Som en av sex personer i Sverige är jag utvald att sitta med i juryn för DN:s årliga reklamcup. Lilla jag! Och den enda från Skåne. Ett otroligt roligt uppdrag som innebär att jag kommer få gotta mig i bidrag hela sommaren.
Läs mer i:
Denna dag kan gå till historien. Jag gick nämligen upp tidigt (i min värld kvart i sju), tog på mig ett par Niketights, en illgrön Nikejacka (viktigt med Nike) och satte på Spotifylistan. Sen gick jag ut i Slottsparken och såg hurtig ut. Men jag avbröts snabbt av vackra blommor, morgonljus och fåglar som pockade på min uppmärksamhet, fick mig att stanna och och om igen, andas in och ta bilder. Nej, jag går nog hellre lugnt och strosar och njuter av omgivningen än springer förbi allt. Livet, det prioriterar jag i den ordningen.
Jag har en sak att bekänna, och jag tänker inte berätta detta för min partner i ensamhet som kan tyckas vara kutym. Jag tänker ta i, precis som när män friar überpublikt eller folk som slår på stora trumman vid uppvaktningar, mest för att glänsa själva och precis som paren i Ricki Lake som har legat med flickvännens syster, har två barn i en annan relation, egentligen är kvinna och inte har ett jobb utan kört kl 08 varje morgon till Casinot där han spelat bort alla pengar och dessutom har några fler barn.
Det var jag som åt 3/4-delar av din kaka från Subway.
Måndagsskor
Middagslur
Barbent
Fingersnack
Apropå att jag kommer sluta som krogredaktör på Nöjesguiden har ni min senaste krönika och tips på asiatiska krogar i Malmö här!
Om du tror att du skulle bli perfekt som krogredaktör lägg ett mail Nöjesguidens chefredaktör, eller till mig, karin.ericson@nojesguiden.se och berätta varför.
Anledningen till att jag slutar är att jag gjort detta i 2,5 år, ätit mig igenom de flesta krogar i staden. Någonstans är det dags att sluta och då ska man göra det när det går som lättast och man får mest beröm.
Och så är det det här med tid.
Jag har levt hela mitt liv från 20-30 fullbokad, med extragrejer som jag tar på mig, dansklasser, workshops, föreläsningar, artiklar, extrajobb och är ganska van vid att säga nej till vänner för att jag fyllt fritiden med mina intressen och aldrig känt mig ledig, även om det alltid är roliga saker jag gjort så sipprar liksom tiden att umgås förbi. Jag har alltid sagt att jag ska sluta men alltid fyllt tiden med något nytt. Någon stans värderar man annorlunda och alla roliga saker man kan göra och blir erbjuden är nästan roligare att tacka nej till än ja. Så kan man ju välja ut godbitarna i stället. Mina vänner är godbitar. Min familj är godbitar. Reklam är godbitar. Hästar är godbitar. Favoritrestauranger är godbitar. Spontan öl är godbitar. Bok och soffa är godbitar. Men det är klart, om jag blir erbjuden en riktigt godbit då är jag säkert sugen.
- Tackat nej till ett jobb som redaktör för en mat- och drycktidning för Malmö- Göteborg- och Stockholmsupplagan. Dock väldigt väldigt roligt att få erbjudandet.
- Blivit erbjuden en stående spalt i en tidning om underkläder (!). Tackade nej.
- Fått förfrågan om copywriterjobb. Men nej.
- Och så har jag sagt upp mig från Nöjesguiden.
- Och så något annat jätteroligt som jag berättar när det är ute i pressen.
Det är perfekt att göra Köpenhamn på cykel. Sin egen cykel. Det känns lite mer som hemma, lite mer som att man är en del av staden och att man egentligen bor där eftersom det bara ligger 30 minuter bort. Man kan äta brunch och låtsas som man gör det varje vecka, cykla genom bostadskvarter och låtsas som man bor där och inte har en karta i väskan och man kan susa över en korsning som om man gjort det hundra gånger och är på väg till jobbet. Staden är platt och det finns cykelvägar överallt och man hinner se hur mycket som helst utan att bli trött. Vi åt brunch i Christianshavn, såg hela Christiania. Förut har jag bara varit på Pusherstreet som såg ut precis som det alltid gjort och vi cyklade längs havet, genom slottet och ner genom staden. Drack öl när det passade och glass när vi kände för det. Utan att gå in i en enda butik och endast korsa Ströget en gång. Skönt. Vi avslutade kvällen på en restaurang som vi bokat tidigare, åt tre grymma rätter, drack cocktails och trots att vi var i Köpenhamn och var fullkomligt nöjda låg vi i sängen i Malmö kvart över tio och somnade som stockar.
Jaha. Då har jag hittat ett perfekt hus till ett perfekt pris utan att ha ett perfekt tillfälle. Med äppelträd, flera ställen för uteplatser, öppet upp till nock med andra våningen byggd som en bro med utsikt över nedre våningen, gammalt lantligt kök, vitknarriga golv, pool, mycket gräs och vitputsad fasad.
Jag. Kan. Inte. Sluta.
(www.whowrotewhat.se)
Håll det hårt men inte för hårt. Glöm inte bort det, bevara det väl och lägg det alltid överst i påsen. Var försiktig så att du inte tappar det i golvet. Lär dig hur du ska hantera det och ge det en öm hand så smakar det väldigt gott.
Glad påsk.
- Ett gäng i bekväma kläder som sitter på trottoaren och lyssnar på Reggare under Möllans kött och har med sig termos
- Mannen som skriker på någon från sin bil när han qruisar förbi
- Hoppiga knarkare som letar efter mer knark
- Bakfulla som hämtar thai
- Rakade män med tribals som dricker öl på Nyhavn
- Kreddiga kulturfolk som dricker kaffe på Kaffebaren
- Listan kan nog fyllas på
Är det detta som är mångkultur?
Jag jobbar med Reklam och så kör jag coola klasser på det här gymmet.
Hur tror ni jag mår nu?!
Ps. Forum har störst utbud av många olika klasser, bl.a. många dansklasser i utökade, nybyggda lokaler, mitt i stan och har som mål att alltid vara i framkant och ta in det senaste på marknaden. Jag vill ändå bara säga det för jag tyckte inte det framgick riktigt i annonsen…
Jag vill tillägga att detta är en helsida. En helsida i Sydsvenskan kostar mer än min bil.
1. Antingen har jag inget liv
2. Eller älskar jag mitt jobb
3. Kanske obotlig tävlingsmänniska
4. Eller bygger jag mitt varumärke som krogredaktör
Jag har köksvecka på jobb med uppdraget Fredagsfrukost. Denna har blivit lite av en tävling och jag blev närmast chockad när jag såg min första byråfrukost här. Allt hade varit enklare om vi hade en baslista och höll oss till den. Men man vill ju inte vara den som BÖRJAR dra ner ambitionen…
Om jag går in på toaletten och möts av en toalett full och gul av föregångarens kiss tänker jag följande tre saker.
1. Är det någon som är miljövän och inte vill spola i onödan? Det finns ju ändå länder som gått ut med det som rekommendation. Sympatisk.
2. Någon här har inte torkat sig. Gissningsvis en man som bara skakat av snoppen, stoppat tillbaka den ner i kalsongerna, pustat ut lite lätt och sedan gått ut. Utan att tvätta händerna förmodligen.
3. Vem är det?
För två veckor sedan sa jag ”Det måste komma en reklamkampanj snart som använder Iphonens urusla Auto Correct som koncept”. Och tänkte att ska det göras måste det hända nu. Just nu är det ett fenomen, folk älskar Damn You Auto Correct, och iPhonens uppdateringar har gjort att den är sämre än någonsin och ger totalt ologiskt och omöjliga förslag på ord. Kampanjidén låg där gratis och väntande. Det behövdes bara en produkt som det skulle passa till.
Och som ett brev på posten kom det. Högskolan i Gävle var de som hann först.
Ibland är det så att det faller en droppe. En droppe som verkar ganska liten och betydelselös vid första anblick. En droppe som för andra kan se ut som ingenting. Men som i någons kopp får det att svämma över fullständigt. En kopp vari det fallit så många droppar som samlats och samlats och som till slut fått en så stark ytspänning att det bara krävs en liten liten sak till för att allt ska spricka och skapa en översvämning. En översvämning som kommer så överraskande för de runt bordet att de inte förstår. För att de inte alltid suttit där. För att de inte sett varje dropp. För att de aldrig har hållit i koppen. Och då är det så himla lätt att tycka att hon, hon som håller i koppen, verkar ju bara helt dum i huvudet.
Tänk om min hjärna fungerat utmärkt mellan klockan 08.30 och 10.00. Då hade jag sluppit att kvällsjobba så ofta. Men det beror ju på den allmänna och träbenta modellen, jobba 08-17. Nu har jag ett väldigt bra och flexibelt jobb egentligen och står inte i en kassa eller vid en telefon som inte går att avvika ifrån, men ändå. Dagtid är normen.
Jag hade en chef en gång som pratade mycket om A och B människor och att arbetstider borde anpassas efter hur man fungerar som person för att företaget ska få ut så mycket som möjligt av sin personal i stället. Men företaget var tyvärr lite för stort med lite för många mellanchefer för att den reformen skulle fungera.
Det pratas också mycket om det kontorslösa företaget där arbetsplatsen är flexibel för att den egentligen inte behövs. Det låter ju underbart. Eller nej, egentligen tycker jag inte det för jag gillar att gå till ett jobb, träffa kollegor som blir som vänner och att sätta in kaffekoppen i en diskmaskin (det har jag inte hemma).
Så. Det här var uppvärmningen för mina fingrar. Nu ska jag jobba.
Vet du varför detta är den bästa dagen. För att jag har precis invigt balkongen och ätit min första utemiddag med en vän och nu ska jag träffa hästarna. Det spelar ingen roll att instruktören skäller så att man får sår i öronen. Det är ändå så roligt!
Ringer några samtal för att göra intervjuer och undrar om jag kan få ett mobilnummer till hotellägaren ”Nej, det lämnar vi inte ut. Så är det bara” blir svaret. Och jag blir påmind om att alla inte ser det som självklart att jobbet pågår dygnet runt. En del går faktiskt hem och när de lämnar sitt kontor, med en fast kontorstelefon, är jobbet över och mobilen är endast för privata samtal. Jag måste alltså ringa en fast telefon, på kontorstid? Det hela känns mycket främmande. Inte ens ”men om man är journalist och behöver ha tag på honom då för tidningen ska till tryck” hjälpte. Nästa gång ska jag dra läkarkortet ”Men jag är ju läkare för bövlen!”
I helgen har jag ätit en tartar på oxhjärta på Bastard. Det var gott. Inte alls så tungt i smaken som jag trodde det skulle vara. Och min vän åt kanin och grisfötter på en toast. Det har jag aldrig riktigt gillat. Kanin alltså. Inte för att jag har haft små fluffiga kaniner själv men för att det smakar lite så där sött. Jag tog en tugga och det var gott men nej, inte min grej.
Varför skriver jag detta. För att jag gör allt för att undvika att kvällsjobba.
Här kommer en lista över de helger i vår då jag extra gärna blir bjuden på fest, fikar, får följa med på picknick och konstutställning, blir bjuden på middag, går på bio, åker till Köpenhamn. Vad som helst. För jag är gräsänka. Jag kan till och med tänka mig att gå på köpcentra inomhus. Tack på förhand.
Jag bokar in efter hand…
Lör 9 april hela dagen – Loppis med Veronica
Sön 10 april – bakis
Tors 14 april – Stallet
Fre 15 april – Aw med vänner, kanske träffa Jonas
Lör 16 april – Uppdaterat: daghäng med bror, teater och mat med V, sen fest?
Sön 17 april – Lousiana eller moderna eller borstahusen
Lör 30 april – dag
Sön 1 maj – dag
Fre 6 maj
Lör 7 maj
Sön 8 maj
Fre 20 maj – kväll
Lör 21 maj på eftermiddagen
Fre 29 maj
Lör 30 maj
Sön 1 juni
Är du i ett förhållande? Ja
Har du kysst någon idag? Nej
När går gränsen vid otrohet? Otrohet är svek och det behöver inte mätas i fysisk handling. Det är för enkelt. Det kan vara ett raderat sms, en chatt på FB, en hemlig fika. Så fort man sviker, så fort man ljuger då är man på något sätt otrogen. Ett känslomässigt svek kan göra lika ont som en kyss, därför finns det inga tydliga gränser. Men en enkel regel är att fråga sig själv ”skulle min pojkvän/flickvän må dåligt eller ta illa vid sig om han/hon visste det här”. Då är det fel.
Är du romantisk? Jag älskar romantik. Män förstår inte vilken effekt lite romantik kan ha, det gör mig lyckligt förälskad. Och det kan vara så enkelt. Så enkelt som att skriva något fint på en lapp och lägga under huvudkudden, eller hälla upp ett glas vin utan att man bett om det. Det behöver inte kosta massa pengar eller kräva världens uppfinningsrikedom, bara viljan att göra någon glad. Tyvärr är jag inte så bra på att vara romantisk själv och därför tror nog många av de jag träffat att jag inte gillar romantik. Världens dummaste missuppfattning. Måste bli bättre själv och jobbar på det.
Hur skulle du beskriva den perfekta pojkvännen? Öppen och ärlig. Trygg i sig själv, rolig, intelligent, generös, lätt att prata med om allt från himmel och jord så att vi kan sitta i soffan och prata och skratta i evigheter om allt och ingenting. Och så har han bara ögon för mig och överöser mig med komplimanger så att jag svävar på små moln.
Hur skulle du beskriva dig själv som flickvän? Krävande och bråkig. Omtänksam, rolig, påhittig och kärleksfull.
Vad är viktigt i ett förhållande? Öppenhet och ärlighet, att man kan svälja sin stolthet och säga förlåt även om man tycker att det är den andra som borde.
Har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång? Finns det någon som inte har det?
Har du lekt med någons känslor? Ja, men inte med avsikt. Dumt och ansvarslöst.
Hur många har du varit ihop med? Fyra långa. Många korta.
Hur länge höll ditt längsta förhållande? 4 år.
Hur länge var ditt kortaste? En vecka?
Vill du vara singel eller ha ett förhållande? Ha förhållande. Jag gillar att dela min vardag med honom.
Är du en bra flickvän? Ja.
Vem sov du senast bredvid (av det motsatta könet)? Tomas.
Hur gamla var dina föräldrar när de blev tillsammans? Tror pappa var 25 och mamma 31 eller nåt sånt.
Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn? Nej. Jag litar inte tillräckligt på kärleken.
Har du mest blivit dumpad eller dumpat? Svårt. Jag gillar inte att göra slut, även när jag vet att det är kört, så förmodligen dumpad. Men killar har en förmåga att hänga kvar och stanna i någon form av kvasiförhållande och det är alltid jag som till slut fått nog och klippt banden helt.
Hatar du ditt ex? Nej. Jag har gjort det. Jag är vän med de flesta av mina ex.
Har du kvar någonting från dina gamla förhållande? Ja, förmodligen något vi köpt ihop eller som jag fått. Och bilder.
När du vill ha någon, vad gör du? Jag är ganska feg, men det brukar lösa sig. Jag har nog någon form av traditionell övertygelse att det är han som ska komma till mig och inte tvärtom. Jag vill gärna känna det där.
Bästa raggningsrepliken? Ingen replik. Jag ler.
Hur skulle den perfekta dejten se ut? Man kan prata i evigheter utan att någonsin vilja sluta.
Vem är den viktigaste personen av motsatt kön i ditt liv? Min bror, min pojkvän, min pappa.
Om mannen i ditt liv skulle du vara otrogen, vad skulle du göra då? Har jag en gång tappat förtroendet har jag väldigt svårt för att få tillbaka det. Därför hänger allt på vad han gör efteråt, hur han hanterar det, vad han säger och hur mycket han finns där för mig. Skulle det hända nu skulle jag göra slut. Jag skulle inte orka gå igenom det. Jag vet hur det känns.
Vill du gifta dig? Varför/Varför inte? Jag har aldrig haft några flickdrömmar om att gifta mig. Men jag tror att det ger något att gifta sig; att visa varandra och världen att man bestämt sig. Det ger nog någon form av självförtroende till förhållandet. Jag skulle gärna ha det bandet tillsammans med den jag älskar.
Vill du ha barn? Ja.
Blir du lätt kär? Förr blev jag det, men inte nu. Det handlar nog om en inställning. Jag tror att det kryllar av människor som man passar ihop med, men om man har hittat sin och gjort det valet finns det ingen anledning att titta efter andra och då blir man inte heller kär, eller förälskad i någon annan.
Vad faller du för? Längd har jag fallit för flera gånger. Men det är inget att bygga något på kan jag säga.
Vad är det mest avtändande du vet? Lathet och tafatthet. Självgoda killar som bara pratar om sina framgångar och försöker brecha med sitt senaste inköp – grymt ocharmigt. Muskliga hö hö-killar går helt bort.
Hur viktigt är det att man har något gemensamt? Värderingar och intressen är viktigt. Jag tycker till exempel att det är viktigt att han uppskattar god mat och vin och att lägga tid och pengar på det. Så att vi kan njuta ihop. Att korka upp en flaska ihop, laga mat och diskutera. Gemensamma tankar om framtiden är bra om man vill ha en framtid. Om den ena vill bo i stan hela livet och får magsår av rabatter, men du vill ha trädgård. Ja då kan det bli svårt.
Har du fått ditt hjärta krossat? Ja. Så krossat att jag inte kunnat andas och fått gå till läkaren och ta blodprov för att jag drabbades av blixtrande huvudvärk och inte kunde öppna ögonen efter att ha gråtit i en vecka.
Hur raggar du? Subtilt. Flirtigt. Ibland är jag bara trevlig vilket kan misstolkas som ragg, tydligen.
Har du en “utseendetyp” hos killar? Ja. Alla som jag haft längre förhållande med ser ungefär likadana ut, ljusa. Mycket konstigt.
Vem var din första kärlek? Henrik på vår gata. Jag var typ fyra.
Vad tycker du om att ligga på första dejten? Det är väl helt ok. Det visar väl mest att det var en lyckad dejt. Jag tror inte att det spelar någon som helst roll för om det kommer vara ni för evigt eller inte.
Vad tycker du om one night stands? Det är helt ok för de som vill ha det eller vill få bekräftelse för en stund. Mig ger det inget.
Är kärlek allt i livet? Jag skulle inte vilja vara utan kärlek. Inte alls. Men det är aldrig allt, då förlorar man sig själv.
Jag har en fantastisk balkong och nu går jag och fantiserar om färgskalor och blomsterjord för att få den precis lika, eller kanske ännu mysigare, än förra året. Jag bjuder på lite bilder från mitt verk. I år kan det bli som grannen som har både träd och en liten porlande damm på sin…
Han – Jag drömde att vi duschade ihop.
Jag – Vad gjorde vi då?
Han – Pussades
Jag – Jaha, jag drömde att vi var på semester och såg en haj som åt upp en bebis.
Kvinna – Vilken häst?
Jag – Klittan.
Kvinnan – Krittan menar du?
Jag – Eeh, ja just det.
Det här inlägget är än så länge tomt. Jag tänkte att ni kunde hjälpa mig och ge mig en låt. Lägg in ett förslag bland kommentarerna så uppdaterar jag efter hand. Jag har även frågat på jobbet, så vi får se om jag får in något passande….
Det förslag som kommit in är denna, med motiveringen ”för att du dyker upp över allt i alla sammanhang”. Tack till Ivan, Creative Director på Guts & Glory.
[Youtube=http://www.youtube.com/watch?v=fjpW_x-sYlc]
I somras fick jag det jag önskat ända sedan jag var liten. Jag fick åka till Island för att rida. Jag har alltid varit konstigt fascinerad av naturkatastrofer och naturfenomen och Island är en mystisk plats med mark som ryker och vulkaner som kan explodera. Och så de kraftfulla hästarna.
Det var då 13 år sedan jag slutade rida. Mitt sista år på hästryggen gjorde jag i USA på en gård med arabhästar och tävlade i grenar som inte fanns i Sverige. De var faktiskt mer som grenarna man tävlar på med Islandshäst, gångarter och samarbete med hästen.
Island var fantastiskt. Min pojkvän följde med. Han har aldrig suttit på en häst och jag sa att jag kunde åka själv och möta upp honom i Reykiavik några dagar senare för att semestra lite mer på Island. Men han insisterade och vi tog en del privatlektioner innan vi åkte. Han för att han aldrig ridit, vilket visade sig helg galet för han var en naturbegåvning. En sådan som man retar sig på eftersom han har en perfekt sits från första stund på hästryggen. Jag för att jag aldrig suttit på Islandshäst och ville lära mig tölta. För nej, Islandshästar töltar inte av sig självt som många verkar tro.
Efter Island var jag fast, jag hade hittat hem igen och jag undrar varje vecka efter en timme på hästryggen varför jag någonsin slutade. Det ger mig så mycket att vara i stallet. Där ingen bryr sig om vad jag jobbar med och där jag inte behöver tänka på något annat än samspelet mellan mig och hästen. Jag är bara en tjej, på en häst och bedöms enbart utifrån det där och då. Inget annat spelar någon roll. Befriande.
Jag är inte alls så duktig som när jag slutade även om min kropp gärna vill tro det ibland. Jag minns inte vokabuläret, jag är inte stark och det där med kontakt med hästen är långt svårare än jag minns. Jag slutade för att jag alltid var så nervös och när jag fick frågan om att tävla allsvenskan i hoppning då jag var 16 la jag istället av och började med aerobic. (förutom mitt år i USA då jag var 18).
Nu har jag precis börjat på ett nytt stall och rider en alldeles speciell häst för en väldigt duktig tränare. Hästen är stor, 1.70 i mankhöjd, och vacker. Hon har vunnit tävlingar i Sverige och utomlands och det känns fantastiskt att sitta på en så välutbildad häst som böjer sitt maffiga huvud i en båge under mina händer. Och jag lär mig. Och jag tänker inte sluta igen.
Jag har en nyhet att berätta men jag får inte ännu. Så himla tråkigt. Jag bara väntar och väntar på att det kan bli officiellt så att jag kan säga det. Det är en rolig sak. En mycket rolig sak.
