Karin af Malmoe

Jag har inget att säga.
Mer än att jag är sugen på kebab.
Nej, ingen äcklig malmökebab.
Helsingborgs- eller Landskronakebab.
Skillnaden är brutal.

I morse satt jag på tåget mot Helsingborg när den mobilen pep till och berättade att jag inte alls skulle till Helsingborg. Jag skulle vara hos läkaren i Malmö inom en halvtimme. Därmed konstaterar jag att mitt försök att vänja mig av med den analoga kalendern och övergå till hipstaiphonen inte har utgått med lyckat resultat.

Nej det spelar ingen roll att jag lägger in påminnelse för då glömmer jag att lägga in påminnelsen och det spelar ingen roll att jag alltid har den med mig för man måste titta i den också. Det ligger liksom inte i fingrarna. Men good old papper, det ligger bra i fingrarna det.

Tidigt i morse blev min mamma intervjuad av P3 och P4 och nu lyssnar jag febrilt igenom alla listor för att hitta inslaget om Godnattsagor – ett projekt för att främja kontakten mellan pappor i fängelset och deras barn. Ett projekt som min mamma är är med och leder som ansvarig för att FN:s barnkonvention följs på landets fängelser. Tufft va!

Under de 2,5 år jag jobbat på det här kontoret har jag aldrig lyckats få ut en bit toalettpapper ur pappershållaren. Den sitter där inne och liksom bara rullar runt. Som tur är finns det alltid lösa toalettrullar stående i någon hörna. Efter att länge ha förundrats över hur man kan lyckas göra så värdelösa hållare frågade jag mina kollegor om någon annan hade samma problem. Det visade sig att ingen hade fått ut papper hur hållarna!

Det innebär att de rullar som ligger där inne kan vara 5 år gamla.
Wow.
Någon dag måste vi öppna dem och känna på antikviteterna.

Vem som inte velat sova i sängen när jag var borta. Vem som trycker sitt ansikte mot mitt om och om igen. Vem som legat på mitt bröst hela kvällen så nära det bara går. Vem som lägger tassarna på min näsa och vägrar släppa. För matte har varit bortrest i några dagar. Och visst har djur känslor.

Massor av duktiga kvinnor som jobbar med media, marknadsföring, webbutveckling, design eller något annat nördigt kommer vara på plats på Dunkers i Helsingborg för en heldagskonferens med temat Solution and action in a geeky way!

Här är programmet!

Eventet är gratis och alla är välkomna, bara man anmäler sig.

Vi är flera tjejer som fixat för att eventet ska äga rum, Anna Oscarsson, Emma på Media Evolution, Kristin på Good Old som initiativtagare, Petra på Media Evolution, Tina på Tat, Johanna på Boosthbg, Emilia på Good Old, Caroline på stapelbäddsparken och så moi.

Ses på lördag!

Nu är jag i Stockholm och har gjort saker som jag gillar.

Jobbat på hotellrum som jag älskar. Man behöver bara uppkoppling och utsikt över takåsar. En blå himmel är det bästa att vila tankarna på (för övrigt den bästa mening jag knäckt på ett tag. Funderade till och med att lägga den i understruken men förstod att det skulle innebära ett rejält övertramp på formen och läsbarheten).

Ätit gott. Eller snarare apgott. Hur många gånger i livet äter man Wagyu – biff från kreatur som typ blir masserade hela livet. Inte så många, men ikväll på Grill som är inrett så mysigt med detaljer som får ögat att vandra snabbare än kokainpupiller.

Förstått att jag kommer trivas så himla bra med mina nya kollegor, som jag redan skrattat med så tårarna rinner.

Suttit i en fantastisk konferenslokal som inte är vit och trist som brukligt, utan inredd som ett vardagsrum. Att ingen brukar tänka på att man kan göra så. Naturligtvis har en inredningsarkitekt varit inblandat vilket jag, som följer alla inredningsbloggar i detta nu, kan se på återkommande gökur och obligatorska 2010-detaljen – bokstäver i bokhyllorna.

Tycker att ämnet är intressant och har roligt även om jag trodde att det skulle vara trist att lyssna på jurister hela dagarna. Marknadsföringslagar rules.

Jag ska flyga till Stockholm i morgon. Nej.

Mina föräldrar ska flyga till San Francisco idag. Nej.

Tomas ska till Chicago på torsdag. Nej.

Herr polis. Det är ett brott att skriva ”o” och inte ”och” (det gäller ej sms). Inte heller ”Ja” istället för ”Jag”, ”e” istället för ”är” eller för den delen blanda stora och små bokstäver eller lägga in flera utropstecken följer lagen. Jag kan även se att ni missbrukar punkter.

Jag har bevis. I den senaste utgåvan av tidningen ”Polishunden” gick följande att läsa i en artikel:

”Tänk att för inte alltför länge sen va de många som inte ansåg att en TIK skulle platsa inom Polisen! Ja vet att de finns en o annan av oss hanar som fortfarande har den åsikten……men ja säger bara….Väx upp, gå vidare….tikarna e här o dom gör ett bra jobb!!”

