karin af malmoe

Vad gillar vi en tandläkare som dukar upp skölj-blod-och-slem-ur-munnen-vattnet så här. Vi gillar det mycket, mycket.

I morgon ska jag till tandläkaren. Bäst att borsta tänderna nu då, och ta tandtråd och skölja med grönt starkt vatten.

God natt.

För att fortsätta på föregående blogginlägg…..

Idén. Reklamidén

Detta lilla ord mellan en text och en reklamtext. Detta lilla ord som är så svårt att beskriva, men som är fyllt med så mycket tankar och strategi. Detta lilla ord som gör yrket till roligt och allt annat till torr grammatik. Detta lilla ord som får mig att bli irriterad om någon säger “jag var copywriter idag”. Bara för att jag steker kyckling kan jag ju inte utge mig från att vara kock.

Skillnaden mellan en copywriter och skribent, eller formgivare och en Art Director, blir alltid extra tydlig när man går igenom jobbansökningar. Det finns något där mellan de båda yrkena som är det som skiljer dem åt, och många tror sig vara på den ena eller andra sidan utan att kanske vara det. Det ser ju också olika ut på olika byråer. Men jag tycker att det är förmågan att forma en reklamidé utifrån en strategi, och sedan kunna kommunicera denna, som skiljer copywritern från någon som kan skriva säljande och Art Directorn från någon som kan formge vackert.

Idag har jag haft Kasja Haidl med på jobbet och det ska hon vara i några veckor. Väldigt kul måste jag säga. Och otroligt skönt. Jag har varit ensam copywriter ett tag nu och har hand om så många projekt att jag ser i kors. Det är jätteroligt att vara involverad i allt.  Att kunna gå in och forma idéer för ett projekt, för att sedan lämna över till en skribent eller frilansande copywriter som gör ut enheter, är en våt dröm för många. Och nu har jag Kajsa som ska testa copwriteryrket och har redan fått flera uppdrag.  I dagarna ska hon få vara med i det som skiljer en skribent från copywritern.

Idén.

Fredagen var så förbannat bra så jag kunde leva på den hela helgen. Först var jag i ett presentationsmöte för en kund där VD:n jublade “oooooooooooh det här är så jävla kaxigt och bra, jag älskar det” åt en rubrik jag skrivit och höll tummarna i luften. Och då underdriver jag det en aning. Det tillhör ovanligheten, kunder är ofta återhållsamma med sina jubel. Kanske för att inte salta några fakturor. Så underbart när man får den direkta feedbacken.

Sen gick vi och åt en jättegod lunch på Grand med massor av förrätter i små skålar och skaldjurssoppa och rött vackert kött och hur många olika desserter som helst.

Sen stoppar jag handen i en ficka i väskan och hittar 1600 kronor!

Och solen sken.

Men idag gick jag ut genom porten, hittade inte cykeln och insåg att den blivit stulen för fjärde gången på ett år. Jag orkar inte mer. Det värsta är att denna gången är jag mer arg på mig än på tjuven, för jag är så otroligt tankspridd och korkad. Så, i morgon är det telefonkö som gäller.

När snickerierna var färdigmålade med den vita grundfärgen skulle jag tvätta av penslar och mig själv. Läser på burken; Icke vattenburen. Graaaah. Synen av mina händer alltså.

Lösningen fick bli den gröna sidan på tvättsvampen. Inte särskilt skönt nej. Om jag hade lacknafta hemma?

Han: Jag har en full korg, jag kan inte bära med mer.
Jag: Det där är ju bara ointelligent.
PANG. Dörren slår igen.

Där skulle naturligtvis jag tänkt efter före. Mitt budskap borde ha lindats in i någon form av bomull för att inte ge en direkt motsatt effekt. Dessvärre är jag inte utrustad med så mycket bomull och tycker att det mest är ivägen.

Två korgar, överfyllda med osorterad skittvätt står i lägenheten. Du har 4 timmar på dig att tvätta och det gäller att tänka smart. Smart innebär antingen att sortera allt om högar för olika färg och grad innan man går ner till tvättstugan, eller, om man tycker det är för mycket att bära, sorterar man i lägenheten först och tar med sig den första laddningen.

Självklart.
Men inte för alla. En person jag känner väldigt väldigt väl tar med sig en (1) av korgarna med osorterad tvätt till källaren och lämnar den andra kvar i lägenheten. Ni förstår vad det innebär. Där, i den andra tvättkorgen, ligger en ensam svart tröja kvar, vilket han inte har en aning om, medan tvätten med svart rullar på i källaren. Alternativet är, om det finns tid kvar på de fyra timmarna, att starta en hel maskin för denna stackars tröja som inte kom med från början. Ganska onödigt, ganska energikrävande och ineffektivt. Förmodligen blir den inte tvättad alls.

Då skulle det vara bra med lite tänka-efter-före.

Det här med framförhållning underlättar allt. Som att slå två flugor i en smäll. Himla smart. Man slipper gå och handla inför varje måltid exempelvis. Jag gissar att konsten att tänka längre än en timme framåt är avgörande i vuxenlivet. Att handla före och inte när blir kanske mer uppenbart när golvet är nerbajsat och blöjorna är slut, än när man ska äta frukost.

Han: dukar du fram frukost?
Jag: har du handlat frukost?
Han: nej, när skulle jag ha gjort det?
Jag: ja, när du gick och handlade igår till exempel.

Ovana att tänka före kan dock resultera i att man får slänga allt färskt kött som, så smart, inhandlades på söndagen. Ingen i vår familj hade lärt sig hur detta vuxna tänka-före-beteende skulle förvaltas och inhandlade som vanligt snabbmat varje kväll i stället för att laga det som inhandlats.

De rödgröna har lovat att ta bort rotavdraget om de röstas fram. Men snälla. Det är ungefär som att lova att man ska dra in semestern för sina anställda om man får chefsbefattningen. Eller att lova sin trolovade att aldrig servera frukost på sängen om hon säger ja.

Metro kom med den otroliga nyheten att det är fler höginkomsttagare som använder rotavdraget än låginkomsttagare, om än en väldigt liten skillnad. Vad tidningen inte hade gjort var att väga det mot arbetad tid. Kan det vara så att de med hög inkomst jobbar mer och har mindre tid för städning. Kanske inte. Men jag gillar inte när tidningen slänger ur sig saker som, helt utan reflektion, spär på den svenska jantefilosofin att det är fult att tjäna pengar och det är fult att anlita städhjälp, för det har inte alla andra råd med. Att det går väldigt bra för städfirmorna, vilket ger fler jobbmöjligheter med trygga arbetsförhållanden jämfört med svarta städfirmor, har man naturligtvis inte heller reflekterat över.

Idag köpte vi ett sideboard. Ett begagnad secondhanddesign med en stämpel som japaner gillar. Nils Jonsson för Troeds. Den säljs ganska dyrt på sina ställen och vi köpte det för 4900 på Nirvana. De kunde inte hjälpa oss att få hem det och vi kunde inte låna deras släp. Nåväl, vi hyrde ett släp till nästa dag.

När vi skulle hämta vårt sideboard hade de varken torkat av eller oljat in det. Det är väl det minsta man kan begära om man handlar för femtusen kronor. Jag frågade om jag kunde få lite trollull från butiken vilket de sa att jag behövde för att torka av fläckarna med men fick svaret “Njaaaeee, helst inte, jag har inte så mycket kvar”. Alltså haha, nej men okej då.

Jag har precis flyttat till en stor, fantastisk lägenhet  men ändå finns det små saker som jag saknar. Små saker som man inte tänker på när man bor men som gör sig påminda när de inte längre finns. Som utsikten från mitt köksfönster. Trädet utanför. Ljudet av småfåglar när man öppnade ytterdörren Tystnaden. Jag bodde i Slottsstaden i åtta år i olika lägenheter och sett stadsdelen förändras jättemycket. Den sover inte längre. Den är vacker. Den ligger nära havet. Och man kan vara helt privat. Det kändes som hemma.

JAG FÖRSTÅR INTE VAD HAN MENAR MED DET!!!!!!!!!

Det är min fullständiga övertygelse att dessa retro rariteter kommer att vara hett eftertraktade på tradera inom kort. Och då har jag inga. För min sambo slängde dem.

Ursäkta tidningsrubrikstilen.

Vad var det jag sa.

1 PC
Säng från Tibrobädden som kostat 10 000 för ynka 1500 kronor. 90-säng. En eller två.
14 lådor kläder!
1 låda skor

1 skrivare
1 skanner
1 Pax hörngarderob i ek
1 Boblbee väska

Jodå.