Nu har jag börjat med det jag slutade med för tretton år sedan. På ridskola. Och det enda jag undrar är var jag har varit under alla dessa år. Jag skulle ju vara här, på hästryggen. Idag red jag en arab och läraren sa exakt så här:
”Det syns att du ridit mer än de andra. Du får vara i den här gruppen två gånger till sen får vi se”.
Och helt plötsligt var alla i gruppen intresserade av att prata med mig (innan dess var de mest snäsiga).