Idag har jag och min lille kille haft en helt underbar dag. Det är ju knäppt att det kan vara så roligt och så givande att umgås med en 3,5 månader gammal person. Vad har en sådan att lära mig om livet liksom? Tydligen massor. Som att lägga märke till träden, känna glädjen i att lyckas nå sina fötter och att acceptera dagen och tiden som det blir. Kan inte tänka mig någon bättre att spendera dagen med. Genom skrik genom svett genom gråt genom tindrande glädje över saker vi inte ens lägger märke till. För att vi är för vuxna. För blinda. Och har för bråttom. Genom att vara lyhörd, lyssna och se genom honom blir världen plötsligt ny.
