I helgen var jag och såg Mamma Mia och upptäckte mitt förakt mot klappen. Den på 1 och 3. Gärna i en lugn låt och med viss fördröjning mellan stolraderna så att det uppstår en kanoneffekt.
Förutom denna avsaknad av hyfs var Mamma Mia så trivial men upplyftande som jag hoppades på. Med glittriga byxor, väldigt bra Miria Parvin i huvudrollen och ett ljudsystem som gjorde att många önskade öronproppar.
På söndag är det öppet hus med glögg, höstig gryta och öl på Hantverkaregatan 18, dit alla är välkomna. Anledningen är att Dj Babyhands, som egentligen heter Johan Allard, och musikern Sebastian Lilja släpper den tredje och näst sista skivan i projektet 366 days; ”The piano of autumn”. Under dagen målar Collabo Queens & Karolina Pistolina en hel vägg, du myser och får ta med dig en skiva hem. Klockan 12-20, för alla söndagsflanörer.
Här tipsar Johan och Sebastian oss om vad vi mer kan göra under helgen:
Fredag:
Ta en sväng förbi invigningen Banco de la Musica på dödstråkiga Stortorget för att runkdunka simpla gratisätare. Om vi ses på Secret Wars – runkdunka min (Johans) rygg så får du en flyer. Öla på mitt favoritställe Vinnys på St Knuts torg. Eftersom det är säsongsavslutning för klubben Wassup Rockers och eftersom Oscar & Jonas är gudomliga Dj´s går vi dit. Mat och musikklubb under samma tak – we like!
Lördag:
Ta en frukost på Kaffebaren eftersom utsikten över Möllan är magisk. Eller kanske ett frukostpaket på Bakom Muggen på Kungsgatan? Lite tv-fotboll på Vinnys på eftermiddagen är aldrig fel. Kvällen viskar Rumble och ”full support” till Collabo Queens och en Amy Winehousefylla, så ses vi sen på Sibylla (Möllan).
Söndag:
Det är tuff efterfest på Metro med Collabo Queens och Karolina Pistolina tills Tess sparkar ut oss.
På reklamskolor pratar de ständigt om vikten att ständigt uppleva saker för att kunna vara kreativ . Som att ta en annan väg till jobbet eller lyssna på P4.
Ikväll ska jag lyssna på Anders Granström och Svend-Erik Enghs tolkning av det 24 000 verser långa eposet Ramayama. De är två kända berättare som använder sina ord som konstart och förmedlar historier som förhoppningsvis kommer göra att jag vaknar fylld av inspiration. Lite annorlunda och väldigt spännande.
Vad är det för kärlek män envisas med att hålla fast vid till Guns n Roses och Metallica. Varje vecka är det någon man med dåligt isolerade öronsnäckor som sätter sig mitt emot på tåget och bjuder på gitarrsolon.
De är oftast kostymklädda men lite barnsliga i uppsynen, runt 33 och geléstubbigt hår. Väldressade på sitt eget sätt.
Mig påminner det mest om förvirrade tonår och musikalisk avstickare i mitt liv där den gnissliga axelrösten fick mig och mina kompisar att gå i svarta t-shirts med tryck och börja röka.
Chokladfabriken.
Hur känns det på tungan?
Gangsta, hiphop, kepsar på sned, Yo! och tonår landar på min, snarare än sötma och ha-begär. Jag har varit där och konstaterat att det är inget för mig.
Det kanske är dags att omvärdera.
Konsertklubben Hot Chocolate startar ikväll och presenterar mer eller mindre okända lokala artister. Det oväntade lockar.
Och det är helt oväntat för mig att lyssna till någon som heter Shooting John, Dolly Daggers och MFMB vilka spelar ikväll efter klockan 21.
Oddsen för att min mamma läser det här idag är små. Mycket små. Eftersom hon står med en hand om vispen och en om rödvinsglaset gissar jag.
Så Psssst. Idag ska mamma få en skiva av Gaby and the guns. Hon kommer bli helt strålande glad. Kanske blev bandet ännu gladare som fick signera.
Konserten igår var jättebra. Lite väl sympatiskt mellan låtarna då Gaby är alldeles för bra för att på något sätt ha anledning att vara osäker. När låtarna går igång finns det bara karisma och stark röst på scen.
Jag gillar hård house. Klockan 02.00 en natt.
Men idag, på kontoret är det en pina.
Som små kaniner som sitter där och hamrar och gör konstiga ljud som bara stör så att jag fastnar vid varje mening och undrar vad fn det var jag skulle skriva.
Det kan inte burra på obemärkt i bakgrunden utan tar bort all koncentrationskraft och gör sig hörd vid varje beat. Kanske är den låga volymen problemet.
Jag tar fram Gaby and the Guns och Emiliana Torrini, försöker få housen utanför att inte tränga in i mina lurar.
I morgon spelar Gaby and the Guns på Babels afterwork. Det är gratis och det är klockan 17-20.
Operakällaren Operagrillen är en av Malmös bästa restauranger. Varje fredag har de lunchkonsert med malmömusiker som underhåller i restaurangen. En så här fin tallrik kostar 95 kr vilket det är värt jämfört med allt annat slabb som man kan komma över en dag klockan 12. Dessertbuffén är svår att låta bli även om det kostar lite extra.
Unna dig!
När jag och mamma hamnade där i fredags läste vi på skylten utanför. Gaby and the guns. Mamma blev helt lyriskt och jag blev mest chockad. Över att mamma visste vilket bandet var då jag i samma vecka, av den slump, hittat dem och sedan lyssnat på deras skiva på repeat.
Jo, visst. Hon älskar bandet och kunde inte lämna bilen när P3 sände en dokumentär om Gaby och hennes killar. Tyvärr så kom inte Gaby (av smått märkliga anledningar) så Judas från Jesus Christ super star sjöng till flygeln. Det var minsann inte fy skam det heller.
Lokalen är dessutom underbart storstadsskrammlig.
En del tycker att det är svårt, en del fattar allt, en del tycker att det är underbart även om de inte fattar något alls. Som jag. Skånes dansteaters lunchföreställningar där du serveras rykande het soppa har varit ett slående koncept i flera år. Du har chansen att gå på lunchdans till och med lördag!
Ner mot kyliga västra hamnen, men skaffa biljetter först!
Det kostar 130 kronor och bokas på 040 20 85 00.
