Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Det är januari. Låt oss tänka på Syren

onsdag, januari 4th, 2017

 

 

En dag i sommar. Hittade jag här. Det blev saft. Och sorbet. Till mina vänner som pratar om den än.

 

Min näsa för The black Ox

söndag, december 11th, 2016

Jag vet det redan innan jag tittat på menyn. Redan innan jag gått dit. Jag har förfinat hårstråna i min näsa för att ge utslag och förstå när något är bra och när det inte kommer vara bra. Den kan ha fel. Framför allt blir håren desillusionerade om de utsätts för andra kulturer och traditioner. Men i i takt med resandet ger de tillfredsställande resultat även där. Som om en gata är att lita på eller inte, om hålet i väggen är ett bra hål och som om menyn avslöjar en kärlek för mat eller inte.

 

I Malmö ger mina näshår utslag då de utsätts för hård konceptualisering, flådighet samt namn med kött i. The Black Ox. Det är naturligtvis inte tillförlitligt med tanke på The fat duck. Men en nyöppnad restaurang i nyöppnade Studio, som inte en enda foodie har gått i god för, men som älskas av alla som älskar lyx; då reser sig mina näshår likt rygghåren på en katt. Och sedan har vi priserna. Det är ett plågeri att beställa mat man på förhand vet inte kommer motsvara prisbilden – för att någon hängt upp guldtyg i skira färger och kristallkronor. Jag tröstar mig med en mycket bra cocktail enligt min negroniälskande smak, Oaked Boulevardier och inser i samma sekund som en stressigt förvirrad servitör tilltalar oss att det här kommer inte ge mina näshår fel.

 

Okej, nu kollar vi på lokalen istället, för det är ändå behållningen utöver en eminent drink. Det är härligt med sammetslampor guld och cocktails. Det behövs en era efter köttscheman och vitkaklade väggar. Smek mig gärna med lite guldporr för jag håller på att torka ut av alla spartanska ställen och likriktad inredning. Det är bara synd när en flådig inredning försöker överskönja en kasst kök. Kan det få hänga ihop någon gång i vår stad?

 

Här var det kött med pommes och rödvinssås. Nej, förresten, pommesen måste du köpa därtill. Till köttet och rödvinssåsen alltså. Grönsaker måste du också köpa till. Om min rätt ska bli komplett får jag nog punga upp  emot 400 kronor och då hjälper det inte att de lagt en skiva anklever på toppen – för den är mer likt en tjock sladdrig fettskiva och får inta skamvrån direkt. Men jag tror att folk älskar detta. Folk som ansar näsan för noga.

 

Köttet är mört. Men där kan vi sätta punkt för den rätten. Det 63 gradiga ägget i min förrätt är inte 63 grader, och på det hälls en soppa med samma konsistens som vatten och som enkom smakar vinäger. Så mycket att det måste ha föregåtts av ett misstag. Kanske kocken ramlade med vinägerflaskan i handen och klunkade ner oceaner av syrlig vätska ner i spenatsoppan och sa skepp ohoj, eller har en praktikant misstagit en spann för en matsked. Inte vet jag. Men något har hänt. För det kan inte vara meningen att käkarna ska krampa när man äter spenatsoppa.

 

Här kan man tycka att om maten är ointressant så kanske servicen kan väga upp, men den väger snarare ner. En stressad kypare som tar emot oss säger tjugo minuter efter vårt bokade bord 21. 20 att han ”inte har hunnit så långt än”. Det är då tomt på de flesta bord i lokalen. Väl på våra platser tar det en evighet innan någon kommer till vårt bord. Medan maten tar ungefär fem minuter att tillaga? När vi spisat upp är vi helt bortglömda. Här vill minsann ingen sälja varken dessert eller cocktails till ett annat ganska törstigt sällskap. Vi får till och med gå och hämta vår servitris till slut som inte ler och ber om ursäkt, utan mest är besvärad av sina gäster.

 

Det var en himla tur att cocktailen var bra och att mina tjejer var bäst och pratiga, och mina näshår dom har minsann fortfarande rätt radar. Jag rekommenderar barhäng här. Tomt i plånboken kan man få på många fler härligare sätt.

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Tio år senare. 

fredag, november 25th, 2016


P3 dans vill alltid få mig att vara 28 igen. Svett. Golv. Och allmän oreda.

Ska jag pynta den nu då? 

onsdag, november 23rd, 2016

I veckan ville barnen på förskolan se min tatuering. Fick snällt dra upp klänningen. Buden: gran eller ett troll.

En vanlig dag vid köksbordet

måndag, november 14th, 2016

– du är en kyckling! (Elias pekar på mig)  

– popopopo (jag härmar kyckling med vingar)

– Inte en höna!

– nähä? Pipipipip

– Inte en mus!

Inte är det lätt att göra rätt inför fen enväldige härskaren… 

Malmös Saluhall salut

söndag, november 13th, 2016


Ganska mycket bättre och snyggare än den Food coart som tidigare kallades saluhallen och låg på Lilla torg vilket min generation nog fortfarande minns. Vi avslutade veckan med en AW här på Malmstens fisk (som även finns i Lunds saluhall) innan jag sprang till en middag och Lina sprang hem till en nattning. Det gäller att fånga de små tillfällena. Jag hann inte mer än att fånga dessa ostron (som hade behövt en lite bättre omsorg vid öppningen) och mer av saluhallen hann jag inte med, men är verkligen nyfiken på ett lunchbesök. Det var väldigt mycket folk. Jag hoppas det fortsätter locka.

Väckt av glasflaskor 

söndag, november 13th, 2016

Har fått en ny granne som har den goda vanan att slänga flaskor kl 22.30, 24.00 eller som igår även 04.00 precis utanför mitt sovrumsfönster. Tre gånger på en kväll. Eller rättar sagt natt. Underbart. Klirr klirr klirr klirr klirr. Really? Sluta! Kan även vara samma granne som rökte in hela trappen i majja i helgen. Det luktade så mycket att jag var rädd att huset skulle börja brinna av ångorna eller att jag och Elias skulle somna in i substans som pyrde in genom väggen. Fantastiskt med nya grannar. Jag kanske ska hälsa hen välkommen med en kaka. Fylld med laxerongsmedel.

För övrigt. Vem bygger en återvinningsstation med behållaren för glasinsamlingen längst in mot huset, ca 0,5 meter från närmsta fönster? Någon har inte tänkt. 

På toppen av Malmö

tisdag, oktober 25th, 2016

Malmös första riktiga roof top. Alltså utan topp. Utan tak. Okej, det finns även en inomhusdel. Med fantastisk utsikt och fina cocktails. Vi invigde Grilljanne i helgen (vad är detta för namn? Ska det uttalas svenskt, eller som jag vill, med fransk accent?). Och kissade med utsikt över ett fantastisk Malmö som blir mer och mer storstad för varje åt. Heja New York feelingen ikväll. Du höll i tills jag vaknade 06.30.

Och så åt vi på nya Cirkus på Norra Skolgatan i hotell Moores hus. Anders Vendel bjussar här på en väldigt rolig och blandad meny som hoppar vilt mellan länder och smaker. Roligt med en ny vendelsatsning i en svår lokal på Möllan. Hitta nu hit för ett nummer eller två. Min

Spara

Förstå sig själv 

tisdag, oktober 18th, 2016

”Barnen måste förstå sina egna känslor innan de kan förstå någon annans”.     

Jag läser i protokollet jag fått från förskolan och deras prioriterade mål för året. Det ska grunda sig i FNs barnkonvention. Och jag tänker. Vilken viktig mening. För vuxna. Och så viktigt det är att reflektera och förstå för att kunna förstå andra. Det som kallas empati. Alla borde egentligen gå någon form av terapi för att lära dig förstå sina egna känslor. För många kan inte, har tappat bort det bland livets sår eller har man aldrig lärt sig. Den som inte vill utveckla sig själv eller tycker att man har kvar att lära. Kan en vara ödmjuk. Kan en tänka på andra än sig själv. Kan en förstå andra. Om en inte förstår sig själv. Eller tycker sig behövs göra så. 

Hej! Nytt jobb. Ny dag. 

måndag, oktober 17th, 2016

Tjoho kanske det ska stå i bubblan. För nu börjar jag jobba som kreatör på Sitrus. Efter fyra år med eget AB och otaliga samarbeten och otaliga kunde senare kändes det helt rätt. Jag längtade tillbaka till att jobba på en och samma reklambyrå. Och Sitrus som bara är ett år gammal går igenom en stor förvandling där jag får vara en del. Vilket är roligt och spännande. Efter att bara ha jobbat på mindre lokala byråer om än roliga och bra sådana är det helt nytt att jobba på en byrå med 160 anställda. I Malmö är vi små men ovanligt nog jobbar många på kontoren över gränserna och ingår i team i både Stockholm, Göteborg och Norrköping. Ja kanske även Helsinki. Kan ändå säga tryck in fliken och öppna på finska. Nu hoppas jag på detta. Hej då bokföring. Hej kollegor.

Feber jag? 

fredag, september 23rd, 2016

Har inte haft feber på år, om jag minns rätt. Är därmed i chock och efter 40 grader sprids värmen av två alvedon likt berusande varmt vin i kroppen. Tacksam för läkemedel. Känner mig frisk. Fast jag vet att dom luras. 
När det gäller barn tänker jag att febern är viktig. Det betyder att kroppen jobbar. Feber är ett symptom på det, inte i sig en sjukdom. Över 40 eller om de har mycket jobbigt då är de dags. Knottrorna på kroppen som bildas av stigande feber lägger sig och en paus sprider sig. Tack. 

Lunch på Daniel Berlin

fredag, september 9th, 2016

 

 

Jag tog med mig mina tjejer till Daniel Berlin. En krog som ligger mig varm om hjärtat. Första gången kommer jag aldrig glömma. Hur jag satt i trädgården och de kom ut med fat av nyplockade färska  grödor från trädgården. Morötter, vinbär… Allt att plocka och äta rått, rakt upp och ned till ett glas champagne. Det var drypande sol. Grusgången krasade under fötterna. Det är en återkommande känsla när jag tänker på Daniel Berlins krog. Gruset under fötterna. Ljudet. Men också hans mamma och pappa i restaurangen, så fina. Rotsellerin som bakades länge och skars upp i matsalen. Svampbuljongen hur är den möjlig.  Blomkålen som serverades i oändliga texturer fullkomligt briljant, fågelbenet som en påminnelse om att respektera det levande det vi tar av. Vinerna. Ingenstans har min vinupplevelse varit så verklig som här. Jag, som inte kan vin så värst kan i alla fall veta när jag tas med på en ny resa och imponeras av hur de de kan servera ett sött vin och få det att kännas som en helt naturlig hållplats mitt i resan. Magiskt. Ja, jag har varit här flera gånger. Jag trodde jag hade en årlig tradition tills jag blev gravid och fick barn men den kanske är återupptagen nu. Jag älskar att prova nya ställen men Daniel Berlin känns nytt och intressant varje år och jag vill vara med på hans färd. Så hellre dit igen än till något nytt, om jag måste välja. Och Ja, jag har ett extra klappande hjärta av att se någon från Landskrona lyckas. Den staden behöver det. Människorna behöver det. Känna att de kan, att de har möjligheter och jag tror att det är därför som Daniel också är så engagerad i staden. Har startat en restaurang där som han coachar och deltar på event.

Wow vi har haft fester och klappat och hafts så himla annorlunda upplevelser på Daniel Berlin också. Haft vinprovningar och rullat ut. Denna gång tog jag juicepaketet. Härligt det med även om jag grämde mig när några speciella sorter kom in,som jag smuttade på förstås. Men jag rekommenderar verkligen lunch på krogar som serverar avsmakningsmeny. Det är något härligt lättsamt med just lunch. Krogar som Noma, Daniel Berlin eller andra Michelinkrogar har ofta det alternativet. I år var det mindre av många versioner av samma råvara. Som en tallrik rödbetor i olika versioner,och fler anrättningar av olika råvaror, texturer, smaker och färger som tillsammans skapar en enhet. För att återge allt borde jag spela invåra röster i realtid. Kvar är minnet av en lever på fågel, tuppskinnet, spröda råa kantareller, mjukt mjukt ägg…  Ja och så den där starten med rom för att inte säga hur en smaken av skånsk äggakaka serveras i en tugga. Vad som också utmärker Daniel Berlin i år är ljudsättningen. Vi kommer in, smått stirriga av förseningar och livsöden men när vi sätter oss ner i vår privata matsal lägger alla märke till lugnet som befinner sig, hur vi sjunker ner i en långsam behaglig rytm skapad av spamusik. Som delfiner som knuffar en i land och för en redo att andas på nytt.

