När reklamen dansar

Snabbare och snabbare. Får vi som jobbar med reklam tänka. 1,7 sekunder max är tiden vi har på oss att fånga med vårt budskap när tummen scrollar på mobilen. Budskapet ska komma först, istället för sist, för att inte missa sekunden. Men ack så kommer det en antites. En fantastiskt antites. Långa, otroligt välgjorda reklamfilmer som är skapade för att titta på. Där produktionen får kosta, musiken får kosta och självaste Spike Jonze anlitas för att skapa reklamen. Och när han skapar, då skapar han något du inte vill sluta titta på där castingen är perfekt och som dansare blir jag extra lycklig. Den nya reklamen är musikvideon. Content har vi ingen brist på i vår omgivning. Bra content däremot. Önskar att fler företag förstod vikten av att skapa riktigt riktigt välgjord kommunikation, även för digitala medier. Titta och njut. Går det inte att säga om mycket, men om detta.

 

Spike Jonze för Apple

 

Spike Jonze för KENZO

 

Och så en mycket udda reklamfilm för Volvo gjord i Israel eller tillika The Goldman Brothers musikvideo, vars produktion inte lika anmärkningsvärd. MEN jag gillar att en hel låt får bestämma utrymmet och bli till en reklamfilm för ett varumärke och vara hela fyra minuter. Dessutom är filmen genomgående sorglig.

”It’s always fun when brands start experimenting with content that people might want to consume, as opposed to stuff made to interrupt what they’re actually looking for.”

Kan inte instämma mer. Alla pratar om content. Jag tycker att man ska prata om varför, varför inte och varför välproducerad content. I en kommunikationsvärld där allt ska gå snabbt och kosta lite. Men bara för att vi inte köper helsidan i DN längre så behöver inte budgeten dras ned till kvalitetslöst spam.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

På insidan av företaget

När man jobbar med reklam kommer man in på insidan av så många företag. Många olika företag. Man lär sig om produkter, om organisationer och ofta blir jag väldigt imponerad av vad företag faktiskt gör för sin omgivning. Det är nog också därför jag har utvecklat svår allergi mot människor som automatiskt ser företagare, VD:s, entreprenörer, privata aktörer som giriga kapitialister som lever lyxliv på andras bekostnad. Visst möter jag företag som startats i rent vinstintresse men jag träffar desto fler företag som startats ur ett engagemang för en sak. Ur ett intresse. Av eldsjälar som velat något.

Idag är socialt ansvar något som genomsyrar många företag. Framför allt stora. Det kan vara allt från att uttalat arbeta med mångfald och ge arbetsmöjlighet till utsatta till att ta ett ansvar för produktionsledet. Vilka material man använder, var man har sina fabriker och hur arbetsförhållandena är. Socialt ansvar är en välkommen trend som jag hoppas snarare är en förflyttning än något övergående. Just nu jobbar jag med ett bostadsbolag som inte bara bygger utan som gör saker som jag inte hade en aning om. Som startat sociala projekt där de sätter ungdomar i arbete, och hjälper dom till fast jobb (vad gör arbetsförmedlingen liksom?), skapar fritidsgårdar och andra insatser som förändrar i områdena där de bygger. Jag tycker det är fantastiskt. De hade inte behövt göra det. De hade kunnat bygga och lämna. Men de tar ett större ansvar. När jag intervjuar en fotbollskille i en av dessa områden där ungdomskriminaliteten är hög och många har det tufft lyfter han till och med fram en person från kontoret på bostadsföretaget som en hjälte. En hjälte som kommer och hänger med ungdomarna, delar ut fotbollsbiljetter och som bryr sig.

Stora företag är viktiga. De har resurser. Och när de används så här blir jag helt varm.

Gång på gång slås jag över de fina saker som många företag gör för andra. Vad det kan betyda. Och hur många entreprenörer som drivs av att skapa förändring. En förbättring.

Jag gillar att komma in på insidan av företag. Speciellt när det ser ut så här.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Det var en gång en reklamskola

Idag är reklambranschen ganska enkelspårig. Vi vet vilka reklamskolor som gäller och vi vet vilka byråer som är bra att ha på CV:t, eller vilka kunder det är bra att ha jobbat med. Frågan på en anställningsintervju, eller för den delen när byrån ska presentera sig på kundmöte, kommer alltid. Vilka byråer har du jobbat på? Vilka kunder har du jobbat med? Säger du IKEA antecknas det nöjt. Säger du [insert vilket okänt litet företag som helst] får du inte många poäng. Även om det är vad du har presterat och kreerat som borde spela roll. Och därmed vad du skulle kunna prestera om du kom i rätt sammanhang. Men det är klart, det är enklare och mer säkert om du har en stämpel på ett papper som intygar din kompetens. Fast att det faktiskt inte måste göra det. Rätt skola är inte en självklarhet för att du är grym. Lika så kan du vara grym utan att ha gått en specifik, eller ens någon över huvud taget, reklamskola. Faktiskt.

 

Idag publicerades en intervju med en kreatör i branschmediet Resumé som säger att hon vägrar ställa upp på att man måste ha gått Berghs för att få reklamjobb. Hon har själv gått Berghs, jag med. Så det är kanske lätt att säga. Speciellt är det lätt att säga till den som har möjlighet. Under många många år har Berghs kostat ganska mycket pengar att gå. Vilket utesluter rätt många människor. Därmed blir också reklambranschen homogen på många plan. Som artikeln nämner kan man idag få CSN för att bekosta utbildningen vilket i alla fall möjliggör ett större mångfald på utbildningen och i förlängningen i reklambranschen. Förhoppningsvis. Det kan bara vara utvecklande.

 

 Hur vill du göra avtryck i reklambranschen?
– Jag har ett drömscenario om vart branschen ska vara. Det handlar om mer mångfald och att eliminera stereotyp reklam. Det går framåt, men borde gå snabbare. /Evelina Rönnung

 

Eftersom den välkända reklamskolan ligger i Stockholm kläcks det årligen nya reklamägg där, både från skolan och i tävlingar. En stad med utbildning inom ett område hyser även framgångar inom detta. Så om den skånska reklambranschen ska blomstra behöver vi till exempel bli mer öppensinnade i vårt sätt att se på kreativitet och reklam och öppna upp för människors möjlighet att vara grymma utan att ha just Berghs på CV:t eller att ha jobbat sig runt på namnkunniga Stockholmsbyråer ett tag innan man flyttar hem. Om man inte helt enkelt stannar kvar – vilket är en anledning till att det finns fler reklambyråer i Stockholm. Det finns fler reklamfolk där. En annan tradition, som startar i skolorna. Reklambyåer kunde öppna upp för lärlingsplatser eller våga satsa på människor som har potential – bara de får möjlighet och omges med andra duktiga människor. Vilket är i särklass den viktigaste detaljen för att lyckas. Att vara ensam duktig kreatör på en byrå där resten somnat skapar ingen framgång, bara frustration. Att vara ensam halvbra kreatör bland många duktiga kan i alla fall göra dig bättre. Eller så finns det utrymme och öppenhet för olika sorters kreatörer. Wow bara en sådan sak. Inte bara för den som går att checka av.

 

 

I den bästa av världar fanns fler skolor inom reklam än Berghs. På fler platser i landet. Dels skulle förmodligen vårt sätt att skapa reklam utvecklas och dels skulle regionen främjas om det fanns utbildning på plats, till exempel här i Malmö, eller andra drabbade delar av Sverige som saknar välkända reklamskolor. Det vill säga alla utom Stockholm. Det skulle göra att fler duktiga människor stannade kvar i staden de pluggade på. Reklambyråerna skulle bli fler. Igen. Och kunderna kunde vända sig till en byrå här istället för i huvudstaden. För en blomstrande kommunikationsbransch, som jag tror att alla vi som jobbar här vill se, så tror jag att utbildning är en viktig del. Så, ska man hoppas att Berghs vill öppna en filial i Malmö (som har funnit) eller ska vi våga hoppas på en framtid med flera bra reklamskolor än en, fler bra kreatörer och fler bra byråer. Samt en framtid där med större mångfald och utrymme för våghalsade satsningar.

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Social overload

Jag blir provocerad av människor som, utan att ha en aning om vad det egentligen handlar om, avfärdar sociala medier. Gärna med någon raljerande mening om vad andra lägger livet på.

Men jag kan bli precis lika provocerad av detta ohämmade hyllandet av sociala medier. Som om det är det största och det enda som spelar roll. Som om de kommit på något helt nytt som heter kommunikation medan resten av världen ägnat sig och det och byggt varumärken i årtionden.

Och när min pojkvän vill att jag ska följa med till Tjärnö en helg och det låter som en otroligt mysig grej på vår sommarsemester, men egentligen menar att vi ska gå på ett träningscamp i sociala medier tillsammans med 300 andra människor blir det bara för mycket. Det skulle vara som om jag skulle ta med honom på en två dygn lång smygläsning av Nöjesguiden.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter