karin af malmoe

Tomas fyllde år och fick hembakade scones och öppnade paket tillsammans med en nyfiken och alltid hungrig Cisco.

I ett av paketen låg morötter, äpplen och sockerbitar. Sen tog vi bilen till Söderåsen och Tomas fick rida för första gången i sitt liv.

Det var så otroligt vackert när tio hästar galopperade i en halv meter hög snö som yrde upp. Tomas visade sig vara en naturbegåvning och jag var otroligt imponerad hur han krattade hovar som om han aldrig gjort annat och galopperade i full fräs genom skogen. Det var tolv år sedan jag red. Men det satt kvar.

Min kompis för dagen, Annice, var pigg som bara den.

Det var omöjligt att hitta en stubbe att sitta på i skogen. Allt var som en vit sal och det var bara att slå sig ner.

Nöjesguiden hade prisutdelning på Hipp och jag har aldrig fått så många komplimanger på en kväll. Hälften sa att de inte kände igen mig vilket till slut blev komiskt. Ser jag verkligen så dassig ut i vanliga fall. Det gjorde jag till slut i alla fall, efter vodka ramlösa på Babel, bubbellimousine och dans.

Det bästa stället i Helsingborg, Chateau Foret, är inte en restaurang med underbar lunch längre. De satsar på sitt bageri istället och borden som man brukar bråka om klockan tolv stod tomma. Men som tur var hade de soppa. En helt otroligt god jordärtskocksoppa.

Jag åkte till Stockholm och dansade i två dagar på Nike convention. Eller jag skulle ha gjort det om jag inte blev magförgiftade. Det var i alla fall ett lika häftigt event som vanligt med några av världens största instruktörer inom träning och dans. Och en magisk stämning på golvet.

Allt var som vanligt. Som den ovanliga katt han var kunde man ta upp Cisco i knäet och så stannade han där. Som en filbunke. Det gjorde alltid djurskötare lyriska och de sa ofta att han inte alls var som en katt men som en hund. Och så bar de runt på honom, visade sina kollegor och sa “titta vilken katt, han är helt underbar” och turades om att sitta vid hans bur när de hade rast. Det här är sista bilden som vi tog på Cisco. Han var alltid med oss vid frukostbordet. Min lilla bjässe.

Hålla på mamma och säga purrpurr när hon jobbar.

Tvätta mina kompisar tills de slår mig.

Leopold är den sötaste gudsonen och hans mamma är hoochie fab som alltid.

Var på julfest i ett kollektiv och med hur mycket folk som helst. Bakom ett skynke, i ett rum, fick man träffa tomten och hämta ett paket ur säcken.

Maria Janke hade offerfest och vi hade med offergåvor.

Vi var lite mindre utklädda än andra, men lägg märke till Tomas fågel från Nasaret.

Julfest med Forum innebar skidrese-tema med snaps till den som drog lägst skämt precis som man kan förvänta sig av folk som tränar för mycket.

Mamma hatar dansband och hamnade i kören bakom Sten och Stanley för en julkonsert.

Tomas åkte till Falun.

Jag tog med resten av familjen till familjen.

När alla andra äter lutfisk på juldagen får jag alltid hälleflundra. Det fick Cisco med.

Jag fick jättemånga fina julklappar.

Sen kom nyårsångesten.

Samtidigt som mellandagsrean. Det blev ingen av dessa.

Jag har fått ett par så snygga Nikes att jag vill dö. Lite små men vad gör det när de skimrar. Åh vad bra det är med resor till NY.

Vi har morgonbadat 8 kilo katt. Det har med andra ord varit en konfliktfylld morgon och det ser ut som om jag haft en stor grek på besök som valt att raka ryggen i mitt badrum.

Tänk om jag hade varit en modeblogg. Eller inte hela min existens, det skulle se lite konstigt ut att alltid gå med en kamera i handen, i höjd med ansiktet, riktad som om man tog foto in i en spegel. Men om jag hade haft en modeblogg hade jag kunnat pulicera 8 nya skobilder denna veckan. För det är så många par som jag har köpt. Hur många jag ska lämna tillbaka har jag inte bestämt mig för än. Men nu när kicken lagt sig är de inte lika fina längre. Så brukar det vara för oss druggers.

Solen skiner och om en timme kör jag till Lund för att höra lite lorum ipsum i sångform.

Nu ljög jag lite. Det här är inte dagens outfit, detta hade jag på mig när det var snö. Hellooo. Isbjörnar ju.

Igår var jag på en afton och Asha Ali var sprudlande och Veronica Maggio tråkig. Idag har jag varit på en inredningsmässa på luftkastellet och nu ska jag ligga på spikmattan en stund, sen ska jag ha en funkklass och sen ska jag till Babel och se Antilla. I morgon ska jag till Stockholm kl tio och hem kl 13, och kom i efterhand på att det var dumt att åka hem direkt efter mötet när jag kunde åkt in och köpt skor på Beyond retro. Men jag köpte fyra par skor igår på Scorett. Så det händer saker i mitt liv.

Det är bara det att inget är särskilt tragiskt eller spektakulärt.

En lolcat på den?

741.

Så många kommentarer fick Linda Rosing när hon lagt upp en bild på sig själv i glasögon och skrivit något med “jag kanske ska ha glasögon, vad tycks hihihihihi”. Så om det funkar tänkte jag att jag måste testa och väljer att gå all in.

Ni ser. Jag gör allt i min makt för att håva in, låt säga 2 kommentarer.

Klarar vi av många timmar på dansgolv, upp och ner för rulltrapporna är det bra. Du och jag. För här brukar det bli sena timmar och det är du som gör mig lång och vacker i natt.

Senaste stockholmshelgen:

(Läs mer…)

Och det här är mina egna bilder från kvällen då jag vann en förfest dj, buffe och fest för 10 personer. Förra helgen alltså.

(Läs mer…)

Öppna programmet Photo booth och gör din egen session. Det går aldrig fel.
Mina ögon rinner över av skrattårar.

Aldrig mer måste vi åka till Backen för att gå i spegelhuset.

Jag fick lov att lägga upp några av Jesper Bergs foton från vinnarfesten. Men ett helt gäng får ni

här.

Här kommer bilderna som puttrat under en månad och aldrig nått bloggen.

(Läs mer…)

Det kom fram en snubbe till mig, lite svettig och euforisk, och sa att han verkligen gillade det jag spelade. Eller “skitbra” var nog hans exakta uttryck följt av “precis den musik vi lyssnar på”. Varpå jag frågade leende “jaha, och vem är du då?”

Det var Niklas Asker. Konstnären för vernissagen jag spelade på.

Dö.

För att kompensera detta har jag, i följande mingelbilder, tydligt ringat in konstnären:

(Läs mer…)

En av tjejerna i duon Brenda Walsh som hållit klubb tillsammans med tjejerna i duon I Love har tagit sitt pick och pack och åkt till det stora landet USA. Hennes avskedsparty bjöd inte bara på smörgåstårta men så klart fest hela natten med stadens självklara ansikten. Vem vet var vi ser henne nästa gång. Peach pit?

Här är bilderna.

(Läs mer…)

Han är malmökändis, fd barägare, copywriter, stöddig, varm, vän, dj, först med plysch, ex något, tioårig scenograf scenchef på nöjesteatern, tjejfavorit och ….. 19.

Jag fick ett samtal från en viss babyhands som undrade hur fan jag såg ut på min bild och fick honom att skicka en från samma ålder. Jag säger bara det; i samma potta vi simma. (jag hittade just på det ordspråket själv).

By the way. Tatueringen på armen föreställer snobben och det var 23 år sedan för att vara exakt.