Största möjliga tystnad

Jag frågade faktiskt om man hör grannarna innan jag flyttade in. ”Aldrig” sa de. ALDRIG MY AS. Jag hör ordagrant vad de säger. Tur de är ett par som är överens och har en jollrande liten bebis och inte en skrikmaskin. Och vilken tur för dem att jag inte bor här med sambo. Jag tror inte att grannarna skulle tycka att skrikbråk var lika ”uppfriskande” som jag. Tror inte heller ”rensa luften” skulle trösta. Eller ”mmm men efter bråk har man ju väldigt bra…”. Nu för tiden är jag tyst som en mus. En jobbande mus. Så länge jag inte övar in koreografi. Det kan alltså vara så att jag är hatad efter den här helgens övningar.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *