Vietnamesiska sommarrullar från Noi’s. Lite osammanhängande men med en morotssallad som var syrligt grym. Fresh och stor portion. Sedan en efterstalletburgare från Mariedalsgrillen som slog Max och alla de andra med stekt ägg och bacon. Tråkigt tillplattad biff visst. Men den smakade inte plast. Och det är ju ett plus i skäpmatssammanhanget.
Ps. Ja, jag äter alltid hamburgare upp och ned. Det är en annan historia.
Krogåret börjar bra. Ännu en krog som faller under ordet naturligt öppnar upp i Malmö i april. Från Tryne till knorr hette bloggen på Taffel vars författare nu startar restaurangen med samma namn, i Malmö. Ingen mindre än Robin Eriksson från Mistral i Stockholm.
Idag kan jag till min egen stora glädje meddela att jag har köpt en krog. Jag har samlat alla mina besparingar, lånat pengar och letat upp den billigaste krogen på Blocket, och nu har jag alltså köpt den. Lyckligtvis är den belägen på Västergatan 16, i utkanten av Gamla Väster i Malmö, mitt emellan frisörskorna på Västergatan 16 och Lek & Smek där man ståtar med ett av stans bättre sortiment av mysiga underkläder och ståtliga dildos.
Namnet talar för att det här är en köttkrog. Jag skulle snarare säga att det är en inställning och är därför inte förvånad att de berättar att de kommer fokusera på grönt. Naturviner, grönsaker och hela djur. Det låter som en krog i min smak. Närliggande kök som andas samma luft, och som ligger i en kvarterskrogprisklass, just nu är Manfreds i Köpenhamn, Belle Epoque på Möllan, Bastard på Gamla Väster, B.A.R på Davidshall och lunchstället Saltimporten i ja just det Saltimporten.
I dagens Metro skriver jag om Slottsträdgårdens café, om att förvandla risrätter i det oändliga och att strössla med trädgården. Här…
Förra veckan skrev jag om Skanörs Fiskrögeri, töntskånska, fyllig soppa och att inte servera rökt fisk på papptallrik. Här…
FÖRLÅT FÖR RUBRIKEN MEN JAG KUNDE INTE LÅTA BLI.
Jag – Men varför hittar jag inget jag vill ha?!
Han – Det är Malmöfestival och du är matkritiker, vad fan tror du.
bild: stylemepretty.com
Just nu serveras alla drinkar i glasburkar. Först var det desserter i syltburkar med lock. På en del restauranger pyste det ut rök i dem, sedan fick alla för sig att det var trams och att man skulle laga genuint och robust och man kanske slängde ned lite bark eller lava istället för att visa vilken naturälskare man var och nu; whisky sours i burk. Det går förvånansvärt bra att dricka sprit ur glasburk. I Malmö testas detta fenomen bäst på Belle Epoque.
Undrar vad som kommer i burken härnäst…
Fick ett sms av någon som undrade om jag lever eftersom min blogg ligger i stiltje. Det gör jag. Jag tycker en råbiff illustrerar det väldigt väl. Denna från Manfreds i Köpenhamn är helt fucking amazing.
Skulle träffa några vänner i tisdags och gå på quiz på Debaser. Jag skulle ta med något snabbt att äta på vägen, thai eller sushi. Det hela slutade med att jag köpte skaldjur till en hel buffé och dukade upp med ostron, havskräftor, rökt makrill och räkor till en flaska cava. När jag sedan igår gick in för att handla och kom ut med en flaska bubbel i en ishink kanske det inte var konstigt att Lina myntade begreppet i rubriken.
Nej fy för att vara måttlig. Det är väl det man lever och jobbar dygnet runt för. För att för vara omåttlig.
