Karin af Malmoe

Osäkerhet rådde om jag kommit hem från Montenegro eller inte, men det räckte med en snabb överläggning för att säkra mig om att jag var på Malmömark.

1. Det är snyggt att se ut som en tönt.

2. Det är inte snyggt med speedos och guldkedja.

Efter en snabb etnologisk analys framgår att 1 skrattar åt 2 och 2 skrattar åt 1 och båda har rätt. Inget av ovanstående är egentligen snyggt och någon dag kommer vi, här hemma, förmodligen skratta gott åt modespektaklet som försiggick 2009-1012.

Igår deklarerade mina föräldrar att de tänker köpa foppatofflor. Det togs upp under ordnade former under middagen. Inget större tumult uppstod. Alla parter lyckades enas om att dessa endast ska användas i trädgården och får ej avlägsnas från tomtområdet då detta kan leda till förargelseväckande beteende. Hos andra.

 S E M E S T E R

En kväll i Köpehamn började med mina drinkar på kontoret. Ska jag göra något går jag alltid in helhjärtat, sprang hem till mixern på andra sidan torget från Guts & Glory där jag jobbar, och gjorde en grund på gurka, ingefära, citron och massa annat gott till en somrig och lätt gincocktail. Därefter klassikern och min mångåriga favorit,; den härligt röda Negronin, gjord på tre lika delar Martini Rosso, Gin och Campari samt en obligatorisk skiva apelsin.

På andra sidan sundet fortsatte vi med allt från tivoliåk, gammeldanks-shotar i någon bar och fick lyssna på två gatumusikanter som två kollegor dragit med från Ströget till köttbyn för 1000 kronor, och vann därmed tävlingen ”vem kan göra av med 500 danska kronor på bäst sak på en timme”. Förutom att skratta väldigt mycket gjorde vi viktiga saker, som att äta. Jag hade fått äran att hitta en restaurang (med en dags varsel) till alla på jobbet och lyckades få ett bord på Paté Paté med köksmästaren Olle från Malmö. En vinbar med robusta och köttiga rätter. Ja, i samma stil som Bastard på många sätt, men mindre och väldigt intimt. Plankan med godsaker kom fram, en tallrik med rikligt med kött, superfint och mört och rött med så lite tillbehör att köttet får sin plats. Och så en stor kladd Eaton mess, denna mumsdessert för alla som älskar fluffiga saker. Framför allt minns vi vinerna. Eller nej, vi minns inte mycket och jag traskade hemåt barfota med skorna i handen, men vi minns att vi vill dricka dem igen.

På Tempo jobbar MacGyver. Jo det är sant. Han rycker in vid nöd.

Båstadveckan sätter trenderna och det nya är att traska. Inte vaska som förra året (hello old news) utan traska. Det vill säga att beställa champagne, betala och gå. Så himla ansvarsfullt! Man bidrar till barens överlevnad genom ekonomisk support samtidigt som man tar ett samhällsansvar genom denna hälsoekonomiska inställning att inte dricka. Nyktert är inne men man vill ju fortfarande vara kung i baren. Skål.

Här läses mer. Direkt från verkligheten.

