Karin af Malmoe

Det är med stor sorg jag inser att Pussy tagit bort sin tagline. ”Pussy – kan inte vänta”.

Om min tankebana börjar med meningen ”men din idiot….” då finns det bara en jag tänker på. Det är inte Juholt. Om min tankebana börjar med ”men lilla tönt” då finns det bara en jag tänker på. Det är inte heller Juholt.

En copywriter skriver för att sälja. Alla texter är skrivna med det syftet; sälja en vara, sälja en åsikt, sälja en attityd, som någon måste köpa. Ändå är det en enorm skillnad på en text skriven av en säljare och en copywriter. Jag sitter med en text framför mig, den innehåller ord som säljare älskar; framgång, effektiv, vässa. Vari ligger skillnaden på en säljande text och en säljares text. När copywritern lägger näsan i blöt kan man hoppas på ett det blir en text som kommunicerar, som fångar intresset, som får henne att lyssna, som får henne att känna eller att tänka och att köpa – utan att tänka att hon är köpt.

”Visste du att du har en kusin på Gamla väster?”

Eeeh NÄ?

”Han vill bjuda på lunch hemma hos sig i veckan”.

Eeeh. Ok.

Det var ju en himla tur att det kom fram så vi inte träffats på koi och gått hem och skaffat barn ihop.

32 år och fortfarande är släkten full av överraskningar. Eftersom jag ungefär aldrig träffat den.

När jag kom hem ikväll hade katten samlat lite möss och lagt i sin matskål. Han har hittat sin korg med leksaker och går och hämtar dem där. Naw. Han verkar gilla.

Det tar lång tid att lära känna en människa. Det tar lång tid att lära känna en människa som inte tänker precis som du. Det tar ännu längre tid att lära känna en människa som bara visar en och samma sida utåt. Som släpper in pö om pö. Jag skulle säga att det tar mer än tre år tills man känner någon på riktigt. Tills man får se de där andra sidorna. Jag har fått sidor ingen annan fått se. Både fina, och dåliga. Till och med då kan du aldrig veta om du känner honom, på riktigt. Att lära känna varandra tar kanske hela tiden ut.

Min favoritklass, förutom ragga och street som jag undervisat i, är house. Jag tjatade in klassen på två av Malmös dansskolor för några år sedan, jag har varit över i Köpenhamn och dansat och jag har varit på ett konvent i Stockholm och dansat house för en av världens bästa housekoreografer. Nu hittar jag det inte alls i Malmö längre. Här är ännu en anledning till att man skulle bo i huvudstaden.

Förutom förflyttning av ett stycke Karin med bohag resulterade flytten i en designlampa knäcktes på mitten, ett tavelglas har gått sönder, en klotlampa krossades, fyra fina äggkoppar samt alla mina skärp saknas och vindsförråd är stulet. Japp det stämde. Jag har tydligen slängt ut alla grejer från någon annans förråd och high jackat det. Hoppas inte ägarna går upp förrän jag återställt ordningen.

Men det gick snabbt.

Det kan vara så att jag har råkat släpa ut någon annans alla möbler ur ett vindsförråd, ställt dem i gången, satt in mina egna i förrådet och satt på ett hänglås. Det lär jag märka i veckan.

Äe. Nu får jag inte min DN i morgon heller. För jag orkar INTE gå ner och sätta mitt namn på en lapp i trappen innan i morgon bitti. Stackars lilla förvirrade tidningsbudet. Förlåt. Men ge inte upp. I över morgon ska du inte behöva gå hit i onödan med den där Stockholmsblaskan. Då tataa sår det Ericson på dörren lovar jag.

Obs. Upptäckte nyss ny utsikt. En måne + ett kyrktorn med lysande klocka. Lite drömlikt.

Woke up this morning. Smiled at the rising sun. Three little birds by my doorstep. Singing a sweet song. A melody pure and true. Singing. This is my message to youhuhu. Singing don’t worry bout a thing. Cause every little thing is gonna be alright.

Singing don’t worry bout a thing. Cause every little thing is gonna be alright.

Gillar min nya lägenhet.

Att få hem min kille i morgon känns som en stor överraskning. Det är för honom jag står upp i tretton timmar i sträck och packar upp. För att bli klar och för att det ska bli fint tills han kommer hem. Det känns pirrigt till och med. Vad ska han tycka, kommer han bli glad, kommer han trivas, kommer han tycka att jag gjort det fint, kommer han gilla sin nya låda? Min katt.

Om någon såg mig nu skulle de nog undra. För jag ligger på golvet i mitt kök. Jag gör det ibland. När jag behöver tänka. Ibland har jag lagt mig på golvet på jobbet. I ångesten. Kampanjångesten. Rakt lång. Det hjälper. Det har jag senare läst i en bok. Så nu har jag belägg om någon undrar vad jag gör här nere. Just nu ligger jag här och tänker.

Så här blev golvet till slut. Smala vackra brädor i halvblankt vitt. I natt slocknade jag och sov som en golvad prinsessa i det fina nya sovrummet.

Det blev tre svarta sopsäckar fyllda med skor, två mindre lådor, en backpack som jag rest med i Asien i tre veckor, en papperspåse och en bag fylld av skor. Då är sommarskorna som är nedpackade i källarlådor inte inräknade eller mina träningssneakers. Nu pågår planering skohyllor.

Exceptionell. Fick jag veta igår att jag är. Det är förmodligen bättre än alla andra ord. Exceptionellt sagoväsen dessutom. Exceptionellt underskönt sagosväsen till och med. Bra. För annars hade jag gissat på rumpnisse troll eller vätte.

Säg att Cosmopolitan är skriven för tonåringar. Eller visste man inte mer än så när man var 25? Jooo. Äh jag minns inte. Tipsen i denna tidning är i alla fall så fruktansvärt töntiga och man undrar om de skriver till en helt intelligensbefriad målgrupp som inte varit med om något alls i sitt liv. ”Får man fejka orgasm?” ”kan man göra slut med en tjejkompis?” ”vill han bli ihop?” ”så vill han ha det i sängen”. Herregud. Ring mig nästa gång istället för att köpa en tidning så kan jag berätta.

Please copy me ställde frågan om man måste ha gått reklamskola för att bli copywriter. Jag säger så här.

Det finns så många vägar till det här yrket och det är alltid spännande att lyssna på hur olika personer hamnade här. Ju brokigare bakgrund desto bättre copywriter tror jag. En stor del i att kommunicera rätt är att ha insikter och förstå hur människor fungerar. Då är många olika erfarenheter guld att ha i fickan.
För att gå från talang till duktig copywriter tror jag på två vägar. Att jobba tillsammans med andra duktiga kreatörer och lära sig på vägen. Eller gå en utbildning. Jag var en bra skribent och en fantasifull, idérik person innan, men när jag gick distanskursen på Berghs blev jag en bra copywriter. Det vår då jag fick aha-upplevelsen och lärde mig vad en reklamidé, ett koncept, faktiskt är.

Sedan har jag dessutom haft nöjet att jobba med många riktigt duktiga kreatörer, från guldäggsvinnande seniorer till nya sprudlande guldkorn. När jag gör det, klickar och känner hur två alltid är bättre än en, är mitt jobb det bästa i världen.

Vad är en bra måttstock för vad som är en bra byrå. Det finns säkert många. Men jag tycker att valet av fotograf säger en hel del om nivån på kvalitet och hantverk hos en byrå, vilket är precis lika viktigt som strategi och idé. För det syns en tydlig skillnad på slutresultatet om man använder köpbilder eller en noga utvald fotograf och stylist. Naturligtvis beror det på pengar, kund och projekt i slutänden.

Men det finns byråer som i stort sett alltid kör lågbudget och det finns byråer som förstår att bra reklam kostar och aldrig tar upp det som alternativ, även om det kan sluta där på grund av kunden eller andra omständigheter. Om kunden till exempel vill göra en film men inte lägga tillräckligt stor budget på den för att den ska bli bra, är det bättre att avstyra den där filmen och tänka om.

Det får jag ge Guts&Glory. Jag har aldrig sett en köpbild inom väggarna på den byrån. Det var alltid självklart att bilderna skulle tas av fotograf, arrangerat av AD:n, på riktigt. (Kommer aldrig glömma när vi skulle arrangera en fotografering med en levande ko inför en lansering av grädde. Apparaten kring det med veterinärer och hela köret. Saker man aldrig tänker på när man sitter på kontoret och kommer fram till idén). Det blir stor skillnad. Det är ett stort nöje att jobba med reklam, inte bara när idén är bra, men när det håller en hög hantverksmässig nivå.

Jag upptäckte, med lite ansträngning, att jag har havsutsikt från min lägenhet. Det kräver dock placering i balkongens ena hörn samt att det inte är några blad på några träd.

Vi hittade ett fint brädgolv under fyra lager av fastklistrade mattor, ljudisolering (?) och annat fult trägolv. Det visade sig att det gick att slipa bort allt gammalt lim. Jag har alltid velat hitta ett gammalt brädgolv. Nu får jag ett vitmålat halvblankt sovrumsgolv.

