Tidsoptimisten undertecknad stod upp från åtta på morgonen igår tills jag äntligen hade ett glas fläderdrink i handen och en hel tallrik av dagens ihärdiga matlagande framför mig.
Några vänner kom förbi och firade att jag levt jättelänge och jag dukade upp en meny med (igen) pulled pork efter Lisa Förares busenkla recept eftersom alla blir så fasansfullt nöjda när de får barbecueosande långkokt gris på en surdegsmacka, och en skarp dressing på koriander, lime och jalapeños mellan tänderna. Jag gjorde även en urgod nässelpaj med getost som jag rekommenderar. Man behöver inte bo på landet eller ta sig ut i diken. Nässlorna hittade jag på Möllans torghandel för dyra 25 kr för 100 g (o b s rör inte runt med händerna i en skål med nässlor vilket jag gjorde i yran:). Sen lagade vi lökpaj och peccorinogratinerad sparris, belugasallad med granatäpplen och rättika och rabarberkompott med kanel. Alla åt en, två och tre gånger och var matlyckliga.
Sedan hände det.
Jag visste att det kunde uppstå en situation men tänkte att med lite stark dryck kommer ingen tänka på det. Ack så fel. Ha – alltid – kaffe – hemma – om – du – är – över -30. Mitt i festen var det någon som yppade orden ”har du kaffe?”. Jag stelnade till.
Tre stackars nespressoampuller fanns att bråka om, mitt pressokaffe gick ut 2012 och klockan var 21.20. Samtidigt satt Malmlös mesta kaffexepert i mitt vardagsrum. Kunde jag lura honom och brygga kaffet från 2012? Nej, han har tidigare berättat med inlevelse om kaffets arom och sin känsliga näsa.
Gästerna började jämföra sina kaffesug för att tinga de tre nespressoampullerna (vilka jag ångrar att jag avslöjade då jag tänkte på morgondagens katastrofala kaffelösa frukost), ett kösystem bildades och det dealades även om att dela kopp. För att motverka det kaffekrig som var på väg att bryta ut i mitt vardagsrum trädde två hjältar fram, min trogna italienska pressokanna, Chambord, samt min kille på cykel i regn för att införskaffa vuxendrogen. Herrueka. Tack och lov för nattöppet och detta praktiska köksgeråd från Bodum för gott kaffe snabbt. Lugnet lade sig över Ribersborg igen under dofter av det enda nattkaffet som gick att få tag på, Zoegas, och festen kunde fortsätta på vuxet vis i lugn och ro.
Tills jag slängde ut ett glas rött vin över min soffa och nya matta som några killar fått för sig att rulla ut mitt i allt.
