Jag skrev tydligen sist i gästboken på min bästa väns bröllop. Det innehöll inga lyckönskningar utan bara Yeeeeyrop. Som tur är tog brudparet inte illa upp utan såg det som ett betyg på en bra fest. Tur. För efter talet som började med meningen ”i vissa situationer är det svårt att tro på kärlek” och sedan hyllade deras så minns jag mest jugoslavisk ringdans.
Jag har hört mina grannar ha sex en enda gång. Det är inte så att jag vill höra dem och jag har aldrig tidigare bott i en lägenhet där jag behövt ta del av andras privata kärleksakter. Ja, förutom bör jag bodde i Spanien och en av dem som jag delade lägenhet med brukade träffa en Italienare som verkligen ville att vi andra skulle veta att han var där. Det var en parentes. Det var inte det jag skulle säga…
Jag har hört mina grannar ha sex en enda gång.
Det var på alla hjärtans dag.
Så himla tragiskt.
Känns det inte väldigt onödigt att cykla rundan runt i en rondell. I bil är det okej men med cykel blir det en så stor omväg att man känner sig löjlig. Man kan ju bara ta vänster när man ska till vänster.
Häromdagen hade jag ett sånt där lugn i kroppen. En fridfullhet och ett saligt leende. Rentav förlåtande. Ja hela min kropp var full av förlåtande. En mycket märklig känsla.
Det var naturligtvis bara PMS:en som var påväg ut ur kroppen. Den ynka stund i månaden som man känner en märklig och övernaturlig lättnad. (Det här är något som män aldrig kommer förstå och inte alla fantastiska mjuka kvinnor som bara går och ler heller). Och så sken solen förstås.
Några dagar senare var ordningen återställd och kroppen tillbaka till sin naturliga cyniska form. Skönt. Man kan ju inte gå omkring där och få vara helt härlig.
Idag fick jag chans att berätta historien om när jag räddade två kajor, födde upp dem, och lärde dem flyga. Kapris och Sprättas. Det gav mig en enorm tillfredsställelse, att berätta om alltså. Nu måste jag fortsätta jobba. Lite deadlinekris och så Reklamöl ikväll.
Förresten är ilska underbart. All energi som kommer från det kan man nytta till saker som att städa, träna eller jobba. Jag har jobbat väldigt bra de senaste dagarna och igår körde jag en sjukt bra klass. Det är dock skitigt hemma men jag lär vara arg ett tag så det lär bli rent. Vilket är ovanligt för mig som är så kortsint att folk inte brukar hänga med från ilska till skratt. Men denna… om inte…
Trodde aldrig jag skulle säga detta. Men jag kan inte gå och lägga mig för
Din Gata spelar för bra musik.
När någon skriver, på nätet, att de stör sig på någon annan för att den skrivit om någon, på nätet, som de själva också skrivit om. Eller när någon skriver något argt om någons beteende på nätet, och sedan blir arg på någon annan för att de skriver om samma persons beteende på nätet.
?
Skyndar mig, cyklar till tåget. Har bråttom. Kommer dit och när jag står och svettlåser cykeln kommer jag på ”vad håller jag på med? jag skulle ju ta bilen idag!!”. Ger upp. Tar en kaffe. Och tåget mot Helsingborg.
Vad händer sen. Jag sitter på tåget, hör ”biljetterna tack” och utbrister högt ”men är jag helt dum i huvudet?”. Jag har, trots lugna 15 minuter på stationen, helt glömt bort att köpa biljett.
Jag får välja mellan att betala 800 kr i böter eller gå av i Lund. Det finns inga automater på perrongen utan man måste gå upp för trapporna och ut utanför stationen där det finns en (1) automat som fungerar med lååång kö. Dessutom funkar inga avgångsskyltar. Jag missar även nästa tåg.
Nu står jag här.
God morgon.
”Enligt en Sifo-undersökning från november förra året definierar sig 2,2 miljoner sig någon gång varje år som singel. Därtill tillkommer nästan en halv miljon som påstår sig vara singlar trots att de redan lever i ett förhållande”.
Risken är alltså 1 på 16 att man träffar den idioten? Igår kom det fram att tre av de fyra tjejer som satt i mitt vardagsrum råkat ut för de varit ihop med en kille för att plötsligt få veta på omvägar att det fanns en till. Sambo. På allvar. Att killen levt ett dubbelliv. Det är ju en sak att vara otrogen. En helt annan sak att ha två förhållanden. Förstår inte hur man vågar, hur man får ihop det. Gå och hålla om en tjej på stan enda dagen och en annan andra dagen och kommer undan med det? I samma stad. Jag trodde det tillhörde ett avsnitt ur Sunset beach. Men nej.
;
Tror ändå att min historia tog priset.
Chips.
Smaklös ost. Köper alltid helt meningslös (får jag höra av andra) gräddig ost till frukostbrödet.
Prinskorv. Jag älskar prinskorv så mycket. Det är det bästa med hotellfrukost och julen, de enda gånger jag får det.
En insändare i DN påstod i veckan att ridning inte är en sport. Inte? Det här ser ju lätt ut? I så fall blir jag väldigt osäker på golf som mest ser ut som en söndagspromenad med någon som bär ens handväska.
Fejkridbyxor och häst i örat. Det gäller att smälta in. Lämnar dock sporrar, rutiga strumpor och oljerock hemma. Nu blir det Göteborg horseshow för hela slanten.
Jag fick den här klockan av en kille en gång. Tog på den för första gången idag men nu får jag inte av den igen! Kan någon hjälpa mig. Hur gör man? Börjar känna klaustrofobi i min arm i takt med att det klibbar fast allt mer där under.
I stället för att försöka vara eller bli som andra kanske det är bäst att bara vara sig själv. För i samma stund som man försöker se ut som eller vara som ställer man sig själv i underläge och blir en blek kopia av något man inte är. Varför ställa sig där under när man kan vara ett starkt original av sig själv. Det är ledsamt att se en sådan osäkerhet hos andra som driver dem bort från sig själva i viljan att vara som. Det är ledsamt att se att någon annan gör dem så osäkra att de tror att någon annans attribut skulle hjälpa. Jag har också varit där. Osäkert ung. Tillsammans med en äldre trummis. Ständigt ifrågasättande av mig själv och ändå störst i världen. Tittade upp på allt som var lite större. Idag vet jag. Både att jag var störst för honom och att jag var störst som mig själv.
Alltså hen höll man på med som bara den när jag läste svenska på högskolan i Stockholm för en evighet sedan. Folk på min kurs bytte ut allt mot hen. Och kastade gatsten under Reclaim The streets. Det var längesedan. Jag var typ 21 och vad visste jag om livet. Hen rotade sig i alla fall inte då. Kanske för att det är ett fruktansvärt fult ord.
Får man döda sin katt om han ställer sig och vrålar rakt ut i rummet varje natt. Klättrar på allt i sovrummet och medvetet välter ner saker för att väcka en. Daskar till ett vattenglas med tassen , tittar på mig för reaktion. Ingen. Gör det igen. Ingen reaktion. Igen. Jag blir vansinnig. Han blir nöjd. Sen när man är vaken går kattfn och lägger sig!
Och om man har sex timmar på sig att sova tycker ändå katten att det är för mycket.
Och ni ned småbarn klagar över att ni inte får sova om nätterna. Så har jag haft det oavbrutet i sju år. Jag kommer dö i förtid.
Nu är det officiellt. Metro startar Weekend i Skåne och jag blir deras krogskribent. Jag har just tagit pressbilder och känner som vanligt inte igen mig själv. Men det gör säkert ni, i tidningen om 1,5 vecka.
Min gamla reklambyrå Relevans vann årets byrå för andra året i rad. Så himla bäst! Jag är otroligt glad och stolt. De har duktiga kreatörer som alltid har målet att utmana sina kunder och alltid gör det, är proaktiva och framåt. Som nischade inom ett specifikt ämne, läkemedel- och hälsa, har de också en specialkunskap som blir väldigt viktig för kunderna och som förmodligen ökar lojaliteten ytterligare. Därför är det win att vara nischade, om man vill och kan. Men det som slår högst på Relevans är att det är en otroligt skön byrå som sätter sin personals välmående främst och som förstått att det är viktigt att ha roligt på jobbet för att prestera bäst. Lite av en familj, en vänlig familj och det är också något som kunder känner av. Och vem gillar inte en familj. Är glad att det var min första byrå, det enda dumma är att jag har något väldigt bra att ständigt jämföra med.
Min förra byrå kom femma och det är inte fy skam heller!
Kul för Skåne att synas i denna, annars så Stockholmsfokuserade, bransch.
Träningsvärken mellan mina ben och i min mage efter att ha fått sitta på ytterligare en rodeohäst igår. Det var inte jag som blev avslängd dock, det var en annan ryttare. Men vems fel det var? Min häst så klart som fick hela ridhuset att vibrera och alla hästar att totalt flippa ut. Jag tar det som en komplimang, att jag alltid får bråkstakarna. Måste se tuff och stark ut.
Kan det inte vara vaniljhjärtats dag, eller cheesecakens, eller blåbärspajens? Bara inte den där torra vetebullen med grädde.
Idag firar vi..
MENSEEEEEEEEN!!!!
Tack.
Ironi.
Här sitter jag och läser (bläddrar) igenom hela veckans DN, ätit en skiva surdegsbröd från Gateau och lagt mitt senast inhandlade matmagasin på soffbordet. Efter min löprunda (läs gå snabbt i tights och färgglada och dyra sneakers och stretcha obekymrat mot ett träd) ska jag putsa mina skor med ett specialputs från min skomakare. Kanske susa förbi kaffebaren och säga tjenatjenahallå.
Annars och sånt?
Skoja. Jag kommer inte gå ut och gå snabbt i tights.
Mobilversionen
Det här att man kan ange, för varje sak som läggs upp på FB, vad som ska synas för specifika personer. Finns det någon som använder det? Som har tid med det? Det tycker jag är läskigt. Det får mig att gå helt upp i min konspirationsteori som jag har med mig sedan min Trumanupplevelse som barn och som jag aldrig kommer ur. Att alla är emot mig. Alla har en plan. Att jag inte lever i en verklighet. Att det jag ser kanske inte är sanningen utan det kanske finns massor av saker som jag inte vet. Då försökte jag komma på om mina föräldrar var på riktigt och om de dikterat upp hela världen runt omkring mig. Att allt bara var ett stort lur alltså. Jag brukade sitta på toaletten och försöka lyssna på vad de sa utanför för att komma på dem med att planera nästa ”scen” i mitt liv. Detta vara alltså långt innan filmen ens var påtänkt.
Detta är inte det transparenta samhället som alla ”sociala media experter” kallat det under några år. Detta är snarare det påhittade samhället som
aldrig varit mer fiktivt. Som underlättar uppdiktade liv. En möjlighet att fullkomligt målgruppsanpassa sig själv till olika personer samtidigt. Ju lättare det är att vara öppen desto fler möjligheter skapas att vara stängd. Och därmed kunna skapa en falsk bild av verkligheten. För de som har en beräknande sida är detta ett ypperligt verktyg.
Tack FB för att du spär på min minst sagt paranoida livsinställning (som har sin grund i verkliga händelser). Och tack alla män som gör det samma.
Koreanskt pale shit i Helsingborg.
Här är ett annat sätt att säga ”vi har dålig mat”. Tack för infon om att ni riktar er till dem som skiter i vad det smakar bara det är billigt så slipper jag gå in.
Orkar inte vara smashing just nu. Min hjärna är gröt. Men man kan läsa smashing news här. Nu ska jag återgå till min bror, mitt finaste brorsbarn och de som sällan nämns som är de som betyder mest. Av någon anledning tror folk att det är tvärtom. Att livet är det som syns här, i bloggen. Men livet är mycket större, mycket värre, mycket härligare och pågår för full i långt fler dimensioner bakom kulisserna. Jag är långt fler dimensioner bakom kulisserna. Mitt liv de senaste sex månaderna var långt fler dimensioner bakom kulisserna. Som jag inte pratat om. För att det var viktigt och ömtåligt. Men jag kanske borde vara lite mer öppen med mitt privata ibland, vad jag gör, med vem och när. För då hade till exempel den senaste oundvikliga sanningen uppenbarat sig tidigare. Tjo fick jag för att ha legat lågt.
Mitt lilla tralala när det kniper.