Jag hittade en fantastiskt fin klänning till februaribröllopet då jag ska vara tärna, från Therese Zetterberg. Trodde den var på rean men när jag gick dit med bruden visade det sig att den kostade 4000. Hängde undan den. Våndades. Köpte en annan klänning från Fillipa K. Men kunde inte släppa prinscessklänningen och gick in på designerns hemsida där jag hittade den för halva priset. Gick tillbaka till butiken, provade den och en annan Zetterberg och efter en del velande sålde de prinscessklänningen till mig. För 2000! Win win win!

Den 7 maj var en unik dag. Alla barn i Annelöv var lyckliga.

Det var mycket potatis och sås 1992. Och den där jävla Vintersoppan. Den blev man aldrig av med.

Jag får väldigt många fina kommentarer….

I Linas blogg.

?

Lite som att fråga chans via någons kompis. Vad bra att Lina är så bra tjej att hon berättar varje gång det händer och boostar min vardag. Boost. Ett uttryck man använder mycket om man skriver hälsokostreklam. Det och kick.

Fyra personer på min Instagram har lagt upp bilder från frisören idag. Vad är detta. Stora frisördagen eller bara toppen av hur vinterdåligt vi mår. Jag ska dit i morgon. Det måste vara något med januari. Nya tider och allt det där.

Är de som igår försökte övertala mig om att avboka flyttfirman jag bokat. De tyckte att de var så många att det inte behövdes. Jag har alltså väldigt bra vänner. Trots femton minuters försök till övertalan där även två killar från Good Old kom in och aspirerade på uppdraget som flyttgubbar, höll jag fast vid beslutet och kom med många argument. Det viktigaste argumentet är nog att jag får dåligt samvete av att se mina vänner lägga sin lördagsledighet för att slita för mig. Men det bjuds ju på pizza förstås.

Tror vi är 15 personer. Minst.

Veckans hjälte är min pappa. Han står varje dag och målar och sliter i min nya lägenhet. Medan jag jobbar och inte riktigt förstår hur jag hade tänkt att jag skulle hinna allt.  Men nu kommer jag att flytta in i ett fint nymålat hem, med nytt vackert golv precis så som jag vill ha det. Han packar några mackor, ger sig av på morgonen och planerar sedan nästa dags jobb. Min pappa älskar logisik och vaknar på nätterna och planerar nästa dags jobb som han sedan ringer och diskuterar med mig, som inte förstår mycket av olika sorters spackel och isoleringsalternativ. Jag älskar honom högt.

Var inne i ett Filippa K omklädningsrum och provade en klänning och det bara stank rök från en ventil eller något. Ungefär som att åka med taxi 979797 (ps alla taxichaufförer, det luktar även om alla fyra fönster är nedvevade). Nu luktar hela jag inpyrd rök. Det är verkligen helt vidrigt. Men jag köpte en klänning ändå.

Plötsligt kan man välja på att ringa facetime eller röstsamtal i mobilen. Jag tänker en stund. Vad sjutton är ett röstsamtal? Aha, vanliga simpla telefonsamtal alltså. Nu heter det röstsamtal så man ska förstå att det inte är ett videosamtal man väljer? Eller ett telepati? Eller något annat hightechsamtal.

Röstsamtal alltså

”Jag ska bara ringa ett röstsamtal”

Hmm

I dag har jag suttit på golvet i en lägenhet med en pensel i hand och gråtit. Tänkte. Att jag inte hinner, att jag är ensam och att det enda jag gör i mitt liv är att måla lister. Vartannat år nya lister. Och att jag kan glömma det där huset för jag tänker inte måla några fler lister i mitt liv. Så jag ringde snyftande en hantverkare och bad om en offert på ett rum och accepterade den i samma telefonsamtal. Bara gör det.

Att jag sovit tre timmar och är helt skutkörd av möhippeplanering, flytt och jobb kan ha något med dagens sammanbrott att göra. De två männen i lägenheten lugnade mig något med sina penseldrag.

Idag fick jag veta något helt fantastiskt som en fd kund sagt om mig till någon på ett mingel apropå inget. Eller apropå att hon som marknadschef inte hade en bra bild av reklambyråer, bland annat en som jag jobbat på. ”Förutom Karin Ericson”. Och så sa hon sagt att jag är skitbra, att jag hela tiden hade känt av dem som kund och förstått deras behov, varit kreativ och kommit med nya idéer. Kunden visste inte att tjejen hon pratade kände en tjej som känner mig. Ännu bättre! Så nu kan jag sova extra gott. Är inte det det bästa betyget ändå. När kunden är mer än nöjd.