Karin af Malmoe

Alltså jag ska typ göra det coolaste som finns om en vecka. Måste nypa mig själv i armen.

Detta är en risotto noir. Från Malmö fisk. Jag har inte vanställt bilden, det är en cm drypande svåridentifierat fett du ser.

Jag vill verkligen älska dem. Men det finns ingen ursäkt för det här.

Inte heller för att servitrisen inte räddade oss vid regn trots tomma bord inne så vi fick fixa det själva, eller att musslorna dröp av salt eller att kocken, när hen får kreera fritt och välja en fisk till den beställda vegetariska risotton (det står ”inget är omöjligt, allt tar bara lite längre tid” på menyn) väljer att slänga på stora bitar av kall varmrökt lax ovanpå en risotto noir (vet inte när skaldjursrisotto blev vegetariskt) och så hyvlad parmesan på det. Jag kan fortfarande inte smälta den rätten.

Det var min första kväll på stället och minnet av en perfekt fish n chips som jag ätit till lunch har bleknat. Vad händer?!

Några dagar ”in om”. Blomstervakt på vackra Reimersholme, parksömn, eftermiddagsdrinkar, Amiras kolgrill (alltså åh!), La Boqueria, fotografiska, kompishäng och att inte ställa klockan. En kontrast mot det vanliga stockholmsbesöket, flyg upp och ner och däremellan möte. Och så gjirdevjag och min bil staden för första gången.

Det är sommar. Jag har halvsemester. Hej.

Fick ett sms av någon som undrade om jag lever eftersom min blogg ligger i stiltje. Det gör jag. Jag tycker en råbiff illustrerar det väldigt väl. Denna från Manfreds i Köpenhamn är helt fucking amazing.

Mina sista ord. ”Köp inte för mycket. Då är min löptur förgäves”.

Detta är min salladsskål!

När man inte hittar sina bilnycklar 00.00 i Glumslöv och konstaterar att man slagit igen dörren på sin bil, som under månader haft ett fucked up centrallås som lever sitt eget liv men varit för snål för att fixa det, och inser att nycklarna sitter kvar i tändningen. Och bilen har låst alla dörrar av sig själv. Så nu (00.34 i natt) får jag sitta på en tågstation utan jacka (den är i bilen) och i morgon måste jag ta tåget tillbaka med nycklar och startkablar eftersom jag stängt in Luddes bil och de ska köra till stugan innan 12 och tändningen är tillslagen så den dör en sakta död. Om jag lät bli att dricka vin efter maten för att jag skulle köra hem? Om jag drack vin så fort jag insåg situationen?

Jahapp. Där vältes morgondagens planer upp och ned.

Så klart att det händer mig.

Det var helt lugnt på tåget. Kom till Landskrona. Ca 200 ungdomar stormar
just min vagn. Kaos. Tågvärdat skriker och visslar i panik. ”personal till dörrarna”. Och nu står tåget still. Det sitter fyra tjejer i mitt säte för två. Ah. Nu kom Ahmed också och la sig över dem. Och mig.

Maskinen har tydligen spelat.

Den känns och är kul och är bubblig. Jag har druckit champagne. Godnatt.

Skulle träffa några vänner i tisdags och gå på quiz på Debaser. Jag skulle ta med något snabbt att äta på vägen, thai eller sushi. Det hela slutade med att jag köpte skaldjur till en hel buffé och dukade upp med ostron, havskräftor, rökt makrill och räkor till en flaska cava. När jag sedan igår gick in för att handla och kom ut med en flaska bubbel i en ishink kanske det inte var konstigt att Lina myntade begreppet i rubriken.

Nej fy för att vara måttlig. Det är väl det man lever och jobbar dygnet runt för. För att för vara omåttlig.

;

Det här är min gudson. Han har tydligen plötsligt fått en fixering vid katter. Härom dagen fick jag ett sms från min kompis med det korta meddelandet ”kan vi komma hem och hälsa på din katt”. Med tanke på all avsaknad av övrig trevlig kommunikation i meddelandet förstod jag frustrationen i hemmet vid Fridhem och att det var allvar. Jag kom till undsättning direkt. När jag öppnade dörren fick jag inget hej, ingen kram, ingenting från min gudson. Bara ett ”Lille katten” och sedan tågade han in med sikte på den röda hårbollen. Sedan följde en tvåtimmarssession infattande orden Lille Katten på repeat. Till slut gick den integritetsfyllda Arrakis med på att komma ut från sängen och ställa upp på förnedringen i att bli förföljd och objektifierad.

Har jag åkt berg och dalbana i den kan jag väl åka rundan i den.

Gateaus smörbullar!!!Tunga av smör, saftiga, smarriga. Ville bara säga det.

Samt att jag är ledsen för att fågeln jag försökt rädda på grannens balkong, som inte är hemma, verkar dö långsamt. Ingen kan ta sig dit. Inte mamman pappan eller fågelhjälpen i Malmö. Det enda jag kan göra är att höra på hans tunna ledsamma pip och bli arg på mamman som bara sitter och tittar och inte ens försöker flyga till fågelungen. De må vara störiga måsarna. Men ingen förtjänar att plågas. Åh.

Hittade inte någon tampongs väskan.
Man massa andra saker. Som en handdocka och skruvar.

Kanske var det mängdrabatten som gjorde det.

Eller kanske man fick 4 högtalare på köpet?

”Vi slänger upp dem i taket de med”.

Låt oss kategorisera detta i ”hur man förstör ett vackert gammalt korsvirkeshus”.

Tre anledningar till att jag är fullkomligt sänkt just nu. Fiskmåsungar. Katt. Polarbröd.

Kom precis på något jättesmart på grund av en kommentar i det förra inlägget. Jag ska göra en roll up för mitt företag och ha med överallt dit jag går och jobbar. Går in på möte. ”Vänta lite, jag ska bara sätta upp min roll up”. Går in på caféet där jag ska sitta och jobba ”Vänta lite ska bara…” och rullar upp den 2 meter höga roll upen vid mitt bord. Man vet ju aldrig vem som kommer in.

Det finns säkert en smart väska. Det såg jag på bilden nedan. Han ser jätteglad ut.

Jag har en inneboende skepsis mot företag som har roll ups. Okej, på en mässa. Eller förresten. Det är inte okej ändå för det finns så många andra sätt att inreda en monter på om man bara använder sin hjärna lite mer än förra året vid samma mässtillfälle. OCH TÄNK VAD UNIK MAN SKULLE BLI. Kolla ett företag utan Roll up. Wow.

Än mer sepsis har jag för företag som har roll ups inne på sitt kontor. Hej, här sitter vi vi slänger upp en roll up med loggan och en härlig slogan.

Nä Alltså.

Gör alla tumme upp på morgonmötena också?