Karin af Malmoe

Mot sommarfesten på luftkastellet.

Hotchie

Lite mindre hochie med strumpbyxor

Jeansenkelt

Sockersött

En av stadens bästa salladsluncher trots pappkartong. De har bara 2 sallader på menyn, resten är en herrans massa dryck.

Jag – Vad kallar du det?
Tomas: – Inget
Jag -  Men säg nu
Tomas – Nej, säger jag ju
Jag – Men vad är bekvämast för dig
Tomas – inget
Jag – Fitta, underliv, slida, mus!
Tomas  – Nej, jag vet inte
Jag – Fitta fitta fitta fitta!
Tomas (väser och tittar sig omkring) – Men sluta nu
Jag – Men hur kan det kvinnliga könsorganet var så tabu! Vad kallar du det?
Tomas – men, inget.
Jag – Men om du får en dotter någon gång och du ska säga till henne att hon måste tvätta sig, vad skulle du kalla det då.
Tomas – Vet inte, jag tar det då.
Jag – men vad skulle du säga?
Tomas – vet inte, jag vill inte prata om det.
Jag – men jag tycker det är en intressant diskussion.
Tomas – det tycker inte jag
Jag – men kom igen
Tomas – Nej. Låt mig vara pryd.
Jag – Men man måste prata om det annars blir barnen anala när de växer upp och kletar bajs väggarna på offentliga toaletter.
Tomas – Sluta nu. (arg)
Jag – Kom igen, vad kallar du den helst.
Tomas – tystnad (arg tystnad)

To be continued. Måste reda ut det här eller i alla fall avdramatisera det hela inför eventuella barns uppväxt.

Ja, jag är hemma från min ridresa och vår intensiva familjetripp. Men eftersom ingen sitter inomhus och läser bloggar när Malmö skiner är detta inlägg som att kasta pärlor åt svin, lata svin. Men alltså jag gillar grisar, jättesöta.

Den som trodde att jag har semester (jag trodde det) hade fel eftersom det plötsligt kom upp en deadline från Nöjesguiden som min hjärna sorterat bort. Så, nu hoppas jag på regn.

När vi gick hem tio på kvällen stod solen fortfarande hög på himlen. Kändes mycket konstigt Folkies. Jag är i Reykjavik och nu ska jag ta på mig helskodda jeans, tejpa rumpan och rida i tre dagar. Vatnajökull är det enda jag kommer ihåg från lågstadiets geografilektion och det här är min drömresa.

Vi hörs när jag är tillbaka i wifi-zon.

Oj. Jag har ju glömt dagens outfit. Jag har en Leopardhandduk från förra årets sommarkollektion från ett gatustånd i Split.

Jag vet, nu var jag så där störig som när man frågar någon var de köpt sin snygga klänning och de bara ”den har jag köpt utomlands”.

Lämnade över min bebis idag till mina vänner som lovat ta hand om den väl, vattna den och ge den precis lagom mycket sol när jag är borta. Nu funderar de på att starta en blogg om den.

Succé. Grattis killar.

För oss som tröttnar snabbt är detta perfekt, att hoppa jävligt snabbt på nästa låt. Torsdagar kl 21 i pildammsparken alltså. Två gånger kvar. Varje gång är det ett tema, denna gång är det namn. Avverkat hittills: Jack, Carrie, Roxanne, Ola, Mickey, Lola, Sharona, Cecilia. Zlatan. Så kan ni ju gissa låtarna.

Ja ni hörde rätt. Jag börjar blogga på riktigt så att säga. Från Ajabaja, från Miloii, Från Pieces. Från Armani. Från Mormor. Och från Apple.

Tre sjukt hårda och arga killar rappar aggressivt:

I’m on a boat motherfucker take a look at me.  (tillskruvad mjuk röst följer efter ”yeeaahaa motherfuckeeeer”)
Picture this, I’m on a boat bitch. (tillskruvad mjuk röst följer efter ”on a boat bitch”)
Take good hard look on the motherfucking boat.

Helt utan ironi.

Mina luncher har förbättrats markant sedan jag slutade äta den i Helsingborg. I Malmö finns faktiskt många nyttiga alternativ för klockan-tolv-maten som också är goda och inte apdyra. Om vi gör en jämförelse så Hbg bara några få sallader att välja mellan som är ätbara, som Annorledes räksallad, där den enda behållningen egentligen är de handskalade räkorna. Det kan man få i Malmö också, men i vår stad är tillbehören mer spännande än isberg och burkmajs. Vi ligger lite före kan man säga. I övrigt är allt sjukt onyttigt i Helsingborg. Gott men överdrivna mängder grädde och smör, som på Idas, därtill förrätt. Och om man vill ha något med quinoa har de döpt detta till GI och tar 120 kronor för det på Papi. Och Phuun Thai som gör i och för sig gör riktig thaimat blir man totalt sockerdeckad av på eftermidddagen.

I Malmö just nu:
Mad miss Molly, Engelbrektsgatan
Salladen ”Räkan” eller förresten, alla sallader är bra och matiga här.
Redfellas, i hamnen nära stationen
De har bara 2 sallader att välja mellan men deras wasabi Cecar is fantastique.
Till den kan du däremot välja mellan typ 20 färskpressade juicer.
Atmosfär, Fersens väg
Alltid så himla gott och definitivt prisvärt
Mrs Brown, Davidshall
Inte fullt lika bra som Atmosfär, men på min lunchlista
Trattioria Pizzeria Picciotto, Norra Vallgatan
Pizzorna ser fina ut, men jag väljer alltid dagens som alltid luktar Italien.

Inte gärna just nu:
Salads and smoothies, Kalendegatan
Jag gjorde det och var nöjd ända tills jag blev dålig i magen en dag. Väntar till sommaren är över.
Time out, Djäknegatan
Helt meningslöst. De hade bra svennethai förut ,nu smakar allt samma sak, mjöl. Vidrigt.

Förra veckan red jag två hingstar. En kolsvart som såg ut som hämtad ur en saga, och en som är en av Islands mest kända hästar. Det är jag mäkta stolt över. Parningstiden gjorde de två grabbarna till vilda, gnäggande raggare och Tomas, som red för tredje gången i sitt liv, fick sina fingrar uppflådda in på köttet. (Vilket blev ursäkten för att inte diska den veckan).

Vi följde med min kollega till hennes svägerska, Lena, som driver både Osthuset på Skomakargatan och Helgagården, där vackra Islandshästar föds upp och rids in. Hon tog sig an Tomas och jag fick bege mig ut i skogen, som jag älskar.

Här är sagohästen, Gymir.

Och så Heimir. Denna hingst som tydligen återfinns på bilder över hela Island på grund av sin speciella färg som skiftar i perioder. Han är ibland helt vit och ibland helt svart. Det skrivs ännu mer om honom både här och här.

Det är jobbigt, när man plötsligt får en ny värld att förhålla sig till. När det inte riktigt är som man trodde. Vägen är inte längre självklar och fötterna står inte längre stadigt på den. Är det ens samma väg som du gått på hittills. Ska man våga fortsätta och hoppas på att den rätar upp sig, eller ta en helt ny väg. För visst måste det finnas trygga vägar som, även om det svänger en aning då och då, inte har fula bulor, som gör att du ramlar och blir skitig. Det måste finnas vägar som aldrig skulle leda dig fel. Frågan är bara om du redan står på den.

Mina händer bränner. Liksom hettar. Och jag sitter inomhus i ett kontor där man måste vifta med ett papper för att skapa luftvågor mellan varven för att över huvud taget kunna ta ett djupt andetag. Annars blir det mest chippande efter luft. Jag tror att jag klarar det till klockan 15, sen måste jag doppa mig i något kallt eller smeka mig med en piggelin. Tills dess dricker jag resorb och försöker att inte glatta av tangentbordet med fingrarna.

Jag trodde att han skulle bajsa men han hade bara hittat den kallaste platsen i lägenheten. Om ni är varma kan ni alltid komma hem till mig. Vi har fler krukor.

I den millånga bilkön mot Falsterbo

Har jag äntligen stängt in mig i lägenheten.

Jag skulle titta på några champagneglas och köpa myggnät vilket resulterade i värmeslag, en känning från Filippa K, en par ballerinaskor som är dyrare än vad ballerinaskor någonsin får kosta även om de var på rea… lämnar nog tillbaks dem, höststövlar med massa nitar och en bok om Skånska vandringsleder vilket chockade min omgivning, det vill säga Tomas. Jag köpte den mest för att en bekant har skrivit den. Måste sponsra.

Nu vill jag bara hoppa i badet men bröllopet börjar om två timmar. Jag tänker i alla fall ta med bikini eftersom vi kommer vara på vattnet hela kvällen, i Kallbadhuset.

Det är kallare ute än inne.

Fredagsfrågan är här. Finns det något du vill veta, något som trycker inombords, något som du bara måste ha svar på. Du ställer frågan som jag svarar på. Shoot.

Ps. Eftersom typ fyra personer har klickat på gillaknappen på bloggen hittills, vilket är en minimal procent av antalet besökare på sidan, kanske detta bara resulterar i en fråga. Men i så fall älskar jag den frågan.

Jag fick VG (Här känner jag mig tvungen att nämna att MVG inte fanns på högskolan) i kodning av CMS-system en gång i tiden. Content management system alltså. Vem kunde tro det? Jag kanske ska publicera en sak om mig varje vecka som blir helt ny för er. I alla fall. Dessa kodkunskaper har jag nu använd och skapat en gilla-knapp för sidan, och i varje inlägg. I jämförelse med CMS var detta en bagatellkodning (copypaste) men i tid och huvudbry sak samma, eftersom jag inte kommer ihåg ett skit av kodkursen.

Uppdatering. Inget fungerade som jag ville, jag fick resignera och be om hjälp.

Som uppskattning av mitt febrila arbete blir jag i alla fall jätteglad om du gillar mig,  (knappen finns uppe till höger på bloggen). Och du som läser i rss-läsare; om det så bara är en enda gång som du aktivt ska gå in på min blogg, då är det idag.

Tacktacktack. Pusspusspuss.

Jag har nu klickat igenom mingelbilderna för Babbel (Babel + Belle Epoques grej) och konstaterar att den klubben är allt för ex-tät. Klick. Hjälp. Klick. Vad gör han här. Klick. Åh nej. Herregud, till och med min gamla sambo som varken är svensk eller bor i Sverige poppade upp när jag trodde att det äntligen var omöjligt. Tack för varningen FB.

Malmöbyrån har gjort det igen, skapat brutal uppmärksamhet. Men nu är inte Studio Total en Malmöit längre utan en Stockholmare. Och deras kampanjer lämnar mig alltid med frågan om effekten. Det blir en himla massa PR och branchtidningarna (alltså de som handlar om reklam och marknadsföring) skriver om dem som bara den. Men vad händer egentligen när Gudrun Schyman bränt sedlar i en manifestation, när den destruktiva bloggaren bakom en uppsättning på Malmö Opera visar sig vara en bluff eller när en tonårstjej onanerat klart för Arvikafestivalen. Blir det den effekt som kunden vill åt eller stannar det vid en himla massa uppmärksamhet. För uppmärksamhet och att skapa stora rubriker är inte det svåra, det svåra är att samtidigt skapa lönsamhet för kunden. Vilket inte skedde i fallet med Malmö Opera. Många läste bloggen, många tidningar skrev om uppsättningen men biljettförsäljningen nådde inte förväntan.

Som kreatör blir man imponerad av idéerna, och jag har några personliga favoriter, som The horror bus. Jag blir även imponerad av införsäljningen till kund, vilket jag i och för sig tror är mycket svårare för vilken annan byrå som helst men inte för Studio Total. Till dem vänder sig kunder som vill ha något annorlunda och enligt deras egen utsago väljer de bara några kunder om året. Inte många byråer som kan tänka så. De flesta byråer måste jobba för långa relationer och effekten blir långt viktigare än att skapa en kampanj som skapar brutal PR. Det behöver inte alltid vara samma sak.

För sju år sedan jobbade jag på TV4 och gick och hämtade min lunch från delín som inte finns längre. Men visst finns restaurangen kvar. På samma plats.

Spela spelet om hälsan här och få reda på sanningen.

Under Almedalsveckan kör vi en kampanj för en rättvis vård. Ett stort spelhjul är på plats, paneldebatten är igång och jag vänder mig nu till dig för att hjälpa oss sprida ordet!

Idag är det så att ditt postnummer styr huruvida du får bäst behandling. Nu kan du skriva på en protestlista mot detta orättvisa system som skickas till ansvarig minister för hälso- och sjukvårdsfrågor efter valets utgång. Börja med att spela ”Spelet om hälsan” och skicka vidare till alla du känner. 3 frågor och du kommer till protestlistan.

Om det känns som att någon står, kanske barfota, på min hals, så att det trycker väldigt mot bröstet. Om det knappt går att svälja eller andas. Och när det känns som om jag skulle försöka prata just nu skulle det bara komma ut ett väsande ljud. Går det över?

Det var längesedan jag kände så. Men när det nu kom tillbaka känner jag igen det så väl. Att hjärtat är en smula sönder.

Nu har jag hittat det lagliga och braiga alternativet till Photshop. Open source. En fotografvän tipsade även om iPhotos redigeringsverktyg för mindre redigeringar på många bilder.

Falsterbo. Nöjesguidens sommarfest och hundra komplimanger för frisyren. Nu har sommaren börjat och jag är den som dricker vodka soda snabbast. Jadå. Ute ur idet.

Ni ger mig ett serienummer som funkar till Photoshop.

Jag har ett problem. Jag har inte photoshop på min nya dator och min testperiod för CS5 har gått ut. Därför kan jag inte lägga ut några bilder från midsommar eller vackra sommarbröllop. Det gör mig tokig. Har provat flera online redigeringsverktyg men allt suger. Att lägga upp bilder utan att redigera dem och utan att förminska dem, till en storlek som bloggen klarar av att ladda upp, är inte ett alternativ.

I morse kom målaren hem till oss för att mötas av synen av trosor över hela lägenheten. På stolarna i köket, i fönsterkarmarna, över sängen. Spets, mormorsbredd, minimalt, rosa, svart, leopard, överallt. Och mitt i allt satt min pojkvän och åt fil och müslii.