Tre sjukt hårda och arga killar rappar aggressivt:

I’m on a boat motherfucker take a look at me.  (tillskruvad mjuk röst följer efter ”yeeaahaa motherfuckeeeer”)
Picture this, I’m on a boat bitch. (tillskruvad mjuk röst följer efter ”on a boat bitch”)
Take good hard look on the motherfucking boat.

Helt utan ironi.

Alla ni som inte gick och såg Spring Awakening har förmodligen missat årets bästa föreställning på Malmö Opera. Den gick rakt in i kroppen, tryckte till och lämnade en med en bitter sanning. Det är så här världen ser ut. Inte förr, inte i ett annat land, men idag mitt framför ögonen på oss.

Musikalen var aldrig klämkäck och hade ingen annan dekor än en blommig tapet, en bänk och tre kors. Det fanns inget lyckligt slut och det fanns aldrig symbolik. Allt visades naket och äkta. Det var bara för publiken att klara av att få det upptryckt i ansiktet. Onani, otillräcklighet, självmord, incest, homosexualitet men framför allt föräldrars och samhällets övermakt och ungdomarnas sprudlande känslor som trycks ner utan att någon lyssnar till dem.

Den enda tanke jag har kvar är att världen är ett skitställe och det enda jag kan göra är att se till att mina barn och mina nära upplever en vacker värld.

Eftersom jag inte orkat kolla upp exakt när den store, mästaren, above them gangst’all skulle komma till Babel, och bara utgick från att det var i helgen, missar jag nu honom.

Grand master Flash.

Jag har hyllat ”The Message” förut här i bloggen och då hade jag inte ens föreställt mig att mannen som började rita hiphop-historien med sin penna eller kanske sina fingrar över en vinyl på 70-talet, skulle komma till Malmö som enda plats i Skandinavien.

Det enda som talar för att stanna hemma är att Hiphop alltid är sämre live till skillnad från all annan musik som tvärtom plötsligt kan bli bra live (som rock = tråkigt, men bra live). Beatsen, rapen allt bara tappar när några höga, hormonstinna grabbar pumpar ord i en mick medan en snubbe i träningsoverall spinner skivor ensam i bakgrunden. Eller ja, det kan också bli sjukt coolt. För på 70- och 80-talet var hip hopen grym.

Och alltså grymmekläder!

Anyways. Jag har själv precis kommit hem från en streetklass som jag höll i för 30 dansstinna tjejer o killar. Och vad som däremot är säkert när det gäller hip hop är att det är är den absolut bästa musiken att dansa till.

Det slog mig just att jag har biljetter till U2 i sommar, sen har jag fått en biljett till Madonnas konsert i 30-årspresent som är veckan efter (nej, jag har inte fyllt år än) av Veronica. Idag ska jag på En afton på Debaser som hyllar Madonna och i morgon ska jag se Kristian Anttila på Babel. Och på lördag ska jag på körkonsert i Lund.

Nu är jag glad.
Och ska jag träna styrketräning på lunchen för att upprätthålla ett en tajt rumpa.