Bastard – the pickup place

20120430-075721.jpg

20120430-075705.jpg

20120430-075734.jpg

20120430-075749.jpg

20120430-075804.jpg

20120430-075818.jpg

En afterwork på Media evolution slutade med en date och halvfyraburgare på Max på Stortorget. Där mellan fick jag mest värja mig från män utsläppta på grönbete på Bastard. Inte visste jag att detta ställe blivit en pickupbar eller har jag varit blind tidigare, alternativt hade jag ägglossning igår och utsöndrade oemotståndliga signaler utom egenkontroll. Oavsett vilket fick kollegor gå in och bokstavligt bända bort en man som hängde runt min hals (ps han hade flickvän), varpå en annan blev sur och en tredje spenderade hela kvällen med ett orrespel på andra sidan baren för att senare otaliga gånger fråga om jag ville med hem, trots att han också hade flickvän.

Efter denna kväll gör jag ett överslag och beräknar att 70% av de som raggar ihärdigt på Bastard är upptagna män. Kan ni inte kväva ert bekräftelsebehov och gå hem och lägga er energi i ert förhållande istället, så blir världen en lite bättre plats och Bastard en något mer lättillgänglig plats att flirta på utan att gå på minor.

 

Ps. Jag åt grishuvud och drack mitt favoritvin de Jardin.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Det läsarna undrar just nu

Skulle du kunna tänka dig att jobba inhouse?
Jag skulle kunna tänka mig att jobba som marknadschef, strateg eller kommunikatör för ett företag/varumärke. Däremot skulle jag inte vilja jobba med inhouseproduktion eftersom det brukar hålla en mycket lägre nivå både vad gäller idéhöjd som hantverk, jämfört med hur reklambyråer jobbar. Men det kanske finns undantag?

Hur ser ditt liv ut om 10 år om du får drömma?
Då jobbar jag med uppdrag som ger mig energi, med snälla, proffsiga och roliga människor. Jag har mycket frihet i mitt jobb, har en ledarposition och jobbar med varumärken jag tycker om. Eller är jag sjukt bra på något helt annat, som att sköta aporna på zoo. Jag bor i alla fall ett vitputsat litet hus på landet nära havet, på ett ställe där jag kan se solnedgången gå ner varje dag och jag har en familj (snygg intelligent man som gillar att laga mat, överraska och snickra) en häst och lagar massor av goda middagar på grödor jag har i trädgårdslandet. Naturligtvis har jag en assistent för att klara detta liv. Det har jag råd med.

Hur känns det att så många killar tycker du är helt underbar?
Fantastisk fråga. Gör de? Vad trevligt. Jag är inte så bra på att förstå sånt. Komplimanger rinner dessutom av mig som vatten på en oljig säl. En parterapeut har diagnosticerat det hela med att jag har problem med att lita på fina ord.

Själv funderar jag på att bosätta mig i NYC, vilken stad skulle du vilja bo i om du flyttar ifrån Malmö?
NYC, Berlin, Stockholm.

Du har en enorm stilkänsla, vad tycker du vi killar skall ha på oss? Vad går hel bort?
Tack. Just nu gillar jag grova boots, grova strumpor, mörka jeans, stickade koftor och långa skjortor. Fluga är fantastiskt. Och på sommaren vita slappa linnen. Fult som stryk är vanlig skjorta nedstoppad i kavajbyxor med skärp. Pikettröjor med en överdimensionerad polohäst på bröstet ser inte klokt ut heller.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Det sociala flirtandet

Ingen vill ju flirta öppet så därför uttalas inte komplimanger eller raggrepliker i öppna sociala medier som twitter och på facebook (oftast). Istället för vad om sägs handlar det om frekvens, graden av visat intresse. Allt är mycket sofistikerat och oklanderligt, kommentarerna är ofta neutrala men ständiga. Flirten avslöjas lättast av ett plötsligt intresse av dina triviala inlägg, som vad du åt till frukost eller har på dig för kläder. som väcker frågan ”var kom du ifrån?”. Ofta är flirtaren ömmande och bryr sig lite så där extra mycket eller har kommentarerna en busig underton. Kanske med en näst intill osynlig hint om att just ni borde träffas. Men ack vad det osynliga kan vara synligt och det är väl det sociala medier handlar om, att göra sig själv synlig och skapa intresse för den egna personen och vad är bättre än att ha ett objekt för denna målsättning. Det är ju dessutom mycket lättare att både flirta och att dra sig ur en flirt, eller att inte stå för den alls om den är näst intill osynlig och man slipper ta det våghalsiga steget att gå fram och säga, ”hej, jag heter ….”. Så bekvämt. Men undrar vad dessa nya beteendemönster egentligen gör med oss. Gör det oss till fegisar och påverkar de digitala rummen de verkliga rummen, hur vi rör oss, vad vi säger, vad vi vågar? Vi är ju vana vid att kunna framställa oss som vi vill och det är lätt att lyfta fram en person som man själv gillar och som man tror att andra gillar bakom väggar av ettor och nollor. Man kan dessutom logga ut när som helst. Jag röstar för mer kött och blod, mer handlingskraft än tafatthet och mer händer än bokstäver på en skärm, mer puls än detta fiskande. Going offline.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter