters tallrikar, 12 av varje, med vackra blommor och guldkant i jättefint skick. Jag ville egentligen bara köpa assietterna men de ville sälja allt ihop så när jag frågade om priset var det mest av nyfikenhet. Jag väntade mig någon tusenlapp. Hon ville ha 200. TVÅHUNDRAKRONOR. En hel låda står nu i mitt arbetsrum och vet inte var den ska ta vägen.
Idag har jag blivit tillfrågad om jag kan medverka i en talkshow på Flippat. Ni kanske har sett dem, stortavlorna som hänger uppe överallt just nu och berättar om det flippade eventet i nästa vecka för kiddoes. Containrar som ska byggas på Gustav Adolfs torg, modeteckningar som ska göras, fotografer som ska plåta, paneldebatter och ja, jag då, som ska prata stil. Stiiiiiil. Jag vet inte när jag blev den som ska prata stil. Nu dårå.
Här kommer förra veckan i bilder.
Träffade min favorit Pamela på tåget. Med husse tillika min AD, Ludde.
Åt soppa på Asien igen, som alla pratar om. Jag är fortfarande inte överväldigad.
Slängde en väska på golvet på måndagen. Den adopterades direkt av två katter och fick finnas kvar som liggplats hela veckan.
Good Old hade inflyttningsfest med tre olika teman, världens vackraste ekologiska buffét från Flickorna Fläderblom och en helknasig liveshow.
Det blev höst. Men det har inte min hyresvärd fattat.
Jag köpte leverpastejsmacka av frukostnazi på stationen.
Ikväll åt jag alla rätter på den nya krogen Belle Epoque på Möllevångstorget. Ja, alla rätter. Jag är som en liten köttbulle snart och då kanske jag måste stämma min egen arbetsgivare. Jag tänker inte göra en recension i nästa nummer av Nöjesguiden och avlägga betyg. Det är så många barnsjukdomar som ska gås igenom när en krog öppnar att jag inte tycker det är rättvist att slänga sig över dem med papper och penna så fort de börjar röra i grytorna. Vilket de för övrigt gör väldigt bra. De har en duktig köksmästare vid rodret. Men några ord.
Servicen är nybörjarknagglig vilket de är helt ärliga med. Några av killarna som öppnat stället har ingen tidigare erfarenhet av att just bära brickor och vinner gästerna med sitt engagemang. Men de ska nog göra allt för att minska glappet mellan kök och service. Även om det inte är en finkrog måste det vara lika viktigt som en vacker interiör och en perfekt gnocci.
Belle Epoque är redan ett stammisställe med hårt tryck om platserna. Menyn ändras nästan varje dag och du kan välja mellan en kött, fisk eller vegetarisk. Det låter tråkigt i sin enformighet men med ett öga på menyn vattnas det i munnen och desserterna ger stället ytterligare ett hurra. Klockan tio drar dj:n för kvällen igång skivorna och det går att spontandansa mellan borden. Tack för ett ställe där man inte behöver ha mysbyxor och dreads för att passa in eller festblåsan för den delen.
Plötsligt känns alla andra ställen på Möllan som mossiga. Hoppas det håller i sig det här.
Min helg har varit fantastisk hittills. Även om grannsonen har FF och jag är hemma denna lördagskväll har jag gjort så mycket att jag inte hinner berätta om det. För det mesta måste jag skriva om i en tidning nära dig. Jag har provat så många maträtter det senaste dygnet att jag kan leva på makaroner och ketchup resten av veckan. För att neutralisera upplevelserna i munnen.
Läs i nästa Nöjesguiden om Trio.
Läs i nästa Nöjesguiden om Belle Epoque.
Läs inte om min korv med bröd på Europaporten.
Så här har jag det. Nästan varje dag. Det finns inga som helst mysterier med att jag inte går ner i vikt trots hård träning. Inga alls.
Det där jag skrev, i några inlägg längre ned, vad jag skulle göra om jag hade haft tid. Jag bara gjorde det. Nu har jag startat Malmös systerklubb till Göteborgarnas ”Reklamöl” och fått hejarramsor skickade, klubbägare har hört av sig och byråer vill vara med. Hurra!
Kopiera och skicka texten till alla du känner som jobbar med reklam, i och i närheten av Malmö:
Hej
Vi har startat Reklamöl i Malmö. För alla oss som vill ta en öl då och då med likasinnade.
Gå med i Facebookgruppen:
http://www.facebook.com/group.php?gid=153160883268
Sprid ordet!
Det kostar tio kronor i inträde för att få gå på toaletten på Malmös Centralstation. Så sitter man där på toaletten och tycker att man måste göra skäl för pengen. Att kissa känns ju snarare som en trekronare. Är jag inte lite bajsig ändå. Om jag sitter här ett tag kanske jag blir det. I de tio kronorna ingår i och för sig städning. Det vet jag eftersom det inte finns någon toalettborste. Det finns med andra ord ingen möjlighet att dölja aktiviteten som just skett om man så skulle vilja.
Vad man mer kan göra för tian är att duscha. Jag funderar en stund, sätter näsan i armhålan men passar på att tvätta händerna med extra mycket tvål i stället.
Centralstationen har även haft den goda smaken att hyra in ett akvarium för intäkterna. Jag undrar om det ligger en kundundersökning bakom det beslutet. Under den tid som jag sminkar mig, fotar och provsitter bänken har tre personer vänt i luckan på grund av priset. Inte en enda gång sa kassörskan ”men då ingår att ni får titta på fiskarna”.
I de tio kronorna ingår däremot inte ansvar för ”effekterna”. Här blir jag något tveksam. Vad menar de? Betyder det då att de inte städar toaletten ändå? Hur är det med värdesaker då?
När jag skriver detta har jag ont i magen. En lätt smak av avsky på tungan. Det är skrämmande att det finns så många rasister som är helt ovetande om att de är rasister. Som tror att deras värderingar är helt normala. Det värsta är att jag inte kan få alla dessa människor att öppna ögonen.
Redan i rubriken avslöjar Facebookgruppen att de är rasister. Det stinker mellan raderna. De kallar sig; ”Jag är inte rasist, men uppför dig ordentligt eller dra!” och här kan man läsa uppradade sanningar om vad som är ett ok beteende och vad som gör att man ska ”dra”. I gruppen står det att ordningslistan gäller alla oavsett bakgrund. Men genom att ens nämna det, säger de precis tvärtom.
Exempel ur listan över hur man uppför sig ordentligt:
4. Du skall inte kasta sten på brandbilar, ambulanser samt polis.
8. Man kan alltså äta griskött utan att vara äcklig eller smutsig.
Efter många påtryckningar från andra som reagerat starkt på gruppen kan man läsa på wallen:
”rätt lustigt att vissa personer skickar Hot-brev till gruppskaparen.
Gruppen är ju iallafall inte speciellt Offensiv, och det framgår ju klart och tydligt att detta inte är någon rasistgrupp..”
Att man skriver att det inte är en rasistisk grupp betyder inte att det inte är så. Sanningen kommer fram bland de videos som läggs upp, bland kommentarerna som enbart talar illa om invandrare och invandring och bland manifest från Sverigedemokraterna.
Gruppen har över 12 000 medlemmar.
En av dem är vän med mig på Facebook.
Idag har jag gått med ett par byxor som inte gick att knäppa. Eftersom det inte gick passade jag på att äta lite extra många kakor. Vad är poängen med att bry sig liksom. Det är förmodligen så hundrakilofolket resonerar. Och det är så jag resonerar varje dag klockan 15.
Utan läppstift känner jag mig bar, naken, exposed.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=dzhpQF9Cz9k]
Startat en reklamölsklubb – vi träffas på vilken bar som helst med stående dag och pratar om sånt som andra inte förstår sig på – och toppar det med en suck.
Startat en husmansklubb – vi träffas, hemma hos någon, lagar husmanskost – och toppar det med persilja.
Börjat rida – jag borrar in ansiktet i den mjuka mulen, drar ett djupt andetag och förflyttas till stubbåkarar – och toppar det med att mocka skit.
Köpt tavelduk – jag kör till Wesex eller vad det heter, köper den där duken så att jag kan använda staffliet någon gång – och toppar det med akryl.
Min lördagsnatt blev spontan och så bra som spontant alltid blir. Jag gick ut med helt nya ansikten, åt middag på Metro, drack Cosmopolitans på den nya baren på Möllan, Belle Epoque, som var så fullt med folk att det vällde ut över trottoaren. Cosmopolitan var den enda drinken Fredrik kunde göra och kanske det var nybörjartur men det var den godaste jag druckit. När jag tänker efter har jag aldrig tidigare druckit en god cosmo. Fick en fin komplimang serverat med glasen vilket kanske var garnityren som skulle till.