Den här soppan är det mest amazing (förlåt att jag låter som en fjantig film) jag har ätit på flera år. Brukar tänka på den ibland när jag vill längta till något. I en fiskeby vid kusten i Vietnam där det ”inte ligger några restauranger” enligt hotellet som trodde att alla turister vill äta i neon. Här hängde familjens tvätt på linor, de stod och slet köttet från ett nykokt ben bakom disken och vi pekade oss fram i menyn på väggen. Stolarna var små som i ett dockhus, för att vietnameserna är små som dockor. Och sidan om satt två män och grillar grodor i markhöjd. Den buljongen vi fick där! Åh! Och så alltid ett överflöd av färska kryddor och blad att stoppa ned. Inte tre kvistar som på en restaurang i Malmö. En tallrik med ett berg av grönt.
Så. Är man intresserad av mat ska man åka till Vietnam.
Det här är ett hån mot den som beställer sushi.
12 bitar my as.
Metro och City lyckas pricka in exakt samma krog, Mat & Destillat, i dagens tidning.
Vad vi är överens om:
Skramligt
De skriver:
”… klientelet yngre än på de felsta ställen i prisklassen. Och helt i ickeinsmickrande akademikeranda syns inte en slips till.
Jag skriver:
”Trots en bra cocktailbar, lockande vinlista med allt på glas och barmeny som bjuder till både aw och förfest är publiken ovanligt homogen. Matsalen är till större delen full av före-teatern-sällskap i grå kavajer”.
De skriver:
”Nåt kunde de väl ändå behållit som påmint om det anrika. Vi är ändå i Lund”
Jag skriver:
”I restaurangens anrika lokaler med stora vackra fönster och härlig takrymd skapas ett oskönt skrammel.”
De ger betyg 4/5
Jag ger betyg 3/5
Jag tänkte bjuda ut mina föräldrar på middag i helgen och låta dem välja restaurang, som tack för hjälp. Får detta i sms:
”Bloom?? Årstiderna, Malmö fisk”.
(…)
”Vi är inte så kräsna”.
Eller hur!
Ni vet när man ser sig själv göra något dumt ur ett utifrånperspektiv utan att stoppa det.
Well.
I helgen beställde jag en pizza (från två bagare som är väldigt bra) och hör mig själv säga ”någon med parma”. Det är bara det att jag har aldrig tyckt om parma på pizza. Faktum är att jag tycker att varm parma är äckligt. Trots detta stoppar jag inte mig själv utan lyssnar på pizzabagaren när han summerar alla pizzor med parma, tar den dyraste och sedan sitter jag och plockar bort all skinka, morrande.
Ibland förstår man inte sig själv alls.
När jag var assistent åt assistenten åt Tina Nordström… Ja, jag har hunnit med en hel del. Detta var dock ett misstag eftersom de skrivit ”runner” på mitt namn under en reklamfilminspelning vilket gjorde att jag hunsades runt mellan uppgifter ända tills någon insåg att jag inte alls kunde tekniken och till slut frågade ”vad gör du”. När jag svarade copywriter lät de mig vara resten av dagen och så fick jag stå och äta godis i ett tält tillsammans med min CD och regissören, där jag borde vara. Men vad förstod jag. Det var min första inspelning och jag ville bara ”vara till hjälp”.
Men det var inte det jag skulle säga. Då lärde jag mig i alla fall av Tina Nordström att man ska ha is i magen när man steker svamp. Slänga dem i pannan och bara låta dem vara så länge det bara går och inte röra runt. Jag tänker på henne, mitt i skogen, i ett kök och regnet varje gång jag steker svamp. Det har blivit en tvångstanke.
Ikväll gjorde jag omelette med champinjoner och tänkte således på Tina.
Det här är bara en plutt av allt jag ätit i helgen. Nu kan jag inte sluta.
Igår tog jag med min praktikant för lite lunchyoga på Top Dollar. Reklambyrån med snyggast lokal i Malmö. Lagom NY-känsla i en lagerlokal i Saltimporten, som med en Malmöbos inställning ligger helt för långt bort. Det tog en kvart att cykla inklusive en obligatorisk felsväng.
Efter det en lunch i Ola och Sebastians nya lunchhål med utsikt rakt ner i hamnkajen. Råa gementväggar, långbord i rått trä och rå koriander på toppen av dagens gryta. En toppen dag och sol på det, kan man säga.
På efterfrågan kommer här mina senaste krogrecensioner för Metro.
Texas Longhorn
”Karin Ericson kan sitt vilda västern och gillar rökiga barbecuesmaker. Men på Texas Longhorn går det över styr…”
Rå Epok
”På Rå Epok gör de sushi på fisk som inte är rödlistad och skapar flera nya smakupplevelser. Karin Ericson har ätit med gott samvete och upptäckt sushin bortom jätteräkan….”
Spoonery
”Nu kan alla stressade stadsbor äta snabbmat med gott samvete. Karin Ericson testar ny krog i en stadsdel med gammalt rykte och ger den högsta betyg…”
Chips.
Smaklös ost. Köper alltid helt meningslös (får jag höra av andra) gräddig ost till frukostbrödet.
Prinskorv. Jag älskar prinskorv så mycket. Det är det bästa med hotellfrukost och julen, de enda gånger jag får det.
Nu sipprar det ut och jag behöver inte vara tyst. Lunchen äter man nu förmodligen bäst i Saltimporten, när duon Sebastian och Ola från trion öppnar. Alla på reklambyrån Top Dollar kan vara överlyckliga. Och jag råkar veta att de har ett ledigt skrivbord…
Igår stängde jag Bastard. Efter mitt nya begär; lätt, rött kallt vin och burrata. Fick lära mig massor av nytt om musikbranschen och förstå vad en manager egentligen gör och jämför det med projektledaren på en byrå. Vi pratade igenom USAs för och emot, att jobba dygnet runt, kävlingesmeknamn och skämmefilmer. När jag cyklade hem var det så iskallt på min panna att jag började skratta högt för mig själv. Nu har jag förresten ätit allt på Bastards nuvarande meny utom kycklingen. Dags för en ny!
Normans delí i Hansacompaniet får 0 poäng av hur många poäng som helst för deras så kallade paj som snarare var ett osttäcke över kycklingkuber med söndermicrade kanter. Detta för 82 kronor.
Åt mig igenom Bastards meny igår med Triokockarna Ola och Sebastian och så Olle Tagesson från Paté Paté som var hemma om från San Francisco där han grillar sjukt mycket kykling. Och så Tina. Vi pratade business, management och män. De pratade business, mat och mat. Lärde mig igår att jag fortfarande inte tycker om lever eller tunga. Tänkte att jag kanske har ändrat mig, blivit trettio, vuxen och så. Men nej. Det gick inte nu heller. Jag gjorde i alla fall ett försök och för de som tycker om var utlåtandet saftigt superbt om levern. Min bästa igår var benmärgen och Bastard är fortfarande kvällsfavoriten.
Den 7 maj var en unik dag. Alla barn i Annelöv var lyckliga.
Det var mycket potatis och sås 1992. Och den där jävla Vintersoppan. Den blev man aldrig av med.
För tio år sedan bodde jag i USA. Ljug. Det var 15 år sedan. Men i alla fall. Jag har inte firat Thanksgiving här sedan jag tog examen från high school. Så idag slog jag till på kalkon. Och Macys parad. Såg mest huvuden och flygande smurfar. So long.
På torsdag håller jag en föreläsning om mat- och krogtrender och Reklamöl för ”beslutsfattare i Skåne” efter deras förfrågan. Jag blev bara glad när de ringde efter att ha sett en intervju med mig i Sydsvenskan och sa ja visst direkt. Efter efterforskning på internetet skrev de så här till sina klubbmedlemmar:
Hej Den 15 januari i år hade Sydsvenskan en artikel om människors förväntningar på 2011. Karin Ericson , copywriter , intervjuades . ”Kultur- och kroglivet kommer att ta fart . … vi kommer att få se mer nisching – hårdare nischade krogar , klubbar och butiker… Vi kommer att äta mer ute framöver” . Det nämndes också om ” Reklamöl” . Vad döljer sig bakom det ? Frågan besvaras på torsdag. Och inte bara den. Jag tyckte att detta var någon vi behövde träffa . Sagt och gjort – nu är hon här äntligen. Vår gäst , Karin Ericson , kommer till vår klubb för att rapportera ; Från krog- och öl- fronten i Malmö . Karin är copywriter – ” med adhd i fingrarna , crèmé bruleé på tungan och fjärilar i hjärtat ”. Eller – ”copywriter på reklambyrå med adhd i fingrarna och Malmö under fötterna . Ler ofta, speciellt om det dukas fram kärleksfull mat.” Karin är således också matskribent och vet vad som händer på krogscenen såväl i Malmö som i ”Varden”. Karin har arbetat på flera företag – Sydsvenskan Navigator , Relevans , Guts & Glory, Nöjesguiden – och är nu egenföretagare med många järn i elden . Karin har flera uppmärksammade kampanjer bakom sig och vann 2010 reklamtävlingen Hela Skåne och är kraften bakom nätverket Reklamöl. Utbildningen har inhämtats från Bergh’s School of communication , Lunds Universitet , TIM – Teknik i media , Skurups folkhögskola , Södertörns högskola . Således fart och fläkt och matnyttiga tips bjuds vi på . Missar man det får man skylla sig själv och sitta där i vintertiden utan fräscha minnen . Vi hälsar Karin Ericsson hjärtligt välkommen torsdagen den 3 november .
Jag sitter i klänning i en hamn och dricker limonana. Har redan ont i fötterna (sitter man ner hela dagarna eller? Ynkligt) och är sjukt falafelmätt men planerar ändå redan kvällens restaurangbesök.
Så jag startade en klubb. En matklubb. En krogklubb. Bara för tjejer. Dinnerdarlings. Så opretentiöst som det låter. En kontrast till gubbrummet. Ett gäng vänner som inte orerar kring stekgrader i timmar men som gillar mat. Vi ses en gång i månader för att testa en ny krog varje gång. Och vi pratar om allt annat än om mat också.
Vi har varit en sväng i Köpenhamn på Relae, testat nya Vollmer och sist var vi på Saiko och dinglade med benen i hålen i golvet och drack sake och lät Pontus och Andrew trolla fram vad de ville till vårt bord. Jag tror att vi gillade skeden allra allra mest. Eller sushin med ostronemulsion på toppen i små skålar av blad. Och desserten. Hit kan man gå bara för att ta en dessert.
Den här listan blir olidligt lång om jag radar upp alla bloggar jag prenumererar på via google reader. Men här kommer en hel drös och de bästa bland dem. Jag delar in dem i inredning, privata bloggar, reklam/marknadsföring och mat. Vår så goda. Tipsa gärna om dina favoritbloggar i kommentarerna.
Decor8
Design Daily news
Desire to inspire
Flex inredning
Lotta Agaton
The style files
En lång blondin
Från Malmö med kärlek
Kure kure blogg
Margret Atladottir
Mitt eget jävla Narnja
Några rader
Renntun
Rebeccas reflektioner
Sofiathequeen
Schnitzel nr 1
Mine goes to eleven
Not another planning blog
Pers värld
Please copy me
The girls of florida
Webbfeber
Åkestam.holst
Brax on food
Duå
Lunch i Malmö
Om jag vore din hemmafru
Matälskaren
Picknick
Med fina vänner, hemmafest med tokdans och whiskykalas, råbiff och ett fint välkomnande av Skåningen med bra sprit och självplockade hjortron från Jämtland. Kontorsjobbade på Swedish Hasbeens, shopping och mat mat mat. Bröllopsplaner, eftermiddagsdrinkar på Urban Deli och många skratt. En resa blandat med jobb och lycka och i morgon träffar jag lite kärt folk på DN och på en reklambyrå.
Så lika men ändå så olika.
Joes and the juice i Danmark: snygga killar, juke box style, charmiga dygnet runt, får varenda gäst att känna sig uppskattad, stylade enligt boy band, leende, säljer till dig. Man blir glad.
Redfellas – det svenska försöket: Tonårstjejer, svarta t-tröjor, trötta dygnet runt, får varenda gäst att känna sig som en börda, stylade enligt hästsvansprincipen, uttråkad sur min, vill helst inte att du köper något alls. Man vill därifrån.
SNARK
