Kaffeilskan

Det är helt vedervärdigt att gå och köpa en kaffe för att direkt inse att den är skit. 37 kronor dåligt humör serverat i en kopp med ett mönster.

 

Fel nummer 1 brukar vara fel temperatur. Bajsnödigt må tyckas men nej, det är helt avgörande för upplevelsen av en cappuccino. Bränner du dig på läpparna när du dricker är den inte okej. Den ska vara ljummen.

Fel nummer två, för mycket mjölk. Nej jag bad inte om en latte jag bad om en cappuccino. Just nu (därav denna irritation) sitter jag med en nygjord dyr cafécappuccino som jag tagit med mig så jag kan inte gå och klaga och få en ny med uppenbart bara en shot espresso i till en för stor mängd mjölk. Samma café brukar alltid som standard ha i 2 shots så jag känner mig lurad. Kaffet smakar 0. Noll noll  noll.

Fel nummer tre, för stor kopp. Vem i hela friden vill dricka cappuccino i tekopp. Sitta där och mysa med den med stickad soffa i en fåtölj som om det vore en bris av örter. Det ska fanken riva och koppen ska vara en klassisk cappucinnokopp inget annat. Allt fler serverar i tjocka klumpiga muggar med handtag. Det var väl Espressohouse (screw you) som började. Nu har till och med gamla Melvins, numer St Jacobs stenungsbageri, börjat hälla sin cappuccino (förvisso med två shots) i dessa hippiemuggar. Fy fanken. Skärp er.

Eftersom Gateau är ett kvarterscafé för mig brukar jag gå dit. De prickar rätt ofta men har även några som jobbar som inte riktigt insett allvaret med kaffe. Som idag.

Dåligt kaffe gör mig inte bara så otroligt irriterad. Det gör mig ledsen. För mat fyller ändå en funktion. Även om den inte är god blir du mätt. Kaffe som inte smakar gott fyller ingen funktion alls. Suget ligger kvar som ett täcke över tungan och lämnar en fullkomligt otillfredsställd. ´

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Tredje firandet & vuxna människor på droger

Image(4)

 

Tidsoptimisten undertecknad stod upp från åtta på morgonen igår tills jag äntligen hade ett glas fläderdrink i handen och en hel tallrik av dagens ihärdiga matlagande framför mig.

 

Några vänner kom förbi och firade att jag levt jättelänge och jag dukade upp en meny med (igen) pulled pork efter Lisa Förares busenkla recept eftersom alla blir så fasansfullt nöjda när de får barbecueosande långkokt gris på en surdegsmacka, och en skarp dressing på koriander, lime och jalapeños mellan tänderna. Jag gjorde även en urgod nässelpaj med getost som jag rekommenderar. Man behöver inte bo på landet eller ta sig ut i diken. Nässlorna hittade jag på Möllans torghandel för dyra 25 kr för 100 g (o b s rör inte runt med händerna i en skål med nässlor vilket jag gjorde i yran:). Sen lagade vi lökpaj och peccorinogratinerad sparris, belugasallad med granatäpplen och rättika och rabarberkompott med kanel.  Alla åt en, två och tre gånger och var matlyckliga.

 

Sedan hände det.

 

Jag visste att det kunde uppstå en situation men tänkte att med lite stark dryck kommer ingen tänka på det. Ack så fel. Ha – alltid – kaffe – hemma – om – du – är – över -30. Mitt i festen var det någon som yppade orden ”har du kaffe?”. Jag stelnade till.

 

Tre stackars nespressoampuller fanns att bråka om, mitt pressokaffe gick ut 2012 och klockan var 21.20. Samtidigt satt Malmlös mesta kaffexepert i mitt vardagsrum. Kunde jag lura honom och brygga kaffet från 2012? Nej, han har tidigare berättat med inlevelse om kaffets arom och sin känsliga näsa.

 

Gästerna började jämföra sina kaffesug för att tinga de tre nespressoampullerna (vilka jag ångrar att jag avslöjade då jag tänkte på morgondagens katastrofala kaffelösa frukost), ett kösystem bildades och det dealades även om att dela kopp. För att motverka det kaffekrig som var på väg att bryta ut i mitt vardagsrum trädde två hjältar fram, min trogna italienska pressokanna, Chambord, samt min kille på cykel i regn för att införskaffa vuxendrogen. Herrueka. Tack och lov för nattöppet och detta praktiska köksgeråd från Bodum för gott kaffe snabbt. Lugnet lade sig över Ribersborg igen under dofter av det enda nattkaffet som gick att få tag på, Zoegas, och festen kunde fortsätta på vuxet vis i lugn och ro.

 

Tills jag slängde ut ett glas rött vin över min soffa och nya matta som några killar fått för sig att rulla ut mitt i allt.

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Det roligaste som hände på hela förra året

Kommer aldrig glömma i somras när jag var i metropolen Trelleborg och hälsade på min mamma på sjukhuset. Under tiden hängde mitt sällskap på ett café i ”centrum” där ett gäng turistande huvudstadsbor beställde in kaffe:

 

– Har ni mjölk?
– Nej, vi har grädde.
– Okej

 

Så kommer personalen ut till bordet med en sån där tub med grädde och toppar kaffekoppen med ett spritsat gräddberg!
Sällskapet stirrade gapande på sitt kaffe. Walla, en skånsk cappuccino.

 

Inte så jättepittoreskt.

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter