And there will be light

PS. När Saltimporten skriver så här på sin meny vattnas det floder i min mun och jag vill ställa in alla planer och ta mig ner i hamnen:

Lamm / Spetskål / Vitlök / Citron

Mina topp 3 i en mening.

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Jakten på den goda frukosten

 

Jag är ingen frukostperson. Jag tycker att frukost är det tråkigaste mest nödvändigaste ont som mest bara skapar disk. Om det inte kommer på en tallrik serverat av någon annan i form av en eggs benedict, pannkakor …. Så är det sällan.

I Malmö har det aldrig etablerats en frukostkultur. Likt billiga falaflar som anses vara vår nationalrätt, mer för att dess frekvens och låga pris än kvalitet, så har brunchen blivit vår arbetarfrulle. Den vi tröstar oss med dagen efter, den vi tar barnen till och får ballonger, den vi frossar i. Jag hatar det.

Hur länge har jag inte efterfrågat ett frukostställe. Likt dygnetruntöppna Breakfast Club i Tel Aviv, eller alla möjliga ställen i London där pocherat ägg på en brödbit och hollandaise är basföda. Inte här. Det finns inte, så vitt jag vet, ett riktigt frukostställe med härliga olika sorters frukost att välja på, med kvalitet, välgjort, på tallrik. Ingen tråkig jäkla bröd och äggfrukost som man kan slänga ihop hemma. Något bättre. Något härligt. På menh.

Men nu har i alla fall pop-upp-frukost-klubben Brekkie dragit igång. De har kört vid ett tillfälle och det blir fler. På Malmös första food space ”Gro’up” som bland annat hjälper till att förvalta idéer med Bastards ägare Nina Christensen i spetsen slipar de nu sin nästa omgång frukost.

Samtidigt tog Saltimporten sitt frukostansvar och körde en söndag med Eggs benedict och Bloody Marys ute i magasinet, vilket de utannonserade lite halvhögt på sitt instagramkonto. Det var bannemig den bästa bloody mary jag någonsin sippat på. Inga slabbiga sunkiga tomatjuicer här inte, bara friskt och frukostgott.

Och så plötsligt, caféet FYN byter ägare, döper om sig till Jord och ska köra frukost hela dagen (tips från Lina). Det blir veganskt, raw och overnight oats (kall gröt) för hela slanten. Jag som aldrig varit ett fan av Fyn, mest för att det är omysigt och inte speciellt charmig service hoppas på det bästa. Kommer lätt testa en frukost i alla fall.

Men mest av allt hoppas jag på ett stående ställe med riktigt bra skapad eggs florentine. Till dess tycker jag om avokadomackan på Atrium, på Geijergatan 53 och har sett en intressant macka dyka upp på nya Kärleksgatan 3 också.

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Svart lunch

Föga visste jag i morse att denna dag skulle jag mata en okänd man iförd ögonbindel till lunch. Men så skedde. När jag gick genom dörren till det svarta rummet, The black box, på Studio tillsammans med mitt lunchsällskap visste jag inte vad jag hade att vänta mig. Vad var blackboxlucia? Eller stod det kanske blackboxlunch? En lucialunch, kanske med luciatåg, eller var det lunchdisko med wraps och cola som jag var medbjuden till? Bakom dörren stod ett långbord uppdukat i ett kolsvart stort rum, med svart duk och burkar med svart innehåll på bordet.

Det var bordsplacering och efter ungefär en minuts kallprat fick jag binda en svart bindel om ögonen på en projektledare från Skanska och mata honom med sked ur de svarta burkarna på bordet. Detta är nog första gången jag verkligen kände att jag hade nytta av den talang i matning med sked som en kan uppnå som småbarnsförälder. Vad som skulle ske härnäst, om husnycklar skulle samlas in och så vidare visste jag inte och den där boken fyra nyanser av någonting har jag inte läst för den verkade fruktansvärt slibbig. Men jag har förstått att den innehöll något så UPPHETSANDE som ögonbindel vilket fick fruar att gå ur huse. Det enda den boken sade mig var att allmänheten förmodligen har helt för lite utsvävande sex. Men vi skulle prata om mat va.

 

 

Som tur är var detta bara ett intimt obekvämt ögonblick i en annars svart och god måltid där de nya kockarna från Pembert och Gustavsson som tar över restaurangen i bottenvången på Studio lagat inom ramarna för det svarta temat, Kolsvart sotat kött, svarta linser, svart sky, fermenterad vitlök, fermenterad persika, svartkål…. Åsa från Tea Junkie var på plats med teer och en svart macorons på japansk bambukål och matcha. I en snygg inramning av fotokonst. När jag släpptes ut ur den svarta boxen kunde jag andas ut. Mina nycklar var i fickan och inget stearin har runnit över denna kropp. Det hela hade varit ett arrangemang för att uppmärksamma platser i Västra hamnen. Något som tydligen görs varje onsdag under taggen #haveasmultron

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Japanskt fiskeri på Möllan

 

Sakayana betyder fiskeri. Vad fiskeri betyder det vet jag däremot inte alls. Här, på en liten ny naken restaurang på Möllan med några bord, helvita väggar och en bar i ljust trä kan man i alla fall få sashimi med hemgjord blåbärsponzu där syrligheten och sötman trillar ihop i en lekfull dans på tungan. Kocken som just öppnat stället är ödmjukt öppen för frågor och det låter som de just börjat sin resa på en ny plats med en vilja att göra något bättre. Och det kan ju Malmö behöva som inte har ett stort utbud av bra sushirestauranger direkt. Ansiktena känner jag igen från det lilla inklämda stället som låg på Möllan för många år sedan, även gäster från den tiden känner jag igen. Så det är inga nybörjare som står bakom disken. Bara nya här.

 

 

Något av det absolut godaste på fiskeriet för kvällen är en köttbit. Ljummen, ÅH LJUMMEN, kimchi med sidfläsk, både i små och som denna stora bit. Det var fult brunt och ack så ljuvligt i min hungriga mage. Det salta, det syrade, den mumsiga saftiga grisen i en ruggigt god kombo som jag tänker härma. Om det är klockrent med kål, varför inte med kimchi. Och ljummen, kom ihåg det.

 

 

 

Gyozan var lite väl hårt stekt och den hade gärna fått ha den salta såsen vid sidan av än att låta dumplingsen marinera in i den på tallriken. Medan en liten fisksoppa och nigirin med gös var i all enkelhet hejhoppsåbra.

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Åhlens – ska jag bara fira 4 advent?

Beställde en adventstljustake från Bloomingville via Åhlens, bestående av fyra separata ljusstakar med en siffra på varje. 1-4. Paketet hann inte komma innan helgen och döm om min förvåning när jag idag öppnade paketet jag hämtat och bara fann ETT ljus i. Nr 4. Det ska bli spännande att se om Åhlens hinner komplettera min beställning så jag får ljusen innan 2:a advent. Tveksamt eftersom de även flaggar för att det kan ta tid innan de ens svarar på kundtjänst just nu. Så nu är frågan, ska jag fira 4 advent och tända det ljuset nu (det är ju som att äta dessert innan middag, svära i kyrkan och ta på trosorna ovanpå byxorna. helt fel). Eller ska jag bara fira siste advent.

Vad sägs om det här – att inte ha Black Friday om det inte kommer inom de 3-5 dagar som utlovas. Att packa rätt grejer (okej alla kan göra misstag) men i så fall TA IN EXTRAPERSONAL för att ta hand om kundtjänst.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Muttan, vad sa du att det hette sa du?

Det öppnade en ny restaurang i Malmö. Och just denna väcker förbrylling. Hur ska man uttala namnet? Frågan har uppståt på kontoret, ute på krogen bland vänner, bland hitfarande från Stockholm. Vad sa du sa du? Frågan är om det vackra namnet Mutantur som betyder något så symboliskt vackert som ”tiderna förändras och vi med dem”. Logotypen är vacker och tanken likaså. Men undrar om de har sagt det högt? För jag har ännu inte kunnat tipsa om denna krog utan att det lett till skrattattacker och långa utredningar. Muttan-tur, MutAAAntur, Muutantur, Mutant-tur. Tjusig mat är det i alla fall på M u t a n t u r.

Det går att sörpla denna buljong i baren och dricka vin. När jag var där spontant – det stod mellan Muta…ja ni vet den där restaurangen… och Burgerking för jag var vrålhungrig. Körde förbi med bil… ja jag vet… inte miljövänligt… och det gapade tomt. Jag tänkte, de behöver mig och avstod som tur var BK. Skoja jag äter aldrig på BK om jag inte är strandsatt på en motorväg i ingenmansland. Men det var bra nära att jag tog en falafel. Nåväl.

Det var något kalt och musiken kom från en liten Marshallhögtalare i köket så jag hoppas att det läggs lika mycket tid på att få det ombonat och härligt som man lagt tid på att få fram en finstämd nätt buljong. Kramar, skratt och värme är andra ingredienser som jag hoppas kan stråla ut ur det öppna köket istället för lysrörssken. Jag ska gå tillbaka och kolla. Kanske krama någon. Jag hade förväntat mig mindre svart och stål och mer mys utifrån beskrivningen jag läst om att man ska vilja slinka in och hänga, ett sånt där hyggeställe.

Well. för 250 kronor för en firre på rätter i mellanrättsstorlek så vette fanken om jag slinker in så ofta. Då det i alla fall krävs några rätter för mättnad. Även om firren är fantastisk. Dessa små friterade bollar med bland annat kikärtor (sa ju att jag var sugen på falafel) kostade bara tvåsiffrigt i alla fall (styck) så man kan ju mysa med dem och ett glas vin.

”Vad var det nu restaurangen hette igen?” Blir min bildtext till denna godsak till anka.:-)

Jag ger Muttan några veckor till så de får gosa in sig i lokalerna ordentligt. Det ska bli mysigt att ses igen.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Är det en S(D)lump?

Till en artikel om en tjej som valt att amma sitt barn länge som delats på Facebook fanns en del negativa kommentarer. Mitt beteendevetarskapsintresse väcktes snabbt till liv och jag var bara tvungen och gå in och titta på dessa personer som skrev kommentarer om att det var äckligt och så vidare. ALLA var engagerade i Sverigedemokraterna.

Är det en slump?

Idag såg jag en artikel som var delad på Facebook om att Jensens Böfhus kan tvingas att stänga ner flera restauranger. Lågpris-danskt-kött verkar helt enkelt inte vara poppis längre, eller är det som många böffanhängare angav den nya formen på menyn som är problemet (okej?). Bland kommentarerna fann jag speciellt en intressant….

”Nu kommer alla kaninmatsälskande människor och berättar varför Jensens ska stänga.
Varför bry sig om ni inte ens äter där. Hitta nån hage att beta i istället”.

Jag var tvungen att gå in på hans sida. Det var minsann sverigeflaggor överallt. ”Tillsammans för Sverige” stod det till och med på den pussbild som han har som profil.

Är det en slump?
Mitt beteendevetarskapsintresse säger nej.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Frukostkooperativ

I morse var jag på frukostdropin på förskolan. En sådan trevlighet som föräldrakooperativ kan ha, där man får vara med en stund av sitt barns dag, språka med andra föräldrar, lärare och se sina barn interagera med andra kompisar. Det upplevde jag inte på min förra förskola. Där schasades man ut i dörren och om man stannade lite och småsnackade kom det upp lappar om att man skulle hämta sitt barn och gå direkt. Engagemang passade sig verkligen inte där. Och mitt engagemang bubblade över. Jag vill veta vad mitt barn gör om dagarna, jag vill ha en dialog, jag vill säga hej till andra föräldrar och känna gemenskap. Efter att min son inte varit utomhus i flera veckor. Ja flera veckor. Och det gick en våg av missnöjen och avslöjanden i pressen skrev jag en krönika. Det blev lite mer fart i benen på personalen som plötsligt gick ut på den fantastiska gården med barnen minst några gången i veckan men jag trivdes inte med den maskinliknande förvaltningen utan tid och ständig personalbrist. Uppväxt i föräldrakooperativ som mina föräldrar startade tillsammans med andra föräldrar och uppvuxen på landet där skolorna är små och man känner de andra familjerna passade en förskola i ett litet gatuhus bättre Idag var det således ägg, bacon, mackor och mys. Det enda som är jobbigt är att min son kramaktigt håller kvar sin mamma när vi ska gå.Gråten och skriken när jag till slut kommer genom dörren. Han skulle gärna vilja ha mig där hela dagen. Och jag skulle nog inte misstycka, för en stund, att sitta och måla julgubbar och sjunga julsånger. Tills alla 17 ska tvätta händerna samtidigt eller hamnar i konflikt. Då är det kanske dags att jobba lite. Nu är det bara två dagar tills jag träffar honom igen.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Pappapeppen 2017 i Malmö

Idag snubblade jag över ett superfint initiativ, Pappapeppen2017! En grupp på Facebook i Malmö som min gamla kollega Gabriel har startat där män, pappor, blivande pappor, pappor som varit det länge, separerade pappor, den som vill bli pappor. Alla som vill prata om detta helt enkelt med forum och träffar. Något BVCn gjort lite knagglande försök till liksom kyrkor som jag vet har pappafrukostar till exempel i Limhamn. Men en FB-grupp startad underifrån skapar direkt en gemenskap och här har man även ett enkelt digitalt forum.

Nästa träff blir den 4 dec och ämnet för träffen är: Känslor!

– Hur jobbar vi med känslor runt våra barn?
– Hur utrycker vi våra egna känslor?
– Vågar vi gråta?
– Vågar vi erkänna att vi inte kan?
– Hur är vi oss själva helt och hållet?

Vilken bra grej för en förändrad framtid där pappor vill vara närvarande med sina barn. För att det ska förändras behöver nog pappor prata. För det är bannemig inte lätt. Dels går samhället igenom en förändring, som inte ens börjat röra sig det minsta i många länder så vi är verkligen i början, där mansrollen förändrats. Han förväntas nu ta samma ansvar som kvinnan hemma, vilket statistiskt släpar efter fortfarande, men också för barnen. Och man kan önska att han utöver det krassa ansvaret som administration, klädköp och så vidare vill vara en närvarande och bra pappa för sina barn. Och att samhället accepterar det. Arbetsplatser kan fortfarande ifrågasätta mannens val av att ta ut föräldraledigt. Så det kan onekligen vara en hel del känslor som behöver bearbetas.

 Och det behövs även för mammor. Kanske finns, vad vet jag, men vill också prata om alla dessa punkter och få vardagspepp. Vilka bra punkter. Men det kanske vi kvinnor redan gör. Eller?
Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter