För första gången på 10 månader är jag själv hemma utan E. Skrev jag först. Sedan kom jag på att det kan misstolkas om jag fortfarande har kvar en klick läsarkrets som gillar att nattklubba. Då lät det inte så bra. Gravt dåligt faktiskt. Så jag tar det från början.
För första gången på tio månader är jag själv hemma utan Elias. Min bebis. Tio månader. Otroligt lång tid kan det låta som. Men om jag varit utan honom har det varit för att jag varit iväg på ärenden och haft barnvakt av min mamma eller om pappan varit hemma. Annars är det jag som tagit hand om Elias först och främst.
Nu är jag hemma själv. Det är tyst. Tomt. Och fullkomligt ljuvligt. Då inträffar förvirringen. Vad ska jag göra med all denna tid (2 timmar för en mother är som 8 timmar för den som inte lärt sig vad tid är värt än). Jobba, städa, måla naglarna, tvätta, sitta och prata i telefon, fika utan att kladda med gröt samtidigt, onanera (det där skrev jag bara för att vara lite krönikör-crazy och ”våga sticka ut”. Ironi), sortera Elias kläder som jag ändå gör varje vecka, läsa bruksanvisningen till elementen, planera blommorna jag köpte för två veckor sedan som håller på att dö eller sortera ut vinterkläder?
Så mycket tid. Så mycket val. Så mycket jag vill göra. Är nästan lite sprallig. Mem som ni alla vet. Springer man efter alla bollar fångar man ingen.
Så jag dricker kaffe och jobbar med en ny kund.
Rättelse: Så jag dricker kaffe och bloggar.
