Stegen genom Malmököken ligger tryckt

 

Det är nästan så att jag glömt det. Allt är inlämnat. Inget går att ändra. Allt har hamnat tryckt på sidor. Många många sidor med ord efter ord som är mina och vandrar genom stadens kök, in i hemmet hos falafelmakare, ut på odlade åkrar och in i tankarna hos kockar och genom svamplaboratorium och in kök i Rosengård och vi pratar om kaninkött och nordiska desserter och pomodoro. Tittis recept kommer för första gången ut i bokform, inspirerad av henne egen hemstad och människorna och maten här. En stad som förändrats tusen gången om sedan hon pluggade i Köpenhamn och flyttat till Berlin och kommit tillbaka för att regera på Bloom in the Park och gett restaurangen dess första stjärna i Guide Michelin. Christoffer Lomfors har dokumeterat stegen jag och Titti har tagit ut bland människorna och in i köken och presenterar recepten på ett eget sätt tillsammans med Titti. I april kommer den ut och jag glömmer det om och om igen. Men idag blev jag påmind när Nöjesguiden skriver om 5 böcker att hålla koll på vår. Och en är av ”den alltid initierade matskribenten”. Alltså pirrigt ändå.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Michelinstjärnorna över Norden 2017

Nu släpps dom. Stjärnorna. Vet inte varför jag sitter klistrad vid live-teve. Varför detta har blivit ett så stort intresse att det pirrar i magen på samma sätt som när jag tittar på hästhoppning. Inför varje hinder stannar sekunderna upp en liten stund. Så inför varje michelinstjärna. Och jag är så imponerad och glad över min gamla granne Karim Khouani som jag följt och sett hans otroligt hårda arbete för att skapa ett perfekt team och nå stjärnor. Först på Ambience Vindåkra och nu, bara kort efter ett helt nyöppnande på en ny adress i Malmö, fått stjärna för Sture. Imponerande.

Och nu Waaaaaaaaaa. Vollmers får två stjärnor! Heja heja heja Mats.

Men något förvånad över att Daniel Berlin inte fick ytterligare en stjärna…

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Korka upp på Bouchon

 

 

 

Instagram ledde egentligen vägen till den här lilla restaurangen. När foodie efter foodie börjar blogga bilder på mustiga franska rätter från avkroken, gömd på en en liten gata, vet man att det är något speciellt som händer just här. Det är inte stort, men välkänt redan från början då de öpppnade. Anledningen är engagemang och intresse. Ett genuint intresse i att laga himla god mat. Att servera gott vin. Och ge gästerna en god upplevelse. Bouchon är en fransk klassisk lantlig restaurang som passar just den här årstiden extra bra enligt mig. Mörkt och mustigt, köttigt och rökigt. Så gå hit nu. Makaronipudding med tryffel, fin bläckfisk med chorizo, kalvhjärna, kött med bea och en ljuvlig pistageglass. Ja, mycket lantligt och en del speciellt på menyn men alltid något för den som inte vågar sig på inälvsfranskan. Allt så hjärtligt vällagat från scratch. Och eftersom Bouchon betyder kork är det bara att läsa vinlistan och lita på att du får bra i glaset. Det enda som inte passar årstiden är att det är kyligt, så på med en extra tröja. Men restaurangen prickar in flera parametrar för en trevlig kvarterskrog, kanske framför allt för att det känns som man kryper in in något privat. Även om mitt sällskap, Tina, hälsade på alla vid alla bord så att kockarna började skratta för att det såg ut som att det kom in en kändis. Det kanske man även kan kalla henne. Jag hälsade på en person. En matskribent Och sedan tjattrade vi tills alla andra hade gått hem och min torrknastrande Crémant fick mig att fortsätta till en cocktailbar tills de också avslutade musiken för kvällen.

Så följ Bouchon på instagram och låt det vattnas i munnen. När du känner att det är ohållbart går du genast dit och omsluts i den mjuka bekväma sammetsfåtölj som serveras på den här lilla krogen.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Belle tidig kväll på Belle

30998222424_636de5b111_o

31465920200_4a5f367aa0_o

 

Det glädjer mig att Belle visar sig från sin bästa sida på flera år. Med sitt cocktailfokus och en nätt fin meny har de blivit stringenta under nya namnet Belle. Bara Belle. Och det visade sig vara extra belle extra tidigt på restaurangen. En lugn dagen före dopparedagen rådde, musiken var låg och stämningen var fridfull. Långt från det stökiga smutsiga röj jag förknippar Belle med och som vi igår konstaterade gör att vi också ibland undviker stället. Röj känns inte alltid rätt. Och igår tedde sig Belle så vackert som namnet viskar om. Igår uppmärksammade jag tystnaden hos personalen, ljudet av hur bartendern Linus Elveroth lät cocktailen vandra som ett vattenfall i luften med shakern, den dragspelsfromade baren, jag uppmärksammade de glänsande kakelplattorna och det varma ljuset. Inga människor stod i vägen. Allt var mycket mysigare än innan 23.