Ingen vill ju flirta öppet så därför uttalas inte komplimanger eller raggrepliker i öppna sociala medier som twitter och på facebook (oftast). Istället för vad om sägs handlar det om frekvens, graden av visat intresse. Allt är mycket sofistikerat och oklanderligt, kommentarerna är ofta neutrala men ständiga. Flirten avslöjas lättast av ett plötsligt intresse av dina triviala inlägg, som vad du åt till frukost eller har på dig för kläder. som väcker frågan ”var kom du ifrån?”. Ofta är flirtaren ömmande och bryr sig lite så där extra mycket eller har kommentarerna en busig underton. Kanske med en näst intill osynlig hint om att just ni borde träffas. Men ack vad det osynliga kan vara synligt och det är väl det sociala medier handlar om, att göra sig själv synlig och skapa intresse för den egna personen och vad är bättre än att ha ett objekt för denna målsättning. Det är ju dessutom mycket lättare att både flirta och att dra sig ur en flirt, eller att inte stå för den alls om den är näst intill osynlig och man slipper ta det våghalsiga steget att gå fram och säga, ”hej, jag heter ….”. Så bekvämt. Men undrar vad dessa nya beteendemönster egentligen gör med oss. Gör det oss till fegisar och påverkar de digitala rummen de verkliga rummen, hur vi rör oss, vad vi säger, vad vi vågar? Vi är ju vana vid att kunna framställa oss som vi vill och det är lätt att lyfta fram en person som man själv gillar och som man tror att andra gillar bakom väggar av ettor och nollor. Man kan dessutom logga ut när som helst. Jag röstar för mer kött och blod, mer handlingskraft än tafatthet och mer händer än bokstäver på en skärm, mer puls än detta fiskande. Going offline.

Här har ni Skånes bästa krog just nu, döpt efter krögaren själv; Daniel Berlin. Han blev utsedd till årets rising star och har, tillsammans med sin mamma och pappa, förvandlat gamla Brummers krog till en plats där han förverkligar drömmar för våra smaklökar. Den unga kocken kommer från Landskrona, som många i personalen och även flera råvaror på menyn, vilket skänker denna själ lite extra stolthet (har gått i gymnasiet i Landskarona). Vi blir inte serverade några kemikonster  utan tas med rakt ner i myllan. Daniel Berlin låter råvarorna tala för sig och serverar allt från råa morötter till syltade granskott. Till skillnad från många fine dining krogar där man är rädd att tappa gaffeln i golvet och dra till sig störda blickar skapar Daniel Berlin och hans gäng en värme i lokalen, trots att färgerna går i kalt vitt och grått, och det här är en krog jag kan rekommendera alla som vill förtrollas av naturen på tallriken. Och vinerna inte att förglömma. Mitt område är dock främst mat varför jag endast nämner vinerna och låter mina uttalanden om dem stanna vid bordet och i mitt minne.

Jordgubbar och vinbär från trädgården och ett fat vackra morötter.
Champagne, Larmandier- Bernier, NV Blanc de Blancs, 1er Cru, Vertus

En tallrik där allt går att äta, från blommor och färska spröda broccoli till vaktelägg och ättiksfläsk. Fortfarande champagne.

Gös med friska smaker av mild gurka och pepparotsväxt.
Dryck: Chardonnay, ”La Pietraia”, Cefalicchio, Puglia, 2009.

Jylländsk hummer som var en dröm med bland annat syrliga syltade granskott, vilket var en av mina favoriter när jag var liten att plocka från träden direkt och äta. Dryck: 2010 Chemin de la Brune Rose, L´Anglore, Eric Pfifferling

En av mina favoriträtter under kvällen är så enkel och så fin. Här har vi olika varianter på blomkål och gud vad stekt blomkål är gott. De fina blommorna är marviol.

Torsk från fiskebyn där min familj bor, Borstahusen, som var så fin att den skivade sig själv. Till den, vilda vackra blommor och lätt sky.
Dryck: ”Le temps de cerises”, Axel Prufer, Chardonnay

Vi gissade nästa rätt och började prata om ägg med inlevelse. Köket gjorde oss inte besvikna. Jo visst kom det ett ägg. Här ”skummigt” med spenat, våtarv och korn. Jag älskar verkligen sådana här rätter. Dryck: Champagne, Charles Dufour, NV Bulles de Comptoir, Landreville,

Min absoluta favorit för kvällen. Och i år! Det här är rödbetor, mjuka fulla av smak, i olika former samt portlak och sagogryn . Helt fantastisk med roliga texturer och genuina söta smaker. Rött i glasen, Le Cousin, Vielles Vignes Grolleau, Olivier Cousin

Så här små är egentligen alla rätter. Så självsäkert att servera killingen så här, uppskuren i matsalen av köksmästaren själv. Till den får vi bland annat fin Karl-Johansvamp.

Harsyra åt jag mig lyrisk på som liten i skogen när jag och mamma gjorde våra vanliga vandringar. Det är också min favorit i denna rätt eftersom jag inte är så förtjust i rimmat. Här en griskind och bär. Dryck: Remy Poujol, ” Le temps fait tout”, 2009, Languedoc

Ostar från Vilhelmsdal. Här börjar minnet bli suddigt. Minns den jag tyckte minst om, en bäsk färskost och resten mest som en underbar doftfabrik. Vinet däremot nomnomnom. Macon- Villages ” Quintaine”, Guillemot- Michel

En sallad på hallon och citronmelliss skars upp vid vårt bord med en härlig sorbet. Dryck: Bera, Moscato d´Asti

Sista rätten innan cognagen fick smälta maten var en yogurt med tunna pigga skivor fänkål och söt kavring. Man ser mer och mer desserter som korsar smaker som vi är vana vid i huvudrätter, örter, grönsaker och bröd. Detta är ett exempel på när det passar utmärkt. Dryck: Chateau tour Gris, Ze Bulle, ”Zero Pointé

Mitt senaste år sköljde nyligen över mig som en våg. Inte bara en. Stora vågor av minnen sköljde över mig och jag fick flera hårda kallsupar som trollade fram en förbluffande ilska över saker som har hänt och saker som har sagts. Men vem ska jag vara arg på, någon annan eller mig själv för att ha stått kvar i den take-it-or-leave-it-situation som jag befann mig i. För om man blir ledsen över något och får svaret ”det är ditt problem om du uppfattar det så” finns det bara en situation att välja på. Inga alternativ än att acceptera eller inte. Man ska inte ångra något har jag hört. Allt man är med om har en anledning. Jag längtar efter att se anledningen till att jag valde take it. Kanske för att jag hoppades att det var bättre leave-it.

Vackra västkusten i vackra färger, och vackert hus med vackra människor. Två dygn i solsken och regn om vartannat, kalla hasvdopp i stora vågor, stekande hetta mellan hustak, arkitektritade hustak och inredning som hamnar i magasin. Öl, Tinto de verano och massor av mat. Långa promenader, musik och gitarr. Skratt och skratt och gud vad jag behöver skratt.

”Någon som förstår mig” tänker jag när jag går längs gatan och som ett brev på posten råkar jag senare på kampanjsidan ”everythingidoiswrong”. Här finns massor av tips och sanningar som skulle kunna göra varje mans liv mycket lättare. Och varje kvinnas. För en gångs skull handlar det inte om hur kvinnan ska hantera sin PMS – humörsvängningar och känslighet. Det handlar om hur mannen ska hantera det. ”Your home for PMS management” må vara en rolig och generaliserade kampanjsajt från Got Milk men den innehåller bra tips om hur man på bästa sätt bemöter en kvinnas tankar, humör och agerande, som jag önskar att varje man lärde sig. Inte bara lärde sig utan även använde. Om männen bara upptäckte hur lugnt det skulle bli genom att säga förlåt i stället för att säga emot skulle de aldrig göra på något annat sätt igen. Om man inte kommer ihåg tipsen så kör på grundregeln, vad hon än säger, vem som än har rätt, om hon skäller ut dig för saker du inte har gjort, vad som helst -  säg bara förlåt och lär dig göra det med inlevelse och genuitet.

Känner man igen den eller? Vad tror han att han ska uppnå genom att försvinna. Det är ett säkert sätt att förvärra situationen och gå från gräl till galen.

Men precis.

Det är bara att svälja och säga det. Så blir allt lugnt och bra.

Förra veckan körde den här pigga åttaåringen Ella rodeo med mig i en hel timme. Hon ville bara springa, gärna utan mig på ryggen. Av någon anledning lyckades jag sitta kvar hela timmen genom att sjunka ihop som en potatissäck i sadeln. Det går liksom emot principerna att driva på och släppa tyglarna och låta en häst springa när hjärtat slår skärrade snabba slag. Tydligen var övningarna lite för avancerade vilket gjorde henne spänd och busig. Till slut fick jag låta henne gallopera i en cirkel om och om igen medan de andra travade skänkelvikningar i bågar och gjorde galoppombyten. Nya tag idag. Om inte annat får man fast rumpa tror jag.

På Koi går det bra att beställa Maki med friterad räka, avokado och lax men inte så bra att beställa några entrecoterullar med ost och sparris. Men det kunde ju en smart och tränad hjärna, som inte var skadad av helgens alkohol, räknat ut bara genom att slå ett öga på kombinationen i menyn. Dyrt är det också. Ok på kvällen men på lunchen blir jag bara arg. Koi serverar snål och halvtrist suhi och har inte tid att göra misosoppa på lunchen. Då finns det flera bättre ställe för samma sorts mat.

Bara för att jag varit så ledsen idag måste jag lägga upp en bild på mig, så som jag ser ut, när jag är riktigt glad. Man har inte så många äkta skrattbilder på sig själv, precis som man inte har så många bilder där man fångar ett sorgset, allvarsamt eller ett tankefullt ögonblick.

Som min ad gjorde samma kväll. Han visade en film på mig och i ett sekundersögonblick i den sa han ”det där är du”.  Ett ögonblick där jag försvinner i tanken och bort, bara för några sekunder, sen är jag tillbaka i filmshowen igen. Den man brukar visa upp. Den jag brukar visa upp. Han berättade att han trodde att jag alltid var sprallig för att det är det alla bilder säger,  men nu, om någon frågat, har han svarat ”nej hon är inte all så, hon är fokuserad och seriös”. Det känns bra att de som känner mig dementerar rykten om mig som duracellkanin utan djup, eftersom jag tydligen bygger den bilden rätt bra själv :-).

Igår fick jag ett sms som ruckade min tillvaro och fick den att gunga och mig att ramla bakåt i tiden. För mellan raderna så stod så mycket mer än det som egentligen stod. Sedan dess har mina timmar varit förstörda, jag har varit vilsen, arg och varje gång jag tänker på de söta små bokstäverna som formas när det handlar om barn eller djur har mina ögon tårats hundra gånger om. Det finns många sätt att säga att du är saknad här, i den här världen. Det finns många sätt att hålla sig kvar och påminna om det som var, som inte är. Och pratar man med en kvinna på 32 så är en hälsning om en sparad chokladtårta från ett barn, som man håller väldigt mycket av, ett ypperligt sätt att brusa upp hundramiljoner känslor igen.

Vad tycker du om blooms nya blogg?
Inget. Jag läser inte den.

Kan du rekommendera en bra frisör i Malmö?
Boudoir, Genko, Larsson&Lange, Studio 1969 och Jenny&Jessica

I förrgår åkte jag bergochdalbana. Detta iklädd min dyraste vackra volangklänning från Rützou, knallröda läppar, kuvertväska och höga klackar från Hasbeens. Ska man gå på Tivoli kan man lika gärna göra det uppklädd i fab cocktailstass.

Jag hade jättemycket att berätta för några dagar sedan men jag har slätat ut alla tankar med cocktails och pratat så mycket med vänner de senaste dagarna att orden redan är använda och förbrukade. Känner jag inget är det svårt att skriva. Det brukar komma direkt från hjärtat och ner i fingrarna. Men jag kan ju alltid berätta vad jag gjort, eller så kan jag låta er fråga vad ni vill. Ja, fråga!

Vill du veta något? Skriv din fråga i kommentarerna så svarar jag.