Spara

Irish Coffee eftermiddag

fredag, september 9th, 2016

 

Klockan var tre och jag tog en avstickare från kontoret för att fika med en vän (läs svära under en timme över diverse saker i våra liv). Vi konstaterade att vi alltid träffas på Moccasin när det är något viktigt. Här har många sorger och glädjeord pyst ut. Här berättade jag tydligen för henne att jag var gravid. Och här ordnade jag så hon fick träffa alla hennes vänner när hon fyllde trettio. En viktig plats för viktiga ord helt enkelt. Och som jag annars nästan aldrig besöker. Inte för att det är något fel på stället. Tvärtom är det både mysigt, de utvecklas hela tiden i sitt kök, nu odlar de själva på Stadsbruk och vinbaren är ett trevligt Davidhallsinslag.

Men. De har ingen cappuccino.

De hade bara snutkaffe vilket jag inte alls kunde tänka mig efter en hel dag med huvudet i termosen. Jag och Eva som äger Moccasin kom glädjande nog fram till att det som ligger närmast till hands är en Irish Coffee. Detta rekommenderar jag alla. Speciellt klockan tre en fredag.

Glädjen över livet är åter tillbaka.

Spara

Spara

Spara

Räknar ner minuterna till han kommer

lördag, augusti 13th, 2016

Räknar alltid ner minuterna till mitt barn ska komma. Med pirr i magen och längtan som på julafton. Det är hur töntigt och fint som helst att få känna samma känsla som vuxen. Som när man är kär. Även om jag har sopor som borde tas ut, disk som bör diskas innan han kommer och så vidare för när han är här blir tiden annorlunda och hushållssysslor eller ens två minuter för sig själv bli svårt. Ändå sitter jag bara på en stol i köket. Njuter en kaffe i total tystnad vilket jag även kan längta efter ibland. Men aldrig så mycket som jag längtar efter att ta den koppen kaffe samtidigt som jag har min pojke i knäet, slängandes ägg på golvet och inte ha hunnit duscha. Hur jobbigt det än är att vara själv med barn slår kärleken till en annan människa allt. Och den kärleken är något oupplevda till den inträffar. Något som är svårt att förstå. Aldrig trodde jag att det skulle kännas så här. Så knäppt galet stort och häftigt. Att den lilla personen är en del av mig.

Bort med din online video ad. 

torsdag, juli 7th, 2016

Okej alla svenska tidningar. Ni kan stänga av era störiga online video ads nu. Här får ni senaste rapporten: 
”Online video ads are ineffective: 81% of people surveyed mute video ads, 62% are annoyed by pre-roll ads, and 92% have considered using ad-blocking software”.
Om den senaste trendrapporten om internet enbart utfördes på nattande mammor (och pappor) skulle resultatet bli illröda ilskna siffror. Vem har inte läst nyheterna i sängen i ett mörkt rum och plötsligt går en video ad igång med högt ljud. Febrilt letar man efter bort-knappen för att till slut i panik ta volymknappen. Vaknade barnet? Phu. Hatar verkligen online video ads förmåga att tränga sig på helt utan inbjudan. Som att sova med Ove i Solsidan. 

Föräldralivets piece Of cake 

onsdag, juli 6th, 2016

De kvällar sonen somnar innan 20.30 är somett helt nytt liv. Har ätit kex med ost, gjort armhävningar, jobbat, kollat matprogram, provat nya kläder. Är det så här är ju föräldralivet piece of cake! T ä n k att det finns de som har barn som somnar 19. Ni måste ha ju ha det JÄTTEBRA. Som ett livslångt föräldrarspa. 
Detta sker ungefär aldrig för mig. I gengäld har jag en himla rolig unge. 

Solde fyller ett år till varje år

onsdag, juni 29th, 2016

 

Och då bjuds det in vänner familj och vänners barn på kalas med burgare clowner och alltid faktiskt sol på rosteriet. Tack Jonas, Johan och Dan. I år bajsade inte en kompis barn på marken men det var kul ändå.

Spara

Spara

Kockar talar de vackraste språk

tisdag, juni 28th, 2016

Träffar aldrig någon som pratar så vackert om sitt jobb som kockar. Människor som jobbar med mat. Mat är romantik. Känslor. Minnen. Kockar är skapare. Känsliga. Konstnärer. Jag älskar att lyssna på deras värme och kärlek till vad de jobbar med. Till råvarorna de använder. Hur de beskriver tankarna bakom vad deras händer skapar. En kock kan berätta en historia genom maten. Sin historia. Och den älskar jag att lyssna på. För det finns något helt fantastiskt att vilja ge upplevelser åt andra. Att få andra att må bra. Att sprida sin historia. Sin glädje. Sin vördnad för det levande och för smaker och vår omvärld. Vad de skapar är konst för mig. Färger, smaker, texturer. Och historier. När de blir engagerade och får prata om sitt. Sin egen mat. Då blir allt vackert. 

Jag hör inte någon prata så målande om andra jobb. Så innerligt. Det är något väldigt mjukt med att skapa mat. Du skapar det. Sedan är det borta. I några tuggor. Och kanske ger de tuggorna dig minnen för livet b

Förälskade mig och sen…

tisdag, juni 28th, 2016

För någon månad sedan skrev jag en tweet att jag gått och förälskat mig, i en kvinna. Hade inte en aning om vem hon var då. Bara att hon berörde mig med sin karaktär och att hon var skitsnygg i sin mössa. Cool. Trevlig. Jag ville lära känna henne mer. Nu sitter jag här och ser ett avsnitt av Chefs Table,
helt tillägnat henne. Så, nu vet jag att hon inte bara var en kvinna jag pratade med på en fest. Utan USAs första kvinna att få två stjärnor i guide Michelin. Galet. Magiskt. GRÄT nu.
Kanske kärlekssorg. Gråter i och för sig till alla avsnitt av Chefs Table. Jag råkar väl vara lätt berörd av människor som rör vid mat som att det är konst. 
Jag är fortfarande förälskad. Men nu i en kändiskock långt bort och förvandlad till ett väsen. Och inte bara en grym tjej som jag träffade på en resa till ett matforum. 
Föremålet för min förälskelse håller jag hemligt. Jag kanske fortfarande har en chans. 

Hej Shoreditch

tisdag, maj 31st, 2016

Jag åkte till London. Fast det är inte riktigt sant. Jag åkte till Shoreditch. Under vår helg i staden med röda bussar lämnade vi inte denna stadsdel alls. Min kära bästa vän som numer bor långt upp i landet och jag möttes på en tunnelbanestation. Vilken genial idé. Att ses för en helg någon helt annanstans. Och då i hennes gamla studenthoods. Åt bäst på Lyles, Dishroom och Clove Club. Riktigt bra. Speciellt en märklig mandeldessert har satt sig i mitt matminne. Och en buljong på anka i vinglas. Vi gick på Samuel Jackssons välgörenhetsgala med massa artister, svor över äckligt kaffe (den godaste drack jag i en pop up i en tunnelbana) och bodde superbt på Hoxton. Och jag åkte till fel flygplats när jag skulle hem och fick ta taxi från Heathrow till Luton. Hej bakistrött. Den taxiresan kostade mer än flyget tor. Ett superbt avslut. Som att beställa extra belugakaviar 25 gånger. Fast inte äta den utan liksom slänga den ut över en hundrastplats.

Mina gröna fingrar

lördag, maj 21st, 2016


Jag hade så mysigt igår att jag varken förevigade den långtidsbakade rotsellerin med hasselnötter eller den otroligt långa pastan från Puglia dränkt i det som jag ändå tror är världens godaste tomatsås. Ja, så är det nog. Tog chansen att laga en herrans massa rätter för att jag fyller år och med tanke på hur mycket korv och makaroner det blir nu för tiden så lade jag timmar (och dagar) på denna enda kväll och gottade ner mig i bakade morötter med chili och ingefära. Zucchini citron parmesan och kapris. Ärtor mynta och feta. Och så en syrensorbet med syrener som jag pallat på Ribban. Trots min fruktansvärt bra preppning tog allt så lång tid som det ska så att vännerna samlas i hög i köket och hinner dricks många glas mer än värdinnan. Nu har jag firat 37.

