karin af malmoe

I helgen sjöng jag för allt vad jag kunde ta i, tillsammans med en taxichaufför och Johanna, hela vägen genom Malmö. Vi skruvade upp på högsta volym på taxi tjugotretjugotretjugotres standardfrekvens, Din Gata, och ylade till Lauryn Hill. Det var en bra avslutning på middag, drinkar på Belle Epoque och dans i sofforna på Babel.

Johanna är nere från Stockholm. Utan barn! Det innebär vin, mat och klubbing. När hon flyttar ner i mars är det också det jag förväntar mig men jag har fått tuff konkurrens av min gudson. Det verkar som att bebishäng lockar mer än barhäng om man är mamma. Det kan jag förstå. Om man slår ut hur mycket man hängt i bar och hur mycket man har hängt med barn under sin livstid så borde man vara rätt trött på det förstnämnda. Och vad är väl en drink mot en jollrande plutt? Eller tja, eller en öl mot en bajsblöja.

Helgens glögg var mys. Mys, ordet som spridit sig likt en svininfluensa över radhusen och samtidigt ingivit skräck i kvarteren runt Folkets park. De hatar ordet lika mycket som de är rädda för att sitta där med fredagstacos och idol. Men alltså lördagen var mys. Först var jag lite ledsen för det var jättemånga som hörde av sig och inte kunde komma bara några timmar innan vi öppnade vår lägenhet som var fylld av hemgjort godis, ljumna (okej, om man micrade dem) lussekatter och öl. Men så kom mina nära vänner som trotsat snödrivor, och några som jag inte alls trodde skulle komma överraskade och jag hann faktiskt sitta ner och prata med alla. Vi fick två bröllopsinbjudningar under kvällen, jag fick en sen 30-årspresent, vi fick ett rikslöp från Sydsvenskan med mig och Tomas på som vi inte hade en aning om hade gått som löp och jag somnade i ett moln av sötsliskig glögg på soffan mitt i natten. Nuärdetjul.

Jag ligger vaken och har gjort det sedan Arrakis tyckte att 03 var en lagom tid för lek och vrålade ut det i lägenheten. Min klocka säger att det närmar sig lunchdags så att somna om är det inte tal om. För mig alltså. Katten var fullständigt nöjd med att ha slutfört uppdraget att väcka mig och gick och la sig, efter att ha avkrävt 20
Minuters aktivt klappande förstås.

Malmös motsvarighet till New Yorks hemliga svartklubbar där hängivna frossar i högre former av matlagning kan vara dessa kvällar. Ett gäng killar, några entusiaster, några krögare, åker ut och fiskar ostron i Danmark, tar dem hem till Sverige och bjuder in till frosseri. Det är andra gången jag är med och det är 60 kilo ostron som fiskats. Aldrig kommer den lyxiga varelsen i så stora mängder. Tre stycken kostar tillräckligt på restaurang. Här får vi dem på stora fat, med gott bröd som sommelieren från någon av stadens bästa restauranger tagit med och så en skvätt vinäger. De största ostronen gratineras i ugnen. Allt vid ett långbord, levande ljus och champagne på hemlig adress.

Det stampas inte intill en högtalare, ingen tar droger på toaletten

Jag slängdes in i jobbveckan innan jag hann lägga upp någon bild från helgens hemmafester. Det är det bästa. När hösten kommer och alla kommer på att de vill sitta inomhus, mysa med vänner, dricka rött istället för rosé och dukar fram mustiga ostar i stället för engångsgrillen. När alla bilder har ett mörkt rött ljus över sig och temat är etnoporr. För det var det på Anja Gatus och Gustav Svenssons födelsedagskalas där jag mötte många av mina gamla sydsvenskankollegor, kära vänner, nya ansikten och twitteransikten. Det är ungefär så banden ser ut numer. Hej-vi-har-aldrig-setts-men-vi-känner-ju-varann-ändå. Och plötsligt kan man hoppa över de där första onödiga minuterna då vi måste ta reda på om vi har något gemensamt över huvud taget och därmed om det finns någon mening med att vi pratar. Det vet vi om vi redan setts på twitter. Då prenumererar man på andra intressanta ansikten som man vill gå på fest med. Och vi sparar tid.

Jag skickade in min sista text halv åtta i lördags kväll. En timme senare skulle jag var klädd i etnoporr. Men hade naturligtvis ingen aning om vad det var och panikpratade med Rebecca som föreslog mörka tyger och mycket guld. Jag fann ett leopardfodral och möttes av en buffé med mat från alla världshörn och nedstoppade små flaggor som berättade om etniskt ursprung. Porren stod ingen för. Men någon hade i sin research kommit över ingående fakta om porrindustrins syn på etnicitet och lönesättning. Jag lärde mig något nytt även denna kväll.

Vänner har öppnat ett kontor i Malmös mysigaste kvarter, Gamla Väster. De kallar sin plats Idyllen och här jobbar sex killar med form, film, foto och framför allt digitala medier. Eller varför begränsa sig. Kreativitet och kommunikation. Igår var det invigningsfest med burköl, chokladbollar och snittar.

Naturligvis har Idyllen en egen hemsida.

Måns, journalist och stolt men ingen idyllkille.

Olof i mitten bor på Idyllen om dagarna.

Emma från Sydsvenskan  och förlovad med idyllenkillen Martin.

Martin hittar ni på Idyllen om dagarna. När han inte är på musikkonvent i Vancover.

Ludvig ramlade flest gånger på festen.

Ämnet på den här konversationen har garanterat något med digitala medier att göra.

Det står i min kalender att jag ska gå på en byråkväll idag på Debaser. Jag har tittat på det länge nu och undrat vad jag menar. Men så avslöjades mina kråkanteckningar på Twitter (härregoud va brao). Det var till Idyllen jag skulle. Detta kreatörskontor som samlat massa vänner och bekanta har invigning. Garanterat yngre medelålder än veckans tidigare mingel och diskussionerna lär inte handla om print utan om webb. Men nu verkar det som att det börjar NU. Och det har jag definitivt inte räknat med. Ses kanske där senare ikväll om ni är kvar.

Slänger in en bild från en middag på Tempo i veckan då jag åt en smörig och jättegod rätt med vegetariska kroppkakor. De är så himla bra!

Jag är kär i traditioner och varje höst önskar jag att någon bjuder in på kräftor i bullerbystil. Då ska det vara långbord i en trädgård och gärna en insjö med kräftor som fiskas på morgonen och kokas i stora byttor. Kanske över öppen eld så som mina föräldrar gör i stugan i Småland. Annars får det bli i lägenhet som förra helgen med spontandans. Eller i en lummig mysig trädgård vid ett vackert hus i Landskrona som igår.

Vanja och Troy, barnen, Veronica och Drazen känns som min andra familj. Jag kan med andra ord vara rejält hängig och butter och känna mig hemma runt bordet ändå. Veronica var vacker i sin nya frisyr. Barnen höll hov på en ljudnivå som spädde på huvudvärken men kom undan med det för att de är söta. Troy hade gjort snaps med vinbär från trädgården som jag bara smuttade på. Hör på den här; jag körde hem.

I fredags var det stora bokningsdagen. Air Asia, Singa och hämtthai från Green Mango (blev förresten besviken denna gång) var attribut under kvällen då vi bokade Hongkong och några andra destinationer i Asien.

Innan dess, vid sex på kvällen stack vi ner till det otroligt charmiga Möllevångstorget med den exotiska korvkiosken Sibylla när jag såg hela gänget på Volyms uteservering. Herregud, jag hade helt glömt att jag bokat in en fredagsöl med mina gamla sydsvenskanvänner och gick rakt in i dem. Slog mig för pannan och fick skämmas. Skyllde på min förkylning och att jag inte tittat i kalendern på hela dagen vilket inte var en lögn. Inte ens en vit. Hängde utanför och pratade företagskultur innan vi tog vår hämtmat och höll asienvaka.

Sen fick jag mms från Herr Kroon och Belfrage med bilder från vackra skaldjursfat för att locka ut mig i natten. Men jag var trogen min nästduk och soffa.

Ja, jag tycker att vin är viktigt. Att dela en flaska med någon och sitta och prata, skratta ha mysigt, länge. Kanske mer än en flaska, det spelar ingen roll men vinet är ett viktigt inslag i ett umgänge. Precis som det kan förhöja en maträtt kan det förhöja vardagen. Det skulle inte vara lika mysigt att sitta med vattenglas. Inte på grund av den möjliga inverkan av alkohol, men för att det är lite härligare. Som att man firar något ihop, göra något lite roligare. Vardagen till exempel.

Det är viktiga stunder för mig och för att jag ska tycka att vardagen är njutbar.

Förr skrev jag alltid om vad som var på gång i stan och listade mina tips. Men så en dag gick jag rakt in i väggen, klubbväggen, och orkade inte skriva en rad om det. Orkade inte gå ut och min inbox är nu överfull av olästa klubbinbjudningar och info. Varför det hände skrev jag ett lång inlägg om vilket jag inte heller orkade publicera. Men jag ska göra det någon dag. Men nu, för gamla goda tiders skull, och för att jag har min första semesterdag kommer min fredag här:

Ikväll ska jag gå på en olivoljeprovning, sedan tänker jag gå ut och äta med min familj där mamma avböjde Bloom och det blev i stället Atmosfär. Sen kanske jag går till den nya klubben Made som huserar på krogen Chili som tar lite möllanfeelning till andra sidan kanalen.

Min helg har varit underbar och fruktansvärd. Jag har haft svårt att andas, skrattat, surat, varit full, varit ledsen, varit jätteglad och så till slut; helt paff. Mina vänner och familj överraskade mig med en stor fest. Och jag vill berätta allt. ALLT.

Men först ska jag sova.

Karin – Jag känner mig lite hängig idag, och grå sådär.
Jenny – Gör du ?!?! Jag känner mig som en puma.

Jenny är i stan. Vad jag har saknat henne. Hade jag varit lite mer tech-savy hade jag spelat in hela eftermiddagen och kvällens konversationer på band för det är liksom så svårt att återge dem i efterhand på ett bra sätt. Ett Jennybrasätt. Hennes humor behövs i mitt liv.

Det var alltid vi fyra tjejer då, och ikväll lagade vi gröncurry, drack vin och pratade om förlossningar och sånt som hör vuxenvärlden till.

Min glöggkväll började artig och välkammad och slutade något mer rufsig med klibbiga golv och dans i sofforna. Det mer storartade inslaget under kvällen torde vara att en del av Sveriges bästa manskörer var på plats och drämde av “Jul jul strålande jul” inför en sittande publik med huvuden på sned och öppen mun.

(Läs mer…)

Det skulle bli en sväng om Lund för att gratta min gamla creative director Clyde på hans 40-års fest då jag fick veta att det är cocktailparty. Gör om. Gör rätt. Cocktail it is. Och det passar mig och min glöggmage bra med lite omväxling.

Nu ska jag hämta upp två män i min guldiga golf för att sedan överlämna till designated driver. Att säga nej till trekantsglas med bitter sprit vore synd.