Sedan hamnade vi på en galen hemmafest som var som en stor lekplats för vuxna med minimotorcyklar, discokulor, ett långt dj-bås, elgitarrer och mickar för den som ville jamma. Köket var rökfyllt och festvärden pratade franska. Jag hamnade i dj-båset enligt vanlig procedur och drack ren vodka ur kaffemugg.
Vi avslutade med svettig dans på Kärleksklubben bland juckande homies och saxofonister till funkbeats. Och alla endorfiner dansade i hjärnan vid läggdags.
Möter upp Magnus Thure med tjejgäng på Tempo för middag och öl. Och sedan är natten öppen. Väldigt öppen.
Apropå snäll.
En av Sveriges framgångsrika kvinnliga copywriters rekommenderade nyligen boken ”Nice Girls Don’t Get the Corner Office” som i en enda mening summerar en sanning om framgång. Framför allt för kvinnor. För om någon inte tror att det är någon skillnad när det gäller framgång mellan könen är denna någon förmodligen inte kvinna.
Att inte vara snäll, betyder däremot inte att man måste vara elak. Att inte sträva efter att vara trevlig betyder inte heller att man är otrevlig. Men företag och personer vinner på sina prestationer och på att vara proffsiga. Det är inte bara mer tillfredsställande att få beröm för det, i stället för att man är trevlig, det är även det som räknas vid bokslutet.
Det är dina framfötter som leder dig dit du vill. Titta på målet och gå dit.
Två glas rött räckte igår för att min projektledare och chef skulle kommentera på Facebook ”har du druckit?”. Jag satt nämligen med Nöjesguiden på På besök och tyckte att alla var så fina och skrev det på FB. Framför allt kom jag på att min främsta egenskap är att jag är så snäll och vän. Det är jag kanske. När jag klappar katten.
Dagens photoshop-montage kommer från Sydsvenskan. Lägg märke till hantverket i denna bild. Hur man arbetat för att få färgerna att stämma och vilket jobb som lagts ner på att skapa en realistisk mjuk urringning. Undrar vad Gun hade på sig egentligen.
När något händer då händer det samma dag. Naturlish. Nu ska jag strax ta tåget mot mediaträff på Hipp, mätta magen med en öl och vidare till jurymöte med Nöjesguiden inför den stora stora årliga festen. Jag säger inte var vi ska träffas för då kanske ni sitter och tjuvlyssnar. Men jag kan säga att den krog vi kommer besöka nyligen kom ut med ett pressmeddelande där det stod att de skulle severa:
”En soppa som ser ut som något israelerna gjort med palestinierna”.
Nej, jag blev inte så sugen och har inte lust att gå på något arrangemang som tvingar på, eller i, mig politiska åsikter helt utan diskussion.
Jag slängdes in i jobbveckan innan jag hann lägga upp någon bild från helgens hemmafester. Det är det bästa. När hösten kommer och alla kommer på att de vill sitta inomhus, mysa med vänner, dricka rött istället för rosé och dukar fram mustiga ostar i stället för engångsgrillen. När alla bilder har ett mörkt rött ljus över sig och temat är etnoporr. För det var det på Anja Gatus och Gustav Svenssons födelsedagskalas där jag mötte många av mina gamla sydsvenskankollegor, kära vänner, nya ansikten och twitteransikten. Det är ungefär så banden ser ut numer. Hej-vi-har-aldrig-setts-men-vi-känner-ju-varann-ändå. Och plötsligt kan man hoppa över de där första onödiga minuterna då vi måste ta reda på om vi har något gemensamt över huvud taget och därmed om det finns någon mening med att vi pratar. Det vet vi om vi redan setts på twitter. Då prenumererar man på andra intressanta ansikten som man vill gå på fest med. Och vi sparar tid.
Jag skickade in min sista text halv åtta i lördags kväll. En timme senare skulle jag var klädd i etnoporr. Men hade naturligtvis ingen aning om vad det var och panikpratade med Rebecca som föreslog mörka tyger och mycket guld. Jag fann ett leopardfodral och möttes av en buffé med mat från alla världshörn och nedstoppade små flaggor som berättade om etniskt ursprung. Porren stod ingen för. Men någon hade i sin research kommit över ingående fakta om porrindustrins syn på etnicitet och lönesättning. Jag lärde mig något nytt även denna kväll.
