Karin af Malmoe

Den här soppan är det mest amazing (förlåt att jag låter som en fjantig film) jag har ätit på flera år.  Brukar tänka på den ibland när jag vill längta till något. I en fiskeby vid kusten i Vietnam där det ”inte ligger några restauranger” enligt hotellet som trodde att alla turister vill äta i neon. Här hängde familjens tvätt på linor, de stod och slet köttet från ett nykokt ben bakom disken och vi pekade oss fram i menyn på väggen. Stolarna var små som i ett dockhus, för att vietnameserna är små som dockor. Och sidan om satt två män och grillar grodor i markhöjd. Den buljongen vi fick där! Åh! Och så alltid ett överflöd av färska kryddor och blad att stoppa ned. Inte tre kvistar som på en restaurang i Malmö. En tallrik med ett berg av grönt.

Så. Är man intresserad av mat ska man åka till Vietnam.

Finns det någon gång man känner sig töntigare än när man får imma på glasögonen.

Mitt bästa ljud. Ljudet av gräsklippare.

Min bästa lukt. Lukten av nyklippt gräs.

Min bästa syn. Synen av katten som ligger och jäser i en solfläck.

Min bästa smak. Smaken av kallt friskt brunnsvatten.

”– F&B har ingen CD-roll i klassisk mening, utan vår styrka ligger i att vi arbetar kollektivt och att vi inte styrs så mycket av en hierarkisk organisation”.

Anna Qvennerstedt om sitt jobb som copywriter och framgångarna för F&B.

Tjugo minuter efter mitt senaste inlägg tog jag bort någon från FB. För tredje gången i mitt liv. Om man sällan kollar flödena där inne finns liksom ingen anledning att ta bort folk. De som åkt är en rasist med åsikter jag inte hade lust att ta del av, en fotograf som spammade mitt flöde med tacky klubbflyerbilder på tjejer som åmade sig på golvet och en kille som jag haft ett förhållande med i ungefär åtta månader men som levde dubbelliv.

Ta inga beslut under pms:en. Ta inga beslut under pms:en. Ta inga beslut under pms:en.

Uppdatering:

Det finns en lägre nivå. Det är att plocka upp chipspåsen som man slängde i soporna under nufårdetvaranogfrustration och imorgonärennystarttankar dagen innan. Ungefär som att desperat plocka upp fimpar, de minst äckliga och minst fuktskadade, för att suga i sig ett till två små nikotinsug från varje stump. Mmmm.

Logiken i att ligga på soffan med världens mest svullna mage som bara kurrar och man känner sig som en strandad val med hormonstörningar och så löser man det med att tycka synd om sig själv och… äta godis. Det verkar ju sjukt logiskt att trycka i sig godis när man känner sig jättetjock. Typ det är så syndommig det ärintelönt och belöningssystemet bara hoppar rundor. Nu är jag nere på nivån att jag äter sånt där konstigt äckligt godis från påsen, som någon annan plockat. Det är trots allt väldigt synd om mig.

Det lär väl ändå vara eames-stolar, industrilampor och marockanskt kakel i 287 av de inläggen. Och i resten de där kuddarna med en knopp i mitten (som att det inte finns några andra kuddar över huvud taget och har aldrig funnits) samt rosa bulliga blommor mot turkos.

Just nu är jag så otroligt tråkig.

That’s all.

Dagens upptäckt. Malmös stadsbibliotek öppnar inte förrän klockan tio. Det tycker jag är jättekonstigt.

Slut på meddelandet.

3 timmars sömn i natt. Jag tackar alla djur, katter och fiskmåsar, för vår kvalitetstid ihop.

Nu går min dag ut på att hålla mig vaken.

Ibland tror folk att ju bättre man är desto snabbare skriver man. Det är förmodligen tvärtom. Ju bättre man är desto mer förstår man skillnaden mellan ord och ord. Desto noggrannare väljer man sina meningar och desto högre lägger man ribban. Det tar inte alltid längre tid att skriva en bättre text; ibland kan en tight tidspress generera de bästa meningarna. Men sannolikheten är stor att det blir bättre när copywritern får utrymme att behandla texten på den nivå den ska behandlas. För då har meningar vägts på copywriterns tunga några gånger och du vet att det kommatecken som sitter här, det kom inte bara dit av en slump. Det sattes där, av en mening. Förmodligen har copywritern testat med och utan och kommit fram till det som var bäst.

Ibland går det rungande snabbt att skriva en likadan text som nästa dag kan ta flera timmar. Kanske dagar. Text handlar inte bara om en penna och ett papper eller hur snabbt du smattrar på tangenterna. Det handlar om en början och ett slut. En idé. En historia som ska ta form. En mening som ska fram. Och mellan raderna ligger faktorer som inspiration, underlag, kunskap och ytterligare inspiration.

