Det jag lever på

Jag förvånas ofta när någon kan bli lyrisk över en text.
Över min text.
En kund kan sitta och säga ”det här är så bra”.
Och så har jag liksom bara skrivit.
Med en penna.
Precis som alla andra kan.
Eller kanske det är just så.
Att alla andra inte kan.
Även om de lärde sig att aldrig aldrig stavas med två l redan i grundskolan.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

2 thoughts on “Det jag lever på

  1. Men hur kommer det sig att du stavar fel så ofta? Är det bara slarv? Jag tycker du borde bli lite mer noggrann för ibland blir jag nästan rädd när jag tänker att folk som stavar som du är de som anses vara duktiga skribenter nu för tiden. Nej, börja läsa igenom dina texter innan du lägger ut dem, för du har trots allt en rolig och intressant blogg.

  2. I hear ya. Det är förmodligen snabba fingrar över tangenterna. Oftast. Naturligtvis bör det vara så lite stavfel som möjligt även om jag inte anser det vara det tyngsta kriteriet för att utmärka en god skribent. Det är att göra ett ämne intressant och att få någon att lyssna. På mitt jobb har jag exempelvis korrekturläsare eftersom det inte anses vara min främsta uppgift att stava rätt men att skriva bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *