karin af malmoe

Området som misstas för öppen pissoar av manliga besökare och soptipp, sprängda högtalare med balkanpop, förgiftade räkor, dimma av grillos 24/7, mammor som låter sina barn bajsa på trottoaren (har setts), fyllekräk och markant ökad risk för tinnitus. Och var bor jag? Just det.

Jag har aldrig klagat på Malmöfestivalen, tvärtom har jag klagat på de som klagat och menat att en vecka om året får man ta.  Men nu  har jag panikgooglat bed&breakfasts utanför stan. Jag har till och med en utlovad tältplats på Möllan som ter sig som en filbunke mot att bo i city. Som min granne sa mycket hjärtligt när vi såg över festivalområdet. “Var är maten… det är där svinen finns”.

Det var knappt något folk (vadå regn?!). Men vi spelade så himla bra musik att det inte spelade någon roll, för vi bara log och grottade ner oss.. Och så mys när folk kommer fram, gillar och frågar om man vill spela på deras grej. En kom dessutom fram och sa att han älskar mig och att det syntes att jag hade roligt för jag såg så glad ut. Spelar roll att det var min kille, det var fint.

Ps. Förlåt Peffe för att du fick komma ner och trycka på en knapp på mixerbordet. Haha.

I morgon, torsdag, spelar jag och Ludde skivor på Malmös enda cocktailklubb, Breakfast club!

Från klockan 21 och långt in i natten kan ni dricka goda drinkar på Babel och för kvällen är det tema Pre-Dinner som gäller. Jag gissar att min favoritdrink Negroni kommer finnas på menyn eftersom Babel införde den efter visst tjat från flitig besökare. Bland mörka draperier. Vi spelar elektroniska beats från 80-talets synthsväng, minimalt electromys och house-bpm. Jag kanske klämmer in någon bootyelectro när Ludde är ute och röker. Kom förbi en sväng!

Naturligtvis bjuds det på en liten playlist med axplock. Här!

Det var så svettigt på Luftkastellet när Babel körde sin årliga sommarfest. Till och med min baddräkt var för varm när Felix the housecat, influgen från Chicago, körde sitt set och vi älskade att dansa. Alla bilder är tagna av Drazen Kuljanin som misstogs för att vara mingelfotograf, som vanligt, så att det poserande festfolket flockades med leenden runt omkring oss. Men vi hade bara ögon för varandra… och en härlig tjej som juckade upp min flaska i värsta raggastyle för att sedan fråga om jag gillar tjejer, och så den sköna göteborgskan som plankat in med en burköl i handen. Jag har sparat de mest avklädda bilderna inklusive golvjuck på datorn. Ni får dessa.

Fotograf: Drazen Kuljanin

I get cocktails….

Hurra. Babel starar en cocktailklubb på torsdagar. Malmö behöver mer flärd och vi behöver dricka fabulösa drinkar tills vi glömmer allt det där med arbetarstad.  Breakfastclub känns som i Tel Aviv, bara det att där hade de öppet dygnet runt, med frukostmeny dygnet runt och med tillhörande champagnecocktails dygnet runt. I Malmö behöver vi tydligen sova också.

Jag är tillfrågad om jag vill dj:a och det passar mig utmärkt. Men inte nu för jag jag har deadline på Nöjesguiden. Shalom.

Fler som börjar fatta och satsar på drinkar är Rosen bar and dining på Lilla torg där det händer massor nu. Läs mer om deras bar på Nojesguiden.

Inte ens Depeche Mode kan rädda Kois nya profil. Koi var stramt. Koi hade minimalistiskt goda drinkar. Koi var bra musik, snygga dj:s och snygga gäster. Nu är Koi stället som serverar redbullvodka som gäster spetsat med Rohypnol. Håll i drinken, förlåt groggen, om du skulle gå hit för att hyllningsefterfesta syntbandet som spelar på arenan ikväll. Jag tänker inte gå dit efteråt. Förmodligen inte Gore heller.

I helgen sjöng jag för allt vad jag kunde ta i, tillsammans med en taxichaufför och Johanna, hela vägen genom Malmö. Vi skruvade upp på högsta volym på taxi tjugotretjugotretjugotres standardfrekvens, Din Gata, och ylade till Lauryn Hill. Det var en bra avslutning på middag, drinkar på Belle Epoque och dans i sofforna på Babel.

Det blev nytt år och vi var med vänner i Stockholms skärgård. I ett hus med utsikt över hela den istäckta sjön. Vi åkte ut tidigt badade bastu, drack öl, hoppade ner i havet och åt Martins fantastiska långkokta gulasch. Värmde oss framför brasan och väntade medan killarna slamrade i köket för att få fram en tapastallrik med pilgrimsmussla på blomkålspuré, charkuterier och en ceviche. Och ytterligare slammer för att få fram den oxfilén med tryffelrisotto och vaniljpannacotta. Klassiskt och nyårigt. Och vi spelade rockband och lyssnade på dålig musik och bra musik från 00-talet var trötta och lekte viskningslek och somnade en söt liten friggebod mellan träden.

Det var längesedan det dök upp ett Malmötips i bloggen. Men här kommer ett väl värt platsen. I morgon fredag, på Babel, start 20.30 så sjunger vi ihop. Jättesnabbt.

Jag har hört det pratats om konceptet hur länge som helst nu och att det ska vara hur roligt som helst. Klart det är. Vem orkar sjunga alla sävliga verser om skärgården när det kan göras lite mer i Stockholms tunnelbanespeed.

Ikväll åt jag alla rätter på den nya krogen Belle Epoque på Möllevångstorget. Ja, alla rätter. Jag är som en liten köttbulle snart och då kanske jag måste stämma min egen arbetsgivare. Jag tänker inte göra en recension i nästa nummer av Nöjesguiden och avlägga betyg. Det är så många barnsjukdomar som ska gås igenom när en krog öppnar att jag inte tycker det är rättvist att slänga sig över dem med papper och penna så fort de börjar röra i grytorna. Vilket de för övrigt gör väldigt bra. De har en duktig köksmästare vid rodret. Men några ord.

Servicen är nybörjarknagglig vilket de är helt ärliga med. Några av killarna som öppnat stället har ingen tidigare erfarenhet av att just bära brickor och vinner gästerna med sitt engagemang. Men de ska nog göra allt för att minska glappet mellan kök och service. Även om det inte är en finkrog måste det vara lika viktigt som en vacker interiör och en perfekt gnocci.

Belle Epoque är redan ett stammisställe med hårt tryck om platserna. Menyn ändras nästan varje dag och du kan välja mellan en kött, fisk eller vegetarisk. Det låter tråkigt i sin enformighet men med ett öga på menyn vattnas det i munnen och desserterna ger stället ytterligare ett hurra. Klockan tio drar dj:n för kvällen igång skivorna och det går att spontandansa mellan borden. Tack för ett ställe där man inte behöver ha mysbyxor och dreads för att passa in eller festblåsan för den delen.

Plötsligt känns alla andra ställen på Möllan som mossiga. Hoppas det håller i sig det här.

Min lördagsnatt blev spontan och så bra som spontant alltid blir. Jag gick ut med helt nya ansikten, åt middag på Metro, drack Cosmopolitans på den nya baren på Möllan, Belle Epoque, som var så fullt med folk att det vällde ut över trottoaren. Cosmopolitan var den enda drinken Fredrik kunde göra och kanske det var nybörjartur men det var den godaste jag druckit. När jag tänker efter har jag aldrig tidigare druckit en god cosmo. Fick en fin komplimang serverat med glasen vilket kanske var garnityren som skulle till.

Sedan hamnade vi på en galen hemmafest som var som en stor lekplats för vuxna med minimotorcyklar, discokulor, ett långt dj-bås, elgitarrer och mickar för den som ville jamma. Köket var rökfyllt och festvärden pratade franska. Jag hamnade i dj-båset enligt vanlig procedur och drack ren vodka ur kaffemugg.

Vi avslutade med svettig dans på Kärleksklubben bland juckande homies och saxofonister till funkbeats. Och alla endorfiner dansade i hjärnan vid läggdags.

Möter upp Magnus Thure med tjejgäng på Tempo för middag och öl. Och sedan är natten öppen. Väldigt öppen.

Jag slängdes in i jobbveckan innan jag hann lägga upp någon bild från helgens hemmafester. Det är det bästa. När hösten kommer och alla kommer på att de vill sitta inomhus, mysa med vänner, dricka rött istället för rosé och dukar fram mustiga ostar i stället för engångsgrillen. När alla bilder har ett mörkt rött ljus över sig och temat är etnoporr. För det var det på Anja Gatus och Gustav Svenssons födelsedagskalas där jag mötte många av mina gamla sydsvenskankollegor, kära vänner, nya ansikten och twitteransikten. Det är ungefär så banden ser ut numer. Hej-vi-har-aldrig-setts-men-vi-känner-ju-varann-ändå. Och plötsligt kan man hoppa över de där första onödiga minuterna då vi måste ta reda på om vi har något gemensamt över huvud taget och därmed om det finns någon mening med att vi pratar. Det vet vi om vi redan setts på twitter. Då prenumererar man på andra intressanta ansikten som man vill gå på fest med. Och vi sparar tid.

Jag skickade in min sista text halv åtta i lördags kväll. En timme senare skulle jag var klädd i etnoporr. Men hade naturligtvis ingen aning om vad det var och panikpratade med Rebecca som föreslog mörka tyger och mycket guld. Jag fann ett leopardfodral och möttes av en buffé med mat från alla världshörn och nedstoppade små flaggor som berättade om etniskt ursprung. Porren stod ingen för. Men någon hade i sin research kommit över ingående fakta om porrindustrins syn på etnicitet och lönesättning. Jag lärde mig något nytt även denna kväll.

Vänner har öppnat ett kontor i Malmös mysigaste kvarter, Gamla Väster. De kallar sin plats Idyllen och här jobbar sex killar med form, film, foto och framför allt digitala medier. Eller varför begränsa sig. Kreativitet och kommunikation. Igår var det invigningsfest med burköl, chokladbollar och snittar.

Naturligvis har Idyllen en egen hemsida.

Måns, journalist och stolt men ingen idyllkille.

Olof i mitten bor på Idyllen om dagarna.

Emma från Sydsvenskan  och förlovad med idyllenkillen Martin.

Martin hittar ni på Idyllen om dagarna. När han inte är på musikkonvent i Vancover.

Ludvig ramlade flest gånger på festen.

Ämnet på den här konversationen har garanterat något med digitala medier att göra.

När Tomas skrattar riktigt hjärtligt håller han alltid med tumme och pekfinger över näsbenet. Det gjorde han igår. Anledningen var min kavaj. Han tyckte inte att jag såg klok ut för att jag hade jättestora axlar och kunde inte sluta skratta. Men serru jag hade läst i Glamour, kände mig säker och gick på 40-årskalas med kuddar på axlarna. Åt tårtor och asiatisk buffé i lokalen på Möllan, dansade till 50-tals soul, ställde mitt plastglas med vin på ett biltak och svängde förbi Darkroom på vägen hem. Men jag var nog för tidig för det fanns inget folk. Sen somnade jag med smink, håruppsättning och kläderna på bredvid min man. Klockan var bara tolv.

Hur många som var på festen som man kan länka till?
Födelsedagsgrisen Hanna, Lisa Förare, Maria G Franke, Sofia Petersen, kockinnan Sara Berg, Tomas, Therese Svensson. Och så kan vi fortsätta. Så himla internet.

Jag kan inte säga så mycket mer eftersom huvudpersonerna inte vet om att det blir fest ikväll. Jag har gjort en salsa med mängder av färsk koriander till picknickbordet. Min tumme svider av chili.