Karin af Malmoe

Från och med idag söker jag nya uppdrag. Jag brinner för idé- och konceptutveckling, kampanjer som syns och hörs och känslan i maggropen när man kommer på just den reklamidén. Jag vill gärna jobba med byråer som vill göra smart, bra och effektfull reklam. Som frilans eller om det uppstår kärlek, mer.

Det senaste året har jag jobbat med en rad uppmärksammade kampanjer. I februari vann jag reklamtävlingen Hela Skåne med den här annonsen för handkrämen Locobase med mitt team på Relevans, som för övrigt blev utnämnd till Årets byrå samma år. Det här DR:et kom på tredje plats i månadens kampanj i Resumé och jag var med och jobbade fram idén för en utomhuskampanj som också tog en tredjeplats. Inför sommaren jobbade jag med Malmö turisms sommarkampanj som fick mycket uppmärksamhet i dagspress, TV och radio och tog en sjundeplats i Resumés integrerat. Dessutom blev jag i år utvald som en av sex personer i Sverige att sitta i juryn för DN reklamcupen. Jag vill gärna fortsätta så, i full fart framåt. Och längtar efter nya uppdrag att sätta pennan i.

Kontakta mig bums på mail eller 0736 96 03 43 eller läs i 55 sekunder till…

Mitt jobb som kreatör är absolut roligast när det finns möjlighet att ta ett reklamkoncept till många olika kanaler och hitta nya sätt att lösa ett kommunikationsproblem på. Häri ligger min styrka. Jag har varit ansvarig copywriter för både nationella och internationella kunder och har jobbat med allt från mat, nässpray, sopor, nikotintuggummi, turism och hotell till teater, tidningar, kända möbler och cancer. Både med strategi och kreativa kampanjlösningar.

Att jag började som grafisk formgivare, har jobbat på flera olika byråer och att jag läst copywriting på Berghs school of communication kan man läsa sig till på Linkedin. Vad jag tänker och tycker varje dag kan man se på Twitter och vill man se mer av mig kan man klicka här. Tillsammans med min vän och före detta team-AD Ludde driver jag nätverket Reklamöl som slagit igenom stort i Malmö och som lockar flera hundra personer från branschen varje månad till festerna som flyttar runt från byrå till byrå. En del spår på nätet talar för att jag har ett stort matintresse och har jobbat som Nöjesguidens krogredaktör i flera år, men att jag jobbat en vecka och hackat pyttipanna i ett storkök visste ingen förrän nu.

Ja, man kan säga att marknadsföring och tankar om reklam fyller en stor del av mitt liv. Jag är vän och umgås privat med flera av de AD:s jag teamat med genom åren, jag har föreläst i ämnet och börjar varje dag med att läsa igenom bloggar om reklam, här är ett tips.

Om jag låter intressant skicka ett mail eller ring mig 0736 96 03 43.

Jag blir även glad om du klickar på Gilla, ger mig en länk på twitter eller skickar vidare inlägget till andra.

Men man vill inte vara någons trouble.

Man vill vara någons allt.

Man vet att man är på en byrå när det står något på väggen del 2. Här från toalettväggen på DKSP.

Jag har alltid undrat. Om man står längst ned ska man då trycka på pilen ner för att få ner hissen eller ska man trycka på pilen upp för att säga åt den att man vill åka upp. Jag trycker alltid på båda för att försäkra mig.

Att ta på sig nya snygga underkläder och till och med matcha bh och trosor och veta att ingen kommer att ta del av det. Det känns helt meningslöst. Man kollar på sig själv i spegeln och drar en djup suck. Man kan lika gärna ta på sig fultrosor. Det är nog därför alla tjejer har så många fultrosor Det kan man ändå. Killar hinner aldrig lägga märke till trosor.

Jag har läst en kurs i att koda content managment system och fick VG! Alltså högsta betyg eftersom det var i högskolan och de hade inte MVG. Det kunde man inte tro idag när jag försökte göra en radbrytning med koden
.

”Jag kommer ihåg mina första. Jag köpte dem i Saxtorpsrondellen, för 750 hopsparade kronor trots att mina föräldrar var skeptiska. Sen slog jag dem mot ett cykelhjul för att de skulle se mer slitna ut. Mina första Dr Martens”.

Nu kommer de med den finaste kampanjen och en film som gav mig tårar i ögonen. ”Everybody remember their first”.  Det finns så många förstasaker som man kommer ihåg, sin första fylla, sitt första jobb, sitt första heartbreak och sina första Dr Martens. Det är så mycket det reklam handlar om. Att hitta något och bygga upp en känsla kring det, en historia en värld som laddar varumärket med något som man inte kan låta bli att älska. Copyn i den här kampanjen är helt makalöst känslofylld. Precis så som jag gillar det och skulle vilja jobba mer med. Eller är jag bara precis i målgruppen. Och då har de gjort ännu mer rätt.

Det här fick mig att vilja gå direkt och köpa ett par nya Dr Martens. För visst är det det så, att efter ens första fylla, sitt första jobb och sitt första heartbreak kommer bara fler och fler.

För er som inte hängt med i bloggen/följetången.

1. Vi ger anka till alla mopsar i huset och ställer ut i trappuppgången. Jättesnällt.

2. Grannarna blir rörda och lämnar en lapp i brevinkastet.

3. Och nu DET HÄR! – sms:et fick jag en kväll i helgen av min roomie som var hemma. Hon sa till grannen innan ha gick ”hoppas mopsen blir bättre”. Då svarar han ”nej, han är sämre nu”. Sedan dess har vi gömt oss från grannen. Det innebär bland annat att vi duckade i hissen när han kom gående. Känner mig som 15.

Vän – Alltså, den där helikoptern har kört runt här hela dagen.
Jag – Ja, det är nog fotboll.
Vän – Aha, därför alla skriver det på Facebook. Tror Helsingborg kan ta guld eller nåt.
Jag – Guld i vad?
Vän – Vet inte. I fotboll?

Jag har en lite för stor kärlek till höstjackor. Det här är en ny i samlingen och alla ler när de möter mig på gatan. Den är en helt fantastisk färgklick höstgråa dagar.

Ett perfekt kokt ägg gör mig lycklig.

(Låt ägget ligga i från början i kallt vatten, när det börjar koka, ge det fyra minuter. Åh så mjukt).

Jag hade huvudrollen i en musikal i gymnasiet.

Handling: Svensk tjej och utländsk kille blir kära. Andra blir arga. Sen blir alla glada.
Solo: Svw – Weak
Klädsel: technobyxor, håret i knut och buffaloskor.
Status: fullsatt
Pressen: ”proffsigt!”
Vad hände sedan: Sångare i några skolband, sopran i någon kör. Därefter tyst. (förutom i bilen).

Så lika men ändå så olika.

Joes and the juice i Danmark: snygga killar, juke box style, charmiga dygnet runt, får varenda gäst att känna sig uppskattad, stylade enligt boy band, leende, säljer till dig. Man blir glad.

Redfellas – det svenska försöket: Tonårstjejer, svarta t-tröjor, trötta dygnet runt, får varenda gäst att känna sig som en börda, stylade enligt hästsvansprincipen, uttråkad sur min, vill helst inte att du köper något alls. Man vill därifrån.

SNARK

Dang. Inte etta men i alla fall, sjua är bättre än att inte komma med på topplistan i månadens kampanj alls. Denna gång är det min senaste större kampanj som jag jobbat med på Guts & Glory som stegade in på listan för Integrerat. Eller på Huts & Glory enligt Resumé som har lite problem med tangentbordet som vanligt.

På min hallmatta i morse. En fin lapp med tack från mopsarna (Gamla Väster är Malmös mest mopstätaste område. I min trapp har vi tre). Och så en komplimang som fick mig att känna mig fantastisk. Ända tills jag kom på att de kanske förväxlat mig med min något yngre roomie…

Jag kan lägga upp mina ben bakom nacken.

För över ett år sedan skrev jag det här. Och ja, jag tänker på det ofta och omfamnar orden i mitt minne. För är det någon jag vill tro på är det på mig själv. Precis som de gjorde.

När jag slutade på mitt förra företag fick jag några råd på vägen av mina två fantastiska chefer. ”Låt aldrig någon förändra den du är”. De sa att jag kommer få det tufft, andra kommer vilja trycka ner mig, andra har velat trycka ner mig. Ändå sa de aldrig åt mig att dämpa mig. Tvärtom. De uppmuntrade mig att vara den jag är. Deras ord tar jag med mig, när jag blir trampad på, när jag blir härskad, när jag tycker och när jag tänker högt.

Det har förmodligen bara börjat”.

Det var under ett samtal när jag skulle sluta och gå vidare som jag ställde frågan, ”vad tycker ni att jag ska jobba på, vad borde jag förändra”. Så fantastiskt ändå med människor som ser styrkan i en personlighet och olikheter som en tillgång. Det krävs en hel del storhet och en hel del mod för det.

Lustigt att jag skrev det här inlägget igår.

Jag – Hur skickar man ett brev?
Vän – Vad menar du?
Jag – Ja, men var går man?
Vän – Till en brevlåda?
Jag – Men var hittar man frimärke då? (vill inte använda de fina jag fick av mamma till tråkpost)
Vän – Men har du aldrig postat ett brev?!
Jag – Nä…… Jag har jobbat på reklambyrå i flera år och där har alltid funnits en produktionsledare eller receptionist som ordnar sånt åt en.

Fått reda på vem ”googla-Karin-och-hennes-ex”-psykot är?
Nej, men det är fortfarande topp tre bland sökorden på Google så det är någon eller några som är lite väl intresserade av den delen av mitt liv.
När kommer det ett inlägg med Kolla-bilden-och-gissa-var-jag-käkar. Längesedan nu ju.
ÅH! Jag trodde folk tryckte det var tråkigt. Så svårt att veta när ingen säger något. Jag har nog matbilder så det täcker ett sådant inlägg om dagen i ett år framåt för jag är väldigt bra på att fota och väldigt dålig på att lägga upp (tycker det blir lite inflation med för mycket matbilder). Jag hade i och för sig planerat att använda bilderna till ett krogrecensionsbonanza.

Idag fick min lillebror barn. Jag blev faster. Jag fick en brorson. En Carl Johan. Nu vill jag bara åka dit och få se den lilla saken på riktigt. Hoppas det inte dröjer för länge. Två veckor som de har sagt känns som en evighet.

Det här är det bästa jag har läst idag. Jag skulle kunna fylla på, eller fylla i men det behövs inte.

Så här är mannen.

Jag har lärt mig ungefär samma sak efter tre samboförhållande, otaliga kortare relationer, bröder, kollegor. En fullkomlig djupanalys med andra ord. Förutom det där med jeans och t-shirt och några andra saker. Men annars about it.

Pepparkaksdeg och kaffe. Mmmmm.

Det står något på väggen.

Man är modig och ringer och frågar mig. Sist jag fick den frågan i min blogg ledde det till ett tre år långt förhållande. Han hade drömt en natt att han skrev sitt nummer i min hand och undrade hur han skulle gå tillväga. Han gjorde inte det men ibland tar ödet tag i saker ändå och några månader senare blev vi tillsammans. Det är en liten fin kärlekshistoria.

Det viktigaste är att ha en tydlig målbild. Man ska veta vad man vill och vart man ska för då kommer du dit. Även om vägen inte är rak så kommer du hamna där du vill till slut. Skriv gärna ner målet på ett papper eller berätta det för något för så fort det är uttalat är det mycket lättare att se det framför sig och i efterhand kommer du se att alla val du gjort genom åren och alla steg du tagit har lett till att du kommit närmre målet.

Tro på dig själv. Tänk på att ålder och erfarenhet inte behöver ha ett dugg med kompetens att göra. Du kan göra underverk precis där du står.

Gör inte företag ”en tjänst” genom att jobba för låg lön för att det ”är roligt”. Uppskattningar i all ära men ett företag ska betala för din kompetens. Var hård, nöj dig inte, ställ krav. Det gör andra. Det här kan ta tid att lära sig men det är egentligen inte svårare än att säga ”det här är jag och det här är jag värd”. Ett företag som förstår det är ett bra företag som kommer lyfta fram dig på din väg. De andra kommer alltid se åt sitt eget hus och vilja komma undan. ”Längre fram” finns ofta inte.

Njut av dina framgångar. Berätta om dem. Var stolt. Visa när du gör något bra. Ja, det sticker i ögonen (vi har fått lära oss sedan vi var små att inte säga ”titta vilken fin teckning jag har gjort” tyvärr) hos många, men det de personer som verkligen uppskattar din framgång, den du är och din kompetens och inte är rädda för den är de som kommer få dig att nå ditt mål.

Samla på komplimanger. Spara dem på ett bra ställe i minnet eller i en bok. När det är tufft, tänk på all uppskattning du har fått – kom ihåg vem du är och vad du kan.

Skapa ett nätverk med människor som kan berika dig.

Prata med vänner eller skaffa en kontakt med någon i din bransch som kan ge stöd och råd när det behövs.

Var tydlig med vem du är och vad du gör (skriv om det, blogga, twittra, eller föreläs i ditt ämne) det gör det mycket lättare för företag att förstå vad du kan ge dem.

Brinn för det du gör – gör det du brinner för.

Och var omtänksam.

Den har ett sockersött sommarstugerum i turkost och med mycket ljus, ett skandinaviskt björk- och natrurum blandat med industri och gult, ett retrofunkisrum och ett bomastiskt 20-tals-rum med guld och kristallkronor. Det sägs att man ska ha en röd tråd i sitt hem som tar en från rum till rum. Men jag gillar så många olika stilar och älskar inredning och måste få utlopp för alla mina smaker och hade blivit uttråkad om allt såg likadant ut. Jag gör snart ett inlägg med bilder! Jag tycker att man ska fånga känslan i den lägenhet man bor i. Min förra lägenhet var funkis och då blev intredningen också mer åt det hållet. Nu bor jag i en våning, 20-tal med högt i tak, stuckaturer och stora ytor – det ger en annan känsla. Eftersom jag nyligen separerat ser det inte riktigt ut som det gjorde från början då det saknas en del grejer. En tavla som jag valde ut med omsorg och som satte en karaktär i rummet är borta och en lampa som jag tog för sig. Nu när de är borta är rummen annorlunda och jag har bestämt mig för att inte köpa något nytt förrän jag är inspirerad att göra det igen.

Oj det var längesedan jag körde det och kommer inte ihåg, men när jag var instruktör i BP brukade jag nog ha 17,5 kg på varje sida. Kan det stämma?

Bekräftelsen när en kändiskock ägnar en tid en lördagkväll. Ps. Ankan med potatiskaka och granatäppelsås blev superb. Det känns lite bättre nu. Och Valpolicellan var mycket bra.