Jävligt grym marmeladkokerska.

tisdag, maj 17th, 2016


Idag har jag träffat Helle för ett jobb. Pratat miljö, marmelad och ja en del om ligg. Och så om att skapa ett varumärke och en story som säljer. För det betyder fanimig mer än produkten i sig.

Helle, designer och tillskärare i Malmö med märket Robert & Blad gör marmelad av det som blir över i stadens trädgårdar. Hon ratar brunmossiga ekoetiketter och menar att ett varumärke ska ha en story. Som i modebranschen där det var längesedan ekotrenden innebar potatissäcksmode. Därför svär den jävla marmeladfrabiken som en borstbindare och loggan är allt annat än vänlig. Eko är fan coolt.

”Det konstiga är att även om vi är upplysta kring miljöproblemen så fortsätter vi i fel riktning. TV-reparatörer finns inte ens idag. Det ordet existerar inte. Köttkonsumtionen ökar och vi fortsätter köpa kläder. Människan är inte mogen. Vi är som 14-åringar på syra. Vi vill åka rutschkana, snabba bilar och dricka champagne”.

Hoppas för Helles skull att Malmöborna kokar lite egen marmelad i år. För Helle har helt för lätt för att ta på sig alla trädgårdas ansvar. Och hennes kök är ändå rätt litet.

Var jobbar min kompis?

söndag, augusti 28th, 2011

20110828-034952.jpg

Om du har rätt har du koll och är ball. Det här är i alla fall en drömhall. En godisbutik. Och hon har precis samma storlek som jag vilket gjorde att jag fick en ny färg på fötterna för kvällen. Lycka.

Sista kvällen med kockduellen

torsdag, augusti 25th, 2011

Ikväll är det TV-kocken Tareq Taylor och Per Frank samt André Nordström från Ängavallen som står på kockscenen klockan 18 med mig och lagar mat från en hemlig korg ur en timme. Den som står längs fram får smakprov!

Två och två och tätt ihop

onsdag, augusti 24th, 2011

De står här och var i publiken när Tingsek spelar Shake the disease. Två och två. Hon framför och han bakom. Konsert blir extra fint med någon som står där bakom, lägger armarna om och vilar huvudet på ens axel. Man står så och omsluts av något magiskt som händer på konserter. Kvällen jag blev ihop med min förra pojkvän stod vi så. Det var Yelle på scen och han stod bakom mig så nära som han kände att han vågade. Kramade inte om utan höll lätt och osynligt om mina höfter, och när vi kom hem till honom den kvällen frågade han lika försiktigt ”får jag vara din pojkvän ett tag?”. Min burdusa olikhet svarade ”Ett tag?!” Och precis så blev det.

Vuxenpostis

onsdag, augusti 24th, 2011

För er som haft ett krossat hjärta, det är inte konstigt att ni känner smärta.
Nu är det bevisat att känslor kan göra ont i kroppen. Precis som att bränna sig på kaffekoppen. Men det där det visste redan jag. Det har jag känt varenda dag.

Fjärde vanligaste sökningen just nu

lördag, augusti 20th, 2011

 

Du som har sökt på ”Karin af malmoe + Thomas” 69 gånger (SEXTIONIO) 78 gånger (SJUTTIOÅTTA) den senaste månaden, förutom när du var på semester mellan den 21 och 29 juli. Här kan du få hjälp. Du är läskig.

 

 

Tillbaka till framtiden?

lördag, augusti 20th, 2011

 

Om jag försvinner. Då kanske jag är på Nepturnus.

Det gör dig till en fantastisk kvinna.

lördag, augusti 20th, 2011

Att fickparkera perfekt. I alla fall enligt Cecilia som idag utbröt, efter min tredje fickparkering för dagen, ”SHIT VILKEN KVINNA DU ÄR!”. Nu kan jag somna lugnt utan tvivel.

 

 

Logiskt tänkande

lördag, augusti 20th, 2011

 

Ena dagen lägger man femhundra kronor på drinkar. Andra dagen funderar man på att köpa en (1) läsk på IKEA för fem kronor istället för varsin läsk för tio, eftersom man ändå får free refill och kan dela mugg, och tycker att man är himla smart.