Måndagsskor

Middagslur

Barbent

 

Fingersnack

 

Nästa helg ska jag sälja hur mycket som helst på loppis tänkte jag. Därför har vi rensat ut hela källaren och våra garderober i helgen. Ni kommer kunna köpa en gammal ridhjälm,  min sambos gamla examenskostym eller kanske en lampa eller ett par helt nya Nike dansskor. Folkets park nästa helg alltså.

Folk som – titta på mig jag är så galen – är jag inte rolig – jag är så tokig – ta en semesterbild på mig nu när jag klättrat upp i trädet så att alla får se hur himla crazy jag är – jag är så himla konstig…

Och så säger de något som är helt normalt. Typ, jag gick genom stan med en tröja ut och in. OCH VISSTE OM DET. Fattar ni GENOM HELA STAN. Jag är helt galen.

Det hände något fruktansvärt i helgen. Jag tog upp en plastlåda ut källaren med vinterjackor som jag sparat. En lång fårskinnskappa, en väst i fårskinn, en vinterjacka från Spirit, en väst från J Lindeberg. Okej, jag har namedroppat nog. En värdefull låda med andra ord. När jag öppnar locket hittar jag en mössa i lammskinn överst, tar den på mig och skojar lite. Sen känner jag det. Lukten. En märklig frän lukt. Något helt annat än instängd vindslukt. Jag lyfter på en av jackorna som ligger överst och möts av en hel koloni av krypande djur. Hela plastlådan är ett malbo och det bara kryllar och allt är uppätet och jag får fullständig panik. Det kliade över hela kroppen och jag var tvungen att tvinga min sambo ner med lådan i källaren för att slänga alltihop. Det fanns inte en chans att rädda ngåot.

Sen pratar jag med min mamma som jag fått fårskinnskappan av som berättar att hon alltid haft den på vinterförvaring. Bra. Det gav mig ännu mer dåligt samvete.

Jo alltså…

Nej jag har fan inte tid.

Det är mitt i natten.

Hej.

 

Hej

Jag vill ha ett nytt utseende på min blogg. Kan du hjälpa mig? Vad ska jag har för wordpresstema? Hur många rader ska jag ha? Ska jag ha något som inte finns idag, en länklista eller vad som helst. Det måste hända något i mitt liv känner jag. Så här kan vi inte ha det.

Jag lyssnar oftast inte på musik som gör mig ledsen. Jag stänger av. Därför kommer här en låt som gör mig ledsen av artisten Lars Winnerbäck som jag aldrig lyssnar på och en låt som jag alltid stänger av. Inte för att den är dålig direkt utan mest för att den gör ont. En låt som jag däremot inte stänger av även om den känns långt in är den här med Oh Laura.

 

 

Nej, det är inte den 26 december, jag är en hårt arbetande kvinna och är därmed två månader sen med detta inlägg. Och så passande då, att jag är rädd för att tiden ska springa ifrån mig. Att jag ska ha jobbat, sprungit och sprungit och plötsligt upptäcka att flera år bara har försvunnit och att jag plötsligt är gammal. För gammal. Och utan det som egentligen betyder något. Som en familj på riktigt.