Min näsa för The black Ox

Jag vet det redan innan jag tittat på menyn. Redan innan jag gått dit. Jag har förfinat hårstråna i min näsa för att ge utslag och förstå när något är bra och när det inte kommer vara bra. Den kan ha fel. Framför allt blir håren desillusionerade om de utsätts för andra kulturer och traditioner. Men i i takt med resandet ger de tillfredsställande resultat även där. Som om en gata är att lita på eller inte, om hålet i väggen är ett bra hål och som om menyn avslöjar en kärlek för mat eller inte.

 

I Malmö ger mina näshår utslag då de utsätts för hård konceptualisering, flådighet samt namn med kött i. The Black Ox. Det är naturligtvis inte tillförlitligt med tanke på The fat duck. Men en nyöppnad restaurang i nyöppnade Studio, som inte en enda foodie har gått i god för, men som älskas av alla som älskar lyx; då reser sig mina näshår likt rygghåren på en katt. Och sedan har vi priserna. Det är ett plågeri att beställa mat man på förhand vet inte kommer motsvara prisbilden – för att någon hängt upp guldtyg i skira färger och kristallkronor. Jag tröstar mig med en mycket bra cocktail enligt min negroniälskande smak, Oaked Boulevardier och inser i samma sekund som en stressigt förvirrad servitör tilltalar oss att det här kommer inte ge mina näshår fel.

 

Okej, nu kollar vi på lokalen istället, för det är ändå behållningen utöver en eminent drink. Det är härligt med sammetslampor guld och cocktails. Det behövs en era efter köttscheman och vitkaklade väggar. Smek mig gärna med lite guldporr för jag håller på att torka ut av alla spartanska ställen och likriktad inredning. Det är bara synd när en flådig inredning försöker överskönja en kasst kök. Kan det få hänga ihop någon gång i vår stad?

 

Här var det kött med pommes och rödvinssås. Nej, förresten, pommesen måste du köpa därtill. Till köttet och rödvinssåsen alltså. Grönsaker måste du också köpa till. Om min rätt ska bli komplett får jag nog punga upp  emot 400 kronor och då hjälper det inte att de lagt en skiva anklever på toppen – för den är mer likt en tjock sladdrig fettskiva och får inta skamvrån direkt. Men jag tror att folk älskar detta. Folk som ansar näsan för noga.

 

Köttet är mört. Men där kan vi sätta punkt för den rätten. Det 63 gradiga ägget i min förrätt är inte 63 grader, och på det hälls en soppa med samma konsistens som vatten och som enkom smakar vinäger. Så mycket att det måste ha föregåtts av ett misstag. Kanske kocken ramlade med vinägerflaskan i handen och klunkade ner oceaner av syrlig vätska ner i spenatsoppan och sa skepp ohoj, eller har en praktikant misstagit en spann för en matsked. Inte vet jag. Men något har hänt. För det kan inte vara meningen att käkarna ska krampa när man äter spenatsoppa.

 

Här kan man tycka att om maten är ointressant så kanske servicen kan väga upp, men den väger snarare ner. En stressad kypare som tar emot oss säger tjugo minuter efter vårt bokade bord 21. 20 att han ”inte har hunnit så långt än”. Det är då tomt på de flesta bord i lokalen. Väl på våra platser tar det en evighet innan någon kommer till vårt bord. Medan maten tar ungefär fem minuter att tillaga? När vi spisat upp är vi helt bortglömda. Här vill minsann ingen sälja varken dessert eller cocktails till ett annat ganska törstigt sällskap. Vi får till och med gå och hämta vår servitris till slut som inte ler och ber om ursäkt, utan mest är besvärad av sina gäster.

 

Det var en himla tur att cocktailen var bra och att mina tjejer var bäst och pratiga, och mina näshår dom har minsann fortfarande rätt radar. Jag rekommenderar barhäng här. Tomt i plånboken kan man få på många fler härligare sätt.

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

En vanlig dag vid köksbordet

– du är en kyckling! (Elias pekar på mig)  

– popopopo (jag härmar kyckling med vingar)

– Inte en höna!

– nähä? Pipipipip

– Inte en mus!

