Bara för att jag varit så ledsen idag måste jag lägga upp en bild på mig, så som jag ser ut, när jag är riktigt glad. Man har inte så många äkta skrattbilder på sig själv, precis som man inte har så många bilder där man fångar ett sorgset, allvarsamt eller ett tankefullt ögonblick.

 

Som min ad gjorde samma kväll. Han visade en film på mig och i ett sekundersögonblick i den sa han ”det där är du”.  Ett ögonblick där jag försvinner i tanken och bort, bara för några sekunder, sen är jag tillbaka i filmshowen igen. Den man brukar visa upp. Den jag brukar visa upp. Han berättade att han trodde att jag alltid var sprallig för att det är det alla bilder säger,  men nu, om någon frågat, har han svarat ”nej hon är inte all så, hon är fokuserad och seriös”. Det känns bra att de som känner mig dementerar rykten om mig som duracellkanin utan djup, eftersom jag tydligen bygger den bilden rätt bra själv :-).