Några glimtar av min månad.

Placerar man samma sorts människor, med samma åsikter, liknande kunskaper och som bara pratar om samma saker uppstår förvisso kunskapsutbyte men det skapar också en bubbla. En bubbla som inte är verkligheten. Och är det något man behöver när man jobbar med kommunikation är att vara i verkligheten. Så, alla byråer borde se till att kontoret ligger så det är lätt att sätta ner fötterna på gatan. Och alla anställda borde spendera några timmar av sin arbetstid på en helt annan plats än på kontoret. I stället för att titta på klockan när medarbetare kommer om morgonen borde man säga ”du, ta en omväg till jobbet”, ”åk ut på landet och umgås med en bonde idag”, ”sätt dig på Friisgatan och titta på människor”, ”ut och åk stadsbuss”. Men sitt inte här och titta in i samma vägg som du tittar i varje dag, och prata inte med samma människor om samma ämnen som du pratar om varje dag, och framför allt inte om sådant du redan vet något om. Och när du går hem, gå inte in och läs senaste blogginlägget om Google+ eller reklamkampanjerna som du brukar, gör något helt annat – lär dig något nytt. Titta ut ur bubblan med all den nyfikenhet du behöver.

Inskränkt är inte ett bra ord. Men oj så ofta vi är där utan att se det själva.

I veckan lämnade jag in mitt sista nummer till Nöjesguiden. En vän skrev direkt ”grattis till ledigheten bejbi! … hur många jobb har du fyllt den med? ;-)”. För jag har sagt, i ungefär sju år, att jag ska lugna ner mig, sluta ta på mig extrauppdrag och bara ägna kvällarna åt sånt som andra gör och som jag längtat efter; umgås, spontandricka vin och pyssla hemma. Gud vad jag har längtat efter det utan att lyckas. Men det har jag nu.

Jag har inte tagit på mig några extrauppdrag, förutom ett juryjobb i en reklamtävling, jag har gått ner från att hålla i åtta dansklasser i veckan för sju års sedan (utöver heltidsjobb på Sydsvenskan) till en träningsklass i veckan och det bästa är att upptäcka hur skönt det är att säga nej i stället för ja. För även om man älskar alla de där sakerna man gör så har man bara 24 timmar på dygnet och varje dag måste man välja bort något. Och till slut blir det inte roligt utan bara stressigt.

Man är så klart på olika ställen i livet. För fem år sedan kändes det inte konstigt alls, jag hann till och med med pojkvän och var fullkomligt nöjd med att bara ha någon de lediga stunder som blev över när jag var klar med mitt, som på söndagskvällar. Men nu är jag på en annan plats och vill ha ut något helt annat av livet än att bara rusa rakt fram och fylla tiden med massor av grejer och missa det som verkligen betyder något. Och om jag ska ha en relation ska vi vara på samma plats och ha tid för varandra, först och främst.

Och idag raderade jag hela mitt RSS-flöde i mappen ”Krog” i Google reader och kände mig fem kilo lättare.

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Ni på inlägg. Jag på denna kväll. Dagen innan den omåttligt populära och omtalade krogen Relae i Köpenhamn stängde för sommaren lyckades jag norpa ett bord. Det med en månads väntetid. Jag och vänner åkte över till Nörrebros små snirkliga kvarter med vinbarer och småbutiker där krogen, som blivit utnämnd till byens bästa, ligger. Litet, naket, inte så snyggt men snygga förkläden i skinn på kyparna och toppkockar i köket. Det finns två fyrarätters menyer att välja på (en med kött och en utan) och det är bara att åka med på resan som är en nyfiken tur mellan annorlunda och gudomligt gott. Bäst var det tunt tunt skurna lammet, den kalla ärtfrosten, de varma jordgubbarna och örtglassen som landade i gränslandet mellan dessert och huvudrätt med sin citronsås, dragon och persilja. Men allra bäst var ändå vinerna, alla helt naturliga och pendlande mellan doft av äppelmust till koskit. Nomnom.

Naturligtvis iförd nya Hasbeens.

Temat för perioden står solklar; kärlek.

Topp tre saker du är glad över att slippa nu när det är slut med ditt ex?
Att vara ensam. Det är mycket värre att känna sig ensam i en relation än att vara själv. I ett förhållande är man ett vi, men så fort det blir två jag, eller när någons jag ständigt går före viet skapas ensamhet.
Att vara besviken. I en relation har man förväntningar, med all rätt. Att han ska ringa och höra hur du mår, att han skickar sms och säger att du är den bästa som finns på hela jorden, att han skippar det där han planerade in för att han hellre vill göra det där med dig, att han kommer med förslag på vad ni ska göra i helgen, att han frågar vad ni ska äta till middag, eller hur ni ska måla i hallen, att han frågar hur du vill fira jul innan han bestämmer själv, att han tittar på dig på ett speciellt sätt. Att han är där. Och är engagerad. Ja du kan fylla på listan själv och alla dessa exempel är inte specifikt för mitt ex (så inte han känner sig uthängd). Men alla förväntningar man har i en relation kan också betyda att man kan bli besviken.
Att vara arg. Det tar så mycket energi.

Är det Ponuts Enhörning som är den kända radioprofilen?
Nu hänger jag inte med. Och eftersom jag inte gör det är nog svaret nej :-)

Vilken stadsdel brinner du mest för i Malmö och varför?
Svår fråga. Jag gillar 30-talshusen vid S:t Knut, smågatorna på Gamla väster och den busiga och varierande arkitekturen i Västra hamnen och känslan av att komma till en egen by i stan precis vid havet. Men jag brinner mest för Slottsstaden och Ribban för att det luktar godast i hela stan, det är grönt, vackert och lugnt och det känns att man bor nära havet. Jag tycker inte om Möllan för något annat än att dricka öl och äta, skulle aldrig vilja bo där.

Vad tycker du om oss, som fegar och aldrig vågar bli ihop med någon för att slippa ha ont?
Jag tycker att det är synd för ni missar det finaste som finns och jag förstår inte hur man kan stå emot kärleken när den väl slår till. Då är det bara att dras med och riskera allt. Men visst är det svårt, för det verkar omöjligt att gå in i en relation utan att någon gång ha riktigt jävla ont. Förhoppningsvis överväger tiden då allt är fantastiskt. Eller rättar sagt, det ska vara så.

Vad är det fegaste sättet att avsluta en vänskapsrelation du hört talas om?
Att sluta prata är alltid det fegaste man kan göra. Det och skicka sms.

Varför är det så förbannat svårt att klä sig snyggt på sommaren?
För att det inte är meningen att man ska klä sig. Ta dig igenom det och tänk på den snyggaste perioden som kommer; hösten.
Men passa på att gå i vackra klänningar utan att behöva ta på dig strumpbyxor och med bara fötter i sandletter nu i sommar.

Och varför är det ännu svårare att sluta tänka på HONOM fast en vet att han absolut inte vill ha en och dessutom är rätt så dum i huvvet?
För att man står maktlös men vill vinna, bli bekräftad och få honom att upptäcka hur fantastisk man faktiskt är. Och vad är inte den största bekräftelsen att få någon till att vilja ha en. Man vill att han ska bli den mjukaste finaste människan bara för just mig. Men plötsligt en dag så har man inte tänkt på honom alls och upptäcker att man inte bryr sig heller, så himla skönt.

Det var längesedan vi körde en sådan här. Jag vet inte ens om ni som var med då är kvar men vi kör en fredagsfråga. Fråga vad du vill så svarar jag!

Till dig som googlat mig och min ex namn tjugo gånger den senaste månaden.

1. Du stavar hans namn fel

2. Vad vill du veta?