Varför finns det ”digital copy” när det inte finns ”papperscopy” eller ”radiocopy” eller ”filmcopy”? En copywriter skapar idéer för att sälja. Använder ord för att skapa resultat. Om det så blir en film, ett DR, en lapp på en gatusten, i radio eller på en hemsida eller hundra metatexter är helt ointressant. Jag skriver. Skapar känslor. Påverkar. Och det är hundra gånger viktigare för mig att förstå hur människor fungerar, ha en förmåga att tänka mig in i andra människors liv och hjärna och ha känslopröt känsliga som huden på undersidan av din arm.

 

Från början när man börjar jobba med en kund finns mediet oftast inte alls. Eller, det är i alla fall det mest önskvärda scenariot även om många kommer och säger ”vi ska ha en broschyr” istället för att säga ”vi vill att alla ska älska oss, hur gör vi?” Det ska bara finnas ett problem, som ska lösas. Om det landar i något som kallas PR, reklam eller digitala medier är oväsentligt. Om det blir en tjänst på nätet, en traditionell annons eller en pool full med gröna gummibollar som studsar som en evighetsmaskin. Digital copywriter? Vad är det? Ofta frågar kunder mig ”kan du skriva för webben?”. Det är ungefär som att någon skulle säga ”kan du skriva i en broschyr”. Det handlar om att förstå användaren, förstå varumärket och förstå mediet. Där det sistnämnda förmodligen är det enkla.

 

Det var dagens reklamtanke.