Alternativet är vitt vilket passar jättefint till min gula stora industrilampa som är signerad köket. Och vitt slaktkakel som jag har bestämt mig för oavsett, som ovan. Så hjälp mig. Vita luckor till detta eller gräddglassgrönt. Och vad ska jag ha för bänkskiva?! Har aldrig gjort ett kök innan och det finns ju tusen möjligheter. Väger även in att jag förmodligen kommer bo här max i två år och vad som är lättast att sälja. Mina vänner tycker att jag är konstig som tänker så, men jag kan inte tänka längre. Det kunde jag i och för sig inte med spiral heller när läkaren sa ”max 5 år” … Well.
Precis när jag bestämt mig för mina päronglräddglassfärgade köksluckor tog min vita förnuftiga hjärnhalva över. Det blir inga luckor beställda denna gång heller. Detta velande. Första gången jag uttalade orden ”någon gång ska jag ha ett rum i pärongräddglassgrönt” var i min fina fina etta i andra hand på Nils Perssons plan med svart och vitt schackgolv i köket och en röd fondvägg för hmmm nio år sedan. Jag älskade den lägenheten. Och mannen som jag berättade för om mina inredningsdrömmar. Sedan har det aldrig, i mina fyra andra lägenheter jag haft, blivit något av den färgen. Och nu, när jag bestämt mig, susar den över hela inredningssverige, i alla magasin och bloggar, och då får jag kalla fötter. Sover på det här.
En afterwork på Media evolution slutade med en date och halvfyraburgare på Max på Stortorget. Där mellan fick jag mest värja mig från män utsläppta på grönbete på Bastard. Inte visste jag att detta ställe blivit en pickupbar eller har jag varit blind tidigare, alternativt hade jag ägglossning igår och utsöndrade oemotståndliga signaler utom egenkontroll. Oavsett vilket fick kollegor gå in och bokstavligt bända bort en man som hängde runt min hals (ps han hade flickvän), varpå en annan blev sur och en tredje spenderade hela kvällen med ett orrespel på andra sidan baren för att senare otaliga gånger fråga om jag ville med hem, trots att han också hade flickvän.
Efter denna kväll gör jag ett överslag och beräknar att 70% av de som raggar ihärdigt på Bastard är upptagna män. Kan ni inte kväva ert bekräftelsebehov och gå hem och lägga er energi i ert förhållande istället, så blir världen en lite bättre plats och Bastard en något mer lättillgänglig plats att flirta på utan att gå på minor.
Ps. Jag åt grishuvud och drack mitt favoritvin de Jardin.
Du försvann ju bara.
Nej. Det tror jag inte på.
Varför. Jag förstår inte.
Jag orkar inte.
Åh. Tvätten.
Vilken tid ska jag nu upp i morgon.
Jag måste få undan det här.
Har jag glömt något.
Vad gör du.
Går det någon niofilm.
Undrar vad han hette egentligen.
Jag skulle inte sagt så.
Jag skulle sagt så.
Har jag något möte i morgon.
Nu då. Om det är sant.
Jag kanske borde diska innan veckan.
Äh. Klockan är ändå över nio.
Fan. Jag har inte hunnit det jag skulle.
Svara. Eller ring. Eller nä gör inte det. Jo.
Har jag glömt något.
Hur mycket tid har jag innan jag måste lägga mig.
Har det hänt något på FB.
Nä.
Jag måste skicka de två mailen.
Nä. Det stämmer inte.
Usch. Vad mycket godis jag ätit.
Grrrrråååh.
Och nu är kl 21.16.
Ah. Skit samma. Eller nä, det är inte skit samma.
Varför bloggar jag nu.
Jag måste få undan det här.
Dagens största miss. Att ta ut den här på revirpinkarpromenad. Nu är han inne och bara kräver och kräver. Och det låter ungefär så här. MAAAAAAAAAAOOO. Var får de ljudvolymen ifrån. Han gör i alla fall tydligt att han verkligen inte är nöjd med endast en promenad.
Roadtrippa genom Nordvästskåne innebar en pinnstol, en apotekarhylka, en vild arapapegoja, lammstopp, kaffepaus, fika i Råå, hungernöd på Max och ett fat från Rörstrand. Ett till. Får snart, eller rättare sagt, jag får inte plats för allt mitt porslin. Måste börja sälja alternativt köpa en stuga. Någon som vill köpa en stuga med mig?
Denna veckan har jag suttit i en soffa och pratat. Det var allvar. Så såg jag mig själv ur ett utifrånperspektiv när jag gick upp för att släppa ut katten. Hur jag liksom byggt upp en mur av kuddar runt mig själv i soffan. ”Kom inte nära”. Höll på att skratta inombords. Men fick inte. För det var allvar. Och det var meningen att jag skulle vara sur. Men så kom den där tv-reklamen med pensionärerna och jag började fnittra. Sen han. Sen var vi allvarliga igen.
Jag har nästan inte hunnit skriva ett ord om mitt företag och hur det gått sedan jag bestämde mig för att köra eget. Har tänkt skriva ett inlägg i flera månader om vad som hände samma dag och veckorna efter och sedan månaderna från det att jag gick ut med att jag var ledig och tog uppdrag för den som behövde utöka sin kreativa arbetsgrupp i ett projekt, eller ha in en copywriter på en kund. Det tog 40 minuter innan jag hade ett mail från den första reklambyrån. Sedan rullade det på i en väldig fart. Någon dag mer om det. Men just exakt nu, denna vecka, jobbar jag med en sommarkampanj för Apoteket AB, skriver en broschyr för Skanska, gör två stora jobb för Visitskåne, ett stort jobb för VisitswedenUK, skrivit reklamfilmmanus till hemlig kund, jobbar med Yves Rochers webb, jobbar med en lansering av en helt ny snack innefattande namn, ton, strategi, medieplan, förpackningsdesign, webb… ja inte allt denna veckan men lite av varje, en bok för några uppdragsgivare som ska presenteras för ett förlag, offerter och fakturor. Och just nu går Apotekets magkampanj som jag också varit med och jobbat med. Jag har säkert missat något. Metro förstås. Ja, veckan är… hektisk.
Ett av de projekt jag jobbar med nu är för Visitsweden UK. En PR-kampanj för att få Londonborna att resa till Sverige och med chansen att vinna en resa. Så vad gör jag. Jag har fått uppdraget att under en månad visa upp Malmö genom en social-media-kampanj och storytelling i England. Det här betyder att jag bland annat….
Har en kampanjsida som uppmanar UKarna att leva svenskt. Eller som jag.
;
;
Säger åt londonborna att leva svenskt och tagga sina på instagram med #livemalmo. Då dyker de upp här i flödet på kampanjsidan! sedan betygsätter jag och vinnaren får en resa hit.
twittrar på ärlig svengelska för följarna av visitswedenuk här
Det roligaste jag hört denna månaden. Om en kompis som var på lägenhetsvisning (eller fest hos vän, minns inte) och plötsligt såg Johan Rheborg (Fredrik i Solsidan) åka förbi PÅ EN SEGWAY inne i en lägenhet mitt emot.
Alltså den synen.
Det visade sig sedan att det var någon fancy advokatbyrå som hyrt in hela paketet, Fredrik, segway och allt till en fest.
Eftermiddagarsfester är de bästa. De som börjar finstädat och aldrig tar slut förrän det är försent. Arakbål, snittar, gräsmatta, sol och Rebecca. Finaste lördagen på länge och när jag cyklade hem var det fortfarande ljust och gav eftersommarklubbenkönslor.
I Köpenhamn sägs trenden vara att duktiga kreatörer bryter sig loss från byråer och går istället ihop i olika kreativa nätverk. De drar in lika stora kunder som reklambyråerna. Kunder som gärna betalar för bra reklam men inte för för resten. Som feta flottiga kycklinglår. Spännande.
”Prata på för all del, men prata på med egna ord – och jag skulle kunna kyssa dig för det. Att prata strunt med egna ord är ju nästan bättre än att tala sanning med andras. I första fallet är man människa, i andra fallet är man en papegoja. Sanningen ränner inte sin väg, men livet går lätt att mista”.
30 min väntan vid en motorväg
Att försöka äta bruschetta.
Kanin på fest.
Tre copywriters och en arkitekt
Ane Brun på Mejerier
Bästis
Babel och Haraldrigs nya frisyr
Oh baby I like it Raw
Godnatt
Jag, min kjol och denna stol kommer inte överens. Man får en knöl mellan låren så att man måste sitta bredbent som en man i intervjusoffa. Försöker hitta golvet med fötterna men det går inte och måste stötta dem på stolsbenen. Arbetsställning fail. Första gången jag provade stolen på en inredningsmässa i snäv kjol halkade jag av och visade förmodligen trosttyg. Det var en helt ny upplevelse för försäljaren märkte jag, som genast visade mig en annan stol. Men nu är jag här och alla stolar är dessa reklambyråälsklingsstolar.
Kommentar angående att jag var ute och gick längs havet i morse. ”Har du gått och blivit nyfrälst”. Nej, men plötsligt lever jag efter hantverkartider, är uppe halv sju och har 2,5 timmar på mig tills jag öppnar datorn. Känner mig. Konstig.
Igår skulle målaren komma klockan sju. Jag tyckte det var omänskligt men gick med på detta efter lite velande. Var han här sju? Nej, klockan nio ringde jag och då hängde han på ett fik i närheten. Alltså. Förstår mig aldrig på dem.
När jag var assistent åt assistenten åt Tina Nordström… Ja, jag har hunnit med en hel del. Detta var dock ett misstag eftersom de skrivit ”runner” på mitt namn under en reklamfilminspelning vilket gjorde att jag hunsades runt mellan uppgifter ända tills någon insåg att jag inte alls kunde tekniken och till slut frågade ”vad gör du”. När jag svarade copywriter lät de mig vara resten av dagen och så fick jag stå och äta godis i ett tält tillsammans med min CD och regissören, där jag borde vara. Men vad förstod jag. Det var min första inspelning och jag ville bara ”vara till hjälp”.
Men det var inte det jag skulle säga. Då lärde jag mig i alla fall av Tina Nordström att man ska ha is i magen när man steker svamp. Slänga dem i pannan och bara låta dem vara så länge det bara går och inte röra runt. Jag tänker på henne, mitt i skogen, i ett kök och regnet varje gång jag steker svamp. Det har blivit en tvångstanke.
Ikväll gjorde jag omelette med champinjoner och tänkte således på Tina.
Karin Ericson
Copywriter med adhd i fingrarna, crème brulée på tungan och fjärilar i hjärtat. Kör även Malmös största reklamfester en gång i månaden - Reklamöl - och är Metros enväldige krogkritiker för Skåne och Köpenhamn.
Säg hej@karinericson.se eller ring på 0736 96 03 43.
