Jag var tillsammans med en kille en gång som aldrig frågade hur jag hade det. Vi bodde i varsitt land och när vi pratade på telefon väntade jag alltid på frågan. Tänkte att, om han nu gillar mig, då måste han väl ändå fråga någon gång. Om han gjorde det var det efter en lång lång tystad och bara för att han förstod att han borde fråga, inte för att han ville. Men jag gjorde inte slut. Tänkte i stället att någon gång ska han gilla mig så mycket att han frågar. När vi hade det som bäst, eller kanske var det när vi hade det som sämst, skrev han långa långa rader om sin kärlek. Vackra ord rakt inifrån och ut. Ord som inte går att slänga för att det är så få förunnat att få höra. Men egentligen så frågade han aldrig då heller, hur jag mådde eller vad jag kände.  Till slut blev det ändå vad jag kände och hur jag mådde som satte stopp för allt. Och då förstod han ingenting.

Dela gärna om du vill...

Facebook

Twitter