Det här LCHF, Atkins, GI, jag förstår inte alls. Varje dag tänker jag uppenbarligen i motsats till resten av världen (om jag utgår från omslagen i magasinhyllan).
”Hur ska jag få i mig tillräckligt med kolhydrater!?”.
Det värsta som finns är att vara hungrig. Det innebär sur, trött, och en ofungerande hjärna. En del verkar rädda för mat, jag äter hellre i förebyggande syfte för att inte riskera att sitta där med darrande händer. Idag åt jag en rödbetssoppa till lunch och tryckte ner brödbitar till exempel för att inte riskera att få i mig för lite kolhydrater.
Det här är tydligen HELT fel. Kolhydrater har gått från något självklart i tallriksmodellen till skräckinjagande kost. Frukt och rotfrukter är livsfarligt!
Really?
Nä. Ge mig min pasta.
Undrar vad nästa trend är.