Så vad förväntar sig en kund om de vill ha något gjort snabbt? Något sämre? Jag tror inte det. Men i realiteten borde den som beställer ett uppdrag förstå det. Att slutresultatet är avhängt av rätt information, rätt briefing, rätt underlag och rätt tid. Rätt förutsättningar. Ofta är det de som inte kan skriva själva som inte förstår vad som skiljer en bra och en sämre text, som går in och pillar och har åsikter. Medan de som skriver ganska bra, även om det inte är deras yrke, sällan lägger sig eller ändrar i texten eftersom de litar på copywritern och känner till tanken bakom meningarna.

Det är lätt att skriva en text i en handvändning. Skriver man varje dag är det inga problem. Men tänk så mycket bättre det kan bli om man bara låter orden sväva fritt i tankegångarna ett tag innan de dyker ner på pappret.

Över 30 och koll på menscykeln = planerar skaffa barn. Över 30 och fast i förhållande eller i fast förhållande = planerar att skaffa barn. Över 30 och kör hem från festen = planerar att skaffa barn. Över 30 och romantisk tunika = skaffa barn (och ful). Över 30 och karriärinriktad = omänsklig kvinna. Över 30 och har en app som heter period tracker = planerar att skaffa barn. Britney Spears och pastauppblåst 2 cm  = med barn.

När en kille sitter bredvid och säger ”vad är det där”, riktar sitt långa pekfinger mot ens mobil och tar sikte på appen med den stora rosa blomman. Och vips kommer det upp en kalender med hjärtan som visar vilka dagar man haft sex den månaden…

Åh.

Idag ska jag skriva ett manifest för en kund. En ton, en stil, en känsla, en grund som all kommunikation från företaget ska utstråla. Gillar att jobba med helheter. Lägga upp strategier för hur ett företag ska ta sig från a till b och ta ansvar för allt från marknadsplan och namn till hur företagets produkter ska se ut, kännas och hur de ska prata i allt från annonser till sociala medier och på möten med återförsäljare.

En av mina kunder ska lansera en konsumentprodukt och har anlitat mitt företag som reklambyrå. Jag har tagit in en AD i projektet som jag tyckte passade uppdraget och kunden. En AD som närmast kommer från McCann i Köpenhamn och har många år med sig och många bra kampanjer bakom sig. Det är ett bra och inspirerande sätt att kunna jobba så. Både för kunder och för mig som kreatör. Att skräddarsy teamet efter uppdraget och kunna fortsätta jobba med större projekt, helheter, lanseringar och ha totalansvar för en kund.

I morgon presenterar vi förpackningsdesignen för kunden, logotyp och hur varumärket ska kommuniceras och kännas på tungan och i hjärtat.

Jag har kontor på Media Evolution City. Huset är fullt av företag inom media, reklambyråer, webbyråer, utvecklare, designbyråer, filmproduktionsbolag, tekniska företag som jag inte förstår och en hel skog av konsulter, som jag, som sitter i det som kallas medieskogen. Här kan man hyra sitt skrivbord; fast eller med klippkort. Sydsvenskan har bland annat skrivbord här.

I fredags var det öppet hus och fest. 1800 personer på alla våningar och vi gick från företag till företag, fyllde på glasen och tömde de sista dropparna på Aaa. På Good Old fick (tog) jag en egen flaska. På ett annat ställe en hel chokladask som såg ut som en stor kuvertväska och gick utmärkt att ha under armen på Debaser. Där jag dock fick låna tejp i garderoben och laga den eftersom min cykelkorg var full av choklad när jag kom fram.

Ps. De har skrivit fel i listan över företag. Det ska stå Karin Ericson Copywriting och inte Karin Ericson Copywriter. Det skiljer på två bokstäver. Men ack vad två bokstäver kan göra skillnad.

Jag litar inte på någon längre. Jag har liksom ingen anledning.

Så himla sorgligt.

I dagens Sydsvenskan ägnas flera sidor åt den skånska byråbranchen. Roligt. Den första reflektionen är dock att alla bryr sig väldigt mycket om vad man gör och inte gör hos sina konkurrenter. Den ena ska kritisera prisvinnande reklam när nästa är jätteglada för att de vunnit pris som om det måste stå i motsats mot varandra, den ena kallar sig fullservice medan den andra kritiserar begreppet men försöker äta av stora kakan själva och alla pratar om att det viktigaste är medarbetarna vilket kanske inte alltid är sanningen bakom stängda dörrar. Som är stängda och inte öppna eftersom det är en liten stad, ett begränsat utbud av kunder och duktiga medarbetare.

Igår var jag på Bastard och samtalen med de jag träffade i baren handlade intressant nog om just detta, konkurrensen, vilket de som kunder till branchen hade reflekterat över. Att de företag som flyttar in i samma hus ändå drar ner gardinerna och är skitnervösa för att de sitter granne med andra byråer. Däremot är det väldigt bra för sammarbete med specialiserade företag och frilansande konsulter för att utöka kompetensen inom företaget. Det viktigaste är ändå att det rör på sig och sker en förändring om det så än är med nervösa babysteg. Och jag tror, som en i artikeln påpekade, att bristen på större byråer gör att vi tappar större kunder till Göteborg och Stockholm och kanske en sammanslagning skulle gynna regionen men det skulle riskera den interna företagskulturen som man, om man är klok, värnar extra mycket om – om man vill att männsikor ska trivas och skapa bra reklam.

Själv är jag glad att det går bättre för flera byråer eftersom det är viktigare att det går bra för alla än att det går bra för en om vi alls ska ha en byråvärld här nere i södern. Extra glad är jag åt helsidan som ägnas nystartade Lite Attention av bland annat Lina och Malin eftersom jag vet vilken byråvärld de kämpat i och att de nu gör något i kontrast mot den homogena toppen och är tre kvinnor som startar byrå. Även om könet inte ska stå i fokus är det inte så konstigt när det inte finns många andra byråer i Malmö idag som är startad av kvinnor. Men flera startade av män med lägre erfarenhet. Anmärkningsvärt. Vänder man på sidan ägnas en helsida åt grundaren av Skånes mest lönsamma kommunikationsbyrå 2011, W, och som är startad och drivs av… Lisa Henningson Önnerlid.

Längtar till helgen. Då ska jag skriva en recension, en marknadsplan för en kund, en text till en bok, öva in 12 låtar bodystep, lyda min terapeut och läsa tre kapitel i en bok, spackla igen trehundrafemtioelva hål i ett brädgolv, köpa beslag på Byggfabriken, borra fast hållare i nylackade luckor, fira min pappas 60-årsdag och min mammas 66:e, lovat kolla igenom ett företags broschyr, korra texter till en annan bok och fundera över vad jag ska använda för figurerade namn i boken om det knasiga i mitt liv. Ni som vet att ni kommer med är välkomna att önska namn. Stanly är redan tingat.

Förra onsdagen var Malmö 30% snyggare än vanligt. Anledningen. Den danska mannen var på besök för JZ. 30% skarpare kindben, 30% hängigare jeans, 30% bredare bringor, 30% mer testosteron och jag objektifierar nu en hel nation.

Jag är möjligtvis en aning perfektionistisk som beställer hem tre nya lampor eftersom de jag redan hängt upp inte har exakt samma ljuston.Nu väntar jag på att det ska skymma så att jag kan testa dessa mot väggen innan elektrikern kommer och byter ut de han redan lagt 1,5 dag på att få upp.

Någon dag ska jag berätta om Tap, portugal airline.

Men tills dess; åk  inte med dem!

Är det en sådan som skapar intriger själv eller andras. Som står utanför och ställer folk emot varandra medan hen själv gnuggar händerna av välbehag i deras olycka? Som ägnar sin tid åt att lägga sig i och förvärra andras känsliga problem och gottar sig i konsekvenserna av dem. Usch.

Det ringer på dörren och jag öppnar med tårfyllda ögon och maskaran på sned (detta är sant). Jag fortsätter telefonkonversationen jag var i färd med i panikgråt och frustration över fler och fler problem som dyker upp och inte blir som de ska och som jag inte kan göra något åt. Är det inte en fraktskada är det en stickpropp som kräver elektriker eller en vask som är bucklig.

VVS-killarna håller sig nu i köket, belastar mig inte med något, är tysta och LÖSER SAKER.

De kommer 2 timmar för sent utan att höra av sig. Jag får jaga någon som heter Bulten.

Nu har de kört för att köpa en slang. I detta läget har jag fortfarande inte fått frukost för att jag väntat på dem som skulle komma kl nio och jag skulle iväg och äta frukost tio.

Nu misstänker jag att de är på lunch utan att informera mig, som sitter och väntar på dem, om att de kommer senare.

KOMMUNIKATION HALLÅ.

- Var e ventilen. Vi kan inte göra detta utan en ventil.
- Jag vet inte, men det har ju varit en diskmaskin här innan så då finns det väl en.
- Där äe den. Den får inte sitta där inne.
- Nej, men nu gör den ju det.
- Ja, men det får den inte.
- Nähä, men nu gör den ju det?
- Ja, men det får den inte:
- Nähä?
- Ja, den får ju inte sitta här inne den ska ju sitta där inne.
- Jaha, men hur ska vi då göra? (varför ska jag som kund behöva ställa den frågan)
- Ja näe vi får väl fixa det ändå.

Men, säg det från början då.

- Vem har kopplat in vattnet? Så här får det inte se ut.
- Nähä, hur ska det se ut då?
- Det ska vara en till slang.
- Jaha, men det har sett ut så hela tiden.
- Men det får det inte.
- Okej, men det är ni som kopplat ut förra dismaskinen.
- Jaha, men så får det inte se ut.
- Nej, men nu ser det ut så.
- Ja men det ska vara en till slang.
- JAHA MEN VAD SKA JAG GÖRA ÅT DET DÅ?! (det är väl inte jag som kund som ska behöva komma med lösningen).
- Nä, men vi får sätta in en slang till.

Men, säg det från början då.