Varför jag läste Polishunden? Om ni har lika stora CSI-färdigheter får ni svaret i bilden.

Häromdagen köpte min kollega ”lyxsoja” som kinesen tog fram bakom disken och nu är jag bjuden på en presslunch om soja. Ja, alltså sojaprodukter. Men det kanske ligger i tiden både och.

1. Jag har en applikation på mobilen som heter Period Tracker (Menskoll på svenska). Varje vecka gör den en säkerhetskopia som skickas till mailen. Allt, vad jag vägde igår, när jag hade sex senast, vilket humör jag varit på, om jag har acne, när jag är fertil, om jag har ont i magen, står i den. Och idag skickade jag den loggen till fel adress. Fantastiskt.

2. Jag drar upp nyckelknippan ur bagen när jag närmar mig porten, en kille stannar, plockar upp något från marken och ropar ”Du, du tappade….” I samma sekund som han sträcker fram handen inser han att det inte alls var en sedel och stammade fram ”eller eh ja”. Han överlämnar ett trosskydd. Dog.

3. Jag åt studentnudlar till kvällsmat.

Vad är man om man gömmer sig bakom stora krukor på Gustav Adolfs torg halv tre på natten och vägrar följa med sin sambo hem för att han inte nynnat på en låt av Ben Harper längs vägen, och avslutar det hela med att plocka ihop en stor bukett av stadens påskliljor från torget?

Jag förstår inte vad folk gör på toaletten med en tidning. Länge sitter de också. Är inte toaletten en plats man vill vara på kortast möjliga tid. Framför allt om man har bajsat. Jag kan verkligen inte tänka mig att sitta och ha lite mystid och läsa i bajslukt. Det är ju direkt äckligt. Värst är de som demonstrativt lägger en tidning under armen och spatserar genom kontorslandskapet för att signalera att ”jag kommer vara borta lääänge”.

Jag undrar också om det är så att man uträttar sina behov och liksom portionerar ut dem över 25 minuter eller om uträttar sina behov den första minuten och sedan sitter kvar med rumpan bar? Spolar man då direkt eller gör man inte det förrän man reser sig, efter att ha läst några artiklar?

Efter närmre forskning har jag funnit att det även är en del av barnuppfostran.

Tomas bakar som om han är besatt. Långa bröd, små bröd, surdeg i små burkar, degar som ska jäsa i tre dagar, dagar som ska jäsa en timme, degar med nötter, degar utan nötter.

Jag tror att han bygger bo. Ni vet så kallad nesting. Jag tror att det är den kommande iPaden som är anledningen.

Idag kommer denna kvinna tvingas att köra en högatletisk klass på träningsanläggningen Forum i Malmö trots dunderförkylning. Det är så jag har det. Ibland. Eftersom det är jag som håller i klassen. Men så är jag också väldigt stark efter tio år som instruktör och danslärare.

Det skrämmer mig. Jag har alltid tyckt att de är lite läskiga. Som små vargar i fåraskinn hela högen. Jag vet nog för jag har ett otroligt detaljrikt minne från min barndom och visst var mitt agerande noga utstuderat för att nå mitt mål medan vuxenvärlden bara naaaaaaw. Läskiga säger jag.

Nu kom jag på att jag retar mig på en kille. Vi har stött på varandra några gånger och han är alltid så dryg mot mig, ifrågasätter allt jag säger, flinar och söker medhållsblickar.

Ända tills han träffade min sambo tillsammans med mig.

Killen jobbar så klart med internetz och eftersom min pojkvän är VD för en av landets bästa digitala strategiska byråer så var det kanske inte längre så smart att vara dryg.

Antingen är han av samma skrot och korn som skriver avundsjuka von oben kommentarer på Resumé så fort någon kreatör får uppmärksamhet. Eller så krävdes min pojkvän som någon form av bekräftelse på att mina åsikter och uttalanden är värt att lyssna till. Det är ju ännu värre.

Det är bäst att jag publicerar alla mina hipstamaticbilder innan det är helt ute. Det vill säga nu, eftersom alla trender blossar upp och dör i ilfart på grund av internet. För er som lever in stuga på landet med elallergi och är helt isolerade från omvärlden, men som idag unnat er lite surfing på stadsbiblioteket, kan jag berätta att Hipstamatic är något som alla som har iPhones, i P h o n e s, nu för tiden och som gör att man kan välja filter när man tar sina bilder, som får ett gulnat retroskimmer över sig och har en extrem skitkvalitet. Drar efter andan efter den meningen.

Vi pendlar för att vi har så bra jobb. Det är hipsta.

Jag har köpt rawfoodgodis. Väldigt hipsta.

Mina innetofflor. Så hipsta.

Jag förbereder mitt möte, skippar powerpoint och kör workshop med post it i olika färger. Hipsta copywriter.

Gorbys är inte hipsta. Japanska piroger är hipsta.

Min kollega är man och har en nakenhund. Det är hipsta.

Sushi är en hipsta som aldrig dör.

Bäst aprilskämt i år står CAP&Design för.
Det är så enkelt och internt och träffar mitt i prick.