Så här fint är det på disken på Media Evolution City. Blev glad idag när jag kom dit på en cappuccino och såg mitt babyprojekt i sin verkligaste form. Koncept inklusive namnet, tone of vocie, affärsplan, FB, pressreleaser, webbsida, förpackning och massa annat. Proud mama. Nu är det helt klart och jag hoppas det går fantastiskt bra för företaget Getraw. Det är roligt att jobba med en produkt man verkligen gillar.
Finns nu bland annat på Redfellas, Mästerlivs, MEC, Fitness 24seven, Green Matmarknad och på nätet som på Råvarubutiken.se. Och massor av fler ställen som jag inte kommer på. Men kolla in dem här på FB!
Mina jobb svänger verkligen – någon gång, när jag inte är stressad, kommer jag se det helt fantastiska i det. Igår gjorde jag gjort rena skrivcopyjobb för frisörkedjan Headon, Tourism in Skåne och en hemlig matkund. Klockan 17 gick jag till eventet jag själv håller i en gång i månaden, Reklamöl, för att sedan gå till Forum kl 18.30 och instruera en Body Step klass för att kl 20.15 slänga mig på cykeln för att sticka och testa en krog för Metro.
Idag har jag suttit på idé- och konceptmöte och droppat koncept för två roliga kampanjer (älskar denna delen i mitt jobb för övrigt. Får endorfinkickar av att komma på idéer), träffat en ny kund, skrivit på en grej till Triangeln för att sluta dagen med att lyssna på nymixad musik till en modevisning som jag ska koreografera för Redken i Göteborg, så att jag kan skicka anvisningar till fotografen Jeff som gör visusals.
Imorgon ska jag skriva en recension, sen ska jag till Köpenhamn och testa en krog för att det ingår i mitt jobb kasta mig tillbaka på tåget och gå på en modevisning, en VIP-försäljning och en AW som inte har det minsta med jobbet att göra förutom att det är på Media Evolution City. Så jo. Det hade det.
Nej. Jag ser inte humorn. Jag ser alla barn som aldrig kommer till Kreta. Eller Liseberg.
För att gråtande barn ska bli humor måste de gråta oproportionerligt om något verkligt banalt. Men för många är Kreta inte ett alternativ att gråta över. Jag tycker inte att man alltid kan ta hänsyn till dem som inte har möjligheten att köpa när man skapar reklam (det skulle göra uppdraget omöjligt) men i detta fall, tillsammans med en stark (även starkt photoshoppad) bild av ett gråtande barn skapas magont snarare än längtan till Liseberg.
I reklambranschen är det en synd att härmas. Att sno anses vara fulare än att frysa ut praktikanter och om man ska tro de högintelligenta kommenterarna på våra två branschtidningar är det ett större hot mot samhället än Nordkorea. Somliga reklamare ägnar all sin vakna tid att skanna världens kampanjer, budskap och bildlösningar och memorerar dessa för att kunna fälla så fort någon har utfört detta brott. ”Det där har redan gjorts i Guatemala i mars 1998. Haha. Got you!”. Det sägs att på en av Sveriges största reklambyråer Forsman och Bodenfors har man installerat en källare där två av företagets toppkretörer jobbar fulltid på att enbart hitta fall av stulna idéer. Men ingen vet säkert.
Det är ju skitsmart egentligen. Det sparar tid. Tid är pengar. Och om en idé har fungerat för en produkt är det ju helt klockrent samt stensäkert att använda den rakt av. ”Duktiga kreatörer härmar. Men de riktigt smarta snor rakt av” /creativedirector 2011.
Det tycker även en salladsbar i Helsingborg. Det lilla hålet i väggen serverar sallader enligt ovanild b. På menyn som är indelad i kyckling, biff och skaldjur finns sallader med japanska pickels, ceacear-varianter med matvete eller quinoa i botten och till det kan du köpa en smoothie.
Jag tar det jag alltid brukar, räk- och avokadosallad.
Fast jag har aldrig varit här!
Jag frågar om de möjligtvis jobbat på kedjan Salads and smoothies i Malmö som har exakt samma meny, i exakt samma burk, på exakt samma sätt. Det har de inte. När jag går ut ser jag vad stället heter.
Smoothies and Salads.
Här var det inga skrupler inte. Smaken var ungefär samma och ändå inte. Precis som namnet antydde. Ganska mycket sämre faktiskt. Precis som många kopior.
Äntligen har vi lanserat och finns på plats. Det senaste året har jag jobbat med lanseringen av Getraw, tagit fram namn, koncept, form och jobbat strategiskt med företaget som startats av två tjejer från Malmö(!). Jag har även anlitat en AD, Susann Pieler, och en webbutvecklare David Ask för att kunna genomföra projektet.
Ett 100 % naturligt snacks gjort på råa frukter nötter och bär. Ekologiskt förstås och helt utan tillsatser. Raw food innebär att produkten är upphettad till max 42 grader och innehåller därför massor av nyttiga vitaminer och enzymer som annars förstörs. En grym produkt helt enkelt som ger hållbar energi, är ett perfekt snack om man dippar och som smakar urgott. Det finns i smakerna lakrits, hallon & goji, toffe & hasselnöt och chocklad & valnöt.
Det har varit ett väldigt roligt uppdrag. Inte minst för att jag tror på produkten. Jag vet vilket arbete som ligger bakom. Från början när jag blev tillfrågad om projektet fanns en idé och ett första recept. Sedan började den långa resan med att hitta de allra bästa råvarorna utan kompromisser. Den bästa tillverkaren som verkligen kan garantera att allt görs raw i stor skala. Fyra perfekta recept (oj vad det har testats). Och de bästa tryckeriet som hittades i Frankrike för att få fram rätt papper. Jag gillar företag som är noggranna och lägger stor vikt vid detaljer. Du kan gilla dem här, få nyheter och show some support!
Just nu hittar du godbitarna på Redfellas i Malmö, Köpenhamn och i Stockholm och kommer på fler ställen. Gå och smaka!
I det senaste numret tipsar jag läsarna (Sveriges reklambransch) om en person, en låt och en sajt. Jamenvisst! Förutom ovan, svarade jag som nedan:
Sjukstugan & Skizz – Zig Zag
Bästa svenska copyn 2012. ”Alla verkar nicka så dom fattar vad jag sa, min stil är så brutal att dom inte har nått val, det enda val dom har det är att ge mig ett svar och svaret som han gav det var ju a a a a ahh”. Ja, de kan säga vad fan som helst och det låter ändå bra.
Dubbelpepp.se
Kända svenska bloggare delar med sig av sina berättelser för att peppa unga tjejer. Inläggen kostar 10 kr och pengarna går till organisationen kvinna till kvinna. En idé som ger effekt på flera håll och för något jag bryr mig om. Samtidigt är sidan (skapad av Garbergs) ett bra exempel på att reklam kan vara precis vad som helst, bara det är smart.
Vad är grejen med att vilja vara så stora som möjligt. Inte bäst, inte roligast, inte seriösast, inte mest strategiska eller mest kreativa. Störst. Så stora att både revisor, praktikanter, frilansare och alla som kommer i företagets väg får en egen rad på hemsidan i jakten på att vars stooor. Stor känns bra.
Jag har suttit i möten där företag på 13 plötsligt var 17 och hört omsättning öka slightly jämfört med det interna måndagsmötet. Första gången kändes det märkligt. Ville liksom avbryta och säga nä alltså… i min naiva tro att det var en felsägning. Det var något av det första jag reagerade på när jag började jobba. Att stor var bra och att det var vanligt att trolla runt med siffror för syns skull. Jag förstod inte varför. Jag jobbade med en copywriter ett tag som jag tror fanns med på tre företags hemsidor samtidigt. I samma stad.
Har minsann, som enda person, tillägnats ett helt eget stycke i en reklamskvallerbloggs nyårsdikt. Faktakollen var sådär dock men det är förstås svårt när målet främst är att få till rimmen. Såhär. Jag har inte varit anställd och därmed inte heller kunnat blivit uppsagd under förra året utan driver eget företag, Jag har inte fortsatt att recensera krogar utan fortsatt skapa reklam (Uppdraget för Metro tog jag i mars och det går utanför mitt företags huvudsakliga uppdrag) och jag har heller aldrig skrivit till Viggo även om det lät mycket roligt. Puss och kram.
Ikväll är det fest. Vi kör vår Reklamöl hos Crowd och Husarrest som sedan dessutom förlänger kvällen till en enda stor inflyttningsfest. Vill ni veta vem det är? De har gjort en presentationsfilm, som vi kallar det på fackspråk.
Vi lever i de kränktas tid. Nu har till och med läsken blivit kränkt av en reklamkampanj i England. Läsken är ledsen, sårad och framställd på ett nedvärderande sätt. Reklamkampanjen har stoppats. Att stora killar som Pepsi och Coca Cola inte tål kritik (vilket det hette före 2000-talet) utan är känsliga under ytan är förstås ett resultat av det metrosexuella samhället. Det kommer vi snart kunna läsa i det högintellektuella mediet, Flashback.
Snart kommer en intervju i Aftonbladet med en kränkt Coca cola, bilden tagen snett uppifrån, ett utklipp av kampanjen i handen. Och ledsna ögon.
Den enda down siden av Reklamöl och att stå mitt i smeten av det hela är att inte var fullkomligt naivt inställd till branschen längre, utan känna till hur den fungerar. Det längtar jag tillbaka till ibland. Att vara naiv. Att inte ha en aning. Att glatt trampa in i folks revir och gå över gränser. Det skulle vara skönt.
Uppfriskande.
Lättande.
Allt var så fint, oskyldigt och, inte minst, önskvärt då.
Ibland funderar jag på att flytta till någon annan stad för att få uppleva det igen. Naivitet. Stanna fram till det att jag förstår alla regler och hur allt hänger ihop även där.
Det första media att uppmärksamma nätverket Reklamöl och dess effekt för regionen blev den hemliga bloggen Secret Service. För tre år sedan (tror jag) körde jag och Ludde igång. Det resulterade i fester som drar folk från hela mediebranschen som har fullkomligt slagit ut både Resumébar och Mediebar som mötesplats över byrågränserna. Helt fritt från kundsidan och enkom för att utveckla branschen. Som de/den/?/ skriver så har nätverket gett efterdyningar och varit med och förändrat ett branschklimat. Precis som målet var från början. Att skapa rum att ses och därmed ge möjlighet att utveckla kompetensen på företaget genom nya möten. Vilket i sin tur torde vara bra för Skånsk Reklam. Walla. Att ingen journalist nappat på den godingen. De gillar väl underdog entreprenörskap? Eller nä…
Kommer inte glömma den gång jag fick uppdraget att skriva manus till en reklamfilm i efterhand och förväntades göra guldägg av en redan färdig film. De hade redan bestämt alla bilder, filmningen skulle ske dagen efter, alla modeller inklusive en vit häst vara castade, stylisten var på plats och jag skulle skriva manus till en voice over.
Det var inget konstigt. Jag hade fått ett storyboard i förhand, bilderna var snygga och den behövde lite skön feel good röst på det. Bara det att DÅ börjar kunden visa guldäggsfilmer med en finurlig twist och tycker att det var något jag skulle skapa med min copy. När jag försökte förklara att det inte riktigt funkar så, utan att man i så fall kommer på filmidén i förväg och att bild och text liksom hänger ihop blev han sur och tyckte att jag inte var tillräckligt positivt inställd.
Jag skrev ett manus som fungerade ihop med filmen. De strök det och tog sitt eget med ord som ”unik” och ”världsledande”.
Detta måste vara den roligaste filmen som gjorts i år. Alltså den är så rolig att jag skrattade hela vägen. Man liksom väntar och väntar på skämtet, och när slutklämmen … ”The adproway” … kommer då brister liksom allt.
Disclamer, jag klankar inte ner på någon produktion. Jag förstår att kunden är fantastiskt stolt och att de har fått fram allt som förmodligen står i sin affärsplan.
Men hörrni, nu tycker jag vi startar tävlingen. ”Räkna floskler” och ”Räkna antalet kvinnor” i filmen.
En försäljare ringde precis och ville sälja på mig en iZettle. Jag vet inte riktigt vad de tänkte att jag skulle göra med den. Sälja ord på stan?
Men så kom jag på. Perfekt.
Man sitter och har ett lunchmöte, slänger ur sig några idéer och sedan ba tar man upp mobilen, tjoffar i iZettle och ber om kreditkortet. Ja då blev det femtusen kronor. Eller någon frågar ”du, vad tycker du att det ska stå här?”, ”kan man säga så här” eller ”hur tycker du att vi ska använda Facebook för att nå våra kunder?”.
Det är ett reklambattle mellan Malmös köpcentrum. Ett säger att de ligger mitt i stan även om alla som bor här vet att det inte är sant, en vill att vi ska leva inrutat och berättar för oss att livet är gräsligt och ett säger länge leve valfriheten vilket gör att valet är fritt att välja Caroli som fortfarande vinner min privata reklamtävling i kategorin köpcentrum som jag just nu har i soffan. Kampanjen skapades på min förra byrå när jag jobbade där (inte alls jävig). Det är mycket roligt att se hur den nu växt ut även över staden och att den slår all annan köpcentrumreklam i staden på fingrarna.
Det var paneldebatt på Media Evolution idag med bland annat Pumas marknadschef, sydsvenskans dito och Christer Björkman. Även VD:n för Hyper Island var på plats och berättade om sina elever, det vill säga framtidens byråmedarbetare.
;
”De vill ha utveckling annars sticker de snabbt. De är inte lojala”
;
”CSR är viktigt. De vill inte jobba för ett företag som inte bryr sig”.
;
”De avskyr Hierarki. Vi har elever som går upp till VD:n på sin praktik och vill pitcha in idéer”.
;
”De är helt transparenta. Det är inte så att det kan hamna saker på twitter, räkna med att det hamnar där”.
;
Det är bara att förhålla sig för det lär vara arbetsgivarna som måste ändra sig och inte tvärtom. Framtid ligger inte i dåtid. Och enligt min mening har ovan nämnda framtid redan börjat.
Det nya är inte alltid bättre än det gamla för att det är nytt. Det behöver inte heller ersätta något. Med andra ord, digitalt är inte alltid bättre än traditionellt, så låt oss nu sluta andas häftigt och i ren iver göra allt som går bara för att det är digitalt och tänk istället efter vad det är för problem som ska lösas, därefter vilket medie som löser det bäst.
Kanske det är bra att backa bandet. Till 0.5. Börja med nyhetsbrevet.
Analoga nyhetsbrev som kan lämnas kvar en stund på fikabordet, följa med in på toaletten, låta ögonen vila på sig under ett telefonsamtal, göra sig påmint igen och igen där det ligger och vilar på någons skrivbord eller får det följa med hem. Det finns där och man väljer att läsa det när man kan. Ett digitalt nyhetsbrev kommer och stör mitt i ens arbete, man klickar bort det och det gör sig aldrig påmint igen och aldrig går man tillbaka och öppnar upp ett nyhetsbrev som kom för några dagar sedan och tänker ”nu ska jag läsa det där nyhetsbrevet”. Det förblir ett oläst minne blott.
Bloggen Please Copy me läggs nu ned och blir till brev. Jag gissar i förlängningen en branschtidning. Läs mer här.
Jag har en inneboende skepsis mot företag som har roll ups. Okej, på en mässa. Eller förresten. Det är inte okej ändå för det finns så många andra sätt att inreda en monter på om man bara använder sin hjärna lite mer än förra året vid samma mässtillfälle. OCH TÄNK VAD UNIK MAN SKULLE BLI. Kolla ett företag utan Roll up. Wow.
Än mer sepsis har jag för företag som har roll ups inne på sitt kontor. Hej, här sitter vi vi slänger upp en roll up med loggan och en härlig slogan.
Idag ska jag skriva ett manifest för en kund. En ton, en stil, en känsla, en grund som all kommunikation från företaget ska utstråla. Gillar att jobba med helheter. Lägga upp strategier för hur ett företag ska ta sig från a till b och ta ansvar för allt från marknadsplan och namn till hur företagets produkter ska se ut, kännas och hur de ska prata i allt från annonser till sociala medier och på möten med återförsäljare.
En av mina kunder ska lansera en konsumentprodukt och har anlitat mitt företag som reklambyrå. Jag har tagit in en AD i projektet som jag tyckte passade uppdraget och kunden. En AD som närmast kommer från McCann i Köpenhamn och har många år med sig och många bra kampanjer bakom sig. Det är ett bra och inspirerande sätt att kunna jobba så. Både för kunder och för mig som kreatör. Att skräddarsy teamet efter uppdraget och kunna fortsätta jobba med större projekt, helheter, lanseringar och ha totalansvar för en kund.
I morgon presenterar vi förpackningsdesignen för kunden, logotyp och hur varumärket ska kommuniceras och kännas på tungan och i hjärtat.
I dagens Sydsvenskan ägnas flera sidor åt den skånska byråbranchen. Roligt. Den första reflektionen är dock att alla bryr sig väldigt mycket om vad man gör och inte gör hos sina konkurrenter. Den ena ska kritisera prisvinnande reklam när nästa är jätteglada för att de vunnit pris som om det måste stå i motsats mot varandra, den ena kallar sig fullservice medan den andra kritiserar begreppet men försöker äta av stora kakan själva och alla pratar om att det viktigaste är medarbetarna vilket kanske inte alltid är sanningen bakom stängda dörrar. Som är stängda och inte öppna eftersom det är en liten stad, ett begränsat utbud av kunder och duktiga medarbetare.
Igår var jag på Bastard och samtalen med de jag träffade i baren handlade intressant nog om just detta, konkurrensen, vilket de som kunder till branchen hade reflekterat över. Att de företag som flyttar in i samma hus ändå drar ner gardinerna och är skitnervösa för att de sitter granne med andra byråer. Däremot är det väldigt bra för sammarbete med specialiserade företag och frilansande konsulter för att utöka kompetensen inom företaget. Det viktigaste är ändå att det rör på sig och sker en förändring om det så än är med nervösa babysteg. Och jag tror, som en i artikeln påpekade, att bristen på större byråer gör att vi tappar större kunder till Göteborg och Stockholm och kanske en sammanslagning skulle gynna regionen men det skulle riskera den interna företagskulturen som man, om man är klok, värnar extra mycket om – om man vill att männsikor ska trivas och skapa bra reklam.
Själv är jag glad att det går bättre för flera byråer eftersom det är viktigare att det går bra för alla än att det går bra för en om vi alls ska ha en byråvärld här nere i södern. Extra glad är jag åt helsidan som ägnas nystartade Lite Attention av bland annat Lina och Malin eftersom jag vet vilken byråvärld de kämpat i och att de nu gör något i kontrast mot den homogena toppen och är tre kvinnor som startar byrå. Även om könet inte ska stå i fokus är det inte så konstigt när det inte finns många andra byråer i Malmö idag som är startad av kvinnor. Men flera startade av män med lägre erfarenhet. Anmärkningsvärt. Vänder man på sidan ägnas en helsida åt grundaren av Skånes mest lönsamma kommunikationsbyrå 2011, W, och som är startad och drivs av… Lisa Henningson Önnerlid.
Jag blir så trött på alla som säljer upplevelser. Klädesbutiker som är ”en upplevelse”, en plats som är ”en upplevelse” ett hotell som är ”en upplevelse”. Bara för att någon sagt ”ni säljer inte kläder, ni säljer en upplevelse” betyder det inte att man kan skriva det! Det låter ju bara fånigt. Det är nog ingen som tänker ”åh dit måste jag åka, det är en upplevelse”. Snarare ”de verkar inte ha koll på läget, jag åker inte dit”. Om det verkligen inte är en upplevelse. Rida på en arabhingst i öknen = upplevelse. Handla kläder i en butik i Gränna = inte en upplevelse.
Säger hej då till mina nu 59 350 följare som ”Sweden” på FB och lämnar över till Göteborg! Projekt done. Stressnivå down. Det har varit väldigt kul att få representera hela Sverige för världen på uppdrag av Visit Swedens PR-kontor i London och deras senaste kampanj ”LiveSwedish”. Antalet följare ökade, vi har fått in massor av bilder från Londonborna, jag har träffat engelsk press, The Stylist och Sunday times, ätit hos Swedish hospitality och fått svara på många frågor från folk som äääälskar Sverige. Jag trodde jag hade några dagar till att sprida kärlek för Malmö på, men tjoff vad tiden går snabbt.
Idag har jag gjort det mitt hjärta bankar för. Idéeat. Spånat reklamkoncept. Låtit hjärnan bubbla.
När man sitter i lång produktionsfas så känns det som man glömt hur man gör. Du som jobbar med det här vet vad jag menar. Ständigt återkommande känsla. Så plötslig minns man. Just det. Det är ju det här jag kan.
Copywriter. Jag är kär i dig igen
Och så havsutsikt, cava och anklever i en mjuk fåtölj på det.
Jag har nästan inte hunnit skriva ett ord om mitt företag och hur det gått sedan jag bestämde mig för att köra eget. Har tänkt skriva ett inlägg i flera månader om vad som hände samma dag och veckorna efter och sedan månaderna från det att jag gick ut med att jag var ledig och tog uppdrag för den som behövde utöka sin kreativa arbetsgrupp i ett projekt, eller ha in en copywriter på en kund. Det tog 40 minuter innan jag hade ett mail från den första reklambyrån. Sedan rullade det på i en väldig fart. Någon dag mer om det. Men just exakt nu, denna vecka, jobbar jag med en sommarkampanj för Apoteket AB, skriver en broschyr för Skanska, gör två stora jobb för Visitskåne, ett stort jobb för VisitswedenUK, skrivit reklamfilmmanus till hemlig kund, jobbar med Yves Rochers webb, jobbar med en lansering av en helt ny snack innefattande namn, ton, strategi, medieplan, förpackningsdesign, webb… ja inte allt denna veckan men lite av varje, en bok för några uppdragsgivare som ska presenteras för ett förlag, offerter och fakturor. Och just nu går Apotekets magkampanj som jag också varit med och jobbat med. Jag har säkert missat något. Metro förstås. Ja, veckan är… hektisk.
Ett av de projekt jag jobbar med nu är för Visitsweden UK. En PR-kampanj för att få Londonborna att resa till Sverige och med chansen att vinna en resa. Så vad gör jag. Jag har fått uppdraget att under en månad visa upp Malmö genom en social-media-kampanj och storytelling i England. Det här betyder att jag bland annat….
Har en kampanjsida som uppmanar UKarna att leva svenskt. Eller som jag.
;
;
Säger åt londonborna att leva svenskt och tagga sina på instagram med #livemalmo. Då dyker de upp här i flödet på kampanjsidan! sedan betygsätter jag och vinnaren får en resa hit.
twittrar på ärlig svengelska för följarna av visitswedenuk här
I Köpenhamn sägs trenden vara att duktiga kreatörer bryter sig loss från byråer och går istället ihop i olika kreativa nätverk. De drar in lika stora kunder som reklambyråerna. Kunder som gärna betalar för bra reklam men inte för för resten. Som feta flottiga kycklinglår. Spännande.
När jag var assistent åt assistenten åt Tina Nordström… Ja, jag har hunnit med en hel del. Detta var dock ett misstag eftersom de skrivit ”runner” på mitt namn under en reklamfilminspelning vilket gjorde att jag hunsades runt mellan uppgifter ända tills någon insåg att jag inte alls kunde tekniken och till slut frågade ”vad gör du”. När jag svarade copywriter lät de mig vara resten av dagen och så fick jag stå och äta godis i ett tält tillsammans med min CD och regissören, där jag borde vara. Men vad förstod jag. Det var min första inspelning och jag ville bara ”vara till hjälp”.
Men det var inte det jag skulle säga. Då lärde jag mig i alla fall av Tina Nordström att man ska ha is i magen när man steker svamp. Slänga dem i pannan och bara låta dem vara så länge det bara går och inte röra runt. Jag tänker på henne, mitt i skogen, i ett kök och regnet varje gång jag steker svamp. Det har blivit en tvångstanke.
Ikväll gjorde jag omelette med champinjoner och tänkte således på Tina.
Karin Ericson
Copywriter med adhd i fingrarna, crème brulée på tungan och fjärilar i hjärtat. Kör även Malmös största reklamfester en gång i månaden - Reklamöl - och är Metros enväldige krogkritiker för Skåne och Köpenhamn.
Säg hej@karinericson.se eller ring på 0736 96 03 43.
