Karin af Malmoe

Någon som känner igen denna halstrade lena råbiff med mängder av kryddsmör. På vit duk i skramlig Paris-wannabe-lokal.

Hur kan folk fokusera på VM i Fotboll när det är Cannes Lions.

Förstår inte. Släng Veuzelerna (tänker inte bry mig om att hitta stavningen på det nej) och ägna er åt viktiga saker som best in utomhus, cyber och PR. Här är reklamen som förändrar världen, som får oss att kämpa, som får oss att fälla en tår, sträcka på oss och säga, I was born to do this man! Vi är reklamare och vårt jobb är allvar.

En kompis hittade sin kamera som han använde för två år sedan och sa

- Karin vi var mycket snyggare, du skulle sett så snygga vi var, och så coola. Och vi såg ut att ha så roligt.

Vet inte om det var den här bilden han syftade på.

Max, denna trendkänsliga restaurang som trots sitt Norrländska ursprung snappat upp denna it-grej med sådan fingertoppkänsla. @Löddeköpinge

Jag har hittat en magiskt kudde på kontoret! Den går att spänna runt midjan med bälte och har en magisk knapp som gör att den vibrerar så att det låter över hela ateljén. Jag går omkring med den som ett komplement till Ipren.

Det bästa jag sagt i år kan ha varit då vi höll på att flytta in på 4:e våningen och vi är ett gäng som står och väntar i dörren på de som släpar upp allt för trapporna. Jag hör att någon är å väg upp och utroper.

- Oj nu kommer något riktigt tungt!

Varpå vår nya granne, en trettionåt normalbyggd kille, kommer gående upp i trappan och mumlar något form av ”jaha, tack”.

Tänker på det och tittar ner i marken varje gång jag träffar honom nu.

Jag har väldigt svårt att acceptera att folk är inne på toaletten länge. 5 minuter är väldigt länge tycker jag, tänk då 20! Jag har ingen förståelse för det alls och kan därför inte heller acceptera det utan skriker vaaaaaaad göööööör duuuuuu när det inträffar. Om jag inte får något svar drar jag i dörren och bankar och står utanför och lyssnar för att liksom sätta fart på den inneboende. Detta är dock inget jag utfört på uteställen eller på jobbet, än så länge.

Nu ska jag berätta någon om dig som läser den här bloggen.
Det är 55% chans att du sitter på en Mac.
36 % chans att du sitter på windows.
8 % chans att du läser på din iPhone.
0,18 % av er har iPaden.

Det gäller er som inte läser via ett RSS-flöde dårå.

Missa inte ett unikt tillfälle att se detta live.

‘

• Do not wash
• Do not tumble
• Do not dry clean

Menar Zara att jag ska slänga byxorna när de blir skitiga?

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=JQSyS-ZvfQ4&feature=related]

För första gången på på flera år har jag köpt en skiva.

Jag har inte tagit ställning tidigare eftersom jag aldrig känt att det berör mig nämnvärt. Kungahuset. Men nu tänker jag göra det och då väljer jag för. Det är ju så himla mycket svårare och roligare än att vara emot. De som är emot är ju så himla arga. Jag gillar traditioner, jag gillar diadem, jag gillar princessdrömmar, jag gillar hela grejen och betalar gärna några kronor, för mer är det inte, av min lön till detta landsarv som ger oss guldkant och min mormor något att prata om.

Jag blir provocerad av människor som, utan att ha en aning om vad det egentligen handlar om, avfärdar sociala medier. Gärna med någon raljerande mening om vad andra lägger livet på.

Men jag kan bli precis lika provocerad av detta ohämmade hyllandet av sociala medier. Som om det är det största och det enda som spelar roll. Som om de kommit på något helt nytt som heter kommunikation medan resten av världen ägnat sig och det och byggt varumärken i årtionden.

Och när min pojkvän vill att jag ska följa med till Tjärnö en helg och det låter som en otroligt mysig grej på vår sommarsemester, men egentligen menar att vi ska gå på ett träningscamp i sociala medier tillsammans med 300 andra människor blir det bara för mycket. Det skulle vara som om jag skulle ta med honom på en två dygn lång smygläsning av Nöjesguiden.

Det som räddar mig kan vara att det finns gratis Wifi på det slott jag ska bo på i helgen. För jag hade deadline på Nöjesguiden tidigare i veckan vilket sket sig helt. Jag ska skriva ett filmmanus, ett radiomanus, förbereda en personalfest och samtidigt gå på 3-dagars-bröllop i helgen. Det är faktiskt helt omöjligt när jag ser det lite så här från ovan. Eller snarare underifrån. Nu skickar jag i alla fall iväg en folder på engelska som skulle göras idag samtidigt som jag skulle läsa in mig på ett projekt inför en workshop i morgon om en webbplats. Nej, jag har nog inte fått med allt nej.

Men nu tänker jag ta en öl på Belle Epoque
med Sveriges största reklambloggare.

När vi kom hem från reklamölen på Bastard sa jag till Tomas ”Men så kan du ju inte säga, nu tror alla att jag är helt asexuell”. Sen skrattade vi så att vi dog. Men jag satte snabbt skrattet i halsen.

Dagen efter dök vi upp i den kända serien för internetnördar,  Little Gamers. Som tur är, är jag väldigt snygg som seriefigur. Tomas ser ut som Tintin.

Till alla er som träffar mig om dagarna. Förlåt för att ni får läsa en sådan här old nyhet, men mitt bloggande lider av en smärre delay just nu.

När denna vecka är över kommer jag att ha är ätit här tre gånger, minst. Man kan säga att det är en favorit…

Ibland upptäcker jag att jag sitter och skriver payoffer bara för att. En efter en med stor vånda för att stryka, värdera och undra vilken som är bäst. Utan att reflektera över om det ens behövs en. Men många kräver en payoff, bakar in det som något självklart som måste vara med, annars är konceptet, annonsen eller i vilket medie vi än befinner oss i, i något ofärdig. Det går ju att få fram sitt budskap och det går att få mottagaren att veta, tycka och göra utan en fyndig oneliner som hämtar hem hela faderutten. Ska man välja en payoff som fungerar här och nu eller för alltid? Om man väljer för alltid så ska man nog bortse helt från reklamkonceptet och endast tala om vilken personlighet varumärket ska stå för. Och då krävs det mer än några timmars ordbajsande. Herregud då ska payoffen, en enda mening, genomsyra hela företaget från kolven i fabriken till mötesrummet. När jag läste på Berghs hade vi kategorier som manusförfattande, affärscopy, idé. Men vi hade minsann inte payoff, och det var ingen som satte oss under payofftvång. Så varför alltid denna ständiga fråga. Vad ska det stå i payoffen?

Probably the best payoff in the world.

Jag skriver här någon gång i framtiden dårå.