Det ständiga dåliga samvetet över detta….

Saker jag inte gillar att göra

Avboka grejer. Jag är så lojal att det värker under revbenen när jag gör avbokningar. Jag är lojal mot alla. Alla som jag inte känner. Bokar en restaurang och måste be om ursäkt för att jag avbokar. Bokar in en catering och ber om ursäkt för att jag avbokar. Vad grundar detta sig i? Att inte vilja göra andra sura. Att vilja bli omtyckt? Terapi för detta tack.

Gå ut ur en butik utan att köpa något. Detta ber jag också om ursäkt för. Ibland köper jag något bara för att komma ut. Varför? Tänk om jag inte vill köpa något. Tänk om allt i butiken är kasst. Om jag inte hade vett att stänga munnen hade jag lika gärna kunnat rabbla på om att jag egentligen har råd men inte just nu (för detta måste ju förklaras?) och att jag egentligen vill handla men vet inte vilken färg och det skulle bara rassla ut dåliga ursäkter. Vad grundar detta sig i? Att behaga.

Att gå till en annan frisör än den jag har. Då kan man fråga sig vad som kom först, hönan eller ägget. Det vill säga vilken frisör är det jag varit otrogen mot från början. Vem är ens min frisör? Går jag till en har jag ständigt dåligt samvete för att jag inte går till den andra. Funderar över hur jag ska förklara detta. Som om jag måste förklara för någon kring mina val? Eller att någon annan äger mitt hår än jag. Jag kanske hade lust bara.

Byta förskola. Så även om jag är missnöjd, har anledningar  och underlag för byte på alla håll går jag med en ständigt grubblande tanke. Bör jag ringa och förklara? Stackars dom som inte får har mitt barn hos sig längre, de som tyckte om honom så mycket och gud vad trist deras grupp är och de hade ju gjort så fint och hängt upp hans teckning och startat en loggbok och så vidare. Allt gnager mitt dåliga samvete. Står inte ut med mig själv angående detta.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

4 thoughts on “Det ständiga dåliga samvetet över detta….

  1. Ahh känner igen den där ”måste köpa något” ångesten. Förra veckan var jag på en semesterort i skärgården och gick in i en gigantisk butik med bara massa dyra märkesgrejer och tänkte att ”den här butiken går nog inte alls bra, vem handlar Lexington-överkast på semestern liksom?” Så jag köpte ett svindyrt doftljus. Av ren sympati. Säkerligen inbillad, hon sålde kanske hur mycket som helst, vad vet jag egentligen. Och hallå ett DOFTLJUS? Jag gillar inte ens doftljus! Och när jag tände det när jag kom hem så luktade det nästan noll och ingenting. Nä, nu får det vara slut med sånt här trams. Nästa gång jag hamnar i samma situation ska jag tänka på det där jäkla doftljuset, haha! Hoppas det funkar! :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *