Posts Tagged ‘gravid’

Gynning ploppar

tisdag, maj 6th, 2014

Igår fick jag tips om att läsa mammabloggar. Jag har inte läst en enda under nio månader så varför inte så här med en dag kvar. Alltså Carolina Gynning – så himla rolig. Efter denna bild är hon min gravididol. Samt att hon är skånska och ska föda precis just nu, som jag. Och är äckligt snygg. Att hon dessutom sitter i livesändningar i juryn på Talang mellan sammandragningar, kräkningar och depressionsutbrott för att hon inte fött än och kan ploppa när som helst. Samt att hon tycker att hennes andra barn är väldigt jobbig just nu. Ja, det gör att jag tycker om henne ännu mer. Bara trygga sköna personer kan vara rakt upp ärliga och bjuda på det mindre smickrande i livet.

Cause every little thing gonna be alright

måndag, maj 5th, 2014

Det sägs att man ska sjunga för barnet i magen. Om man sjunger samma sång varje gång så känner barnet igen detta när hen kommer ut och vips får man ungen att däcka så fort man nynnar (hrrm). Så jag har försökt.

Stämt upp i ”Vyssan lull” vers efter vers i bilen när barnet sparkat som mest. Det hjälpte men jag blev själv helt deprimerad av den sävliga melodin. Snark. Sjöng Toffelhjältarnas ”Sov somna in” men den gick upp så högt i falsett att jag fick fram någon pipig ton och hosta. Så nu kör jag min egen grej. Varje gång barnet sparkar loss sjunger jag Bob Marleys ”Three little birds”.

Är jag för trött klickar jag igång den på Spotify i min favoritversion av Elisabeth Mitchell

Det kommer bli en lite warrior!

2 dagar kvar

måndag, maj 5th, 2014

Om jag föder i natt är det synd om Persson reklambyrå. För då får de inte de eminenta rubriker jag ska klinka ihop till en annonskampanj. Kör kvällspasset och än så länge är det lugnt. De är så goa som ringer mig mitt i BF-tider och chansar. Fanken vad jag gillar bra ställen och bra människor. Precis som gänget på Chimney som ringer in för möte om nästa projekt även om de sett mitt magomfång. De kanske vet att skulle jag kunna skulle jag jobba mellan lustgasinhalationerna. Sen, sen ska jag ha sommarlov (läs vara mjölkko).

Det du kan få av mig

måndag, maj 5th, 2014

Om jag vill att något ska gå i arv så är det min överläpp, mina dansmoves, min integritet och målmedvetenhet. Vad jag inte vill ska gå i arv är mina tunna hårstrån, min långa tå, mitt sockerfallshumör och mitt grubblande.

Det är ett stort risktagande att födas.

9 månaders oförutsedda utgifter

måndag, maj 5th, 2014

Kvinna
Gravidyoga 1500 kr
Gravidvattengympa 2000 kr
Profylaxkurs 800 kr
Amningskudde att lägga mellan knäna pga ryggont 400 kr
Nya BH:s 600 kr
Konstiga byxor med mudd x 2, 800 kr
Diverse hjälpmedel 500 kr
Nödvändiga saker delat på två (barnvagn, säng, blöjor) 7000 kr
Övriga onödiga och fula klädinköp 1000 kr
Gravidförsäkring 400 kr
Tvångsmässig inhandling av bebiskläder och inredning 3000 kr (den officiella siffran)
Chokladglass 12 900 kr

Man
Profylaxkurs 800 kr
Nödvändiga saker delat på två (barnvagn, säng, blöjor) 7000 kr
Gravidförsäkring (jo han är 50 % ansvarig för din mage) 400 kr
Tvångsmässig inhandling av bebiskläder och inredning 0 (noll) kr

DET ÄR INTE GRATIS ATT VARA GRAVID. Jämlikt my as.

Livet är inte över

måndag, maj 5th, 2014

Boka in ett jobbmöte dagen efter beräknad förlossning (på gravidspråk, BF, har jag lärt mig)? Tja, varför inte. Jag kan ju inte bara sitta här och titta på rapsen.

Chokladchocken

tisdag, april 1st, 2014

Gillar med vilken entusiasm jag äter choklad nu för tiden. (Något jag tidigare inte varit så förtjust i mer än runt pms). Nu. Inte en dag utan choklad. Och jag trycker in det tills sista rutan närmast manisk. Samt chokladglass varje kväll. Tack Tina och Veronica för era senaste bidrag. Det räddade min jobbahemmadag.

It’s frech and fun!

torsdag, mars 27th, 2014

Hur svettig kan man bli om ett par fötter? Det är frågor man kan ställa sig i åttonde månaden. Även trosorna. Man skulle liksom kunna krama ur dem ibland.

Hej.

17 kg +

onsdag, mars 26th, 2014

20140326-194116.jpg

Det är lika komiskt varje gång någon säger att det inte syns att jag gått upp i vikt. ”Det sitter bara på magen”. Visst, fram tills för två veckor sedan stämde det. Men att det inte syns nu, det går jag inte på. Antingen visar vännerna överdriven hänsyn eller vet jag inte vad de ser. För min hals är borta, , ansiktet är runt som en kanonkula och överarmarna ser ut som två fläskkorvar som jag inte känner igen. Var är mina välsvärvade pushuparmar? Jag är som en stor vattenballong. Bara senaste veckan har jag gått upp 3,5 kilo. I morse blev jag anfådd när jag tog på mascara. Hur jag kommer se ut om en månad det vill jag inte ens tänka mig. För chokladet det klarar jag mig minsann inte utan.

Veckor av tystnad veckor av prat

torsdag, mars 20th, 2014

Det tog lång tid innan jag skrev ett ord om min graviditet här och i andra kanaler. Det tog lång tid innan jag kände mig bekväm med att berätta alls. Hur skulle kunder reagera, hur skulle vänner reagera. Alla med glädje skulle det visa sig.

Men vad som är privat och vad som inte är privat blev plötsligt en ny fråga. Som bloggare kan man ha stenkontroll på vad man lämnar ut och inte. Du skriver, du publicerar. Det som för en läsare kan verka utlämnande är i själva verket ett kontrollerat inlägg om vad man delar med sig och inte. Det går att bjuda på sig själv, prata om känslor och dela med sig och samtidigt ha en stark integritet. Grader av självutlämnande och öppenhet. De som känner en ser ganska tydligt var gränsen går och att det som kommer ut är fragment ur en verklighet

När det kom till graviditeten kändes allt tidigare väldigt privat. Dessutom har jag aldrig själv varit intresserad av att läsa andras barnväntarhistorier och tyckt det är ganska jobbigt. Jag ville inte vara så. Men så fort jag sipprade ut några textrader om det hela har jag fått en väldig respons. Jag får både privata mail från kvinnor som läser mina texter som kommer med tips till mig eller har egna frågor och jag läser kommentarerna här i bloggen. Plötsligt förstår jag att det finns läsare som tvärtom, vill läsa och vill dela med sig. Som vill prata och lyssna.

Nu ångrar jag att jag inte började tidigare, med att dela med mig, på mitt sätt. För oj vad det har funnits mycket knäppt, roligt och jobbigt att dyfta som jag inte trodde fanns.

Musik och krystvärkar

lördag, mars 15th, 2014

Jag sitter denna fredagskväll och lyssnar på musik och försöker föreställa mig vrålont, svett, kräkningar, värkar och profylaxandning till låtarna. Är Ka Moun Ké med Rokia Traroré bra tillsammans med lustgas? Funkar Someone like you med Adele till djupandning? Kan jag vråla till Regulate med Warren G? Svårt att säga. Skulle jag säga. Blundar igen och tystskriker till någon lugn låt i spellistan som mannen, tillika musikexpert, påbörjat inför dagen i maj. Det hela känns mycket surrealistiskt. Finns det ens musik som passar?

Själv föddes jag till tonerna av Grodan boll. Ja, det var på 70-talet.

Någon vän hade med sig en skiva till sjukhuset och de sa okej till att sätta på den så länge det inte var Eros Ramasotti. En stilla undran är hur många som har med sig den där pizzeriaskivan. Stackars barnmorskor.

Kräklampan

fredag, mars 14th, 2014

Detta att jag inte kan se svarta industrilampor utan att må illa och får kväljningar. Kollar inredningsbloggar och varje gång ett snyggkök med en industrilampa dyker upp så känns det som att ha åkt karusell baklänges och upp och ner och jag vill lite spy. Allt för att jag, i mitt värsta gravidillamående, var och åt på en restaurang med det typiska industristuket. Jag kan säga att mitt yrke som krogkritiker sattes på prov i denna period. Det var bara att ta på proffshatten, avgöra kvaliteten och balansen och bortse från illamåendet och eget tyckande. Men akta er för vad ni gör för det kan söka er långt senare. En bekant kan inte gå förbi sitt trädgårdsland utan att få kräkreflexer för att hon jobbade i landet när hon var gravid.

Skoja i min doja ska det vara så svårt

torsdag, mars 13th, 2014

MEN. Att gå en amningskurs, 5 gånger, 2 timmar åt gången? Det känns lite overkill. Är det verkligen nödvändigt säger den oinvigde. Jag trodde bara att man ammade. Herregud alla djur ammar. Whats the problem liksom. Tydligen jättemycket. Det finns amningsskolor, och amningshjälpen och psykologiskt stöd. Tre dagar efter förlossning faller man tydligen i storgråt (om man ingår i den vanliga statistiken) och blir deprimerad för att mjölken kommer igång och hormonerna sparkar bakut. Ljuva liv.

Det är mycket nytt man ska lära sig. Och vara förberedd på. Är i alla fall glad att det finns information att läsa sig till så man slipper stå där dag tre och tro att man är helt sjuk i huvudet.

 

 

Den viktiga tiden som inte kommer igen

torsdag, mars 13th, 2014

Min bebis ligger just nu upp och ned. Ibland krafsar han med sina händer långt ner i magen. Den konstiga känslan alltså. Att känna hans fingrar liksom pilla på insidan. Att börja känna vilken kroppsdel som trycker här och var och leker runt är en ny upplevelse under dessa månader.

Tänk om männen hade fått känna det. Åh, önskar jag kunde förmedla kontakten. Vad de kan göra är att lägga händerna över magen och få kontakt med sitt barn. För tydligen så känner barnet igen rörelser, händer, röster och kan  därför lära känna människor omkring dem redan innan de kommer till världen. Och det är ju något alldeles speciellt att känna sitt eget barn där inne. Man vill liksom bara träffa honom. Även om det händer varje dag hela tiden för alla och är det mest naturliga i världen egentligen är det nog det mest onaturliga fantastiska största för den som ska bli förälder. De gånger min man håller om mig på min mage, när vi är på bio och han kickar igång, när vi sover eller bara sitter i soffan – de är några av mina viktigaste stunder just nu. Att känna att det här är vi, vi ihop och vi tar hand om varandra. Att dela det. Men så klart tycker jag inte det händer tillräckligt ofta. I mig händer det något mer varje dag. Det är svårt att se från utsidan. Graviditet verkar sällan vara en lång sagolik resa, som på film, även om det finns de som har en fantastisk period. Det är som filmsex. Man ser aldrig den våta fläcken. Det är lätt att tro att det är så det ska vara, lätt att bli besviken om det inte är just precis så. I filmvärden frågar ingen efter papper. I filmvärden spelar mannen gitarr för magen när han kommer hem från jobbet. Vi äger inte ens någon gitarr.

Jag blir i alla fall ledsen när jag tänker på de som inte tar chansen att uppleva vad de har möjlighet att uppleva under en graviditet. Som inte är närvarande och tar del av det häftiga när de har den unika möjligheten. För den är unik ändå. Det är så många som längtar och vill. Som aldrig får chansen. Och så finns det dem som kastar bort det. Den ena historien sorgligare än den andra. Män som försvinner, skiter i, lämnar, är otrogna eller bara beter sig allmänt dåligt och inte finns där. I panik? Jag vet inte. Det finns inga ursäkter. Jag tänker på de kvinnor som står ensamma i sin graviditet. Det enda som går att göra är att fokusera på sig själv och barnet och hitta lyckan där. Det känns ensamt nog ändå. Även om hon tar mest stryk just då förlorar han mest i längden, han som spolar bort och går miste om något vackert och en chans som aldrig kommer tillbaka igen. Att vara ett bra stöd och att dela graviditeten. Det går inte att ta igen. Frånvaro går inte att förlåta. Hur kan man förlåta svek i den viktigaste av tider. När man är som mest sårbar. Jag har sett försök runt omkring mig, ihoplappade relationer, män som kommit tillbaka, män som ångrat sig, män som när barnet fötts förstår vad de gjort eller inte gjort, män som efter fem år förstår att de spolat bort något otroligt viktigt. Och det går inte att skylla på någon annan än sig själv. Alla gör sitt val.

Ibland gråter jag en lyckoskvätt när jag är ensam och bebisen håller igång som en akrobat. Eller skrattar jag när han blir sur för att jag böjer mig fram och sparkar mig. Humör. Ibland klappar jag på magen och säger förlåt för saker. Som att det är högljutt omkring eller att jag stressar. Och gud vad jag redan kan må dåligt när jag tänker på honom ledsen. För något någon annan säger eller gör. Man vill ju inget annat än att han ska komma ut och få det bästa bästa i hela världen. Vad ont det redan gör.

Akta magen

onsdag, februari 26th, 2014

Det finns så mycket som aldrig intresserat mig tidigare som är så häftigt. Till exempel att bebisar i magen reagerar på ljus och håller upp händerna för ögonen om man tänder i ett mörkt rum. Eller att de får en sockerkick när man äter godis inom loppet av några minuter. Att han hör ljud och börjar sparka när jag går på bio eller konsert. Idag satt jag på Salong Betong i Malmö när de borrade upp lampor och poff fick jag en rejäl spark i magen. Ångesten det ger en mamma. Dessa känslor och denna kontakt med livet innanför gör att jag blir beskyddande och tankar som ”är det verkligen bra för bebisen att jag är här” dyker upp när jag minglar runt i stökiga ljudnivåer eller när taxin kör innan jag fått bältet på. På bussen vill jag skrika ”ser du inte att jag är gravid” när någon inte lämnar plats och sen kommer jag på att skrika, det ska jag ju verkligen inte för då oroar jag barnet –  och bäddar magen med min halsduk för att skydda. Dessa fåniga överbeskyddande mammor, nu vet jag bättre, för jag inte bara känner utan har fått kunskap från barnmorskor och böcker om hur ett barn utvecklas och hur den berörs av allt runtomkring här utanför. Jag kommer för evigt ta mycket större hänsyn till alla magar.

Dagens onödiga nödvändiga pryl

måndag, februari 17th, 2014

När man åker för att bocka av på listan av inköp inför en ny familjemedlem slås man av hur mycket man ”behöver” som man inte visste om. Jag har stått och skrattat högt åt både småfis-tratt (javisst) till amningskudde. Men den som skrattar bäst skrattar väl sist. Detta med amningskudde som jag tänkte var ännu ett sätt att mjölka (mohaha) oss oroliga kvinnor på pengar är det hetaste tipset från alla vänner ”Du måste ha en”. Nu några månader innan nedkomst har denna kudde räddat mig. Det var naturligtvis inte syftet, men efter råd från yogaläraren att denna knasigt formade kudde skulle hjälpa mot ryggont köpte jag en, placerade den mellan knäna när jag sover och woala – det som var helvetesryggont är numer hanterbar ont. Det var dagens heta tips från det heta gravidlivet.

Sanningen bakom kulan

torsdag, februari 13th, 2014

Nej man jag kanske skulle fira de vanliga krämpor jag inte har (haft):

– konstant täppt näsa
– förstoppning
– hemorojder
– foglossning
– depression med självmordstankar
– självskadebeteende
– svullnad
– kräkningar
– bristningar
– åderbrock
– hål i tänderna
– urinvägsinfektion
– graviddiabetes
– blodtrycksproblem
– havandeskapsförgiftning

Innan detta år visste jag inte att detta existerade eller drabbade gravida. Jag visste att man kunde må illa (på morgonen haha morgonmyten) och att man kunde svullna.

Skål.

När man börjar publicera citat…

onsdag, december 11th, 2013

 mandela

 

Då vet man att man antingen är:

1. Gravid

2. Gått med i ett pyramidspel och börjat sälja Gemma-juice eller något annat mirakelmedel. (undrar om man får ett kit med citat att sprida i sina sociala medier varje vecka).

4. Den som identifierar sig som förälder framför sig själv

5. Jobbar med yoga

6. Har flyttat till Thailand

7. Är gravid igen

 

Älskar numer citat. Förut suckade jag åt dem på Facebook. Nu läser jag och nickar.