 

Det blir definitivt fler tidiga stunder på restaurangen. Om danssuget sätter in vet man att man blir räddad av de obetalda djs som ändå älskar att vara i det här sammanhanget för att vända skivor och gör det bara för att ha kul. Och då blir det kul. När de ätit upp sitt gage börjar festen.

 

En julig cocktail med lingon och cava fungerade utmärkt till en något för fast burratta med tomat och en äppelsyrlig svampbuljong med bakad söt rotselleri. Kvällen till ära serverade en kvinna oss och vi konstaterade att det ingav stället pondus att ha en äldre servitris vid borden och inte bara tatuerade groomade män, som förstås också är trevligt, men det är något extra i Sverige med äldre personal. Aldrig svåra, bara självklart och kunnigt. Det visade sig vara bartenderns mamma. Gulligt. Och det var också gulligt att det satt äldre damer vid borden som delade julklappar och delade en flaska vin. Belle är verkligen.

Spara

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Min näsa för The black Ox

Jag vet det redan innan jag tittat på menyn. Redan innan jag gått dit. Jag har förfinat hårstråna i min näsa för att ge utslag och förstå när något är bra och när det inte kommer vara bra. Den kan ha fel. Framför allt blir håren desillusionerade om de utsätts för andra kulturer och traditioner. Men i i takt med resandet ger de tillfredsställande resultat även där. Som om en gata är att lita på eller inte, om hålet i väggen är ett bra hål och som om menyn avslöjar en kärlek för mat eller inte.

 

I Malmö ger mina näshår utslag då de utsätts för hård konceptualisering, flådighet samt namn med kött i. The Black Ox. Det är naturligtvis inte tillförlitligt med tanke på The fat duck. Men en nyöppnad restaurang i nyöppnade Studio, som inte en enda foodie har gått i god för, men som älskas av alla som älskar lyx; då reser sig mina näshår likt rygghåren på en katt. Och sedan har vi priserna. Det är ett plågeri att beställa mat man på förhand vet inte kommer motsvara prisbilden – för att någon hängt upp guldtyg i skira färger och kristallkronor. Jag tröstar mig med en mycket bra cocktail enligt min negroniälskande smak, Oaked Boulevardier och inser i samma sekund som en stressigt förvirrad servitör tilltalar oss att det här kommer inte ge mina näshår fel.

 

Okej, nu kollar vi på lokalen istället, för det är ändå behållningen utöver en eminent drink. Det är härligt med sammetslampor guld och cocktails. Det behövs en era efter köttscheman och vitkaklade väggar. Smek mig gärna med lite guldporr för jag håller på att torka ut av alla spartanska ställen och likriktad inredning. Det är bara synd när en flådig inredning försöker överskönja en kasst kök. Kan det få hänga ihop någon gång i vår stad?

 

Här var det kött med pommes och rödvinssås. Nej, förresten, pommesen måste du köpa därtill. Till köttet och rödvinssåsen alltså. Grönsaker måste du också köpa till. Om min rätt ska bli komplett får jag nog punga upp  emot 400 kronor och då hjälper det inte att de lagt en skiva anklever på toppen – för den är mer likt en tjock sladdrig fettskiva och får inta skamvrån direkt. Men jag tror att folk älskar detta. Folk som ansar näsan för noga.

 

Köttet är mört. Men där kan vi sätta punkt för den rätten. Det 63 gradiga ägget i min förrätt är inte 63 grader, och på det hälls en soppa med samma konsistens som vatten och som enkom smakar vinäger. Så mycket att det måste ha föregåtts av ett misstag. Kanske kocken ramlade med vinägerflaskan i handen och klunkade ner oceaner av syrlig vätska ner i spenatsoppan och sa skepp ohoj, eller har en praktikant misstagit en spann för en matsked. Inte vet jag. Men något har hänt. För det kan inte vara meningen att käkarna ska krampa när man äter spenatsoppa.

 

Här kan man tycka att om maten är ointressant så kanske servicen kan väga upp, men den väger snarare ner. En stressad kypare som tar emot oss säger tjugo minuter efter vårt bokade bord 21. 20 att han ”inte har hunnit så långt än”. Det är då tomt på de flesta bord i lokalen. Väl på våra platser tar det en evighet innan någon kommer till vårt bord. Medan maten tar ungefär fem minuter att tillaga? När vi spisat upp är vi helt bortglömda. Här vill minsann ingen sälja varken dessert eller cocktails till ett annat ganska törstigt sällskap. Vi får till och med gå och hämta vår servitris till slut som inte ler och ber om ursäkt, utan mest är besvärad av sina gäster.

 

Det var en himla tur att cocktailen var bra och att mina tjejer var bäst och pratiga, och mina näshår dom har minsann fortfarande rätt radar. Jag rekommenderar barhäng här. Tomt i plånboken kan man få på många fler härligare sätt.

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Wünderchefs i Malmö

I huset Minc påvägen från centralstationen och ut mot dockan pyr det av innovation och påhittiga appar. Även mat. Nu har Wünderchef smyglanserats och killarna bakom jobbar febrilt. En app där du kan beställa hem hemgjord mat från hemmakockar. Maten cyklas till dig med cykelbud – allt för en hållbar måltid, så länge väder och avstånd tillåter. Så hur går det till. Du laddar ner appen, i den kan du se vilka kockar som finns i ditt område och vad de har på menyn just nu. Sen är det bara att beställa. Jag har fått äran att komma in och få en provplats vilket jag ska utnyttja så snart råvarorna tryter i mitt hem. Kanske på söndag.

 

För mig måste middagen vara intressant för att jag ska köpa den. Det räcker inte med att jag inte orkar laga mat och är hungrig. Flera kockar som nu är aktiva erbjuder rätter som pennepasta med en bolognese eller en sås på till exempel tomater, vitlök och persilja. Eller en vegetariskt burgare eller liknande som, för mig, är på tok för enkelt för att jag ska bli övertygad om att beställa. Framför allt för att det måste vara oerhört gott, vilket det självklart kan vara, om jag ska köpa något som jag skulle kunna laga själv. Köper jag mat vill jag ändå bli lite överraskad. Det ska vara en eldsjäl i köket som gör något jag älskar eller kommer älska och som jag kanske inte orkar göra själv eller gör så ofta. Bulgugi, Palak Paneer, Poke powl. Intressant. Det bästa är väl att det är hemgjort. Och om man lagar mat för andra lagar man förmodligen med kärlek. Det är svårt att få insikt om hygien och råvaror bakom en skärm. Men jag hoppas att det kommer låta så förföriskt lockande när appen släpps ordentligt att det lyckas. Jag tror att några där inne behöver hjälp med att skriva menyer så att det verkligen låter mer lockande än en vanlig släng-ihop-vardags-rätt.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Malmös Saluhall salut


Ganska mycket bättre och snyggare än den Food coart som tidigare kallades saluhallen och låg på Lilla torg vilket min generation nog fortfarande minns. Vi avslutade veckan med en AW här på Malmstens fisk (som även finns i Lunds saluhall) innan jag sprang till en middag och Lina sprang hem till en nattning. Det gäller att fånga de små tillfällena. Jag hann inte mer än att fånga dessa ostron (som hade behövt en lite bättre omsorg vid öppningen) och mer av saluhallen hann jag inte med, men är verkligen nyfiken på ett lunchbesök. Det var väldigt mycket folk. Jag hoppas det fortsätter locka.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Matnatten i Malmö

Grattis till er som haffat din biljett för det är helt slutsålt. Kul. Och ikväll drar den igång. Matnatten. Med en knapp och ett klippkort kan du bege dig runt till stadens restauranger och få ett smakprov på varje ställe. Du väljer en av fem matrundor och varje runda har tio malmökrogar på listan. Ett sätt att ta sig runt och prova olika godsaker i natten. Vädret är perfekt för cykeln. Glöm inte reflexer säger mamma Karin.

Fick du inte tag på en biljett till matnatten denna gång. Ha koll på Malmö älskar mat som gör roliga matevent för oss i fina Skåne.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Vina med Lina

img_5722

img_5729

 

Tog en finlunch på Savoy. Affärslunchernas affärslunch. Här finns absolut inga alternativ i den lägre lunchprisklassen utan här får man punga upp uppåt trehundralappen för en kött-med-bea-lunch. Och lite grönt. Och vin. Men när man inte träffat en god vän på länge. När kvällarna upptas av barnhäng. Eller av jobb. Eller av att ta tillbaka sömn. Då får man lyxa på lunchen då och då. Det enda konstiga i sammanhanget är vattenglasen. Hur kan man ha så fina fantastiska vinglas som känns som luft i handen och servera vatten i gamla tjockkantade nattklubbsglas. Det ligger i detaljerna. Ämnena för dagen, reklam, reklambyrå, reklambyråläge, företag, män, barn, jämställdhet, oro, otrohet, ensamhet och föräldraskap.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Min första bok med Sveriges första kvinnliga Michelinkock

 

Ja! Nu är det ute. Jag skriver en bok. Inte vilken som helst. Jag skriver en bok om Malmös matliv tillsammans med Sveriges första Michelinkock Titti Qvarnström, och den kommer ut på Norstedts förlag i  april. Malmö Cooking! Läs mer här

Redan för flera år sedan kontaktade Titti mig tillsammans med fotografen Christoffer Lomfors och undrade om jag ville skriva en bok. Jag och Titti kände inte varandra. Faktum är att vår historia med en dispyt mellan en krogkritiker (läs jag) och en restaurang (läs Bloom) gjorde att vi på olika håll sagt ”hon hatar nog mig”. Det kommer inte gå. Men det gick. Inte då, för då nappade ingen. Men sedan nappade inte mindre än en förläggare som i år utsågs till världens bästa kokboksförläggare. Lite galet.

Nu har jag jobbat i månader med detta. Träffat massor med människor och pratat mat. Läst recept. Kollat hur de speciella matbilderna tar form.

Detta blir spännande.

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter