Karin af Malmoe

Jag blir så trött på alla som säljer upplevelser. Klädesbutiker som är ”en upplevelse”, en plats som är ”en upplevelse” ett hotell som är ”en upplevelse”. Bara för att någon sagt ”ni säljer inte kläder, ni säljer en upplevelse” betyder det inte att man kan skriva det! Det låter ju bara fånigt. Det är nog ingen som tänker ”åh dit måste jag åka, det är en upplevelse”. Snarare ”de verkar inte ha koll på läget, jag åker inte dit”. Om det verkligen inte är en upplevelse. Rida på en arabhingst i öknen = upplevelse. Handla kläder i en butik i Gränna = inte en upplevelse.

Varför finns det ”digital copy” när det inte finns ”papperscopy” eller ”radiocopy” eller ”filmcopy”? En copywriter skapar idéer för att sälja. Använder ord för att skapa resultat. Om det så blir en film, ett DR, en lapp på en gatusten, i radio eller på en hemsida eller hundra metatexter är helt ointressant. Jag skriver. Skapar känslor. Påverkar. Och det är hundra gånger viktigare för mig att förstå hur människor fungerar, ha en förmåga att tänka mig in i andra människors liv och hjärna och ha känslopröt känsliga som huden på undersidan av din arm.

Från början när man börjar jobba med en kund finns mediet oftast inte alls. Eller, det är i alla fall det mest önskvärda scenariot även om många kommer och säger ”vi ska ha en broschyr” istället för att säga ”vi vill att alla ska älska oss, hur gör vi?” Det ska bara finnas ett problem, som ska lösas. Om det landar i något som kallas PR, reklam eller digitala medier är oväsentligt. Om det blir en tjänst på nätet, en traditionell annons eller en pool full med gröna gummibollar som studsar som en evighetsmaskin. Digital copywriter? Vad är det? Ofta frågar kunder mig ”kan du skriva för webben?”. Det är ungefär som att någon skulle säga ”kan du skriva i en broschyr”. Det handlar om att förstå användaren, förstå varumärket och förstå mediet. Där det sistnämnda förmodligen är det enkla.

Det var dagens reklamtanke.

1. Man skriver först och främst en text för att någon ska läsa den. Ska vilja läsa den, ska känna något, ska tänka något, ska vilja göra något. Precis som all annan copy.

2. SEN kan man tänka på sökord. Den dagen en text skrivs enbart för att komma upp i sökmotorer har man tappat respekten för läsaren och sin kund. Får man med sökord, bra, men man kan inte kompromissa med textkvalitet för då kompromissar man även med upplevelsen av sitt eget varumärke.

Tack och hej.

En copywriter skriver för att sälja. Alla texter är skrivna med det syftet; sälja en vara, sälja en åsikt, sälja en attityd, som någon måste köpa. Ändå är det en enorm skillnad på en text skriven av en säljare och en copywriter. Jag sitter med en text framför mig, den innehåller ord som säljare älskar; framgång, effektiv, vässa. Vari ligger skillnaden på en säljande text och en säljares text. När copywritern lägger näsan i blöt kan man hoppas på ett det blir en text som kommunicerar, som fångar intresset, som får henne att lyssna, som får henne att känna eller att tänka och att köpa – utan att tänka att hon är köpt.

Från och med idag söker jag nya uppdrag. Jag brinner för idé- och konceptutveckling, kampanjer som syns och hörs och känslan i maggropen när man kommer på just den reklamidén. Jag vill gärna jobba med byråer som vill göra smart, bra och effektfull reklam. Som frilans eller om det uppstår kärlek, mer.

Det senaste året har jag jobbat med en rad uppmärksammade kampanjer. I februari vann jag reklamtävlingen Hela Skåne med den här annonsen för handkrämen Locobase med mitt team på Relevans, som för övrigt blev utnämnd till Årets byrå samma år. Det här DR:et kom på tredje plats i månadens kampanj i Resumé och jag var med och jobbade fram idén för en utomhuskampanj som också tog en tredjeplats. Inför sommaren jobbade jag med Malmö turisms sommarkampanj som fick mycket uppmärksamhet i dagspress, TV och radio och tog en sjundeplats i Resumés integrerat. Dessutom blev jag i år utvald som en av sex personer i Sverige att sitta i juryn för DN reklamcupen. Jag vill gärna fortsätta så, i full fart framåt. Och längtar efter nya uppdrag att sätta pennan i.

Kontakta mig bums på mail eller 0736 96 03 43 eller läs i 55 sekunder till…

Mitt jobb som kreatör är absolut roligast när det finns möjlighet att ta ett reklamkoncept till många olika kanaler och hitta nya sätt att lösa ett kommunikationsproblem på. Häri ligger min styrka. Jag har varit ansvarig copywriter för både nationella och internationella kunder och har jobbat med allt från mat, nässpray, sopor, nikotintuggummi, turism och hotell till teater, tidningar, kända möbler och cancer. Både med strategi och kreativa kampanjlösningar.

Att jag började som grafisk formgivare, har jobbat på flera olika byråer och att jag läst copywriting på Berghs school of communication kan man läsa sig till på Linkedin. Vad jag tänker och tycker varje dag kan man se på Twitter och vill man se mer av mig kan man klicka här. Tillsammans med min vän och före detta team-AD Ludde driver jag nätverket Reklamöl som slagit igenom stort i Malmö och som lockar flera hundra personer från branschen varje månad till festerna som flyttar runt från byrå till byrå. En del spår på nätet talar för att jag har ett stort matintresse och har jobbat som Nöjesguidens krogredaktör i flera år, men att jag jobbat en vecka och hackat pyttipanna i ett storkök visste ingen förrän nu.

Ja, man kan säga att marknadsföring och tankar om reklam fyller en stor del av mitt liv. Jag är vän och umgås privat med flera av de AD:s jag teamat med genom åren, jag har föreläst i ämnet och börjar varje dag med att läsa igenom bloggar om reklam, här är ett tips.

Om jag låter intressant skicka ett mail eller ring mig 0736 96 03 43.

Jag blir även glad om du klickar på Gilla, ger mig en länk på twitter eller skickar vidare inlägget till andra.

”Jag kommer ihåg mina första. Jag köpte dem i Saxtorpsrondellen, för 750 hopsparade kronor trots att mina föräldrar var skeptiska. Sen slog jag dem mot ett cykelhjul för att de skulle se mer slitna ut. Mina första Dr Martens”.

Nu kommer de med den finaste kampanjen och en film som gav mig tårar i ögonen. ”Everybody remember their first”.  Det finns så många förstasaker som man kommer ihåg, sin första fylla, sitt första jobb, sitt första heartbreak och sina första Dr Martens. Det är så mycket det reklam handlar om. Att hitta något och bygga upp en känsla kring det, en historia en värld som laddar varumärket med något som man inte kan låta bli att älska. Copyn i den här kampanjen är helt makalöst känslofylld. Precis så som jag gillar det och skulle vilja jobba mer med. Eller är jag bara precis i målgruppen. Och då har de gjort ännu mer rätt.

Det här fick mig att vilja gå direkt och köpa ett par nya Dr Martens. För visst är det det så, att efter ens första fylla, sitt första jobb och sitt första heartbreak kommer bara fler och fler.

Tack Subway för dagens erbjudande. Och skratt. Jag är mycket sugen på 15 cm dubbelmacka. Ingår dricka?

Copywriterhumor

Mäklarannonser. Är de inte fantastiska. Tänk att få svamla och ljuga så dagarna i ända.

”I denna vita dröm vävs kök och vardagsrum samman lika smakfullt som Audrey Hepburn och hennes lilla svarta givenchyklänning i  Breakfast at Tiffanys”

Dagen efter årets upplaga av Reklamdagen efterlyste jag det kärlekstal till reklamen, till berättelsen, som copywritern Lars Falk höll. När alla andra hade visuals, keynotes och filmexempel ställde han sig rakt upp och ner och började läsa innantill. I början var det obekvämt, sedan var jag fast i hans förtrollande högläsning som både undervisade och roade och han visade vad en copywriter gör. Fångar med ord.

”Till mig säger man fortfarande ””jaså det är du som skriver””. Det är som att säga till snickaren ””jaså det är du som sågar””…..Bill Bernbach satt kvar tills han dog sjuttiotvå år gammal. Trots att han var en briljant copywriter skrev han dessutom nästan aldrig copy. När han och arbetsgruppen hittat berättelsen och dess idé överlät han själva skrivandet åt andra – inte åt vem som helst förstås – utan åt en skicklig snickare”.

Äntligen finns hans två tal att läsa på Please copy me. Här är min favorit

Frontalkrocken mellan byråvärlden och tidningsvärlden är brutal. I alla fall för en copywriter. För copywriterns ord rör ingen utan att fråga. Och definitivt inte en rubrik – den är helig. Men i tidningsvärlden är det precis tvärtom. I början fick jag magsår när Nöjesguiden kom ut och rubriker var ändrade, texter kapade och ord var utbytta vilket gjorde att texten kunde tappa det tempo som jag ville att den skulle ha. Jag behöver inte sitta och jämföra mina texter med tidningens för att hitta ändringarna. Jag känner direkt när det är en mening som inte är min. Ibland är ändringen befogad, ibland känns det obekvämt. Oavsett vilket verkar skillnaden vara att copywritern äger sin text tills kunden kommer och vill ändra på den och då tar man en diskussion även om texten aldrig har en byline. Journalisten har byline men äger inte sin text, det gör tidningen.

Galore Weekend har precis kommit ut och min kollega skriker ”va fan, de bytt ut rubrikerna och ändrat i texten”. Ännu en frontalkrock mellan byrå och tidning har inträffat. Jag förklarar att det funkar så på tidningar, till slut accepterar man faktum och slutar skriva rubriker som är heliga.