Inte är det lätt att göra rätt inför fen enväldige härskaren… 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Malmös Saluhall salut


Ganska mycket bättre och snyggare än den Food coart som tidigare kallades saluhallen och låg på Lilla torg vilket min generation nog fortfarande minns. Vi avslutade veckan med en AW här på Malmstens fisk (som även finns i Lunds saluhall) innan jag sprang till en middag och Lina sprang hem till en nattning. Det gäller att fånga de små tillfällena. Jag hann inte mer än att fånga dessa ostron (som hade behövt en lite bättre omsorg vid öppningen) och mer av saluhallen hann jag inte med, men är verkligen nyfiken på ett lunchbesök. Det var väldigt mycket folk. Jag hoppas det fortsätter locka.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Väckt av glasflaskor 

Har fått en ny granne som har den goda vanan att slänga flaskor kl 22.30, 24.00 eller som igår även 04.00 precis utanför mitt sovrumsfönster. Tre gånger på en kväll. Eller rättar sagt natt. Underbart. Klirr klirr klirr klirr klirr. Really? Sluta! Kan även vara samma granne som rökte in hela trappen i majja i helgen. Det luktade så mycket att jag var rädd att huset skulle börja brinna av ångorna eller att jag och Elias skulle somna in i substans som pyrde in genom väggen. Fantastiskt med nya grannar. Jag kanske ska hälsa hen välkommen med en kaka. Fylld med laxerongsmedel.

För övrigt. Vem bygger en återvinningsstation med behållaren för glasinsamlingen längst in mot huset, ca 0,5 meter från närmsta fönster? Någon har inte tänkt. 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

På toppen av Malmö

Malmös första riktiga roof top. Alltså utan topp. Utan tak. Okej, det finns även en inomhusdel. Med fantastisk utsikt och fina cocktails. Vi invigde Grilljanne i helgen (vad är detta för namn? Ska det uttalas svenskt, eller som jag vill, med fransk accent?). Och kissade med utsikt över ett fantastisk Malmö som blir mer och mer storstad för varje åt. Heja New York feelingen ikväll. Du höll i tills jag vaknade 06.30.

Och så åt vi på nya Cirkus på Norra Skolgatan i hotell Moores hus. Anders Vendel bjussar här på en väldigt rolig och blandad meny som hoppar vilt mellan länder och smaker. Roligt med en ny vendelsatsning i en svår lokal på Möllan. Hitta nu hit för ett nummer eller två. Min

Spara

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Förstå sig själv 

”Barnen måste förstå sina egna känslor innan de kan förstå någon annans”.     

Jag läser i protokollet jag fått från förskolan och deras prioriterade mål för året. Det ska grunda sig i FNs barnkonvention. Och jag tänker. Vilken viktig mening. För vuxna. Och så viktigt det är att reflektera och förstå för att kunna förstå andra. Det som kallas empati. Alla borde egentligen gå någon form av terapi för att lära dig förstå sina egna känslor. För många kan inte, har tappat bort det bland livets sår eller har man aldrig lärt sig. Den som inte vill utveckla sig själv eller tycker att man har kvar att lära. Kan en vara ödmjuk. Kan en tänka på andra än sig själv. Kan en förstå andra. Om en inte förstår sig själv. Eller tycker sig behövs göra så. 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Hej! Nytt jobb. Ny dag. 

Tjoho kanske det ska stå i bubblan. För nu börjar jag jobba som kreatör på Sitrus. Efter fyra år med eget AB och otaliga samarbeten och otaliga kunde senare kändes det helt rätt. Jag längtade tillbaka till att jobba på en och samma reklambyrå. Och Sitrus som bara är ett år gammal går igenom en stor förvandling där jag får vara en del. Vilket är roligt och spännande. Efter att bara ha jobbat på mindre lokala byråer om än roliga och bra sådana är det helt nytt att jobba på en byrå med 160 anställda. I Malmö är vi små men ovanligt nog jobbar många på kontoren över gränserna och ingår i team i både Stockholm, Göteborg och Norrköping. Ja kanske även Helsinki. Kan ändå säga tryck in fliken och öppna på finska. Nu hoppas jag på detta. Hej då bokföring. Hej kollegor.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter