Karin af Malmoe

Är det våren. Eller är det mitt nya jobb. är det mina 110 kvadrat. Eller att jag inte måste åka tåg. Är det alla slappa linnen på seniga vårarmar. Eller två Buds på ett Nöjesguiden mingel.

Något är det i alla fall

Jag försöker också vara äkta, precis som Robyn, men börjar undra vad som är äkta och vad som är en produkt formad av medieexponering och Gina Tricots trådsköra modell, som aldrig har tränat utan bara tuggat på blast, och vad som är sanning. Vi stämmer dem! Vi stämmer dem för att de har makten att forma oss. Kan man skylla spelindustrin för våld och fetma kan man skylla på Gina för lunchsalladstvång och sockerfall.

Robyn kommer dock inte att vara på smygläsningen av nya Nöjesguiden ikväll på Babel.

I morse när jag vaknade var jag så himla snygg. Tänkte direkt att det var synd att ingen fick uppleva det. För sen sminkade jag mig och fixade håret och nu ser jag ut precis som vanligt.

Finns det ändå alltid någon.

Upptäckte precis att det är kolsvart i lägenheten. Trots att jag har varit hemma i 2,5 timme har jag inte tänt en enda lampa. Det betyder att jag suttit vid datorn för länge. Igen.

Jag har nu 16% batteri kvar på datorn och utnyttjar det till fullo med att lägga upp en Gissa restaurangen. Denna gång är det svårt eftersom jag lägger upp något som är lika vanligt som varmkorv på en lägerskola. Men om jag säger att namnet betyder  ja, så säger ni …

I get cocktails….

Hurra. Babel starar en cocktailklubb på torsdagar. Malmö behöver mer flärd och vi behöver dricka fabulösa drinkar tills vi glömmer allt det där med arbetarstad.  Breakfastclub känns som i Tel Aviv, bara det att där hade de öppet dygnet runt, med frukostmeny dygnet runt och med tillhörande champagnecocktails dygnet runt. I Malmö behöver vi tydligen sova också.

Jag är tillfrågad om jag vill dj:a och det passar mig utmärkt. Men inte nu för jag jag har deadline på Nöjesguiden. Shalom.

Fler som börjar fatta och satsar på drinkar är Rosen bar and dining på Lilla torg där det händer massor nu. Läs mer om deras bar på Nojesguiden.

22.54 och jag har fortfarande inte duschat efter träningen. Jag som kände viss effektivitet runt kl 20.30. Vem stal det. Google?

Det här hade varit en ypperlig vecka att bli singelsmal igen. Men idag kom Google till kontoret och höll ett halvdagsseminarium för kunder och i köket fanns det bullar i mängder. Om jag åt?

Mobilen fick vara med från 0900 till 0100 sen glömde vi bort oss. En lång mysig födelsedag med vänner, loppis, drinkar, hummer i en vindstilla Malmöhamn och så dans förstås.



Idag står det i Resumé att jag twittrar och bloggar, lite så där out of the blue. Lite så där som att det skulle vara speciellt. Det är det inte. Det som däremot är speciellt är att jag blivit rekryterad, headhuntad, jo jag tackar, eller uppringd som man också kan säga om man är lite blygare, av Navigator Communications för några månader sedan. Jag sa upp mig för tredje gången i mitt liv från ett fast jobb för nya utmaningar (kräkord i jobbsammanhang, använd inte det när ni skriver CV).

Denna veckan började jag på reklambyrån, som är en av Malmös största. De ter sig ganska anonyma och jag blir positivt överraskad för varje ny sak som dyker upp och visar att de är långt mer kreativa än jag trodde och har många fler roliga uppdrag än jag kände till. Vad jag däremot visste när jag började är att de har ett starkt strategiskt kunnande och tar reklam på allvar. Jag är glad över att vara här.

Vi har mest spenderat tiden i Tel Aviv med att vara v ä l d i g t tuffa.

Det är nu jag har någon form av ambition om att lägga upp massor av fina bilder (har över 500 st) och skriva en göttig guide vilket kommer resultera i väldigt mycket ångest men väldigt lite göttig guide. Ni har väl inte fått någon guide varken över Kroatien eller Thailand det senaste året? Nej precis. Och det har jag fortfarande ångest för.

För att inte tala om ”Mitt 00-tal” som alla andra skrev runt nyår. Jag har börjat, det ligger här.

Eller den långa analys över Malmös reklambild.

Å N G E S T.

Nu åker vi till Israel och hälsar på Rebecca. 3 girls i en vecka i en stad som bubblar av party god mat kultur och historia. Kanske därför den kallas bubblan. Eller ja, snarare för att den är avskärmad från resten av landet. anyways. Vi åker dit! och bor i en lägenhet hos en rockstjärna. Alltså det tycker jag är lite häfigt. Det är ju inte Jerry Williams det är ju fugin Terry Poison! Googla det.

Men det är sant.

Idag har jag fått en splirrans ny mac som ligger här helt tom och full av kapacitet. Jag hämtade den på lunchen, sedan gick jag hem och somnade med förkylningsfrossa och drömde mardrömmar om rädslan för interaktivitet och nya farliga sociala medier parallellt med ett relationsdrama. Ungefär som en Wallanderfilm eller för den delen, CSI. Lite polisjobb, lite relationsproblem.

Sommaren ger mig drömmar om kvällsdopp, ligga vaken i sängen och lyssna på fågelkvitter, inte veta vad man ska ha dagen till riktigt, kanske grilla, kanske ta bilen till en strand på andra sidan skåne, och åka på utflykt och att ha så många dagar att det inte spelar någon roll om vi gör det idag. Vi kan ju göra det i morgon.

Så tittar jag i kalendern och ser massa blå streck överallt. Över alla lediga veckor. Över alla helger. Över juli och över augusti. Blå streck betyder att man är upptagen. I min kalender betyder många att min pojkvän är bortrest. Kalla mig löjlig men jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra med min sommar utan honom eftersom jag ser oss i kvällsdoppet, oss i sängen, oss vid grillen och i bilen på väg till stranden och till utflykten. Och det suger verkligen att inte ha de skönaste veckorna om året ihop och bara sitta hemma och ta dagarna som de kommer, tillsammans. Förra sommaren var lika blå. Vi hade en dag ihop, hemma. Jag hatar färgen.

Men det är kanske typiska flickdrömmar.

Jag kan verkligen rekommendera den här omeletten med skogssvamp. Men vilken är restaurangen?