Och där skrev Lamotte på twitter att han naturligtvis tar betalt för sina FB-videos annars skulle han inte göra dom. Och det är ju det där sista ”annars skulle jag inte göra dom” som liksom drar ner hela äktheten i det som skulle kunna vara äkta. Hade han fått betalt för något han ändå skulle göra, hade driv för och engagerade sig i hade det faktiskt varit en annan sak. Så vem är företaget bakom Lamottes videos? Den som står bakom åsikterna och vinner på dem. De som använder en talesperson för att påverka sin omgivning. Kanske helt enkelt GP för att sprida populäritet för skribenten bara. Men det skulle ju också kunna vara någon helt annan… Det här är det nya medielandskapet. Dagstidningar oroade sig tidigare för annonser som såg ut för mycket som redaktionellt material, men då finns ju alltid brasklappen ”hela denna sida är en annons” någonstans. Eller oroar de sig för att deras journalister blir för påverkade av de PR-meddelande som kommer eller att om det serveras gratis kaffe på pressfrukosten så är de köpta. Lägg pengar i en kopp då för böveln. Nej, här har ni dagens stora massa. Bloggar som inte skriver alls vad de själva tycker utan det de får sponsring för, videoklipp som egentligen är betalda och så vidare. I dagens icke-granskar-samhälle så är också lyssnaren otroligt lättköpt. Reklamköparen går rakt förbi de stora pressetiska tidningarna och lyckas ändå i det okontrollerade mediebruset. Lobbying vänner lobbying.
Tagg: media
”Ni vet kicken man får när man mördar en prostituerad”.
Just när jämställdhet diskuteras överallt och som en stor del i det; våld mot kvinnor. Då publicerar Nöjesguiden det här. Jag kanske har missuppfattat tidningens uttalade jämställdhetsprofil eller inte riktig ”hajar skämtet”. Men ibland förundras jag över hur en del personer, utan att säga något om det främst är manliga eller även kvinnliga, kommer undan med uttalanden.
Låt oss leka med tanken att vi byter ut Rasmus Blooms bildbyline under denna krönika mot vilken manlig politiker som helst eller varför inte en TV-profil som Janne Josefson eller en musiker. Gärna gubbig vit musiker med stor kagge. Eller kanske en vit medelålders journalist på vilken tidning som helst. Hur känns uttalandet då? Fräscht?
Eller är det Göteborg som tappat det. För två veckor sedan skrev en krogrecensent från Göteborg (och kollega till mig) en den här matrecension som publicerades (och togs bort), även han (liksom jag) med förflutet på Nöjesguiden.
//// Bild från Fredrik Wass – bisonblog.se
Går riks och tipsar i Please copy me
I det senaste numret tipsar jag läsarna (Sveriges reklambransch) om en person, en låt och en sajt. Jamenvisst! Förutom ovan, svarade jag som nedan:
Sjukstugan & Skizz – Zig Zag
Bästa svenska copyn 2012. ”Alla verkar nicka så dom fattar vad jag sa, min stil är så brutal att dom inte har nått val, det enda val dom har det är att ge mig ett svar och svaret som han gav det var ju a a a a ahh”. Ja, de kan säga vad fan som helst och det låter ändå bra.
Dubbelpepp.se
Kända svenska bloggare delar med sig av sina berättelser för att peppa unga tjejer. Inläggen kostar 10 kr och pengarna går till organisationen kvinna till kvinna. En idé som ger effekt på flera håll och för något jag bryr mig om. Samtidigt är sidan (skapad av Garbergs) ett bra exempel på att reklam kan vara precis vad som helst, bara det är smart.
Jag är på väg
Urban ångest
Här har ni veckans ångestframkallning! Det är ju en närmre pocketbok som kommer varje morgon. Stressen byggs på till en stor hög som bärs ut varje söndag, i det närmsta oläst.
Jag har aldrig varit så icke allmänbildad som nu. Annat var det när man pluggade journalistik på folkhögskola och kunde hamna i spontanförhör när som helst på en lunchrast av någon som kallade sig kommunist. Det var bäst att lusläsa allt.
Nu vet jag däremot saker som att någon hade en så myyysig kväll med tjejerna och rött vin i fredags. Tack Facebook. Kan jag få tillbaka min tid.
F-kändis
Ser ni mig i stora solglasögon, lager på lager och flackande blick samt en stor man i svart kostym bakom mig? Det är kanske inte så konstigt? Kolla bara hur jag har haft det den senaste månaden! Jag återkommer med tid för autografsignering. Kanske på Triangeln efter ett gig med någon Idol-kille med geléstubb.
Resumé listar juryn i DN reklamcupen och stavar mitt namn fel. Igen.
På nästa sida – jag och min arbetsgrupp på Relevans när vi vinner Hela Skåne förra året med en annons för handkrämen Locobase.
Veckan efter i Resumé – artikel om Relevans och deras framgångar och publicerar en bild på ett DR jag gjort som kom trea i månadens kampanj och en annons som jag gjort tillsammans med min gamla kollegor.
I The perfect guide – på ena sidan en intervju med världens bästa kock René Redzepi, på andra sidan en intervju med mig..
Ut från bubblan och hitta verkligheten
Placerar man samma sorts människor, med samma åsikter, liknande kunskaper och som bara pratar om samma saker uppstår förvisso kunskapsutbyte men det skapar också en bubbla. En bubbla som inte är verkligheten. Och är det något man behöver när man jobbar med kommunikation är att vara i verkligheten. Så, alla byråer borde se till att kontoret ligger så det är lätt att sätta ner fötterna på gatan. Och alla anställda borde spendera några timmar av sin arbetstid på en helt annan plats än på kontoret. I stället för att titta på klockan när medarbetare kommer om morgonen borde man säga ”du, ta en omväg till jobbet”, ”åk ut på landet och umgås med en bonde idag”, ”sätt dig på Friisgatan och titta på människor”, ”ut och åk stadsbuss”. Men sitt inte här och titta in i samma vägg som du tittar i varje dag, och prata inte med samma människor om samma ämnen som du pratar om varje dag, och framför allt inte om sådant du redan vet något om. Och när du går hem, gå inte in och läs senaste blogginlägget om Google+ eller reklamkampanjerna som du brukar, gör något helt annat – lär dig något nytt. Titta ut ur bubblan med all den nyfikenhet du behöver.
Inskränkt är inte ett bra ord. Men oj så ofta vi är där utan att se det själva.
Sydsvenskan ger läsarna svar
I morse läste jag en möed trävled artikel i Sydsvenskan om en blogg där de lade upp bilder på borttappade vantar. Men två frågor uppstod:
Varför fotograferade de vanten och lät den ligga kvar? Varför inte samla ihop dem och skicka till de som hör av sig. Eller göra som i Lund där någon skapade en plats med tvättlinor och hängde upp alla upphittade vantar på.
Men den största frågan; varför hade Sydsvenskan fällt in en ruta med ”Ordspråk som handlar om det här”? Ja det var ju precis det jag undrade när jag läste artikeln som låg på ett uppslag, vad finns det för ordspråk som passar detta? Kan de inte ha en faktaruta med sådan viktig information? Och som de läst mina tankar, fanns den där. Faktarutan med fyra ordspråk. Bland annat; ”Passa som handen i handsken”, ”Det som göms i snö kommer upp i tö”.
Det kanske är det nya. Att försöka hitta några ordspråk till varje artikel.
Vi är i tidningen idag. Eller våra rum.
City bo har gjort ett inredningsreportage hos oss (s.34). Och tidningen ligger ute på stan idag!