karin af malmoe

Fick plötsligt inspiration till att skriva. Av mig. Allt på grund av en elak kommentar, naturligtvis anonym, om mig. Det kan vara vem som helst som ligger bakom, påståendet kan vara ren lögn och jag vet inte varför jag ens låter en sådan kommentar ligga på mitt utrymme, på min blogg, som jag förvaltar. På nätet kan jag kan påstå vad som helst, om vem som helst, och jag inte behöver stå för det själv. Men det kan också vara sant.

Med framgång kommer hat. Med starka åsikter kommer hat. Om man sticker ut kommer hat. Även om hjärtat sitter på precis samma ställe som tidigare.

När jag slutade på mitt förra företag fick jag några råd på vägen av mina två fantastiska chefer. Låt aldrig någon förändra den du är. De sa att jag kommer få det tufft, andra kommer vilja trycka ner mig, andra har velat trycka ner mig. Ändå sa de aldrig åt mig att dämpa mig. Tvärtom. De uppmuntrade mig att vara den jag är. Deras ord tar jag med mig, när jag blir trampad på, när jag blir härskad, när jag tycker och när jag tänker högt.

Det har förmodligen bara börjat.

Knäckt. Jag har inte varit så här fattig sedan jag pluggade och fick stå i barer på helgerna och servera de dagar jag inte hade föreläsningar och höll dansklasser på kvällar för att kunna äta alls. Den jävla telefonräkningen har sänkt mig. Jag har inte betalt en mobilräkning på flera år eftersom företaget gjort det, men nu har jag en privat telefon med ett helvetes-telia-företagsabonnemang. Och en väldigt stor lägenhet som drar väldigt stor el som jag gärna köper väldigt fina saker till. Jag bor  bredvid Mästerlivs dessutom där en paprika kostar 74 kronor kilot. Förstår ni, 74. Att jag är lat och inte orkar gå till någon billigare butik bidrar ytterligare till min fattigdom. Jag som tänkte shoppa kläder. Nu kommer allt gå till lunchmat och typ höstblommor på balkongen. Hur kunde jag lämna in fåtöljkuddar till en tapetserare som tar 3000 kronor för att fixa två stycken. Vad tänkte jag där.

Mammapappa får jag komma hem till er på middag?

Mediamingel på Hipp ikväll från klockan 16 alltså. Panelen som jag är med i, tillsammans med tre andra, börjar klockan 17. Jag behöver hejarklack känner jag….

Anmäl dig här

I morgon sitter jag i panelen på Mediamingel på Hipp. Det kommer handla om personliga varumärken. Eftersom ett företags varumärke och personliga varumärken formas i betraktarens öga vill jag göra en snabb undersökning inför i morgon.

Vad tycker du att mitt personliga varumärke står för?

Vad gör du själv, pluggar, jobbar, med vad?

Det här hände:

Jag blev lite tårögd.

Jag fick gåshud och håren på armen reste sig upp.

Jag var tvungen att kalla på andra på kontoret för att titta.

Jag la huvudet på sned.

Jag bestämde mig för att inget annat duger.

När jag såg det här.

Och då har det inget att göra med att han är en prisbelönt copywriter, att jag följt hans ord och liv i bloggen från början, eller att hans liv gått som en saga. Det handlar bara om fotografier, bröllopsfotografier som har en så otrolig känsla som når hela vägen in till magen och känns.

Den bara fortsätter och fortsätter. Ikväll låter det så här:

Söndagsfestival

Ps. Jag gick aldrig ut. Jag jobbade. Ja fy det gjorde jag faktiskt. #nypåjobbet

Min kära branschtidning har idag släppt den enorma nyheten om att Fadde hade spökskrivare på Facebook. Herregud kan ni låta Aftonbladet sköta den typen av nyhetsrapportering.

Någon självutnämnd spexare som längtar tillbaka till universitetsvärlden har fått för stora friheter inom politiken. MUF har släppt sin vallåt.

Så här kommer det att låta på Babel ikväll.

6 timmar. Alltså, finns det ingen facklig gräns för hur länge man får spela skivor. Det har säkert någon sosse infört någon gång. Men om man blir bjuden på drinkar kanske det är hur länge som helst. Det verkar ju rimligt.

Min granne är en sjukt trevlig vietnames. Idag sprang jag in i panik till dem, och även om det satt massor av gäster hos dem, gav de mig två råa ägg som jag behövde. Jag ville betala men icke. Mrs Saigon heter hon.

Här har ni babysitter nummer 2! Min basilika fick idag åka bil till Borstahusen. Inte helt smärtfritt för vi knäckte en stam, men på det hela gick det bra. Trots gedigen bakgrund från jordbrukarfamilj är mamma nervös inför detta uppdrag. Jag tror det kommer gå galant så som hon drillade oss i trädgårdslandet som små.

Ps. Jag har inget namn på basilikan ännu. Har du ett förslag som passar.

Igår såg jag Inception. Idag vill jag se den igen.

Mot sommarfesten på luftkastellet.

Hotchie

Lite mindre hochie med strumpbyxor

Jeansenkelt

Sockersött

Jag – Vad kallar du det?
Tomas: – Inget
Jag -  Men säg nu
Tomas – Nej, säger jag ju
Jag – Men vad är bekvämast för dig
Tomas – inget
Jag – Fitta, underliv, slida, mus!
Tomas  – Nej, jag vet inte
Jag – Fitta fitta fitta fitta!
Tomas (väser och tittar sig omkring) – Men sluta nu
Jag – Men hur kan det kvinnliga könsorganet var så tabu! Vad kallar du det?
Tomas – men, inget.
Jag – Men om du får en dotter någon gång och du ska säga till henne att hon måste tvätta sig, vad skulle du kalla det då.
Tomas – Vet inte, jag tar det då.
Jag – men vad skulle du säga?
Tomas – vet inte, jag vill inte prata om det.
Jag – men jag tycker det är en intressant diskussion.
Tomas – det tycker inte jag
Jag – men kom igen
Tomas – Nej. Låt mig vara pryd.
Jag – Men man måste prata om det annars blir barnen anala när de växer upp och kletar bajs väggarna på offentliga toaletter.
Tomas – Sluta nu. (arg)
Jag – Kom igen, vad kallar du den helst.
Tomas – tystnad (arg tystnad)

To be continued. Måste reda ut det här eller i alla fall avdramatisera det hela inför eventuella barns uppväxt.

Ja, jag är hemma från min ridresa och vår intensiva familjetripp. Men eftersom ingen sitter inomhus och läser bloggar när Malmö skiner är detta inlägg som att kasta pärlor åt svin, lata svin. Men alltså jag gillar grisar, jättesöta.

Den som trodde att jag har semester (jag trodde det) hade fel eftersom det plötsligt kom upp en deadline från Nöjesguiden som min hjärna sorterat bort. Så, nu hoppas jag på regn.

Mina händer bränner. Liksom hettar. Och jag sitter inomhus i ett kontor där man måste vifta med ett papper för att skapa luftvågor mellan varven för att över huvud taget kunna ta ett djupt andetag. Annars blir det mest chippande efter luft. Jag tror att jag klarar det till klockan 15, sen måste jag doppa mig i något kallt eller smeka mig med en piggelin. Tills dess dricker jag resorb och försöker att inte glatta av tangentbordet med fingrarna.